att skriva ingenting

Mmmm...Sitter och äter mackor med kokt ägg och kaviar och med ost och paprika. Och (faktiskt ja! kaffenörden i mig godkänner det :P) chokladmumma kaffe. Kaffe smaksatt med choklad och kardemumma. Verkligen mumma. Som namnet antyder. Nybakat bröd, även om det inhandlades på ICA, är mer än mums. Inte världens bästa lunch alltid. Men gudagott :)

Kom hem sent sent, eller tidigt tidigt, efter en natt på stan. En kväll och natt som började på ett ölhak vid skanstull och slutade på stureplan. Hm. Stureplan och jag kom inte överens på bästa möjliga vis - får man säga att det där halvsunkiga ölhaket med billig öl på nått sätt tilltalade mitt hjärta mer än de där väldigt plastiga leende ansiktena på ställe nummer två? (som egentligen var mer ställe nummer tre, men men). Ja, fast egentligen inte mig emot. Hellre kärleken till söder än stureplan. Så att säga. :) Hehehe. Men fascinerande att titta på människor. Väldigt faktiskt. Stockholm är en intressant stad på många sätt och vis. På många sätt och vis när det kommer till människor. Hur som helst. Klackarna i taket och förmiddagen hemma har varit lugn.

Fixat med tvätt, städat, läst och lyssnat på p3(=plocka undan. Är fortfarande på jakt efter en billig dammsugare...hm). Promenerat en perfekt 25 minuters promenix till liljeholmstorget. Försökte ge Lidl affären där en chans till. Bara jag som inte charmars av denna kedja? Hm. Eller bara för att jag inte vill köpa drösvis med kött och kakor? Kanske. 

Och nu ska jag ta mig i kragen och bege mig in mot staden och födelsedagspresent-jakt till storebrodern som kommer till huvudstaden imorgon. Och sen ska benen få cykla av sig gammalt groll. Löpningen spar jag. Till imorgon. För att inte riskera något.

Jo, just det. Har börjat med matlådematlagningen också :)




cykel, dans och solsken

Lunchande och endorfinkickad. Cykling Puls som gick fantastiskt bra och ett superkul danspass senare. Solen skiner och jag ska hänga tvätt och sedan bege mig ut och njuta av solskenet.

Som igår. Igår var också en sån där helt fantastisk dag. Hade otroligt mycket energi och var på gång non stop hela dagen. Spidad värre :) Löpning, kaffet på väg till jobbet. Jag log var lycklig och glad. Jobbade som en iller och hade mycket att göra. Men njöt av varje sekund. Åt lunch på en snabb snabb snabb rekordtid, bara för att få lyxa till det med en halvtimmes promenad ute i solskenet med en köpt kaffe. Kände att det kan man ta sig tusan unna sig en fredag - speciellt när min köpa kaffe konsumtion har minskats - duktigt värre:)

Små saker som förgyllde hela dagen. Och trött och speedad kom jag hem vid åtta. Men så nöjd så nöjd efter dagen. En helt vanlig dag som egentligen var mer än vanlig för den var underbar :)


en löprunda i höstens tecken

Det blev en springrunda igår. Hur lycklig som helst. Summa summarum: 9 km i långsam takt. Och det gjorde bara ont i slutet. På ett okej sätt. Och det kändes lite efter. Men det var fantastiskt. Mot Hornstull och morgonrusningen. Bland höstlöven och färgerna, dofterna och vinden som slår emot hela en själv. Ja, det går inte att beskriva annat än underbart. Och jag önskar att jag hade kunnat fortsätta i flera timmar.

Och nu skulle jag mer än gärna bege mig ut på ett långpass. Istället tar jag mig till en cykelpuls klass och sedan vidare till en dansklass. En träningsförmiddag.

Och jag har redan tvättat :D Effektiviteten är slående!

Och visst var det en varm dag igår? Och idag med!


tillbaka



Klagade jag allt för högt på värmeböljan i sommras? Säger i så fall förlåt och önskar att världen snurrade lite till. Saknar sommaren.. Och värmen.


endorfiner - jag gillar!

Att le hela vägen hem på tunnelbanan. SOm en liten filur - ja det var jag det. Ett störtskönt cykelpass var anledningen! Efter tre dagars vila kände jag hur kroppen skrek efter träning! Men vila skulle jag och vila gjorde jag. Men idag kunde jag i alla fall ta ut mig totalt. Fantastico helt enkelt. :)

Och imorgon, då får jag testa benen lite. Börjar först elva. Kan man börja dagen på något bättre sätt än en springaruntrunda? Åh! Längtar helt klart!

Nu har mat tagit plats i magen. Falafel är helt klart bland det bästa som finns...Om man ska köpa färdig rekomenderar jag Helt Klart den från Maxos. Faktiskt sjukt god och beroendeframkallande!

Mumma helt enkelt.

Kom dessutom hem med en kasse från H.M. Jag som tänkte köpa en födelsedagspresent till brodern...hm..Men jag hade bästa anledningen till att köpa en kofta och två fiiina tröjor. Jag har frusit som en klubbad säl (om nu en klubbad säl kan frysa?) Okej, frusit som en iskall Maria.


Imorgon imorgon :)

 


vad är dina mål? vad är det som du faktiskt vill?

Hur många av oss vet exakt vad de vill göra med sitt liv? Ofta vill jag tro att det inte är allt för många, jag vill tro att det är ganska bra att inte ha hela livet utstakat framför sig. Bara för att jag själv inte har en aning.

Samtidigt som vetskapen om att det finns saker som jag verkligen vill göra ger mig ett lugn. Att veta att jag har mål som jag vill nå. Och att jag har drömmar - jag drömmer om saker som jag vill göra. Om saker som jag vill lyckas göra.

På senaste har jag insett en sak här i livet. Hur underbart sugen jag är på att studera. Och jag har börjat bestämma mig för vad jag ska plugga. Visst vill jag läsa så mycket, så mycket att det är svårt att forma det till något konkret. Men det finns ett driv inom mig som drar mig mot en riktning. En vilja att veta. Veta saker om välrden och samhället och människan. För jag hatar att inte förstå. Sen vill jag också göra något som är vettigt.

Och jag vet att jag vill resa. Resa och bo i någon annan stad. Snart kommer det att ske. Hösten - nu jobbar jag så mycket jag kan och sparar pengar. Och beger mig snart, eller ja, i vår. På en resa bort på vift i några veckor. Eller så blir det London först och sedan kringflackande i världen.

Och samtidigt så drömmer jag om detta som hela tiden finns i min närhet: Löpningen. Är det konstigt att jag, jag som aldrig kört milen på tävling, som sprang Göteborgsvarvet på drygt 1h 53min och Berlin Marathon helt skadad och kom in på tiden 4. 29 min: Är det konstigt att jag ser mig själv så fullt ut som en löpare? Som någon som verkligen vill blå så mycket bättre. Jag som sprungit i snitt en till två gånger i veckan förra hösten och vintern och våren.

Igår när jag var på ett besök hos naprapaten började jag fundera och fråga. Besöken där är den enda gång jag faktiskt möter någon som vet något. Som man kan få svar av. Började fråga om förutsättningar. Dels för att mina problem md kroppen självfallet inte uppstått över en dag. Utan säkerligen varit ett resultat av att jag kört på för mycket och musklerna har stelnat till aldelles för mycket. På ett sätt som säger sig själv: något skulle hänt. Men vart mina tankar också försvann: gick jag fram för snabbt? Idag har jag en stark kropp, även om jag i nuläget och de senaste två månaderna inte har kunnat använda den som jag velat. Men jag lyckades ändå springa min frsta mara för 4 veckor sen. Med en skada som uppstått en månad tidigar, utan någon optimal träning, med en kropp som inte hade kunnat springa normalt ens innan loppet. För ett år sedan hade andra människor koll på hur mycket jag tränade för att jag hade en kropp som inte klarade vad jag ville. Då hade min kropp börjat åtefå normal muskeluppbyggnad. Efter att ha varit nedbruten i några år. Psykiskt och fysiskt.

Men så stark jag kände mig denna sommar. Som att allting bara kunde gå framåt. Betyder det att jag egentligen har bra förutsättningar för att bli en bra löpare?

Gick jag framåt för snabbt? Tog jag mig inte tid att bygga upp min kropp? Antagligen inte. För jag har aldrig förstått något annat än att köra hårt eller inte köra alls. Jag är en sådan person: som ställer höga krav och samtidigt älskar, älskar att pusha gränser. Och jag ser det egentligen inte som något negativt. För vi är alla olika. Och så är jag.

Men jag har haft en tränare i mitt liv som betytt mycket. Men inom en helt annan sport. Där jag aldrig kunde utvecklas helt och hållet för att jag fuckade upp min kropp och var tvungen och sluta för ett tag. och aldrig riktigt kunde komma tillbaka för även om jag älskade träningen så förknippade jag det med en dålig jag. Med smärta liksom.

Och i löpningen känner jag så mycket mer. Lycka. En helt ny jag. För jag kan försvinna där. Jag kan köra så in i bengen hårt och uppleva att jag tar ut mig på ett sätt som jag inte kan på nästan något annat sätt. Ett sjukt cykelpass kan ibland mäta sig med löpningen, samtidigt som hela upplevelsen inte blir den samma. Men i löpningen kan jag också finna mig själv och mina andetag. Och världen.

Samtidgt är jag som jag är. Jag vill inte bara lunka på och fram och springa ett steg framför det andra.

Okej, en liten lögn. Just nu vill jag ju bara att kroppen ska kunna springa mil efter mil så att jag äntligen kan njuta. Njuta utan att ha ont. Njuta för att jag kan springa.

Men jag är en tävlingsmänniska. Och en drömmare. Och säkert, som så många andra där ute, en som söker bekräftelse. Ibland tror jag att det kan gå hand i hand med tävlingsmänniskan. För man vill ju vinna, och man vill också att alla andra ska veta att man har vunnit.

Så jag vill bli en bra löpare, nej, bättre än bra. Läser om alla riktigt grymma motionärer som är så jädrans duktiga. Och jag vill också vara där. Jag vill ha talang. Men jag vill framförallt vara grym.

Och jag är inte rädd för att lägga ner tid. Tid, smärta, ork, lycka. På att springa. Jag vill det. Jag vill verkligen det.

Men hur gör man? Det är inte bara att springa. Det har jag lärt mig. Det har tagit mig mer än bara en bit på vägen, absolut, det har tagit mig en lång bit på vägen.

Många är glada att exempelvis bara ha lyckats springa ett marathon.

Men inte jag. För mig räknas liksom det inte. Eller jo, självklart gör det det. Men samtidigt så jagar jag det som alla andra därute. Att tävla, prestera, vinna. Känna hur jäkla stark man är.

För det är det som också ger ork att lägga ner så mycket tid och energi på att träna. Att se sina framsteg.

Ah, jag vet som så många gånger förr inte vad jag egentligen vill säga. Men kanske mer en sammanfattning för mig själv. Att jag måste lära om mig själv för att kunna se framåt. Lära av misstag. Men också av det som jag har gjort.

Och att jag drömmer. Drömmer om att bli så in i bengen mycket bättre. Och att jag är beredd att satsa stenhårt på att bli bättre. Bara jag visste hur.

Och att jag drömmer om att springa utan smärta. Bara springa. Det gör liksom lite ont när jag tänker på stunder i löparskorna. På hur länge sen jag var starkare än någonsinn. Och så i nuet.

En bild från i sommras. Kom ihåg att jag var i sommarstugan över helgen. Efter ett lånpass då världen log emot mig och jag skrattade och var så sjukt glad och lycklig och älskade mitt Österlen. Och sprang rakt ner i havet efteråt. Och sen åkte med mamman till Kivik. Åh! Denna sommar!


färger

Rödkål och äpple. Är det inte en fröjd för ögat?



superfrukost

Jag har ju rätt lätt att snöa in mig på vissa saker. Hm. Även när det gäller mat. Grötfrukost är något evigt för mig. Mumma. Men även dessa kan ju varieras i all oändlighet. Men dagens frukost blev som den sett ut de senaste dagarna: En skål kaneldoftande gröt....

Koka samman fiberhavregryn med salt, kanel, en klyfta äpple, russin och lite torkad aprikos. Toppa med banan och gärna soyamjölk (som jag glömde idag. Hur kan man glömma soyamjölk för övrigt? Hm).

Idag toppades även gröten med gojibär. Första gången jag smakar dessa. Goda - men smakade inte som jag trodde!

En kopp grönt med ginseng till detta och frukosten är räddad :) Efter en morgonpromenad en fin morgon - perfekt!

Träningsvila för mig även idag. Blä. Men passade på att sova till åtta. Sovmorgon. Även om jag inte kom hem jättesent från mysig chailattekvällsfika på muggen på götgatan med fint sällskap. Så var jag trötter. Mer sömn dessa dagar då det blir mörkare - ja det behövs!

Men nu ska kaffe kokas och jag bege mig till jobb!


dundermatlagning!

När man inte tränar på kvällen kan man ju alltid laga matlådor :D Känner mig duktig. Inte varit hemma nog mycket att plocka i ordning de senaste tre dagarna. Så jippie för mig och odningsjag - nu är det fint igen. Och jag har matlådor. Snart.

När man inte tränar och när man börjar 11 dagen efter kan man också åka in till stan för en kvällisfika med en vän. Snart blir det helt enkelt ut i kylan. Men sen in i värmen!

Men just nu: Matlagning och Ray Lamontagne på hög nivå. Mys.


baristakurs och naprapatbesök

Japp - så har dagen min sett ut. I stora drag vill säga :)

En ganska så trött Maria vaknade denna morgon med sin morgonpromenad efter en låång måndag med mycket jobb och lite sömn. Men snacka om att jag vaknade till vid 9!

Klockan slog ovan nämnda klockslag och jag var på plats i Johan&Nyströms konceptbutik vid Mariatorget. Tillsamans med mina andra tre filurer skulle morgonen och förmiddagen handla om det som vi alla jobbar med: Kaffe.

Och jag som egentligen är en kaffenörd i förklädnad, hade sett enormt mycket fram emot detta. Det kaffet jag tidigare under sommaren stått och gjort och sålt i vår andra butik har inte varit dåligt - men jag har aldrig kursat. Och gudakul var det! Och intressant! Och den superduktiga baristan körde igenom allt och fick en att suga i sig kunskap som en svamp. Och ganska så mycket espresso sögs (dracks) också...:D Så en viss speedy gonzales (undertecknad) vandrade vidare och slog ihjäl lite tid inne på Stadsmissionen innan tiden hos Naprapat-Daniel var inne.

Förra och förrförra veckans onda ljumske var som en nagel i ögat på mig. Och även fast det, tack och lov, blivit bättre under helgen och tillåtit mig ha en superunderbart om än kort löppass på drygt 9 km och ett supercykelpass - så var det inte okej. Gårdagen var det vila för att jag inte hann något annat. Och idag naprapatbesök.

Ajajajaj. Kan jag ju inte säga något annat än - små små muskler som gör så in i sören ont! Pratade om kroppen och allt och fortsatte att suga i mig information som en svamp. Har kommit många lärdomar i mitt huvud på sistonde. Som börjat sjunka in. Om ens kropp och dess förutsättningar och vad man ska göra för att bli bättre. Vill verkligen veta och vill verkligen bli bättre. När problemen här är lösta vill jag kunna köra på och bygga upp kroppen och blir ännu bättre än jag var för SNART 2 månader sen. Så lång tid har det gått sen jag var på topp. Även om det som stör koppen nu har legat och grott säkerligen innan. Man lär sig så länge man lever.

Kanske har jag faktiskt gått aldelles för snabbt fram med min träning? I så fall är det väl bra att det gått så bra som det gick. Jag imponerades av hur kroppen min plötsligt kunde klara av sådana ting som att springa 56 km. Efter att ägnat lång tid åt att bryta ner kroppen och ännu längre tid åt att försöka bygga upp kroppen igen. En kropp som först sent i våras var väldigt bra, som började kunna bygga muskler mer normalt i vintras. Om jag ser det som en stege så impnoeras jag fortfarande över kroppen min.

Och som sagt, man lär sig så länge man lever. Och jag ska lära mig. Och jag ska söka andra som kan ge en råd. Klubbar i stockholm kanske man kan kolla upp? Om man brinner och vill - ja, då är det ganska svårt att försöka väldigt själv.





bästa cykelpasset på länge!

Jag älskar att TRÄNA! Det är bara så. Det är jag det är jag det är jag. Att puscha sina gränser och ta ut sig så fullkomligt att världen lite snurrar runt en. Att göra det man tror är omöjligt. Eller terapispringa. Andas i löpningen. Eller bara känna lite endorfiner. Att känna att kroppen klarar allt. Det är bara så: Det är så underbart och det är så jag.

Idag har jag puschat mig och kört ett cykelpass som var bättre än något jag kört på länge! Andra gången jag kört just ett cykelpass som är ver 55 minuter - det här var ju 75 minuter och cyklingpuls på det.

Och det gick så satans bra. Jag visste att det skulle bli tufft och jag längtade efter det. Och nej, jag är inte sadistisk för att jag sitter och taggar under uppvärmningen och ler för mig själv för att jag känner att kroppen vill och att kroppen ska få ett stenhårt pass.

Jag klarade målen jag satte upp. Och bättre. Jag kände mjölksyran och hur rummet snurrade när jag tog ut det sista. Men jag klarade det och jag flyttade min gräns. Så in i bengen bra helt enkelt :D

Ett tack till instruktören förresten - helt GRYM!

Innan - efter :D

 


kaffet är på - nu kickar vi igång söndagen!

Det liksom spritter i kroppen idag - strunt samma att regnet öser ner utanför. Tackar och bugar och bockar för att det inte snöar. Sätter på kaffekokaren och ska sträckläsa Runners World som pappan lämnade över i torsdags. Innan det är dags att köra förmiddagsträning på Hornstull. CyclingPuls ska köras - 75minuter.

Jag lite däckade hemma igårkväll...Mysmusik och knaprade i mig fullkornskorpor med marmelad och ost (är nya cravingsen...) och en brownie från 7-eleven och massa te. Och bara läste. Underbart skönt! La mig liksom ner och kroppen var så trött och jag var helt plötsligt nöjd över att jag valt precis rätt sak för kvällen. Inget att bry sig om - man  behöver inte vara ute och rumla runt varje lördagskväll. Speciellt inte om man jobbat himlans mycket och haft långa dagar med tidigare mornar och sena kvällar och allt möjligt. Så jag somnade med boken i hand. Nästan haha :) Behövligt helt enkelt! Den där korta löprundan fick mig på plats helt enkelt!

Så nästan nio timmar senare vaknade jag upp. Förutom att jag blev väckt av diverse telefonsamtal så sov jag som en stock. Och det betyder att jag själv inte är en stock idag :) Söndagen kickas nu igång på riktigt helt enkelt! God gröt i magen och nu kaffe, p3 och runners. Och om en stund: Träning!

Sen fortsätter dagen bara bra bra bra!



hoppsan hejsan vilken lördag!

Det har varit en rätt så lång dag - denna kalla lördag som är aldelles för kall för att vara en vanlig dag i slutet av oktober.

En tidig morgon och jag fick mig en morgonpromenad. Blandade samman en matlåda. Hann få i mig lite yoghurt. Satte mig på tuben till jobbet. Nästan 7 timmars jobb och dagen kan beskrivas som HEKTISKT. Det blir så när en av de man ska jobba med blir sjuk och ingen annan kan hoppa in. Två personer som skulle manöverera en välfylld butik (och inte bara med varor utan med väldigt många kunder....). Men visst trivs jag som fisken i vattnet och jobbar på som en iller och är trevlig och tycker det är så kul så kul! Så ibland får det bli en sådan dag där lunchen nästan uteblir. Det är okej ändå :)

Med tanke på morgon. Med tanke på tuben tunnelbana. Jag tycker det är så underbart att bara sitta på en enda tunnelbana. Inte behöva byta utan kunna pendla i 21 minuter, bo ngn minut ifrån tunnelbanan och stiga av och jobba fem minuter från min slutstation tekniska högskolan. 21 minuter är perfekt pendeltid. Mornar är alltid stressiga eftersom jag alltid vill göra diverse ting. Och då är det perfekt att koka en kopp espressokaffe och soyamjölk och ta med sig i sin bodum termosmugg. Kaffe och tidning, planer, musik eller lite telefonsamtal - det är perfekt härligt faktiskt!

Men hem kom jag i alla fall idag. Och vad gjorde jag då? Jo, jag tänkte gå de hundra meterna till sats. Och upptäckte visst att det stängde en halvtimme senare, redan klockan sex...

Så jag gjorde något annat istället.

Drog av mig jackan och på med en annan slags jacka. Och ett par finfina skor.

Och sprang iväg.

Löpning. Jag var beredd på att bara jogga fram försiktigt och vara glad om jag kunde ta mig 5 km. För jag skulle ta det försiktigt. Testa. Med tanke på hur ont jag haft i veckan.

Men ÅH! Så underbart och jag njöt de dryga 3 km till Hornstull och tog sedan en sträcka på söder galant och sprang sedan hem igen. Drygt 9 km blev det. Fantastiskt och jag såg vackra stockholm i mörkret och andades in den kalla luften och hade bara ont i slutet. Jag är nöjd. Och ja, visst längtar jag efter att det ska bli rbättre.

Men 9 km. Från att ha hoppats på 5. Det käns bra! Även om jag tog det långsamt.

Men jag har insett det här: att ta längre distanser igen, mer löpning: det kommer inte bli svårt. Det finns inom mig - viljan och längtan. Det är så enkelt liksom.

Var kall hela dagen idag - så jag satte på mig lite för varma kläder innan löpningen. Men framförallt så flög reflexvästen på! Viktigt att synas. Och en "fin" liten mössa hamnade visst på huvudet också. Var lite glad att det var mörkt haha :D



fundersam, övertrött och överglad

Upprördhet. Upprördhet! Vad händer med världen - SNÖ? Allvarligt talat. Lägg ner. Inte okej. Upprördhet.

Intressant sak att bli fögrymmad på (vilket är ännu ett underbart ganska så oanvänt ord...) men jag har inte så jättemycket mer att klaga på. För att jag ju inte förvisso brukar ägna tid åt det men ändå.

Den senaste dagarna har istället förgyllts av massa fina saker. Ta bara tågkonduktören på sträckan Mörby Centrum-Fruängen i onsdags kväll. Trött som sören sätter jag mig på tuben och klockan är över sju och jag har stängt butiken och är inte lite trött efter en lång dag. Och då sätter bäste herr konduktör på en ordflod som var fantastisk. En monolog! En skämtsam underbar man underhåller hela vägen hem till Telefonplan. Ordvitsar, trevlig håll igång vid nästan varje station. Underbart tycker jag! Mer till folket! Hur glad blir man inte då?

Och igår var jag på bio med pappan som var och jobbade, igen, i staden. Såg "Himlen är oskyldigt blå" - väldigt sevärd! Verkligen! Och innan dess hann jag med lite Shape på Odenplan och lite uppvärmning innan dess. Och inge ont gjorde det! Härligt värre. Och kvällen avslutades på fina sättet: mat. Pasta på Vapiano och snick snack. Inte dåligt för en torsdagskväll.

Och dagen idag: Fredag. Efter att ha kommit hem rätt så sent igår var det lite motigt att stiga upp imorrse när klockan ringde vid halv sex...Men har man bestämt sig så har man. Morgonträning skulle ske. In till Regeringsgatan för SatsCykling och CorePuls. En timmes morgonträning.

Kan ju inte säga att något pass den här veckan har varit stentufft. Men jag är van vid mer och hårdare. Men träning har det iaf varit. Och duktigt av mig att ha lyssnat på kroppen innan det var försent - hoppas jag - och så har jag inte haft lika ont.

Men efter ja, tio timmars jobb denna dag. Och väldigt mycket att göra. Med kunder och praoelever och nyanställda och annars endast en enda jag, så är jag supertrött. Om jag ska vara ärlig. Men nöjd och glad - och det är det viktigaste. Har fått skratta med en supertrevlig kollega hela eftermiddagen och sånt är ju inte annat än underbart!

Och jag må vara lite övertrött men det är okej ändå. Kom hem för en timme sen och har precis slängt i mig lite mat. Men nu väntar...ostskorpa med plommontommatmarmelad...mums :D älskar utgångsdatum som har passerat - varorna håller så mycket längre...Olof och Viktors saker - dem kan de!

Sen sömn. Lång arbetsvecka med mycket jobb. Och den avslutas med lördagsjobb och öppning imorrn. Men det är bra. Ändå.

SÅ förutom snön. (vad är det som är FEL???) Är livet en dans på rosor. Eller hur? :) !!!


Vad har denna bild som togs för ganska länge sen att göra med livet universum och allt i denna stund? Ingen aning. Men allt kopplas samman så en studentbild hamnade visst här. Kanske för att Lund och människor har pratats om idag. Vem vet? är det dåligt att säga att jag inte vet :P



regn och rusk

Regn och rusk idag - både inne och ute om man kan säga så! Usch och fy. Hemkommen från jobb och kurar med filt och en stor kopp chai med soyamjölk. Har ont i kroppen. Ont i ljumskarna - men inte bara. Och det komiska är att jag ser det som positivt :) Varför? Jo - förkylningsvärk i kroppen hoppas jag på. Känner mig illamående och hängig också. Och i detta fall är det bättre än att det gör jätteont enbart på grund av jobbig kropp. Right? :) Se där! Kan ju hoppas. Over and out på träningsfronten idag. Vågar inte och tänker inte ta ett snesteg till just nu. Det blir lugna puckar framöver. Denna vecka. Men tiden rinner bara iväg på jobbet och inte har jag haft tid att ens gå och ringa och försöka boka om en viss naprapat tid. Irriterande nog.

Men jag kurar vidare här hemma. Med en bra bok och John Mayer ur högtalarna mina. Och en stor kopp te och en varm och skön filt.




tankar

Menar inte att klaga. Utan erkänner att jag kanske möjligtvis ehmm har mig själv att skylla. Men jag är inte mer nöjd för det. För min kropp, den är lite udda. Fortfarande.

Scenario. Har under de senaste åren tränat. Mycket. I klubb. Ensam. Haft fäktning som passion. Har tränat lagom, lite fel, bra, "normalt", och väldigt väldigt fel. Söndertränat och söndrat kroppen på olika sätt. Gått från att bryta ner muskler till att få en kropp som orkar vad en "normal" människa orkar. Gå i trappor liksom.

Och sedan. Sedan plötsligt hitta löpningen som alltid funnits där. Men hittat den och fått en kropp som klarar vad som helst. Springa en hel dag. Flera kilometrar. Börja träna lite mer löpning. Springa första lånpasset på 20 km sena våren. Springa Göteborgsvarvet och anmäla mig till ett marathon. Utmana mig. Älska livet och löpningen och inse att det är fantastiska stunder som sker när jag springer. I mig. I världen. På väldigt kort tid gå från att ha en kropp som inte funkar som den ska - till en kropp som springer 56 kilometrar på en dag. Utan att tycka att det är ett helvete. Någon gång.

Se fram emot sin första mara. Och sedan skada sig. Och inte kunna springa eller i början ens gå normalt, på en månad. Men sedan ändå springa sitt marathon. Och visst gick det inte särskilt bra och visst gjorde det jädrans in i bengen ont, men jag sprang hela vägen och spurtade (om än argt) in på 4h 29 minuter. Sedan efter en vecka känna att kroppen är tillbaka igen. Lugn träning. Och känna hur kroppen klarar det.

Och sedan få ont på ett nytt sätt, och inte riktigt det sättet jag blivit "varnad" för. Utan nu i ljumskarna. Samtidigt som resten av kroppen känner en ENORM energi och kraft som jag inte känt på länge. Och psyket. Kör en träningsvecka som kanske är mycket för vissa men för mig inte. Och nu sitter jag här och har väldigt ont i ljumskarna. Men dessutom så drar det bak i ryggen. På förra stället. Fattar och kan inte ignorera att det hänger samman.

Hur kan något koncentreras till en viss del av kroppen när resten känns som den kan expolodera i energi?

Har kanske tränat fel saker. SatsCOrePuls kan nog slita på fel ställen. Och löpningen javisst.

Måste försöka få ett besök hos naprapat, helst innan den planerade tiden om en vecka.

Ibland, ibland så missar man hela bilden. Ibland så är kortvarig lycka det som räknas. Och jag känner mig liten och oviss som glömmer bort mig. Kanske har jag gjort det. Utan att fatta att en viss smärta kanske hänger ihop med en annan. Men förlåt mig själv - men det är faktiskt väldigt svårt att veta. Ibland. Det är inte enkelt när man inte har kunskapen. Bara en lycka, en vilja och en saknad. Så det är så.

Ord ord ord. Helt enkelt.



looking back

Ny vecka. Ny start. Ny måndag. Underbar vardag :) Under förra veckan kände jag hur hela kroppen började återhämta sig från lite strider. Skallen hade ro. Att jag hade ro att läsa var ett bra betyg! Och när det gäller själva kroppen så har den känts starkare och jag har ökat träningsmängden. Enda nackdlen är fortfarande samma. Ljumskarna. Ska se om jag kan boka om nästa veckas naprapat tid till denna vecka...Blir orolig på ett sätt. Har ju lärt mig att man ska lyssna på kroppen. Hm...

Men träningen då! Jo, 3 löppass har jag faktiskt kört den här veckan. Super eller hur? :D
Uppdelat på 10 km, 12km och 14 km. Känns inget annat än härligt. (förutom ljumsken då...ehööm....:D) Men det har varit så himlans grymt att springa. Så underbart! Lycka!

Dessutom har ett SatsCorePuls-pass körts och ett Shape pass. Plus ett gymmet bonus pass där jag, trots att jag befann mig på gymmet och inte sprang, ändå lyckades köra mer kondition än styrka..He. Typiskt mig :D

Hoppas att kroppen kommer kännas ännu bättre den här veckan! Gick runt med en kramp i mina lårmuskler, en kramp som jag hade nästan dagligen i olika delar av kroppen för några år sedan. Fick en tankeställare då min kära kollega som studerar till sjuksköterska frågade: "Har du druckit tillräckligt?". Och svaret på frågan var att nej, det hade jag inte.

Vatten. Vatten. Underbara vatten. Måste skärpa mig!

Och nu inleder jag veckan genom att dra på mig träningskläderna och sticker in och tränar så här på morgonkvisten. Ganska så pigg är jag. Och jobba börjar klockan elva. Kan inte förneka att det är det bästa sättet att börja veckan. (okej, lite trött är jag...ehhm. gick förvisso och la mig vid halv tio igår haha. Trötter nummer ett var jag då:D)


söndagsdag och höst





































Jag fortsätter att vara kär i hösten. Det är så vackert att man tappar andan stundtals. Som idag. Eller som igår.

Som igår för att det var en sådan vacker dag och den förgylldes med att huvudstaden fick finfint besök av pappan min. Vi hade en heldag: drack morgonkaffe hemma hos mig, åkte in till Fotografiska och såg Fashion (Richard Avedon för alltid i mitt hjärta), promenerade upp genom staden till Vurma i Vasastan och åt en mycket smaskig lunch, vidare och spanade efter lite saker till pappan och till mig själv (ett par super jeans köptes på Zara - sjukt nöjd:)), fikande och fortsatt strosande. I en ganska så bitande kyla. Men fint var det.

Och medan pappan åkte vidare till en meditationsföreläsning här i staden tog jag mig hem. Segade ner mig lite. Men sen blev det andra bullar! Utgång hägrade och kvällen började med rosé och vi hamnade självfallet på söder och klockan tickade på och natt blev dag.

Kanske var det inte optimalt att köra ett träningspass dagen efter en lång lång festlig natt som ja, faktiskt, innehållit alkohol i vissa mängder. Men ta mig tusan - jag kunde inte motstå världen utanför dörren. Vissa degar ner sig och orkar inget. Själv fann jag världen så inspirerande att inget kunde stoppa mina steg.

Och jag vet inte hur jag ska beskriva dagens runda. Lycka? In till Liljeholmsbron, Hornstull och sprang mot reimers holme och slussen och sedan tillbaka genom söders pärlor. Det var fantastiskt vackert och jag njöt av varenda varenda varenda steg. Steg fram fram fram. Och lyckan fanns där och världen var min att bestiga. Inget berg var för högt.

Och jag hade kunnat fortsätta så mycket längre och visst så var jag väldigt mycket på väg att köra ett plötsligt långpass. Men jag stoppade mig själv och stannade på 14 km. 14 lugna kilometer med en snitttid på 6.17. Jag stoppade mig för att jag fick ont. I ljumsken där va. Synd synd.

Men ändå - 14 fantastiska kilometrar och jag upplevde det som jag älskar: Att springa. Och att springa och vara ett med nuet. Att vara. Vara nu. Den där känslan som jag bara känner när jag springer. Önskan att aldrig sluta. Att varje steg är så fjäderlätt. Trots att det gjorde ont de sista kilometrarna. Så var det endå så enkelt. Så underbart. Så fantastiskt.

Och Stockholm. Stockholm var fantastiskt idag. Tack världen. Hösten är kärlek helt enkelt.



vinterkyla

Brrrr. Kylan ute är inte nådig. Helt plötsligt har den kyliga höstluften antagit en ton av något som kan liknas vid iskyla. Brrr. Frysa i hela kroppen. Äntligen har jag tinat upp. Har inte ens varit hemma en timme från och med att jag kom hem från jobbet - ändå börjar jag redan känna mig redo för sängen! Har bara hunnit tina upp i en varm dusch och lagat och ätit mat. En värmande spenat- och linsgryta med bulgor och rivna morötter. Mumma var det allt! Nu väntar nog lite varm blåbärssoppa om en stund. Och läsning av denna bok:

BRA!



Och från och med nu är jag dessutom ledig hela två dagar i rad - det ni! Hela helgen ledig och det är faktiskt underbart! Imorgon ska jag ha kvalitetstid med pappan min som är uppe i Stockholm över helgen. Egentligen på egna äventyr, men då han har hela lördagsdagen ledig så fixade jag ledigt från jobbet. Skönt att slippa jobba sex dagar dessutom. Så imorgon kommer bli en superdag - en bara strosa runt dag. Och fika dag. Hur härligt som helst!

Och jag nu ska jag faktiskt diska och sen sjunka ner med min braiga bok!


gymmet

Jag och ett gym. Inte Sats och en klass. Utan Sats och gymmet. Och jag. Sällan skådat får jag påstå haha! Men denna morgon vaknade jag en tjugo i sju och var sugen på lite bonusträning! Men springa var out of the picture. Måste ta det lugnt och löpning två dagar i rad är nog inte den bästa medicinen just nu. Så jag bestämde mig för att ta mig till gymmet. Som ligger en minut (skämtar inte!) ifrån bostaden min. Hur fantastiskt är inte det? Sats Telefonplan - jag gillar det. Och jag gillar att ha det som "mitt gym" några månader framöver.

Men eftersom jag inte kunde springa och aldrig lärt mig använda maskinerna...hehe...så blev det 45 minuter på crosstrainern (tror det är det iaf...) det är ju jobbigt! Och sen tio minuter med en styrkestång. Hade fet tränigsvärk i armarna sen shapen igår...Styrka jepp.

Haha, jag gick runt alldeles som ett barn i en godisbutik och kikade på maskinerna. Ska försöka boka in så att man kan lära sig iaf en grund...Kan var bra att veta hur man använder. Lite styrka behövs alltid och jag kommer inte alltid kunna gå på Sats klasser!

Nu dricks en supergod kopp kaffe och en kesoknäckis äts. Och jag lättar på rumpan och spiiidar iväg till jobb!

Det är fredag :D Super!




 


redan torsdag?

Dagen till ära har jag ökat min löpning. Med två kilometer. Haha, så lite egentligen. Men tredje gången jag springer efter maran och summa summarum blev 12 km idag. Med snitt på 6 min/km. Underbar morgon och jag njöt av att komma ut och springa. Att det gjorde ont i ljumskarna, typ, var inte det roligaste. Det kändes lite som en låsning om man kan säga så. Gör mig lite ledsen i ögat ändå. Men när 8 km var sprugna så ändrade jag löpsätt och ökade stegen och kände hur jävla underbart det var att flyga fram.

Det var lite runners high där.

12 km - så lätt, så enkelt. Om inte det skulle göra ont skulle jag vara den lyckligaste på jorden. Men efter 8 km slutade det i alla fall lite. Och kroppen flög och jag sprang 4 km till. 2 mer än tänkt. Fantastiskt ändå.

Och eftersom jag bytt pass med en annan tjej på jobbet och bara arbetade kortis dag idag så hann jag med lite mer träning :) Kom hem och gjorde mig en ägg och kaviarmacka och kaffe med soyamjölk att ta med i min bodum take away och gick till tunnelbanan. Och satt och drack kaffe och var allmänt nöjd med livet. Och då kändes kroppen så in i bengen bra också!

Så till Stadion kom jag och körde ett Shape pass, tänkte att funktionell styrka kunde passa kroppen bra. Och det gjorde det. Även om de bästa Shape passen jag hittils kört är på Odenplans SATS. En dusch senare och en promenad var jag på jobbet och hann äta lunch innan jag började. Härligt härligt!

Blåste man inte bort lite idag förresten? Eller var det bara jag som var som ett irrväder? :)

Men i alla fall. Jag VILL att kroppen inte ska krångla. NU VILL JAG DET. Hmpf. Jaja...

Ska anmäla mig till Stockhom Marathon nu förresten. Eller imorgon. Och jäklar i det vad det ska gå bra! Men vill ju ha en mara innan dess!!! :D

Efter Berlin....










stolt som en tupp!

Kan jag meddela. Att jag har en sådan grym pappa. Erik Osvalds heter pappan min som jag inte är så lite stolt över just nu. Struntar i Jantelagen och sprider istället gladeligen ut budskapet att samma år som lilla jag föddes skapade pappan min en tidning tillsammans med en kompanjon och vän. Ett förlag. Som växt och utvecklats. Och fler tidningar har kommit. Och han har fått pris. Och företaget har fått pris.

Idag så har en process som jag följt på väldigt nära håll. Företaget Svenska Historiska Media har nu sålts. Helt sjukt grymt galet duktig är pappan min som skapat vad han skapat! Och det bästa är att jag känner honom så väl att jag vet att han kommer fortsätta att driva sin värld framåt. Han är en sån människa som faktiskt ger världen glädje.

Så jag är stolt. Stolt som en tupp :D


saker att göra....

Sitter och kurar ihop mig med en kpp väldigt varm blåbärssoppa. Och nostalgilyssnar på Kents låt mannen i den vita hatten (16 år senare). Jag är en frusen själ denna dag och just nu ganska så trött också. Stängning på jobbet och massvis med varor att packa upp. varför kommer allt på en och samma gång? Någon sammansvärjning av universum. Hehe. Kanske inte.

Försöker söka runt och ta tag i mig själv och mina planer inför våren. Berlin hade jag i tankarna men jag börjar mer och mer lämna det där tänket. Att plugga språk är fortfarande intressant. Och London Lockar. Men det är dyrt. Sanslöst dyrt. Och det är som en djungel och jag orkar inte riktigt ta tag i mig själv.

Känner bara stress när jag har saker jag måste göra. Måste jag fixa allt nu? Kanske, för att kunna bestämma mig. Men jag orkar faktiskt inte.

Som jag känt innan just nu. Just nu så har jag någon trygghet i vardagen och kan till och med sätta mig och läsa min bok och dricka en kopp te utan att något äter upp mig innifrån och får mig att inte ens kunna koncentrera mig på orden framför mig. Jag vill ha lugnet inom mig. Och orkar inte något annat. Faktiskt.

Får man lov att skjuta upp vissa saker? Fasiken också. Det går ju inte alltid. Tröttsamt. Tar mig i kragen en stund till i mitt sökande. Innan jag får lov att ta fram min braiga bok :)

Men att vilja ta det lugnt, och veta att jag tar mig tid till det - ser det som något väldigt bra :)



underbara morgon

Att börja klockan elva och sedan jobba åtta timmar betyder inte enbart att man får en chans att träna innan jobbet. Det betyder också att man kan ha en fantastiskt härlig morgon om man har vilodag. Som denna morgon jag just nu njuter av.

Är en sån där person som lever upp och ned och ser positivt på mycket och vill göra allt och ibland tar lite väl mycket för mig (host host...). Men vissa saker, som att hitta en trygghet i sig själv och sin nuvarande situation. Det behövs. Och det har jag nu - vilket gör att jag andas på ett helt nytt sätt och känner mig lätt som en fågel och slipper sjunka samman och känna hur kroppen gör lite ont.

Där ser du Maria lilla, det blir alltid bättre :D Det är det man alltid ska komma ihåg!

Jag bara läste igårkväll. Skrev ett brev! Lyssnade på musik. Körde lit yoga/nervarvning/strechning. Och tror att det hjälpte mina ljumskar.

För denna morgon hade jag inte alls ont! Men vilodag från träning tar jag ändå. Duktig flicka :)

Men en härlig morgonpromenad har tagits. Vandrade lite på nya platser. Blev lyrisk över lite klippor. Är jag inte en naturfreak egentligen?

Hem för att snicksnacka med modern i telefon, dricka te, strecha musklerna igen (känns fortfarande så mycket bättre!). Och sen ta en härlig dusch och njuta av en ny body lotion och kunna måla naglarna.

Och sedan sätta sig med sin frukost: fiberhavregrynsgröt som fick koka med kanel, en äppelklyfta och några russin. Och serverades med banan och torkad aprikos samt valnötter. Och Underbart kaffe som jag köpte igår. Min favorit som bryggdes i min söta moccakanna. Med soyamjölk till. La Bomba är namnet på kaffet. Fantastico...

Kan dagen fortsätta annat än BRA? :) Efter kaffet och en färgglad morgon på många sätt och vis. Planerar framtiden - kollar kurser i städer som Berlin, London, Cambridge. Dricker kaffe. Och gör mig i ordning. Färgrik dag.




att gilla sin vardag

Vi är alla olika. Vissa hatar strukturer, rutiner och spyr på fasta tider. Själv så gillar jag att flyta runt. Men mår bra av rutiner. Och därför så är jag nu så sjukt nöjd med att ha kommit tillbaka till rutiner och en vardag. Jag gillar min vardag och mår så bra av det. Så sant som det är sagt. :)

Och sen är det kul att ha ett omväxlande jobb. Känna att kroppen börjar komma igen i form av träning. Att flytten är över. Att sinnet i sig har lugnat ner sig igen. Upp och ned går det alltid. Men just nu så går det bara fram och upp!

Och jobbet ja. Förra veckan hade vi teveinspelning. Och samma dag så var handelsbanken i butiken och fotade inför ett reklamutskick. Och igår - igår var det en ännu roligare teveinspelning :) Så nu kommer vi synas i rutan två gånger i höst :D Askalas och kul!

Och idag hade vi en frilansare som var och fotograferade för själva butiken. Och jag stod självklart och frågade ut kvinnan som var underbart trevlig om diverse ting. Hon hade varit ekonom och plötsligt sadlat om och börjat frilansa som fotograf. SE! Man kan göra vad man vill. Inget är skrivet i sten.

Och mitt fotojag stod visst och sög i sig all information som en svamp :)

Sen gick jag och lånade böcker. Så nu ska jag snart sjunka ner och bara läsa. Härligt! Med en stoor kopp te! 

Kroppen är dessutom genomtränad för idag - SatsCorePuls kördes på Regeringsgatan med en riktigt grym instruktör. En tjej med riktigt mycket go. Sen körde jag på den där saken som jag tror heter CrossTrainer? Hm...Bara en tio minuter för mer hanns inte med. Tänkte bara jag skulle prova liksom :D

Den var ju jobbig....

Mitt enda problem är mina ljumskar. Vad tusan har hänt undrar jag? Gör fortfarande ont. Imorrse under min promenad kändes det av. Hittade förresten ett alldeles UNDERBART område. Finaste husen. Mysigaste. Midsomarkransen är så fint så fint! Men ja, ljumskarna. Sen försvann det under dagen. Men men. Vilar imorgon och hoppas på det bättre. Ska köra streching ikväll igen. Mer ordentligt än vad som gjordes på sats.

Ja ja. Ska diska och koka den där koppen te nu i alla fall!



Löprundan!

Denna dag så kan jag konstatera: Jag behöver inte vara rädd för att springa. för ja, det har jag varit. Sorgligt men sant. Men denna morgon sprang jag dryga milen och det var fantastiskt underbart. Och jag kunde springa utan att vara rädd för att kroppen inte skulle orka. För milen var lätt som en plätt att springa, och visst körde jag lugnt och 10, 5 km tog cirka 57 minuter men det var ändå helt underbart.

Fantastiska färger, dofter. Sprang asfalt genom hägersten och till liljeholmen. Spanade in området helt enkelt. Finns inget bättre sett än att springa! Så det är så!

Och blev sugen på att göra allt. Ska tex gå och kolla på en rygga att springa med imorgon. Distanslöpning till jobbet. Kan det vara mellan 15-20 km kanske? SATS tule ligger ju bara runt hörnet - Perfekt! Vill göra imorgon redan :D Men nej nej. Det blir det inte.

Ända jobbiga är att jag fick ont i ljumskarna och det drog lite konstigt.. Blä. Shit vad jag blir rädd av sånt skit. Kände redan lite igår. Efter spinning? Whääät liksom? Ska ta och strecha lite nu ikväll igen!

Happy happy!



ny vecka

Ny vecka som ska huggas tag i och omfamnas och njutas av! Ja, jag ska njuuta av vardagen. Och bestämma mig för att altt är bra och kommer fortsätta vara bra. Så sant som det är sagt.

Igår städade jag ut huset där jag har bott, flytten är officiellt Klar! Lovely. Helt klart!

Och innan dess myste jag och njöt av en höstig söndag i finaste sällskap. Mikaela och jag kom på en djurgårdsfärja men hamnade på Moderna Museet. Jag älskar att vandra runt på bra museér. Mer åt folket! Ska bli en höst fylld av kultur. Good good :) Nästa anhalt för mig är Fotografiska. Jag längtar. Bl.a Richard Averdons bilder ställs ut i den nuvarande utställningen - det ni! 

Och jag kan säga det igen och flera gånger om: hösten är banne mig den vackraste årstiden. Absolut.

Hem och laga mumsig gryta - vad gör inte creme fraiche? Jo, massvis kan jag berätta! Plockade i ordning här hemma och lyssnade på musik. Drack varm blåbärssoppa och åt några chokladtryfflar. Och läste - ska ta mig och låna fler böcker. Hamnade med en bok som är lite underhållande men inte världens mest givande läsning. Om man säger så...Haha. Men mys helt enkelt!

Och nu, vad väntar nu? Jo! En löprunda. Är fortfarande nervös. Hann ju bara bli ett löppas förra veckan. Efter maran och kroppen som är återställd men ändå inte i form och inte skallen med så är jag lite rädd och det suger och det gör mig ledsen och får mig spotta ut ord. Blä på det. 

Ska vända det. JAG ÄLSKAR JU ATT SPRINGA! Vill inte vara rädd och ha ångest över det. Så det är så.

ja, jag börjar elva idag och jobbar sent. Då hinner man saker på morgonen :)




Höstbilden ovan är tagen av kvinnan i finaste höstjackan: Mikaela


dagens konstaterande: omelett i kastrull går utmärkt bra att göra!

HERREJISSES! Säger bara det: vilket pass! 75 minuter cyklingpuls var visst precis det som jag behövde denna dag.

Trillade in på Hornstull Sats, fint! Inte gigantiskt, vilket är skönt ibland. In i salen och började trampa. Att jag hör att jag det visst var 75 minuter istället för 55 min gjorde mig inget annat än glad. Har inte cyklat så länge. Springa länge - jovisst! Men ett cykelpass som är 20 min längre än vanligt, ja jag sa inte precis nej :)


Stentufft pass! Tror att min kropp är sliten efter de senaste dagarna. Och sen vet jag inte hur kroppens kondition är överhuvudtaget. Hur den mår liksom.

Men jag bygger upp. Så känns det nu. Bygger upp kroppen igen. Så att jag kan springa i 2 timmar bara sådär och tycka att det är underbart. Fantastiskt. Åh, jag längtar efter den känslan vill jag lova!

Summeringen av veckans träning känns fatalt lite egentligen. Jag längtar och drömmer om tiden för en och en halv månad sen. Den där tiden juni, juli, augusti då jag kände mig grym! På topp. Med dalar självfallet! Men alla saker som tog mig till nya höjder. Snart är jag där igen. Hoppas jag.

Nu ska disken diskas och sedan bär det av mot en fikadejt. Ladda upp inför städning i saltsjö-duvnäs hmpf...

Fika på en söndag. Helt rätt :D



vräka ur sig ord

Ett hej ropas ut från en som sitter i en ny lägenhet på en "ny plats" (ny för mig). Telefonplan och jag gillar läget :D Har tagit en lmorgonpromenad och försökt bekanta mig med området - gick sådär :D Löparrundorletande? Det får bli funbeat tror jag hehe. Har även fått i mig lite gröt och te! Och nu laddar jag inför ett cykelpass puls. På Hornstull. Aldrig varit där. Ska kolla in det.

Men de senaste dagarna! PUH säger jag bara. Har gått på någon über-människa energi tror jag. Haft en extremt jobbig flytt. Som började i torsdags efter jobbet. Skulle köra ut till Telefonplan från Saltsjö-Duvnäs i en lånad bil. Det regnade och plötsligt blev det mörkt - någon som la märke till SKITvädret där man inte kunde se handen framför sig? Jag gjorde. I en bil på en motorväg. I en bil jag aldrig kört i en stad jag aldrig kört i. Kort sagt så jag var jag iväg i ca 4h. Höll på att krocka och hade fet panik. Satt vid en vägkant vid Henriksdal i nästan 2 timmar med panik. Fick hjälp av min Fantastiska vän :D Som kom och hjälpte mig hitta. Och lyckades till slut köra till mitt mål. Att jag skulle upp och jobba kl 9 var inte kul. Speciellt inte med tanke på att jag inte ville ha bilen stående där den stod och försökte flytta den innan jobbet. Vet inte vad som for i mitt huvud. Var så grymt sjuk i hela kroppen och huvudet av situationen som uppstått kvällen innan. För mig var det bland det värsta som hänt. Så jag försöker flytta bilen på fredagsmorgonen. Hittar självfallet inte i morgontrafiken. Åker tillbaka. Åker in till jobbet. Jobbar nio timmar. Får en underbar överraskning vid lunh - en pappa som överaskar mig genom att komma förbi jobbet. Ingen aning att han var i stan på ett möte. Åker ut för att hämta viktiga saker vid saltsjö-duvnäs. Hemma vid halv nio. Ska upp och jobba klockan nio lördag morgon.

Men jag har en konstant panik. Måste liksom flytta bilen (och de som har bilen är i Barcelona till sent ikväll). Bara för att avsluta det hela. Så än en gång går jag upp extra tidigt, och kör iväg bilen. Det tar en 45 minuter. Men det gick så sjukt bra att köra, även om jag förvillade bort mig en gång. Men det var en vacker morgon och jag kände en EXTREM lättnad.

Jobba och stänger 4. Tar tuben ut till IKEA. Fick ett ryck helt enkelt.

SJUKA dagar. Ska bli skönt att kunna få träna ut lite tror jag. Hoppas jag :) Innan jag åker ut till huset i saltsjö-duvnäs och städar. Sedan är det klart! Så jäkla skönt det ska bli att få allt på plats!

VRÄKA UT SIG ORD! Sorry! Men nu: cykling. Och funderar på bra löp-rundor här i trakten???



what a day!

Idag har jag fått springa av mig, utövat kändisspaning, blivit möjligt filmad och fotograferat. Och gjort varma mackor till kvällsmat :D

Distanslöpning blev det denna dag på sträckan 8 km. Inte mer än det. Och det var tungt i början och i slutet fick jag lite ont. Men mest av allt så var det underbart. Att springa bland höstlöven en tidig onsdagsmorgon. Och fick tillbaka en del av mitt försvinna in i löpningen tankesätt och jag blir underbart lycklig av bara det!

Och sedan komma till jobbet och upptäcka att vi är mitt i en filminspelning i butiken. Spännande spännande :) (får man vara nördig och undra om man hamnar på rutan i bakrunden och i så fall filosofera över dagens frisyr? :P). Sedan forsatte eftermiddagen med en photo-shot för en reklam - också i butiken. Galet men kul!

Sedan råkade jag visst expidiera shout out louds trummis. Att jag inte alls hade en aning om det - jaha jaha. Han gillar oss :)

Dödstrött efter en lång dag och efter packning och flytt och allt möjligt kom jag hem, gjorde varma mackor och sjönk sedan ner i sängen och såg på en viss nygammal serie.

Och nu kallar sängen!



morgon morgon morgon morgon morgon

Nu beger jag mig ut på första rundan sen maran - jippieyey! Gröt och en kopp te landade för en timme sen i magen. Själv sitter jag i en villervalla av saker. Det blir en ränsa hjärnan tur. Inget avancerat. Bara lätt jogg.

Men gissa vad? Jo, jag är lite skrajsen jag...hehe. Men bra går det säkert än då!

Sen väntar det snabb dusch och sedan jobb. Onsdagmittiveckandagen det är idag :D

Glad jag i lägenheten! :D


packningskaos

Jag tycker inte inte inte om att packa alla sina saker. Det är så mycket. Alldeles för mycket saker, som jag fortfarande önskar att jag inte har. Blä och fy. Tack och lov har jag fått låna en bil på torsdag så det är mycket som bara kan stuvas in i bilen och sedan lyftas ut. SÅ jädrans skönt!

Och hur underbart som helst, Telefonplan. Lovely. :D

Enda problemo som jag hade var att låsa dörren. ta mig tusan det mest komplicerade lås jag någonsinn varit med om. gaaahh!

Men många guldkorn denna dag. Förutom lägenheten. Var tvungen att vänta en halvtimme när jag kom till Kungsholmen innan jag skulle hämta nycklarna. Promenerade runt lite och satte mig på ett supermysigt café. Hittat en ny fin del av Stockholm! Underbart att bara sitta där. Coolt ställe - helt klart. Och härligt folk. Charming!

Sedan hade jag en fett ös medvetslös härlig sats core puls klass. Hade träningsvärk imorrse :) Gått mer än en månad sen sats core puls tränade! Och bättre lär det väl bli imorgon :D

Men ja, åter till packningen antar jag. GAAAAH!!!! Men men! :D


ledig idag?

Springer iväg om en sekund. Morgonpromenixat, ätit min gröt och druckit min kopp kaffe. Tänker på om dagen kan kallas ledig? Hehe, en fin dag blir det iaf!

Naprapat nu, hämta lägenhetsnycklar, titta på lägenhet, hem, luncha, packa, in och träna, hem och packa. Vad mer? Just det...Det där också...haha! Trevlig tisdag världen!


en ovanlig men vanlig måndag

What a day! Måndag och veckan har börjat bra, ja till och med dagen började på bästa sätt.

Efter en natt av väldigt väldigt konstig sömn, hoppade jag upp ur sängen vid kvart i sex, hastade i mig gröt och lite te. Gick hemmifrån halv sju. För jag skulle få träna - sats core puls!

Och det var underbart. En energiMaria studsade fram. Även om kroppen kände av ansträngningen. Men det var underbart ju! Åh!

Och tog lång tid på mig i omklädningsrummet. Och promenerade sedan till odengatan. Och satte mig på non solo bar och drack dyr men sjukt god kaffe och läste tidningen. Med nya skor på fötterna mina :) Hann till och med in på Humana precis när de öppnat. På jobbet kvart i elva. Jobba jobba hela dagen fram till klockan kvart över sju. Trött och hungrig handla ägg, lök och svamp + en kanelbulle (jag vet intresseklubbe antecknar...:P).

Hemma åtta. Och har precis ätit en väldigt god omelett. Och ska nu planera hur resten av veckan ska se ut. Imorgon ska jag hämta nycklarna. Frågan är om jag ska flytta imorgon eller på torsdag? Ledig imorgon, javisst. Men på torsdag slutar jag tidigt, redan halv fyra. Kanske mer ägna sig åt att fixa de ärenden som behöver fixas, packa (har ju inte börjat), hämta nycklar, kanske träna, kolla in lägenheten och lämpa av typ madrass och så.

Det låter bra :D Orkar inte stressa. Vad är en dag mer eller mindre liksom?

Men trött i huvudet som jag är ska jag fixa lite och sedan sjunka ner med en stooor kopp rooibos vanilj och en kanelbulle - mumma :)

Maria is back again. Så känns det :D Najs va? Haha!

Vem vill missa en himmel som denna genom att ligga och sova? Inte jag inte!






nybakat...

åh - det doftar ljuvligt. Det kan jag lova! Slängde ihop lite vad som fanns hemma och skapade brödbullar som jag tror kommer smaka mumma...

Grahamsmjöl, lite vetemjöl, all bra flingor (ja faktiskt - tror det är en höjdare:D), havregryn, lite salt och kanel, väldigt mogen banan, lite hackade valnötter och russin. Och lätt kesella.

Tänk müslibröd så är tanken på rätt spår:)

Har tvättat också. Packat en träningsväska. Till imorgon. Ska köra väldigt tidig morgonträning. SatsCorePuls. Första gången sedan maran. Ska bli underbart för ryggen framförallt. Att få köra styrka.

Sedan har jag fixat matlåda. Ska hänga tvätt. Kokar ägg just nu.

Sen ska jag äta min goda nybakade bullar och sjunka ner framför sex and the city! Åh just det! Lyxade till med att köpa några få men ganska dyra chokladbitar. Super helt enkelt!




effektivitet på hög nivå!




Besöket på IKEA var lyckat. IKEA: gigantiskt och  lite förvirrande. Gillar det i Malmö mer. Eller gjorde innan de gjorde om placet. Och jag höll mig väldigt bra till det som skulle köpas. Att allt sedan skulle flyttas till lägenheten stoppade mig något. Goodie.
Magen kurrade självfallet efter ett tag. Och då kunde man smaska i sig en faktiskt väldigt god lunch. Gravad lax med hovmästarsås, potatis och sallad. Faktiskt mumma :)

Och det tog bara fyrtio minuter att ta sig dit.
Och snacka om att jag fortsatte med min effektivitet sedan. På väg hem insåg jag att jag faktiskt skulle hinna hem och tillbaka till stan innan klockan fem. Och jag är i dsperat behov av nya skor - det här var enda dagen som detta skulle hinnas med.
Så jag speedade och köpte ett par snygga skor som jag är supernöjd med :)

Snacka om att jag har konsumerat denna dag!

Nu ska jag baka lite brödbullar :)


so true

Söndagsmorgon eller förmiddag är the word to say! Goddagens världen hälsar jag. Sovit som en stock gjorde jag till halv nio denna morgon, och efter en morgonpromenad och en skål gröt med banan, torkad aprikos och valötter sitter jag nu och dricker en liten kopp kaffe.

Igår var en jobbdag, 7 h plus lite övertid. Men en härlig morgonpomenix togs först ute i det fria! Jag och min jobbkompanjioo hade en hektisk dag med lite stand in över lunchtimmarna. Frågan kvarstår dock: VArför är det himlans populärt att fylla butiken fem minuter innan stängning? Hm...Jaja, hade inte stressigt iväg så fixade stängningen i slutet själv då andra personen alias ior (inte min benämning utan ett plötsligt smeknamn, men en fin ior :D) stressade vidare med pojkvännen sin. Har man ett tåg att hinna så har man.

Själv promenixade jag ner till t-centralen. Väldans trött vid denna stund. Men njöt av dagen. Stötte på en bekannt på Hemköp och snicksnackade och köpte keson som jag är beroende av. Havregrynen glömdes dock bort.
(paniken denna morgon när jag trodde att paketet hemma var slut - kan ni förstå?! Turen kom dock till mig och en dl kunde vaskas fram ur ett väldans tomt fiberhavregynspaket!)

Hemma och satt och kikade på ett lägenhetskontrakt :D Laga mat och äta rykande varm gratäng - mumma mumma må jag säga! Kall och frusen och hungrig - gratänger är himmelska saker må jag säga :) En varm dusch senare var det visst dags att spida iväg igen!

Jag var min väns plus one. Eller bihag. Eller söta respektive. Eller dylikt.

I alla fall så var målet en inflyttningsfest. Trevligt, om än var båda två arbetskvinnorna som jobbat i butik hela dagen - även om min dag varit 2,5 timma kortare än vännens. Därför kastade vi in handuken tidigt och hem kom jag vid tjugo i ett. Superskönt faktiskt! Hem till rostade mackor kom jag - mumma :)

Dock ser hela rummet i stort sett ut såhär:



Men nu sliter jag mig från bloggosfären för denna stund. JAG SKA TILL IKEA :) aldrig varit på den i stockholm. Kommer ju lugnt ta tid att åka dit. Men men - värt det för allt är ju så mycket billigare!

Söndag söndag. Ledighetsdag nummer ett!

återhämtning

Jag har tjatat och tjötat marathon hit och marathon dit. Skada, ont - får jag springa kan jag inte. Undrat, funderat, sett hur allt har varit upp och ned på många håll och kanter. Och nu, nu börjar allt blir till det bättre igen.

Det handlar just nu om att återhämta mig. Jag försöker lära mig av saker som händer i livet - både sånt som är positivt och sånt som är negativt. Just nu vet jag att jag inte bara behöver återhämta kroppen utan även sinnet.

Och kroppens återhämtning blir bättre och bättre. Kroppens rörelseförmåga är nästintill helt återställd på alla sätt och vis. Ingen träning har körts sedan maran, samtidigt som jag inte är en stillasittande människa precis. Promenerar varje dag och har ett jobb där jag rör mig hela dagen. Så något stelnande har inte skett. Men jag längtar efter träning, att bygga upp kroppen. Efter träningsrutiner. Vardagsrutiner. I somras körde jag mer träning än jag gjort tidigare. Det gick super på många sätt och vis. Men nu kan jag se tillbaka och se på de saker som jag tror jag missade.

Återhämtning. Att inte alltid försöka köra stenhårt, för då går det inte alltid att köra stentufft. Att inte slarva med maten, att inte fylla på med dålig mat. Det blev en sådan obalans i mitten av augusti, och fortsatte med att jag skadade mig. Har mått dåligt över att kroppen mått dåligt. Har inte haft ork att ta hand om mig och kämpat på olika sätt med olika saker. Och nu känner jag ett lugn över att jag bestämmt mig för diverse ting.

Kanske ska man även kolla upp det här med att träna med andra? Lära sig av andra. Saknar att någon kör med en. Faktiskt.

Eller att få tips om vad och hur man ska göra.

Jag ser framåt. Och inser bland annat vikten av vila.

Morgonpromenad en härlig morgon.


RSS 2.0