nya fotspår....

Som den rastlösa själ som jag är, som alltid vill se nya saker och ting, har jag också fått upp ögonen för hur underbart wordpress är att arbeta i. Därför har jag startat upp min nya blogg. Hos wordpress.
Med nytt namn och allt.
Tänka sig. En trevlig förändring!
Så klicka in här istället ---> http://osvalds.wordpress.com/

ett litet fotspår

Det är onsdag. Dagen mitt-i-veckan. Jag är dunderförkyld men ska inte klaga för skam den som klättrar med förkylning i kroppen. Uppenbarligen. Som jag gjorde igår. Jaja, det var dunderkul även om jag absolut inte orkade lika mycket som förra gången.
Pendlar mellan olika humör och märker hur mycket de mörka dagarna påverkar. Nu skiner solen och jag har druckit många koppar kaffe och bollar projekt i luften och framtidsplaner och är lite allmänt glad. Imorgon ska jag på arbetsintervju - ett jobb som jag så in i bengen vill ha. Får se hur det går.
Nu ska jag diska min kaffekopp och bege mig till en Mia och Dalston. Fint värre.

från en bubbla till en annan

Ska lämna min dator söka-nya-flatmates-nytt-rum-och-jobb bubbla. För att bege mig in i träningsbubblan. Body Pump och jag hoppas känna av det. Länge sedan jag körde det passet. Håller tummarna för svett och åter svett.

Sådan roligheter man kan ha för sig en helt vanlig måndagskväll!


people


frukoststund

Min nya morgonpassion: kvarg med frukt (banan ett måste!), torkad frukt, mandel och frön.
Kaffe. En stor mugg med kaffe. Om hungern är lite större än den var denna morgon kokas även ett ägg som äts på en macka med Kalles kaviar.
Då blir det definitivt en mycket, mycket bra dag. Kärlek vid första ögonkastet. Frukost och jag. Cheers my darling!

brick lane. och livet är underbart

Brick Lane. Söndag, solsken, coola människor, musik, allt och mycket mer. Och en jag och en Mia. Jag har en liten kärleksrelation tillsammans med detta område. Det blir djupare varje dag som går. Brick Lane och ja, livet är underbart. Öst i mitt hjärta och jag längtar längtar längtar efter att hitta något bra att hyra där.
Det gör liksom ingenting att jag fick massa öl på min klänning. Det var okej. Jag var ju på brick lane en dag som denna.

söndagsdag

Cool kille. Sandkonstnär. Det skulle vara något. Framtida projekt?
Själv är jag inte i det närmaste lika kreativ. Själv sitter jag och knattrar fram lite texter på min lilla dator. Samtidigt som jag tar tag i det faktum att jag måste hitta en ny hyresgäst till "min" lägenhet.
Men snart blir det frisk luft. Ska ju gå ut med soporna...

ett par ord

Tankarna finns alltid kvar. Liksom minnen. Ibland niger jag fint åt detta faktum, skrattar och tänker hur underbart det är att kunna tänka och kunna minnas. Ha kvar den solnedgången som jag just betraktat. Doften av regn och jord. Blöta fötter i blöta skor. En lång promenad igenom smultronställen i Hyde Park. En promenad och ja visst var den helt underbar.
En promenad och ja den var underbar. Och kvällen vacker. Solsken efter regn. Och samtidigt så tröttnar jag på skälen som tvingar mig ut i kvällen. Dem där tankarna och minnena som man bara vill glömma och inte vara så märkt av.
Så mattan rycktes undan. Och visst stod jag på mattan och visst gjorde jag en vurpa. Ett fall. Lite handlöst sådär. Och det är ostabilt. Stabilt att veta att det är just det. Komiskt nog.
Och ännu en kort monolog som inte ger någon klarhet överhuvudtaget är nerpräntad. Lite typiskt en sådan kväll. Timmar.
Oj oj oj. Vad jag längtar till mitt Österlen nu....till mitt-bara-vara.

yeah


Friday friday friday! Inte för att det spelar någon större roll för mig, om jag ska vara helt ärlig :) Däremot så har solen skinit härligt hela dagen. Ägnade förmiddagen åt att promenera runt igenom staden i en två timmar. Med kamera i hand. Roligt. Härligt. Varmt...Ska verkligen hitta några kvällskurser för fotografi! Eller helgkurser - allt beroende på vilket jobb jag slutar upp med. Så roligt det ska bli! Yeah yeah yeah.
Ska ta och jobba eftermiddagen ut. Yeah. Ta mig i kragen. Sedan är det ju faktiskt fredag. Peppad på att gå ut i storstaden. 10 pund att spendera under hela helgen typ. Men visst kan man ha roligt trots lite pengar :D

1 2 3

He he. Lyssnar fortfarande på samma låt. Oh my oh my. Men den är ju sanslöst bra. Tro det eller ej. Kan ju till och med ta ledmotivet nu när jag kan låten utan och innan. Bad...:D
Denna dag känns väldigt udda. Sådär orealistisk som vissa dagar tenderar att kännas. Kanske för att det har regnat hela dagen och varit mörkt ute. Riktigt ovädersväder. Usch och fy.

Jag beger mig dock ut i regnet. Mot träning och lycka. Body Combat och jag ska sparka orolighetskänslor och ångest käpprakt åt **. Yes box.

grey room

London är kallt. Jag är kall. London är grått. Och ja, jag känner mig rätt så grå jag med.
Tiden tickar på. Kan inte förstå att jag inte ens varit hemma i London i en vecka. Är som att det hela tiden sker så enormt mycket saker.
Lyssnar på Ed Sheerans låt Homeless på repeat och försöker tänka...ja. Tänka något. Normalt typ.
Är dödstrött i huvudet och i kroppen och vet inte varför. Ingen bra dag. Överhuvudtaget. Ägnar dagar åt att söka jobb. Samtidigt som jag jobbar med lite andra projekt för att inte vara lika pank som jag annars skulle vara...he. He. Började söka i måndags, och ja, jag låter mig vara väldigt picky första veckan. Har en intervju nästa torsdag (lång tid tills dess...) på ett fitnessfirst gym. Vill så ha den tjänsten! Irriterande nog känns en vecka bort som en evighet. Bara för att jag är så van vid de snabba puckarna...så att säga. Få ett jobb på en och en halv vecka - fixat och klart.
Men å andra sidan får jag skylla mig själv. Min semester i Sverige var värt det. Värt att känna sig lite pank pank i detta nu :) So it's okey!
Nä, ska rycka upp mig. Igen. Mår sjukt illa och hoppas att det går över. Hade ju tänkt träna hardcore ikväll. Bästa med att inte ha så mycket pengar att spendera - mer tid till kvalitétsträning höhö.
Har för övrigt fortfarande träningsvärk i vissa små muskler sen klättringen i tisdags. Och är för övrigt fortfarande LYRISK över hur roligt det var. Längtar redan till nästa tisdag :)
Var på Borough Market häromdagen. Fick med mig 5 avokado för ett pund och en drös med bilder.





KLÄTTERAPA!!!

Ett klätterträd...?? :D
Ligger utslagen i soffan. Kroppen känns lite öm. Trött och glad. För jag har gjort det roligaste på väldigt länge. Jag är fast. Totalt.
Har varit och klättrat med en ny bekantskap. SÅ ROLIGT! Efter 5 minuter var jag typ genomsvettig och log som ett litet barn. Gaaah! Vill mer mer mer! Helt fantastico. Ska lugnt köra varje vecka. Haha, fortfarande som ett litet barn.
Perfekt avslutning på en dag som annars varit piss. Klättring is the shit!!!
Måste erkänna att jag sa med ett litet pirrigt smile "oj...." precis när vi steg in på klätterstället. Personer som hänger upp och ned och hoppar hit och dit på dess mest omöjliga sett - och så kommer jag som total nybörjare...Men det gick riktigt bra. Fick höra av mina medklättrare att det gick bra. Några muskler har man väl fått efter alla löprundor och timmar på gymmet! Känner verkligen att detta passar mig som handen i handsken. Vill mer mer mer! Haha. Helt euforisk! :D
Tror dock att jag kommer ha väldigt mycket träningsvärk imorgon. Men det är väl så det ska va! Yes box :)
Happy days :D Och nu kallar sängen. Ska lägga mig med ett leende på läpparna. Och tänka att imorgon kommer bli awe to the some. Bara för att.

springa



Tillbaka i London
. I staden som jag säger hemma till. Lika mycket som Lund eller Juleboda. Är det inte speciellt det där? Hur många hem man har. Hm. Ja, jag är i alla fall tillbaka - sedan igår eftermiddag. Staden är lugn. Jag är lite halvt lugn. Eller både och.
Är så glad att jag bestämde mig för att åka hem till Sverige. 6 dagar som var underbara - och ja, jag hade gärna stannat 6 dagar till. Det hade varit fint. Även om det på ett sätt blir lite länge när resan bokats så impulsivt som jag gjorde. Man blir så plötsligt borta från sitt liv någon annanstans - i detta fall livet i London.
Men hemvistelsen har fått mig att se mina mål för hösten klarare. Vad jag vill och vad jag behöver. Vad jag vill göra, vad jag behöver göra  - och också: vad jag inte vill. Vad jag inte mår bra av. Eller ja inte allt, men vissa saker har fallit på plats. I alla fall i tanken. Och det är ett första steg. Som alltid.
12 km distans på en helt okej snitt tid på 5.22 har nu sprungits. Det var underbart välbehövligt och jag njöt fullt ut. Det börjar bli bättre. Det där med att springa lite längre och längre och längre. Skallen orkar med nu. Och jag känner viljan att fortsätta de där 2, 3,4 eller 5 km extra. Det gör skillnad. Det gör mig glad. Varför jag springer. Känslan kom nästan direkt under passet idag. Jag känner lättnaden. Lyckan. Hur ångesten försvinner. Hur tankarna samlas. Springa. Ett två tre steg fram. Andas.

tillbaka i London och längtar efter Österlen...


på plats i Lund igen

Regn och åter regn. Som öser ner. Och inte gör det mig något. Eftersom det har passat alldeles perfekt med mina mysplaner för denna dag. Resa från Österlen till Lund. Luncha med Tina och säga hej på Tehuset. Sitta under ett tag och läsa. Dricka kaffe och prata med en Julia på Gräddhyllan i x antal timmar. Laga god mat. Och blåbärspaj. Perfekt regndag. Helt enkelt!
Så jag är tillbaka till Lund. Känns bra. Nästan två dagar i mitt paradis men det kändes som mycket längre. Fick ännu en underbar dag igår som spenderades på bästa sätt. I form av ett kort "långpass" på 18 km. 18 km sol, regn, hav, skog, njutning njutning njutning njutning. God lunch. Besök på Kronovalsslott och svenskt bryggkaffe och kardemummabulle. Mys med mamman. Läsa läsa läsa. Fortsätta cykla runt som en galning i skogen och lite var stans. Och sitta och titta ut över ett hav.
Saker och ting. Kan falla lite på plats. Lite sådär så att man förstår vilka beslut man ska ta och faktiskt vill ta för att kunna hitta en väg till en person i balans. Det gillas.
Och på lördag är det tillbaka till Londonland.

saker som sker

Österlen är vackert och jag är just nu på en av de platser som får allt att bli bra. Där man kan skratta och le. Eller skrika och gråta. Där balans finns. Att dricka en kopp kaffe på en veranda. Höra regnet falla en meter ifrån en och insupa doften av ja, just regn. Sitta och titta ut över ett hav på en plats där man suttit så många gånger förr. Igenom alla dessa år. Ända sedan man var ett litet litet barn. Så många år och så många tankar som har tänkts. Lycka och olycka. Sorg och glädje. Alla dessa personer som man har varit.
Cykla runt länge på en gammal cykel som var ens farmor. En cykel som man ibland tror ska trilla ihop. Åka lite väl för snabbt i nerförsbackarna. Leka runt som ett litet barn. Cykla in på skogsstigarna. Och cykla igenom ett ösregn och le ett sånt stort leende som man nästan inte är medveten om. Se på världen. Ja, Sverige är vackert. Väldigt vackert. Ett med naturen.
Kanske är det så att man blir ett med sig själv. När man är på en plats som betyder så mycket - en plats som alltid har bettytt så mycket. Som har förknippats med glädje, lugn och lycka igenom alla sina år. Man minns allt som man har tänkt och alla de där som man har varit. Allt som skett och allt som inte har skett. Och kanske är det just då som man kommer ihåg bitar av sig själv. Då som man inser att vissa saker har så lite betydelse att de inte alls är värda att ägna onödig kraft. Och att vissa saker betyder mycket mycket mer.
Har hunnit med ett måste besök på Gerdis också. Gerdahallen och jag fick ett möte och jag körde ett sjukt najs styrkepass på 75 minuter. Död i mage och core. Jag gillar!
Vad som dock känns långt borta just nu men ändå så nära är allt som händer i London. Riot riot RIOT. Överallt. Till och med ett stenkast från mitt hem - i ett område som är superlugnt - vandaliseras restauranger. Mitt gamla jobb kanske måste stänga sina dörrar för nu. Vännerna i staden har redan påverkats på ett eller annat sätt. Vad är det som händer? Väldigt obehagligt. Och det känns skönt att inte vara i storstaden, samtidigt som jag nästan vill dit. För att man blir orolig. Och vill veta vad som händer.
Men nu är man istället på landet. Och dricker fläderblomssaft.

bara en kort flygtur bort...



Igårkväll packade jag en kappsäck och begav mig till en flygplats som kallas Heathrow. Och satte mig på ett plan som tog mig till Köpenhamn. En tågresa senare var jag hemma i Sverige. Ja, hemma i Sverige. Så sant som det är sagt.
En impulsresa. För att jag så länge bara velat komma hem och komma bort från London - så som man behöver stundtals i livet. När man har haft för mycket på gång under en lång tid. Och behöver tid att tänka ja komma i balans. Då är det ibland bäst att få komma hem. Och imorgon ska jag till havet. Till sommarstugan. Åh, jag blir lycklig bara jag tänker på det!
Det är underbart att vara hemma i lilla Lund. Samtidigt som jag inser hur bra det var att ta beslutet att inte flytta hem hit och börja plugga i höst. Att stanna kvar i Londonland.
Jag sprang en distansrunda på 11 km och drog in doften av svensk sommar. Underbart. UNDERBART. Promenerade i solskenet in till stan. Hälsade på pappan på hans nya jobb. Kände hur bra allt var. Fick mig en spontandejt med bästaste Helena. Drack kaffe på Coffee Point med bästa mamman.
Har självklart redan hunnit se x antal personer som man känner igen. Självklart. Man är ju i Lund :)

mitt i veckan dagen som kallas onsdag

Hej hej hej! Sitter på en trappa och är lagom kaffe, endorfin och livet stirrig. Solen skiner varmt varmt och jag skiner nog lite jag med. Sommarfeeling och kvalitétstid. Londonlivet leker och dagarna fylls med det mesta.
Som att hitta världens mysigaste uteservering och dricka rosévin en vanlig måndagkväll. Som att dricka kaffe på ens egen uteservering i form av en trappa till huset. Gå i shorts klockan halv tolv på natten - utan att frysa. Hitta på allt och inget. Bli en nyans brunare.
Men inte har jag legat på latsidan hela tiden. Måndag fick bli en vilodag för kroppen efter min dåliga ont ont ont löprunda i korthetens tecken på söndagen. Igårkväll fick 8 km distans bli träningen - och det kändes bättre. Denna morgon har jag joinat ett nytt gym och 65 minuter har ägnats åt att svettas. Rumpan, låret - ja det känns bättre. Men stelt känns det. Yoga ska köras denna vecka. Oh yes.
När det gäller jobb har jag redan två arbetsintervjuer på g. En idag på ett coolt kaffeställe som jag håller tummarna för.

noooooooooooooooo!

 

En molnande smärta i vänstra baksida lår eller rumpa eller vad man ska säga fick mig att halta fram igår på springarundan. 6 km och jag stoppade sedan klokt. Fy tusan - det onda känns väldans likt det som gav mig en helt fuckad höst förra hösten. Fast det satt på andra sidan. GILLAR INTE!!!! INTE alls.

Känslan uppstod redan lite efter långpasset i fredags. Kände av det lite på kvällen - fast då kändes det annorlunda. Och kände av det lite i lördags. Men igår var det borta med vinden. Trodde jag...GAH! Ingen löpning idag. Lite tråk. Speciellt eftersom jag måste förnya mitt gymkort och fortfarande inte alls bestämt mig vilket jag ska välja. Det är så in i bengen DYRT precis allt. Blä.

 

 


livet är bra enkelt och underbart

Sommarfeelingen är definitivt över mig i detta nu. De senaste två dagarna har känts som en underbar kur för sinne och kropp. Gårdagskvällen blev underbar den med. Jaguar Shoes och pizza som inte alls är så där slabbigt äcklig utan underbart fräsch med ett gott glas vin. Chatter med fina flickorna. Bara ben. En öl på en uteservering. Brick lane. Flygplansbyggande. Skratta ont i magen.
Och idag. Har städat. Suttit på favoritplatsen på trappan och skrivit cv i halvskugga. Hängt på Brick Lane hela eftermiddagen. Vi har fortsatt grådagens skrattattacker. Tittat på marknaden. Strosat runt. Njutit totalt fullkomligt övermycket över livet och jag har förälskat mig mer i området och kan inte hålla mig utan vill flytta dit NU! Har bestämt mig. Kreativiteten som finns i området. Allt som händer. Närheten till allt annat. Alla andra underbara delar av Londonland. Soon soon.
Ätit världens godaste hallomiwrap. Hittat finfina smycken för inga pengar alls. Gått loss på juice och kaffe. Kaffekickat sprungit runt och skrattat och bara haft en sån där underbar dag som gör en glad i själen. Livet är enkelt ibland. So true so true.
Och sen har solen varit framme och det är väldigt varmt och härligt och jag har fått linnebrännan. Men den fanns ju redan sen innan. Även kallad löparbränna. He. He....!
Och nu ska benen sträckas ut i en distansrunda i parken.
Bildbomb i miniskala från gårdagskvällen....
Och det är inte blod utan färg på rutan nedan. Men det ser lagom scary ut....

Tidigare inlägg
RSS 2.0