smakexplosion

Jag har faktiskt slagit mitt rekord i veckomängd när det gäller sprugna kilometrar :D Eftersom jag alltid har tränat andra ting förutom löpning är det först på senare tid som tiden mer och mer har gått åt till att springa...Veckorna innan göteborgsvarvet ökade jag upp till att springa 40 kilometer i veckan. Högsta var nog 43 kilometrar.

Men nu - nu har det blivit 63 kilometer :D Längre pass. Och nästan bara löpning har skett. Superkul och jag känner peppen! Förutom löpning har även ett afropass skett, vilket var fantastico. Måste dock träna mer styrka nästa vecka. Satscorepuls..imorgon kanske?

Även om de 15 km jag sprang idag var underbara först på slutet...

Har dessutom börjat föra mer frekvent löpdagbok. Kuligt värre. Känner att jag sitter och gör det nu. Istället för att packa ner alla saker jag har. En paus behövdes Faktiskt! Lite trötter nämligen. träning imorrse och sedan jobb. Sjukt mycket folk och jag var ensam människa i butiken...hehe. :/ Men jag lever än :D

Woho! Upptäckte precis att jag missade regndropparna som nu faller utanför! Timing timing.

Morgonpromenad och jag kände mig piggelin i benen och knoppen. En liten tanke dök upp i mitt huvud dock - idag igen. Spatserar fram och möter den första människan på hela promenaden (var på väg mot hemmet i detta skede...varför är ingen uppe vid halv sju en lördagsmorgon?). En löpare. Som springer nerför en backe. MEd ETT UNDERBART STEG! Och jag grämer mig för jag vet hur dålig jag är på att springa nerför. Verkligen - tekniken har jag inte. Försöker suga åt mig kunskap om hur man gör och applicera på mig själv. Går lite sisådär kan nämnas...Får kanske sätta mig vid årstaviken vid någon väldans nerförsbacke och stirra på alla löpare som springer förbi...

Jaja, gröt och knäcke och en dusch och jag är snart redo för jobb!

Haha, hörde precis reklam på spotify för hultsfred...tror inte det. Förra sommaren och REGN! (även om mycket var fantastiskt. Festival gör mig ändå rastlös. Och speciellt om det regnar konstant)

Ha! Tji fick du där Maria. För idag ska vi klippa AllA gräsmattor i hela stan. Tack tack säger jag när jag springer i stad där vinden viner allt pollen rakt i ansiktet på mig. I luftrören. Pust! Så var min löprunda på drygt 50 minuter idag. Lite jobbigt alltså...Men fint ändå :D Lite stel i benen, som fick fart efter 3 kilometer.

Och sen! Det bästa faktiskt. AFRON :D Dansa och det var så roligt att energin sprudlade. Med en mil i benen och en banan i magen dansade jag loss all glädje. Fantastico!

Peppen på att dansa kom verkligen igår. Såg FAME - första gången jag såg hela filmen på en och samma gång. Och gudabra! Sådant sug jag fick efter att dansa. Och spela teater. Saknar teatern.

Och idag fick jag även prova en liten vinst :D Vann en tröja i en tävling som träningsglädje hade för några veckor sedan. Jag älskar att vinna saker :D Speciellt eftersom det sker sällan! Och underbar tröja!

Annars har dagen varit fin :D Lunchande med modern, fika med finingar, gratis glass, stankikande. I ett Lund där blåsten har blåst, regnet har regnat och solen har skinit. I en väldans blandning...

Och är INTE så bitter som jag ser ut på bilden :D summan av kardemumman av min nördiga photoshoot framför spegeln blev denna bild. Lyckades sudda till de andra bilderna...Hmpf. :D

Jag har alltid haft tävlingsskalle. EN vilja att vinna - att vara bäst. LYCKA -  till och med glädjetårar. Om man lyckas!

I några år har jag fäktats. Och tävlat. Men att tävla i fäktning betyder att man måste orka. Men man måste ha tekniken, fokuset konstant. Och mot en motståndare som tar varenda minimal liten chans om du tappar en sekund. Det passade mig sådär.

Däremot. Löpningen. Vad jag älskar är att man bara springer. Visst krävs det teknik och fokus. PANNBEN! Absolut. Men det är ändå inte samma sak. För mig. Det passar mig så mycket bättre.

Jag njuter och ser fram emot många löpäventyr. Och att jag äntligen hittat något som passar mitt psyke. För nu jävlar :D

15 kilometer igår - snitt på 5.43/km. Hade tänkt ligga lite under 6/km. Men det var så roligt och kroppen ville lite mer :D Landsväg främst! Motvind gillas faktiskt. Lite utmaning! Ganska tryckande. Men fatta vad underbart! Kände mig stark - fysiskt och psykiskt. För att tanken var att det skulle vara lugnt - och jag kunde bara njuta. Sista 5 kilometrarna bara flöt på så fantastiskt att jag tänkte LYCKA :D

Underbart!

Nu ska jag köra ett löppass och sedan gå och dansa lite. Afro :D Älskar att ha denna semesterkänsla! Att kunna lägga mycket tid på träning, samtidigt som jag har tid att luncha med vänner, sitta på kafé i några timmar, laga stor fin middag till familj, fota och bara va lite grann också. Nämligen en ganska bra beskrivning av gårdagen :D Hinner med massvis och har underbart ändå!

dagens Gröt: havre&qinoua med kardemumma, blåbär och torkade aprikoser samt lite linfrön. På med banan och tranbär. Och soyamjölk. Gotte bröd till det och en kopp grönt.

Kameran följer med. Och armbandet - karnevalsarbandsom jag fått gratis :D Kontakter kontakter :D

Sjukt god cappuccino. SOm jag har LÄNGTAT !

Ibland känns det som att man ska explodera. Ibland för att allt är skit. Och ibland bara för att man är så jäklans GLAD! Sitter här (och lyssnar på samma låt på repeat. varvat med lasse lindh) och bara kan INTE SITTA still! Känner mig galet glad och det är så underbart - det var länge sen jag var mitt egna lyckliga jag. Länge sen jag hade svårt att hålla mig ifrån att göra allt - allt från att skutta omkring överallt till att sitta och skratta tusentals minuter åt egentligen ingenting.

Glädje - ta tag i den och håll fast den. Säger det till mig själv. För det ska jag göra. Motivation till att le och leva och våga göra det man vill och vara den man vill. Efter ett ganska turbulent och lätt kaosartad halvår går allt åt rätt riktning. Stockholm har visst gjort mig gott ändå.

Riktning sommaren och underbara ting. Firar att jag lyckats med något. Insåg idag. Att jag har lyckats. Med det jag tagit mig för. Och det känns så himlans bra att jag skrattar lite för mig själv. Och hur firar man detta?

Ja, jag firar det genom att le lite extra. Genom att springa göteborgsvarvet på lördag. Att vila extra mycket imorgon. Firar det genom att äta en ganska så nybakt muffins och choklad (smaskar på nu - mums!). Samlar på mig energi till lördagen och hoppas att jag kommer ha superkul. Det är kanske "bara" en halvmara för vissa - men jag har aldrig sprungit i ett riktigt lopp. Och ärligt talat. För ett års sedan, vid den här tiden, var jag fortfarande en person som levde med sviter efter gångna tider och fortfarande söndersliten på många sätt och vis. Först i höstas blev jag "fri" från gammalt groll på riktigt. Från och med i höstas började jag ha muskler i min kropp som höll.

Och varje jäkla kilometer som jag ökar och varje litet rekord jag sätter - ja då ler jag och känner mig jäkligt stolt över mig själv. För jag vet vad det kan kosta att göra "fel" val här i livet. Som så många andra. Som tusen andra. Och alla borde vara tusen gånger mer stolta öve sig själva än vad många är.

Hur ofta glömmer vi inte bort att säga "fy fan va gött, så jäkla bra jobbat mig själv!!!". Jag glömmer ofta och ignorerar ofta detta. Men i glädjens rus så känner jag mig superglad. Och den glädjen vill jag springa med på lördag. För ett steg närmare drömmen om marathon. För att visa att nu jäklar är det go i mig och nu jäklar har jag vunnit!

Imorgon åker jag till göteborg. Haha, min farbror är för övrigt gulligast. Pappsen och jag ska bo hos dem och farbrodern har blivit underbart involverad i vårt lilla lopp :D Hihi, bl.a har han disskuterat noggrant med pappan om mat under lördagen. Vilket har gjort att pappsen har ringt till mig och kollat för att jag kan sånt bättre. Och sen till farbrodern och så. Haha, jag gillar.

Göteborg imorgon i alla fall. Efter loppet blir det lite hastigt hem till farbrodern för dusch och mat innan vi kör ner till lund och LUNDAKARNEVALEN! Woho, längtar tusen till det med. Satt och läste facebook-updateringar (nördigt eller vad??=)) om hur partajet börjar nu och hur stan är uppfylld av karneval. Crazy och är lite avis på mickan som sitter på väg ner till lund från stockholm i skrivandets stund.

MEn va tusan - jag ska ju springa först :D:D

Enda problemet nu är: Jag behöver sova. Men är så sjukt speedad att jag inte kan tänka tanken att gå och lägga mig än. Juste - haha, kan ju gå och hämta tvätten från tvättstugan först. Har visst glömt den där nere :D

Ska bara lyssna en gång till, en sista gång :D, på oskar linnros...hehe :D

Sommar sommar sommar - Underbart!

En fulländad dag. Med diverse olika händelser. Hade turen att börja jobba vid elva - och vad är då bättre än en löprunda på morgonen? Så ett intervallpass kördes - 2 km uppvärmning, 5st 1km intervaller med en minuts jogg emellan. Och därefter 2 km nerjogg. Allt som allt: 10 km. Fint tempo och jag höll tiden på intervallerna som var tänkt. Spring i bena!!

Fina rundan längs Årstaviken.

Iväg på en presslunch på Sturehof - lyxigt värre tyckte jag som aldrig satt min fot där innan. Ut till Lidingö på eftermiddagen.

Väl hemma surrade rastlösheten i mina ben. Det måste väl vara bra? Inför en tävling? De senaste tre dagarna har jag kört morgon/förmiddagspass, och på eftermiddag kväll har jag bara velat träna ännu mer. Kan bero på underbart väder också :D

Överskottsenergi promenerades bort och mer kvällsolsenergi tog jag till mig. Skogsstigar i nackaresarvatet. Och satt på en stensluttning vid en sjö och tänkte. En timme ute och spatsera och jag kände mig lite sådär skönt trött.

Bra dag. Det är måndag och ny vecka.

Bilder från en promenad från årstaviken

Tränad, nyduschad och nyäten. Lyssnar på Snook. Får infall och älskar deras musik ibland. Och sen glömmer jag bort hur bra de är. Tills jag upptäcker de igen. Musik är underbart. Och jag önskar tusen gånger om att jag kan spela piano. Eller gitarr. När jag steg ut från SATS och promenerade gatan fram hördes gitarmusik och en vacker kvinnlig sångröst från en lägenhet vars fönster var öppet. Underbart och jag önskar jag själv kunde. Men det är inte min grej, eller hade kanske kunnat vara. Om jag skulle lagt ner tid på att lära mig spela piano. Att försvinna in i den världen och bara spela. Jag önskar jag kunde det.

Har försvunnit in i böckerna värld många gånger. Så jag har läst. En period i mitt liv läste jag alltid. en har jag skrivit. Tusentals ord har präntats ner i miljontals olika variationer. Jag har målat. Och fotograferat. Spelat teater - och tusan vad jag saknar den världen. Saknar tre år av livet som kunde vara enormt enerverande, flummiga, tröttsamma. Men jag saknar karaktärer och att försvinna in i världen. Är mycket för att försvinna visst?! Nu då? Skrivande har jag på många sätt men vill tillbaka till de stunder då orden bara flödade fram och aldrig tog slut. Fotografer har jag. Och framförallt  har jag träningen. Just nu. (men det är inte bara ett sätt att försvinna in i en värld. För att det är min värld på så många sätt)

Och spinningpasset då - hur gick det? Satans bra kan man säga! Intervaller och körde tusan!

Och efteråt. Den underbaraste känslan när passet är över och kroppen slutkörd. Just nu är de dessa stunder som räknas. Oroväckande nästan, hur dessa stunder påverkar mig. När jag är ute och springer länge. Eller kör ett hårt spinningpass. Och det går bra - då är det Fantastiskt. Känslan efter ett träningspass som är lyckat. Tröttheten och enorfinerna. Känslan av att världen plötsligt lyfter från ens axlar och man kan gå med ryggen rak och känna sig fri. Frå från tankar, tankar och åter tankar. Frå från bekymmer, alla måsten och alla saker som sker.

Fantastiskt! Det är hur det känns. Fantastiskt att bara ANDAS. Oroväckande samtidigt. Oroväckande för att det nu är den enda tiden där jag kan andas på riktigt. Oroväckande för att allt fortfarande är så fel. Trots allt. Dippar här lite, jag vet, men det är så det är. Och frågan är hur man gör och vad man gör? Hur vet man HUR man GÖR?

Borde ha lärt mig hantera ting som dessa. Sånt jag själv hade hoppats på. Att klara av till slut.

Växer upp för fort - känner mig äldre än var jag äroch upptäcker att man är rätt så liten. Igen och igen. Samtidigt som en vuxenvärld ska kombineras med det faktum att man är nitton år och konstant vill vara på topp. Ibland önskar jag att man hade talang för det man gör och det man vill göra. Inte för att det ska gå mycket enklare, inte det som är grejen. Nej, mer för att veta att all jäkla tid som läggs ner - att det är värt det. Det ska inte vara enkelt allt - jag vet - men ibland kanske det kan vara lite...enklare?

En tanke blev en gånger tusen. Plötsligt.

Godmorgon - och morgonstund har guld i mun :D Lördagsmorgon och jag vaknade av solen klockan sex. Hoppade upp ur sängen och klädde på mig och snörde på mig mina löpardojjor. Halvkorta byxor! Ut i solen och sprang. 10 km, slingan runt Årstaviken och hem. Solsken, värme och doften av SOMMAR! Hur underbart som helst! Och det kändes bra att springa. Var länge sen jag sprang innan frukost - det är en tid där löpningen kan gå hur bra som helst eller hur dåligt som helst! Idag kändes det stabilt och jag hade känslan av att vara fri som en fågel!

Hemkommen och färdigduschad - fick duscha i iiiiskallt vatten. Hur kul är det? Vad hände med varmvattnet kan man fråga sig? Hmpf...Men tur då att jag badade i svett och att det var varmt ute hihi :D

Åt frukost - var grymt sugen på den soyayoghurt jag köpte igår. Ingen gröt???oh my - vad har hänt med mig? :D Supergott med soyayoghurt, soyamjölk, banan, blåbär och musli. Och just de - lite mandel och russin. Gotte! Och en rostad macka med keso och banan!

Hur underbar start som helst på denna dag! Och nu springer jag iväg till tunnelbanan :D

(Update - gör jag inte alls. Hur lyckas människan jag. Spillde precis ut lite kokande vatten. Yes! Haha. Inte ens det drar ner humöret :D Fast det kom på mina ben auch. )

Bricanyl och jag måste vara bästa vänner nu. Suck, pollen gör inte astma bättre...
En del medicin är BRA! :D

Nej! Nu är det dags att ta sig i kragen! Känner att det har varit alldeles för mycket "nu ska jag tänka igenom saker och ting". Nu är det nog! Ibland är det bra att bara inse att livet är underbart och att om man - det är sant jag lovar - bara drar upp mungiporna lite så händer något fantastiskt. Man LER. Så lätt är det att ge världen ett stort leende. Så det är så!

Jag suktar förresten sönder efter nya löparkläder. Inte köpt sen...hmpf. Kommer till och med inte ihåg! Men viktigast på inköpslistan: pulsmätare till min fina garmin. Någon (jag själv) är ju så in i bövelen störig och går och lägger den någonstans där den inte hittas. Förstår inte vart den försvunnit??? Ahhrg. Det betyder att 800 slantar kommer att lämna min plånbok. Tack och lov då att jag ska jobba - inte bara lördag - utan nu även imorgon. På Tehuset.

Vad önskas mer fröken lilla, kan man ju fråga sig :D Tusen saker hehe. Så är det när man bara får pengar från extrajobbet, som snart blir mer tack och lov, och gör praktik för övrigt. Pratkik som för övrigt (upprepande - dåligt ) tar slut nästa vecka. Blandade känslor!!

Men ett par till löparskor. Jaaaa! Jag vet, det köptes ett par för inte så länge sen. Och de är bra och så...men. De är lite för klumpiga för mig ibland. Mina mizuru som har färdat mig många mil. De är fortfarande underbara dock. Problemet där är endast att jag i och med mitt nyaste tillskott insett att jag sprungit med ett halvt nummer för litet. Därav mina fördärvade tår. Mhm. Så kan det gå! Spara pengar helt enkelt.

Men igår fick man ju faktiskt höra om wunderbara saker skodonen kan göra.

Så snart kanske :D

Känner att jag spammat bloggen enormt mycket idag. Ups and downs när det gäller att närvara. Kan konstateras :D

Det är vår och det regnar men det är ganska skönt ändå. Tecken på sommar och jag gillar många av dem även om vissa skeenden betyder pollen. (vilket inte är det göttigaste. vare sig man bara är. eller är ute på en löprunda och vill springa benen av sig med kroppen skriker Pollen!) Men det blir bara vackrare och vackrare ute. Så man får tacka och ta emot.

Sommartecken





Har spatserat på stan en tag. Nyss hemkommen. Hade lite ärenden att göra in town. Kombinerade behovet att tänka igenom saker och ting. Och promenerade in till stan, dit jag var på väg. En sträcka på cirka en timme. Men efter 40 minuter och framme vid slussen kunde jag inte låta bli. Jag vet - jag är dålig. Jag satte mig på ett café. Och köpte kaffe. En LITEN cappuccino bara. Faktiskt! Utan att tömma plånboken på pengar. Och utan att magen kraschade - den känns finemang - inget illamående eller svidande eller någon ont-känsla. Goda nyheter! :D Dessutom var det också en fin tankestund. Det var länge sen jag satt på ett café för mig själv och skrev, tittade på folk och tänkte. Men jag gillar fortfarande det. Det ger mig lite ro - det är perfekta tankestunder.

Tankestunder. Löpning, Stockholm, praktik, jobb, Paris, tankar i sig. Reder ut saker och ting. Och det är väl bra?

Så efter gårdagskvällen var jag enormt TAGGAD att springa denna dag - även om det bara skulle bli 12 km. Men hur gick det? Jaru - inte tipptopp precis.

Vilket gör mig lite less sådär. För jag är den som verkligen vill och är har tävlingshuvud. Och peppad till tusen snörde jag på mig mina springskor vid tio. Och begav mig ut och njöt av solen och...Och sen kändes det inte lika fantastiskt längre. Tyckte att mina skor var lite tunga och att kroppen var seg. Och kände hur jäkla trött jag är på att inte kunna ge allt hela tiden. What to do? Hur gör man för att bli mycket bättre? Hatar att jag har en tendens till att slita ut min kropp. Over and over again. Hur bull är inte det?

Men nej - jag ska inte ta ut några små aggressioner. Men det är lite tråk att känna sig lite less på 12 kilometer. Men grejen är att jag inte känner mig less på själva springadet - bara kroppen.

Har tänkt lite på det här innan. Om hur jag ska kunna fortsätta att utvecklas och köra hårdare. För visst känner jag hur jag faktiskt utvecklas - icke att glömma! De senaste dryga två månaderna här i Stockholm har kroppen min - och även skallen - blivit starkare. Jo hej men visst! Men sen då? Vad händer med den där förlorade balansen som egentligen försvann i julas och inte riktigt kommit tillbaka? What to do?

Så satte mig när jag kom hem och funderade. Eller fortsatte de funderingar som tagit plats under passet. Än en gång kände jag mig lyckligt lottad som var på inspirationskvällen igår! Det gav jättemycket, verkligen!


 

MEr mat - glad maria :D


Och jag antar en sak. Det där med mat. Jag vet att jag nog egentligen får för lite energi i mig - med tanke på vad jag gör av. Så det blir väl en prio nummer ett? Efter träning exempelvis. Är lite dålig på det där med att äta något efter. Ibland har det plötsligt gått två timmar. Not good. För jag vill inte att kroppen ska göra ont längre. Har varit för mycket sån skit. Så nu ska det ätas bättre här!! Och jag vet att det inte handlar om att öka intaget massivt. Men små förändringar räcker långt! Så nu jävlar!

FÖr livet är ju FANTASTICO och löpning är livet och underbart och jag vill njuta varenda sekund. Inte deppa och dryga ner mig. Usch och fy - nej tack!

Så nu säger vi hej hej till nya tankar!


Och med tanke på mat - smaskade i mig en superbt god tidig lunch innan. Fullkornspasta, zuccini, sparris, räkor med massa chili, soltorkade tomare och citron. Med sallad, avokado, tomat och keso! GOTTE! Och gjorde dubbelt upp - en lunchlåda kirrad!!

Igårkväll hamnade jag på en ispirationskväll för marathonsugna löpare. Eller ja, hamnade och hamnade, mer efter att ha tagit iniativet till att slänga iväg ett mejl till en av arrangörerna och anmäla mitt intresse. Efter att ha tryckt undan den lilla nervösa sidan av mig som tänkte: vara där ensam? Hmpf...nervöst? Men tack och lov för att den pushiga sidan tryckte iväg det där anmälningsmejlet - kvällen var superlyckad!


På Runners Store hade bloggarna Petra och Kenth arrangerat en kväll för att inspirera löpare med marathonsikte. Ett finfint initiativ! Förutom dess två fanns tre andra talare och inspiratörer på plats!

Ingrid Lindgren Andrén berättade om sin första mara - den där distansen som ju skulle springas innan 50års strecket. Hur hon gick från vanlig motionär till att springa sin första mara i Berlin (här kände jag mitt sug efter att springa berlin berlin!).

Ingmarie Nilsson elitlöpare som bland annat vunnit Stockholm Marathon, tog sedan över och berättade om själva maran. Om hur man tränar innan och efter. Hur man äter och hur man vilar. Många frågor fick här besvaras. Och många bra svar gavs.

Och sist ut var Anna von Schenck som springer i landslaget och snart ska ställa upp i EM. Hon berättade om hur det är att springa på elitnivå när man har ett jobb och tre barn. Om hur man får tiden att räcka till.

Alla dessa människor - alla dessa erfarenheter. Jag sög åt mig all information som en liten svamp. Jag satt och hade rysningar på mina armar när Ingrid berättade om hur underbart det är att ta sig  över mållinjen och få sin medalj, tyckte det var fantastiskt att lyssna på Annas löparresa - hur man klarar av allt! Och njöt av all glädje som Ingrid utstrålade. Och gjorde ännu fler minnesanteckningar i mitt lilla huvud. Och kände mig så extremt extremt sugen på att bli bättre på att springa och ja, jag vet inte, verkligen springa. Mycket. Långt. Snabbt. Länge.

Och Marathon. Marathon Marathon Marathon.

Och efter alla de fina pratat hängde alla löparentusiaster kvar och snicksnackade. Själv är jag en som alltid tyckt det var hur kul som helst att träffa likasinnade träningsnördar som mig själv. Har alltid älskat den delen av de fäkttävlingar som jag varit på. Träningsläger. Klubbträning. Men löpning, där har jag alltid varit lite ensam om att ha ambitioner att springa långt. Med de två personerna som är vapendragare, med likasinnade mål, på plats i Lund, så har alla pass sprungits själv här i storstaden. Och när jag nu vill bli så mycket bättre och har sikte på en första mara och vill vill vill! Då är det fantastiskt att träffa alla dessa människor med samma intresse!

Alla var supertrevliga och glada! Pumpade fantastiska Ingmarie på information. Träffade på trevliga Alexandra och pratade om löpdejter! Suktade efter kläder och skor. Fick mig några fina nummer till IF Linnea och Hässelby. Och såg alla dessa människor bakom bloggar jag läser. Som härliga Miranda och Anna! Många roliga och inspirerande pratstunder med massa härliga människor helt enkelt! Och så många trevliga nya ansikten jag hoppas träffa på finfina långpass framöver!

Så STORT TACK! Till arrangörerna och inspiratörerna. Och alla andra som glatt gjorde onsdagskvällen till en toppenkväll!!!

Fri som en fågel - så känner jag mig idag. Är ledig och solen skiner - visst är det nästan sommarväder? Fantastico! Tog mig sovmorgon och vaknade av mig själv vid åtta-tiden. Superhärligt. Frukost och tvättande. Satte mig utomhus på en bänk mot "mitt hus" med en stor kopp te och en bok medan tvätten tvättades. Hur härligt som helst!

Och sen stack jag ut på en, pust, löparrunda. Sjukt najs, sjukt jobbig! Pogram från jogg.se inför göteborgsvarvet. Tanken var:

2km uppvärmning
5km tröskel (4.50-5.15)
3 tävlingsfart (4.40-4.50)
2km nedjogg

Lite annorlunda blev det. Jag sprang nämligen terräng och backar i nackaresarvatet. Vilket gjorde att jag snittade på 5min/km på även de sista 2 km tävlingsfart....Men - asjobbiga backar och jag körde totalt! Nöjd och glad helt enkelt!

Tror att det blir en bra dag idag! Energisk morgonpromenad och god frukost med en

gröt på fiberhavregryn, linfrön, blåbär som toppades med banan, torkad frukt och nötter!

Ett glas blåbärssoppa och en stor kopp grönt te.

Det är underbart väder ute idag. Det ger vi tummen upp för!

En löprunda på 20 km har sprungits. Det var meditativt och välbehövligt. Tror att jag verkligen har fastnat för att bli en sån som springer låångt. För jag tror att jag kan bli bra på det. Jag har längtat hela veckan efter att få springa för mig själv med musik i öronen och njuta av att klara av att springa 20 km. Idag var det lite segt ibland och kroppen kändes väl inte perfectico, vilket inte är så konstigt. Men kilometrarna togs en efter en och det var inte kaos någon gång i kroppen, och egentligen inte i sinnet heller. Spanade in 2 grupper som sprang med stockholm marathon team tröjor. Kul att springa i grupp - vill verkligen göra det också!

När jag har sprungit mitt första marathon vet jag några som jag har att tacka för det. För att jag har möjligheten. Är tacksam över att kunna springa 20 kilometer överhuvudtaget. Är vi inte fantastiska varleser? Människor - vi är för jävliga på många sätt och vis. Det är ett faktum. Både mot andra och även mot oss själva. Men vi är även fantastiska varelser. Att man kan så mycket mer än man tror, det är något som jag lärt mig. Av andra, av inspirationskällor som uträttar stordåd, inom olika områden. Hjältar. Och alla kan nog var sin egen hjälte ibland. Alla bestiger sina egna berg. Ibland hjälper löpningen mig att bestiga mina berg. Jag hoppas att löpningen kommer att bli något som allt oftare får mig att bestiga högre och högre berg.

Nog om filosoferande nu. Jag dricker äppelochkanelteochlyssnarpåunderbarmusik. Och ska ta fram dammsugaren nu. Duktig jag är...(peppar mig själv :P)

Men för att ta upp lite mer tid innan städandet kan fortsätta - min träningsvecka!

40 kilometer har sprungits;

10km bara springa
10km intervaller
20km långpass

Dessutom har det tränats 1,5 h styrkegympa på Gerda i LUnd. Fina fina gerda! Nöjd med passet, har ju inte tränat det på länge. Därför var det gött att känna sig starkare, men inse att passet fortfarande inte är det lättaste precis. Men jag är så glad att jag märker hur en styrka ökar i heeela kroppen. Jag har hittat träningsformen satscorepuls, vilken passar mig som handen i handsken. Att arbeta med sina muskler utan att arbeta med vikter - att ha kroppen som redskap. Det är träning som passar mig. Kan det vara min gamla fäkttränares ord om att inte styrketräna fram tunga muskler som hörs i mitt huvud? Hmmm. Kanske kanske :)

Sist men inte minst har ett underbart spinningpass körts. På hötorget, favoritcykelsalen!

5 pass - alla hårt körda. Vissa har jag verkligen känt hur jag kört totalt - och känt utvecklingen därefter. Kvalitetspass värmer hjärtat :D


Sjukt nördigt nöjd på bilden - inte sjukt nördigt nöjd med mig själv. Utan med situationen i fråga. Utomhusservering, (en sallad som jag har för mig var syndigt god??) mitt i underbar staden, på väg mot allting! Livet kan inte annat än verka underbart stunder som dessa.

Fotografen enrico und ich - japp. Fotosessioner som dessa upptar tid. Haha, har haft många stunder på lilla pappsen lite pinsamt berörd fick stå många många minuter här och där när jag fotade till ett projektarbete i skolan. Antar att han hämnas genom att fota "vackra" situtationer som dessa...

Crazy banana helt enkelt. Så kul är vi. Ironi, ja precis. (mycket bildtext som inte bara präglas av ironi utan rent ut sagt är ironi...) Men tummen upp i alla fall!

Åter till söndassoftande nu!

Tillbaka i stockholmo! Efter några timmar på en tåg, rättare sagt 5 och en halv timme, kom jag igårkväll fram - med ett par tunga ögonlock...Efter en natts sömn och en dag på jobbet har jag nu handlat och (faktiskt!!!) nästan packat upp helt. Även om anledningen var att jag tvungen att hitta en sak jag panikartad trodde jag glömt i lund - min datorsladd! Men - den är hittat. Efter att sprungit runt i lägenheten och lyft varenda kudde tre gånger - vart hittade jag den? jo i resväskans ytterfack, typsikt eller vad?

Allt från valborgsfirande med parkhäng och firande i sann lundastudentanda, till många olika kompisträffar på favoritcafeén runt om i staden, restaurangbesök med föräldrarna, häng på glassis, spanat in kompis nya lägenhet, lekt på stan, kollat på studentupptåg, sprungit i Skrylle, löpning hemmavid, träning på Gerdag (ja, träning har fått sin tid :D kvalitetstid med pappsen!)....klippt mig - tack och lov är min lugg nu möjlig att se igenom (den växer som gräs...). Ja, allt möjligt har skett. Allt omöjligt har skett. Kanske...:D



Parkhäng - inte fel fast små regndroppar (skurar)



lundagator och lundaballonger. classic




fina frukostar hemma. älskar laga mat i stora köket med härligt stora
fönster och med ett välfyllt kylskåp :D



Hjälpte till och med mammsen att konsumera ett par springskor :D
glädjen var stor nog för båda :D




Och självklart några finfina löpartimmar!