smakexplosion

Jag har alltid haft tävlingsskalle. EN vilja att vinna - att vara bäst. LYCKA -  till och med glädjetårar. Om man lyckas!

I några år har jag fäktats. Och tävlat. Men att tävla i fäktning betyder att man måste orka. Men man måste ha tekniken, fokuset konstant. Och mot en motståndare som tar varenda minimal liten chans om du tappar en sekund. Det passade mig sådär.

Däremot. Löpningen. Vad jag älskar är att man bara springer. Visst krävs det teknik och fokus. PANNBEN! Absolut. Men det är ändå inte samma sak. För mig. Det passar mig så mycket bättre.

Jag njuter och ser fram emot många löpäventyr. Och att jag äntligen hittat något som passar mitt psyke. För nu jävlar :D

15 kilometer igår - snitt på 5.43/km. Hade tänkt ligga lite under 6/km. Men det var så roligt och kroppen ville lite mer :D Landsväg främst! Motvind gillas faktiskt. Lite utmaning! Ganska tryckande. Men fatta vad underbart! Kände mig stark - fysiskt och psykiskt. För att tanken var att det skulle vara lugnt - och jag kunde bara njuta. Sista 5 kilometrarna bara flöt på så fantastiskt att jag tänkte LYCKA :D

Underbart!

Nu ska jag köra ett löppass och sedan gå och dansa lite. Afro :D Älskar att ha denna semesterkänsla! Att kunna lägga mycket tid på träning, samtidigt som jag har tid att luncha med vänner, sitta på kafé i några timmar, laga stor fin middag till familj, fota och bara va lite grann också. Nämligen en ganska bra beskrivning av gårdagen :D Hinner med massvis och har underbart ändå!