det där som kallas balans

Känner hur kroppen liksom lyfter från jorden. Hur sinnet är lugnt. Hur kroppen är behaglig och hur energin pumpar ut i varenda liten cell. Jag har jobbat och inte haft bästa dagen. Men kom hem. Och sen har jag sprungit. Intervaller.
Fick mig ett ryck. Tog tag i mig själv och tänkte nu ska det bli lite satan i gatan. Och körde 4x1 km. Tiderna var sisådär. De två sista var helt okej. Den första hängde ingen del av mig riktigt med på. Fina snitttider på resten av kilometrarna dessutom! Summa kardemumma 10 km.
Och det var den där tiden där fokuset fanns. Där jag kände lyckoruset komma och man ökar och ökar och ökar i slutet och skrattar fast benen verkligen värker.
Tredje dagen i rad med riktigt najs kvalité på träningen. Jag tackar och tar emot och uppskattar fokuset, orken och kroppen!
Kommer hem och lagar sommarmat. Har sällskap. Sånt känns fint.
Så nu är jag i Balans igen.
Och funderar. Funderar på nu och då och sedan och framåt. På vad jag kommer att göra om en två månader. Valet är inte lika självklart längre. Om man mår så bra i nuet och i den stad ja den miljö man befinner sig i - varför då byta? Funderar. Och tänker. Men mest bara är jag. Det känns bra det med.
Att bara vara liksom.

hej sommarfeelings!

I lördags blev det sommar i London. Jag har fått njuta fullt ut en hel söndag och en hel måndagskväll. En söndag som spenderades med en viss trötthet i parker. En springrunda i Hyde Park, solning och chill i Regent's Park och även  kvällspicknick i den sistnämnda. Efter att ha svettats ihjäl 9 timmar på jobbet igår - samtidigt som jag tackade min lyckliga stjärna över att det var måndag och en luuuugn dag - begav jag mig ut för att springa en sån där hatkärlek runda.
Det var så sanslöst varmt! Mer än 30 grader och precis innan himlen skulle regna. Ni vet när det är så där extremt tryckande ut. Jag har hatkärlek till det vädret. Fylls av en charm att springa på, gillar det liksom. Samtidigt som det är sjukt jobbigt :) Fick i alla fall upp mitt distanspass i just distans! Har bara pallat traska runt i högst 8 km vissa dagar på sistonde - nu blev det mer än 12. Yeah :D
Efter sommarmat i form av hallomi och härliga grönsaker - kunde man bege sig till Camden för en sommardrink. På en helt vanlig måndag. Då känner man att det är sommar.
Idag är jag förvisso ledig. Yeah. Mycket god frukost avnjuts därför just nu i form av kokt ägg med salt, en fruktsallad med yoghurt och flingor samt kaffekoppen.
Sedan ska jag bege mig till mitt fina lilla gym och köra hårt. Tänkte belöna mig med shopping. Med Mikaela. Vi ska till rean. På Topshop. På Oxford Street. Har en känsla av att det kommer vara mer utmattande än det hårdaste gympasset....

frukost och utebliven morgonträning....

Morgonstund har guld i mun. Eller INTE. Har tänkt två mornar i rad nu att jag ska upp och springa innan frukost. För att det är enda tiden som jag ska ha hunnit med det. Igår var jag fruktansvärt trött och sade nej till idén av orsaken: nästan inga timmars sömn natten innan och det faktumet att jag hade en lång dag framför mig som skulle sluta med stängning. Prioriterade att vara pigg och sova en timme extra. Prioriterade kvalitétstid med min Mikaela.
Och denna morgon vaknade jag första gången vid åtta. Stendöd. Stängning igår och nej jag kom inte i säng före klockan ett. Hade typ 5 min paus så kvällsmaten bestod i allt för lite mat (hur mkt hinner man slänga i sig på 5 min liksom :D). Så denna morgon GICK DET INTE att komma upp. No chans...Och eftersom jag jobbar (KOOOOORT DAAG YYEEEEY!!!) 11-17 är det möjligt att ingen träning sker idag heller. Återigen prioriteras kvalitétstid med de som inte alltid är här :)
Jag antar att vissa veckor blir såhär. Mycket jobb och mycket annat som händer. Skillnad mellan nu och då är att jag accepterar det!
Kan ju se det som att jag iaf fick nästan en 20 km långpass i tisdags....Hehe :D

Åt förresten Världens Godaste Brownie igår. Mer chokladsmak än en 70procentig chokladkaka från Lindt. Mumma.....

dessa dagar

Jag har en Mikaela på min soffa. I nuvarande frukoststund planeras det en dag i ett förhoppningsvis soligt London. I Sverige är det midsommar och man läser om kransar, jordgubbstårtor och familj och vänner. Imorgon i London är det midsommarfirande i Hyde Park. Jobbar gör man själv men känslan kanske sprider sig ändå till Westbourne Grove...Vem vet?

matlagning på gång

Det doftar mat i hela lägenheten. Basilika, vitlök, chili, tomat...mummapaj är på g. En tomatpaj. Jag dör, jag hamnar i himlen....Cravings efter paj. Perfekt tajming - lämnar huset om en halvtimme för att hämta upp lilla Mikaelan - och så har pajen svalnat tills man kommer hem. Sommarmat - passar perfekt nu när solen har kommit fram. Yes box på det!
Och efter en tur på gymmet var mina muskler möra och darrande. Även om jag kom dit dödstrött och inte riktigt pallade ge hundra procent. Så blev det bra till slut - kände jag nu på eftermiddagen hehehe :) Det las i alla fall på vikt på benövningarna - yey på det!
Efter en chill eftermiddag i hemmet med lunch och småpysslande vaknade jag till liv. Gick och köpte en kaffe och strövade omkring här och gjorde ärenden. Allt från bank till jobb till mathandlande. Och nu känner jag mig mindre trött. Säger HEJ till solen och är pepp pepp pepp på allt igen. I'm back in the game again...:D


lyxig frukost



Åtta timmars sömn
senare är jag redo för en ny dag. Börjar den bra genom att lyxa till morgongröten...:D
Denna gudomliga blandning får vem som helst att dregla...mhmmm...
Hacka äpple, mandel, russin och torkade dadlar grovt. Stek i smör (gärna riktigt....) med en nypa kanel och kardemumma....
Enkelt men himlans gott!!!

you can do it all

Ibland tror jag att jag är smått oövervinnlig. Ibland agerar jag på sätt och vis för att flytet finns och det går bra och för att jag har sådana där extra energiceller som säger YES till tvåhundra procent. Men jag har lärt mig att det endast fungerar för en kort minut. Eller så, sedan kommer det en vägg. Men ibland är det ändå sant. You can do it all. Utan att försvinna!
Har precis kommit hem från jobb och hunnit ta en dusch. Det bästa. Sitter och varvar ner. För även om det inte var väldigt busy så springer man ändå runt för att hinna med allt som ska göras. Men det var en rolig dag. Och det gillas.
Speciellt eftersom jag FAKTISKT fick mitt långpass idag. Ett väldigt kort sådant. 18km. Och jag brukar inte tänka långpass på saker och ting under en 20 km. Men idag så blev det så.
De första 5 km var riktigt jobbiga. Krävande för psyket och fysiskt. Hade svårt att ta mig ut överhuvudtaget. Var så trött efter jag ätit frukost att jag nästan somnade i soffan! Men jag kom ut. Och det var varmare än jag trodde. Chockade visst kroppen som hade ställt in sig på regn.
Så 5 km: j o b b i g t ! Men sen kom flowet. Och jag kände hur jag flög fram och sprang med lätta steg i 5.30 tempo och lyssnade på Kent. Hade min astmamedicin med mig - vis av erfarenhet - och en puff vid 9 km och det var behövligt men funkade bra!!!
Efter en seg start fick jag flow och lycka i 9 km. Innan det blev jobbigt och jag kände av min trötthet och några dagars matbrist. Jag bestämde mig helt enkelt för att sluta vid 18 km. Och så skedde. Inte alls sliten i kroppen. Med ett genomsnitt tempo på 5.40 per km. Kändes bra! Första långpasset - även om det var ett kort sådant...- sedan maran. Jag är på gång igen helt enkelt!
Men kroppen behöver faktiskt verkligen sömn. Nu. Tack och lov att jag är ledig imorgon. Då ska jag sova uuuut. Träna. Vila. Och hämta upp bästaste Mikaela som kommer från Pariiiis till London för kvalitétstid med oss Londoner....:D YEY! It's gonna be Legendary :D :D :D
Första långpasset sedan maran förtjänar en Stockholms bild :D Yey!

kaffetajm!

Sitter och lyssnar på morgonpasset sommar och får en sån där sommarkänsla i hela kroppen. Lite som när man skulle på skolavslutning på lågstadiet. Förväntasfull, nervös och glad. Blandat med känslan av att ta studenten. Det pratas nämligen om studenter, sommar och livet...Är lite synd att inte ha varit i Sverige under utsläppen. Det finns ingen (!) bättre början på en sommar än studenter som lyckliga tjuter ut sin glädje!
Istället sitter jag i ett regnigt London och dricker kaffe. Var är sommaren? VAR ÄR SOLEN?? ger svar på tal till alla som säger att sommaren kom och gick, säger "No NO". Säger att den var på snabbvisit men nu kommer den för att stanna. Men den kommer liksom inte tillbaka igen verkar det som. Tappar tron snart va :)
Låter lite bittert.
Men det är jag inte. Bitter alltså :)
Däremot så ska jag slörpa i mig mitt kaffe njutningsfullt. Ringa hem till svealand. Coola ner mig lite. För att sedan ge mig ut på en löpartur. Hade verkligen velat köra 2 timmar. Hoppas jag pallar det. Lite nervös liksom. För att huvudet inte kommer vilja. För att kroppen är trötter...Hm...Säger ja tack till allt över 15 km just nu hahah :D

just another day

Yey! Imorgon får jag sova uuuuut. Jobbar sena passet, vilket betyder sovmorgon för lilla mig. En planerad längre springrunda på det och jag tror att jag kommer vara som ny :)
Just nu. Nersjunken i samma gamla soffa som vanligt. Har krängt hallomiost och annat gott. Så hungrig som jag var efter ännu en lång dag på jobbet. Träning på det. Bara 55 minuter Body Pump, men jag var så trött och gav ändå allt - så det var klart godkänt ändå!
Thank god för att dagen idag har varit lugn. Har hunnit med allt som skulle göras på jobbet - utan att springa runt som en galning. Säger TACK för att det inte var så sjukt mycket folk ute och strövade. Hann ju till och med äta idag.
Träffade världens härligaste människor idag. Bland annat en trevlig herre från australien. Vi kom in på att prata kaffe, mat, London och Whole Foods Market i New York. Gillar det! Därför som jag älskar att jobba som jag gör. Alla dessa möten. Även de där skitsura personerna som man - ursäkta uttrycket - vill sparka i röva. Ibland. Ursäkta. Att man säger så. But that´s the way it is!
Förresten så blev det en löprunda igår... Jag gillade det hela vägen. Bara 45 minuter - men värt guld. :D
Ja må vara sjukt trött dessa dagar när jag jobbar nästan 10timmars pass flera dagar i rad, utan paus. Det tar mycket på krafterna. För det är ett jobb som där man arbetar med kroppen. Och försöker vara på topp liksom. Det är ju då det är kul - när man är på topp. Men känner verkligen hur jädrans mycket träningen betyder. Må vara fruktansvärt trött. Men det är värt att puscha - köra lite kortare - men ge allt. Kroppen kommer i behagligare läge och blir alert igen. So true. :D Jag gillar!!!
En bit mörk choklad, musik och mejlskrivande nu? Ja TACK! :D

Vet inte varför...bilden hamnade här. Vem blir mer rastlös när man är övertrött och kan inte sitta still och när man gör det så tycker man att tidningen ska bli ett konstverk??? :D




wake up...



TRÖÖÖÖÖÖÖTT!
Herrejisses. Jobbade till nästan fem, hann inte med någon paus och åt först klockan - ja, fem. Kom hem och däckade i sängen. Vaknade upp precis nu och krängde lite nötter. Mår illa och känner mig lätt snurrig i bollen...Usch och fy. Planen är en löptur. Försöker vakna till. Springa bort tröttheten? Hehe...hoppas. Ska bara. Vakna. Lite mer.
Shit. Jag skulle verkl
igen behöva semester. En månad. Minst. Fattar inte hur jag lyckas. Var evigheter sen jag var ledig. Helt ledig. Och in vintras räknas nästan inte. För att det var bara så utmattande allt möjligt ändå. Den där tiden. Blä på det. Orkar inte...GAAAH. Semester. En månad. Ja tack. NU? Vill...

morgonkaffe

Dricker morgonkaffe och vaknar till. Klockan är halv tio och jag tog sovmorgon till 9. Yes box. Det är sanning.
Jobbar ju faktiskt till halvt tolv eller tolv i kväll (eller säger man inatt??). Och sömnen till söndagen kommer definitivt bli bristande - då man öppnar 7 på söndagsmorgonen....tack och lov att man bor nära jobbet. Hm...
Blåser upp utomhus och jag tänker: gud va skönt att kura ihop sig i soffan lite...nej. Är fortfarande jädrans trött...Men no no. Ska ta mig i kragen och pudra näsan. Ska hinna med kvalitetstid med vännerna innan jobbet! Yey!!

och klockan slår halv tolv

Det där med att stiga in i en annan verklighet. Som kallas verklighetsflykt likväl som nyfikenhet. Vi gör alla det - gör vi inte? Tar ett steg åt sidan ibland och lämnar världen lite grann. För att få ett perspektiv på nuet, ett svar på en fråga eller bara en paus från vår egen nutid. Frågan är väl bara hur man flyr. Och varför.
Vet inte varför, men jag blir lätt förbryllad när människor kommer med ett påstående som att de inte klarar av komplicerade människor. För - är vi inte alla komplicerade? Strunt samma om du är den mest livsglada, skrattande och roligaste personen - utan något mer så är du bara det man ser. Och det där som är "något mer", det är det som gör oss människor komplicerade. Och inte på något dåligt sätt. Men komplicerad som individ kan likväl betyda en djup människa. Inte en svår. Inte jobbig, konstig.
En som inte är komplicerad på något endaste litet minimalt sätt - ja en sådan människa skulle jag gärna vilja möta. För en gångs skull. För en första gång.
Kanske flyr de bara verkligheten själv och lever konstans i en realitet som inte alls är verklig. En dag, en natt, en minut som skapas genom att sätta upp en mur kring ovälkommna känslor och händelser. Ignorans till allt det svåra och allt det vackra som finns i världen.
Det måste ta en livstid att lära sig. Och jag vet inte hur man lyckas. För en individ påverkas alltid av en annan. Flockdjur som vi är går ju inte det faktumet att undgå. Vi påverkas på så många sätt som vi inte vet om. En liten rörelse i en annans människas ansikte kan jag uppfatta som något - något som får hela min värld att förändras i ett känslokaos under en sekund.
Så komplicerad. Komplicerade. För mig går det inte att inte vara det. Komplicerad. Lika med mänsklig.
Jag lyssnar på Kent och Vintervila. Kanske därför jag blir så tänkande. För en sekund eller två....

löpning, body pump, regn och kladdkaka

Ett löppass och ett Body Pump pass senare säger jag fredagskväll och myyyyys. Sitter och lyssnar på musik och småpratar med my housemates. Har bakat en kladdkaka som jag har en sneaky feeling om - jag tror att den är fantastico! Mmmmm. Måste snart snart snart smakas!
Löppasset genom regnet blev lite kort. Drygt 6 km och sedan var jag tvungen att hämta upp min Body Pump biljett. Men det är helt okej ändå. Tränar i alla fall fler gånger nu. Tiden är inte lika lång som förut - men varför inte köra kortare ibland? Det gör gott det med! Pumpen känns i armarna och benen, som var lätt (!) möra redan innan. Skönt sätt att avsluta dagen på i alla fall!
Men det bästa med löpningen (förutom att jag fick en high feeling av att kuta i renget som öste ner. Det är livsglädje det!!!) var det där gemensamma leendet jag delade med en mötande. En mötande löpare i springkläder och en liten ryggsäck som kryssade fram bland människorna när jag plötsligt var mitt inne i smeten. Det var ett sådant äkta och genuint leende som faktiskt värmde i själen min. Tack för det du främling ute i regnet. Mer leenden åt folket! Säger jag bara.

eastside

Jag har varit på strövartåg och jag är kär i öst. Brick Lane och jag tror att jag befinner mig utomlands. I ännu ett annat land. Älskar känslan. Då är det klart som korvspad att jag i alla fall inte bryr mig om att det regnar!

tänker

Sitter nerkrypen i soffan. Under ett täcke. Tittar ut på en himmel som brinner. Det är så att man blir varmt i hela kroppen och får rysningar och tänker världen du är vacker ja du är fin. Lyssnar på nya berondeframkallande artisten Ed Shereen som sjunger så fruktansvärt vackert att man liksom får tårar i ögonen.
Känner hur kroppen är genomtränad efter en härlig en och en halvtimme på gymmet. Body Combat i 45 minuter plus ett bra bra benpass och konditonsträning på crosstrainern i 45 minuter. Hem och åt rester som tillsammans blev en underbar symfoni som kallas smakexplosion.
Och nu börjar regnet falla. Det låter högt. Sommarregn.
Och jag tänker på den där granen i sommarstugan som vi fick hugga ner. Granen som var så gigantisk stor att man kunde ha sin egna värld under dess grenar. När det regnade under sommaren drog jag på mig gummistövlar och begav mig de få metrarna från husknuten. Och skapade min lilla värld under granens grenar.
Åska, blixt och dunder. Jag sjunker längre ner i soffan. Och tänker att imorgon är det fredag och jag är ledig. Att jag behöver även den dagen till en såndär oplanerad sådan. Med plats för träning, vila och lite små projekt. Vila ut liksom.
Tänker på allt. På att resa, på att leva. På människor.



vem säger neeej??




Spenat- och fetaostpaj. Jag drömmer och äter njutningsfullt. Fantastico är ordet. MER PAJ ÅT FOLKET!

onsdag och ledig för en dag!

Jag sitter med fötterna uppdragna i soffan. Gör uppror mot vädret utanför som är trist och grått och har på mig en blommig kjol. Fast, jag måste medge, att regnet faller mot rutan passar mig faktiskt perfekt denna dag. Denna dag som har varit en sån där skön dag då man inte gör nästan något alls. En sån dag som är perfekt när man har sömn att ta igen och varit igång nästan dygnet runt i en och en halv vecka.
Igårkväll somnade jag i soffan. Mys! Tog sovmorgon och vaknade halv nio, låg och drog mig till 9. Steg upp och åt frukost och fixade och donade här hemma. Skönt att bara gå hemma på förmiddagen. Städa köket, tvätta. Dricka kaffe.
Tog mig till gymmet för lunchträning. En timme och jag DARRADE! Fantastico ny (ganska i alla fall...:D) instruktör som får mig att ge järnet every time. Body pumpad och hungrig som få klämde jag en banan och kände mig lycklig och glad. Handlade mat och lagade god lunch. La mig och sov i en timme. Vaknade och var fortfarande fruktansvärt trött. Så det slutade med att jag bara satt och myste och lyssnade på musik och drack te. Hela resten av eftermiddagen. Fick för mig att baka paj, gick och handlade - igen :)
Så ny doftar lägenheten av en spenat och fetaost paj som står i ugnen....snart klar :)
Har typ inte varit hungrig de senaste dagarna. Sånt där har inte tid att äta när man är hungrig så då går hungern över. Spenat och fetaostpaj kan nog få mig på andra tankar :)
Börjar känna lite mer i mig själv. Även om det är kul att flänga hit och dit på sånt man tycker om, måste jag hinna med mig själv.

stundtals

Update från Londonlandet. Maria ska sova nu :)
Snart. I alla fall.
Efter en helg med för lite sömn, ja hela förra veckan faktiskt, och ett par dagar med utgång, saknade sovtimmar, mycket jobb och fel och lite mat. Känner jag mig fullständigt nöjd med mig själv i detta nu. Efter en rejäl tur på gymmet kunde jag än en gång känna Yes - jag älskar det. Puscha mina gränser, få ut allt fel i mig genom träningen. Känna stämningen och atmosfären som också finns tillsammans med andra träningsgalna människor. Har behövt köra lugnt med träningen och köra galna utekvällar (sjukt rolig utekväll i fredags tog aldrig slut. Och sedan var det en övertrött och extremt peppad Maria som slutade jobba halv tolv på lördagskvällen och kubbade till tuben och åkte hela vägen till Dalston för vännerna och hade sjuukt kul igen) och jobb och gud vet vad. Förra nattens sömn blev inte ens den najs, 4 timmar sömn senare var jag på jobbet.
Men när jag slutade idag - efter övertid såklart - sprang jag hem och bytte om till shorts och linne för sommaren har sagt hej hej hej igen och jag sa hej hej hej till Hanna och Julia, kaffe, sol och Hyde Park. Innan min fantastiska och svettiga 90 minuter träning på gymmet, i form av Body Combat (love it - fäktningsnörden i mig säger mer mer mer!) och ett rejält benpass på crosstrainern. Och med tanke på träningsglädje - en löprunda i söndagskväll fick mig att känna kärlek till regn, löparskor, steg och andas. Tack gode gud för det!
Och nu har jag dessutom jobbat två dagar själv! Wiie. Igår gick bra, trots att jag jobba 7-5 utan paus (för att jag låg efter med allt som skulle göras hela tiden och jag vill göra klart det jag gör...alltså bad jag inte om paus...klockan  inser jag att jag inte ätit sen 6 på morgonen. CRAZY!!!). Men det gick ändå bra - och idag ännu bättre :)
Och nu sover jag nästan i sova. Skriver i trans liksom. Och väljer mellan smsen om att hitta på något i stora staden eller alternativet sooova. Kanske hinner jag somna innan jag bestämmer mig? Enklaste lösningen :D

tillstånd

Glad, trött, irriterad, trött, lycklig, glad, trött, trött, irriterad, glad, lyckligt. Jobb, träna, sova, jobb, jobb, jobba, kvalitetstid, te, vin, vänner, jobb, jobb, jobb. Och lite sömn. Senaste fyra dagarna kan nog beskrivas som detta. I ett tillstånd av galenskap har jag klarat av första 4 dagarna på nya jobbet. Det är kul men lite galet. Speciellt i början. Är skräckslagen inför nästa vecka då jag har allt ansvar själv (även om mina managers inte rycker på axlarna och ALLTID hoppar in när de behövs) samtidigt som jag kommer tycka det är superkul, tror jag. Trivs som fisken i vattnet och är en glad människa på jobbet och 9-10 går fortfarande lika snabbt som att säga hej hej hallå!
Träningen har skett lite grann. Vilket betyder 1,5 h på gym och två korta löpturer. Ställde in dagens work out - för liiite sömn och alldeles för trött. Prioriterar vänner och utgång i London ikväll. We gonna rock the city.
London och världen och vädret (med solsken ömsom regn som VRÄKER ner) är väldigt mycket som jag just nu. Upp och ned ned och upp och väldigt väldigt mycket. Ikväll ska jag inte tänka på något och inte tänka och bara vara med de som är så fina så. It's gonna be good.

just just just nu....

Just nu känner jag mig SÅHÄR. 10 timmars (och tio minuter extra) lång arbetsdag som gått i ett!!! Förutom 15 minuters pass då jag slängde i mig sallad som bestod av..ja, sallad. Morötter, tonfisk och liiite broccoli och kikärter. Egenhoppslängd klockan sex på morgonen. Lite keso och nötter gjorde att jag kände att måltiden blev lite komplett (vilket det inte var för att klockan var två och jag åt frukost klockan sex. Intaget däremellan bestod av kaffe. Skakig på handen? Yepp hepp!). Hem och åt en liten bit av en överbliven macka. Ut och springa springa springa. VIlket jag inte är så jätte jätte jätte peppad på egentligen. Är ute ur träningsrutinen! En månad med början med sjukdom och sedan marathon och allt har gjort att jag kommit helt ur rutinen. Så det blev en 36 minuter löpning. Igår blev också en kooort runda på dryga 40 min. Yepp hepp. Psyket har inte extrema lusten och kroppen är väldans trött och intaget av mat har inte varit det bästa :) Men jag är glad än då och inser att jag inte behöva lägga all fokus på tränings just nu. Har ju herregud lagt så mycket fokus under flera flera flera månader. Kör kortar löppass om jag vill - bara jag gör dem! Får in rutinen liksom :)
Nu känner jag mig i alla fall som en ny människa ingen. Tack tack. En dusch och jag kommer nog vara ännu gladare i hågen. Lite mat på det? Ja tack och jag säger hej hej till världen igen!

dessa mornar

It's on. It's Oooooon. Jag är tror jag kommer bli kär. I nya jobbet. And I like. Lika Lika. För det första - hur kan man inte bli lycklig av att stiga in tio i sju, bjudas på superb nygjord cappuccino och glada arbetskamrater? 9 timmars jobb gick utomordentligt snabbt må jag säga! Trots att jag endast satt ner en kvart under dessa arbetstimmar för att slänga i mig lite lunch i form av pasta pasta som trevligaste kocken slängt ihop på två minuter. Hela tiden saker att göra. Och mycket! Vilket jag gillar! Gör lite fel hit och dit - stundtals. Men fick beröm av min trial ansvariga igår. Hon uttryckte det som "Thank god! You actually do things. And pay attention - with interest!". Woho! Kändes bra att höra :)
Så - nu springer jag iväg igen. En tidig vacker morgon!


morgonstund

Fjärilar fjärilar fjärilar i maaagen. Haha, men inte extremt. Jag är en glad människa idag, lite sådär som att det bubblar i mig. SÅnt är fint. Klockan är sex och morgonen är underbar. Längtar tills man kommer ut. Dricker kaffe och äter råg, havre och linfrögröt med banan, mandel, dadlar och soyamjölk. Behöver jag säga Mumma?
Älskar att vakna vid den här tiden. Har på nått sätt någon väckarklocka som säger upp och hoppa. Okej, inte alltid. Men på sommarhalvåret. Älskar jag det!
Och vaknade härlgit utvilad som man bara gör efter ett ordentligt träningspass. Men jag är lite besviken. Tog i ordentligt på Body Pumpen igår. La på extra. Och fortsatte hårt efter passet. Benen borde vara lite moshy idag. Armarna är dock inte det. ÄN! (yes, jag vill ha träningsvärk. bara lite i alla fall...). SKyller på att jag inte hunnit känna efter än :)
Gröten ska ätas upp och kaffet drickas. Pudra näsan och sedan är det off we go!


yeah!

SOM en NY människa. Tänk vad en och en halvtimme intensivt svettande på ett överfullt gym kan göra.
Efter skoshoppande med en Tina och efter Starbuckskaffe (som fortfarande är för blaskigt för min smak men som jag fortsätter att konstant sörpla i mig...) hamnade jag på gymmet. It's growing on me :) Alla som jobbar där är sjukt najs. Stundtals hänger jag där en hel del. Känner igen stammisarna, snart är jag en själv. Snackade och pratade mara. Gick på Body Pump som var grymt på massa olika sätt. I 40 minuter. För att sedan svettas rejält mycket på crosstrainern i 50 minuter. En och en halv timme senare var det strech och tubenåkning hem. Och jag var nöjd och glad :) Imorgon kanske kanske kanske jag ska springa springa springa. Fick ett sug idag. Liksom :)
Men nu kallar sängen. Första dagen på nya jobbet imorgon - och jag börjar klockan sju. Och eftersom klockan nu precis slår halv elva är det sova-tajm!


plötsligt

Ett introduktionsmöte på nya jobbets head office med ett antal andra nykomligar senare är jag hemma igen. En lunch senare kan jag konstatera att jag hittat bästa knäckebrödssubstitutet - beroendeframkallande. Lyssnar på softaste musik och ska snart bege mig ut i regent igen. Njuta av min resterande lediga dag innan jobbet börjar på riktigt imorgon. In till stan och träffa Tina. Och yes, sedan väntar träning på gymmet denna kväll. Har vi längtat? Har vi LÄNGTAT? Oh yes. Oh yes. Köra hårt. Kommer bli lovely.
Måndag. Gooood day. Good day!

HADE DOCK inte sagt nej till lite sol och värme. Kaffe. En strand. Natur. Hmm....Istället går jag nu ut genom dörren och säger hej till storstadsdjungeln.



söndagsdag på bästa vis

Regnet träffar fönsterrutan så pass hårt att det stundtals överröstar musiken som spelas. Söndagsregn. Söndagsmusik. En söndagsdag. Och en perfekt sådan. Vila. Ännu mer.
Gårdagen och natten var legendary. Absolut. Med vår sedervanliga början i Camden. Julia och jag lagade middag. Vi gjorde bål-sommar-drinkar. Fyra tjejer grymt peppade. Can it get better?
Dalston var platsen. Aliby, the Nest, Shoreditch. Solen hann precis inte alls gå upp innan man somnade. Men nästan. Morgon. En vanlig ovanlig lördagsnatt i London helt enkelt.
Idag har jag chillat. Imorgon börjar jag med en ny vecka. Som jag har bestämt ska vara fylld av energi. På alla sätt och vis. Så idag har jag fortsatt vila själen och kroppen. Bland annat genom detta:
Ett besök på Withechapel Gallery. För att se Paul Grahams fantastiska fotografier. Värt den rätt så långa trippen och att bli blöt av regnet  - FANTASTICO.
Nu ska det lagas nudelwok med god tofu och vårrullar. Mumma mumma.

det är något speciellt

Med att bara vara hemma en eftermiddag. Bara sådär. Vara hemma. Koka kikärtor.
Vackert.
Och lyssna på FLorence + The Machine.
The Dogs Days Are Over.
Lovely.

hus battle

Var förresten hemma hos fina Tina igår. Eller hos henne - i huset hon bor i. Som den au-pair hon är. De är ganska rika de där. Föräldrarna. Och huset...ja. Ganska så väldigt fantastiskt fint.
Lite överdrivet många apparater i köket för min smak.
Typ överallt.
En vattenrenare.
Med kallt OCH varmt vatten.
Så att man kan blanda liksom.
För oss var det lite bra när vi nostalgiska drack jasmin pearls och körde 80 gradigt vatten.
Supermysigt. Att bara sitta och tjattra och dricka te.
Jag fick se lite mer av området precis på andra sidan bron om Hammersmith. Fattade noll av vägbskrivningen och vandrade runt i 40 minuter. Hur lyckas man (och då hade jag vandrat runt i Hammersmith i 20 minuter för att hitta bussen...)? Jag hade t.o.m skrivit ner vägbeskrivningen.
Vågar man nämna (utan att förlöjliga sig själv...:D) att det tog mig 45 min att ta mig hem för att tuben gick mer sällan vid halv tolv - och typ 1,5 h att hitta dit. P.g.a min förvirrelse....YEpp hepp.
Men vi i vår lägenhet har något som inte finaste huset har. Vi har bästa grannhuset. Ett hotell. Kom hem till ett matlagarteam som hade hängt på pubben och blivit hungriga. Finns inget bättre än att hänga i vårt kök halv ett på natten med en kock som lagar mat och en utsikt som skapar skratt. Väldigt. Många. Skratt.


viktiga vilan

Lördag lördag. Fin dag. Idag är en total slappardag and you gotta löve it. Sommarvärmen är viss på även idag. Och jag tog mig en promenad in till stan denna morgon. Hamnade på Primark i galenskapens land. Fastnade bland shoppingvagnar och crazy ögon som vill ha allt. Kom därifrån med strumpor. Och något litet mer. Bara!
Promenad vidare en vägen fram till Tottenham COurt Rd. Sträckan på Oxford Street som är crazy banana och som man inte vill göra en lördag. Jag snirklade min fram på de där fina små gatorna istället. VIsst hej - man lär sig :) Fotade lite bara för nöjet skull innan jag lyxade till med godaste brödet...mmmums.
Hem för lunch och lite jobb. Sedan har jag inte gjort NÅGONTING! Bara slappat. Tagit en powernap. Kollat bilder. Druckit kaffe. Lyssnat på musik. Kokar kikärter - från grunden javisst!
Helt underbart. Har varit så fruktansvärt trött hela veckan. Har jobbat halvtid och sökt jobb. Gjort lite annat. Eller ja, det blir ju alltid ganska mycket man gör ändå! Visst. Men eftersom jag legat väldigt lågt på träningsfronten den här veckan - Body Balance och styrka plus en 30 min crosstrainer - känns det som att jag haft mycket tid till övers. Har behövt den här pausen från träning. Och en vecka utan träning betyder fortfarande inte en-vecka-av-att-ligga-i-soffan. Är alltid iväg på saker och ting och promenerar som en galning. Känns det som. Men paus från träning har behövts. För att lång tid med hård träning och en prövning som marathon - är fortfarande extreeeem nybörjare ju! - tar ju ut sin rätt på kroppen.
Själv har jag varit grymt trött psykiskt också. Av diverse ting.
Och lärt mig med tiden, tror jag lite. Viktiga vilan :)
Istället ska jag samla energi till kvällen. VÄntar middag och sommarutgång! Och dansa hela natten lång. Typ. Eller nått. :)

staden runt

Det doftar sommar ute. Jag har jobbat och varit ute i den strålande solen från morgon till lunch. Helt underbart! Traskat hit och dit och sett en hel del. Sådana saker som är sommar för mig. Köpt massa färsk frukt - billigt - älskar fortfarande torgstånd...
Efter traskat runt och fått en rejäl dos sol har jag fått mat i magen min och nu blir det jobb framför datorn i någon timme till. Sedan planerar jag att gå och lägga mig i Kensington Gardens och njuta av solen...

fredag morgen. fattigare i plånboken men lycklig ändå!

Lyssnar på svensk radio och plötsligt kommer det en låt av Phil Collins och jag får härliga sommarkänslor och blir sådär lycklig. Helt plötsligt. Överraskande.
Och vårt element har någon obotligt sjukdom för det går inte att stänga av, vilket inte är underbart då det är sommarvärme utanför vilket inte är någon bra kombination. Tack och lov ska jag lämna vardagsrummet och lägenheten och bege mig ut den här underbara dagen. För att jobba och åka runt i London och trängas med turister och alla andra dödliga. För kaffet är drucket, frukosten äten och....
Lidingöloppet-anmälan är gjord!!!
Gjorde lite ont i plånboken med kändes underbart i hela mig!
Det ska gå utomordentligt bra. :D
Ser fram emot det SÅHÄR MYCKET :D
En medalj tid och ett fantastiskt lopp senare kommer jag...ja, vad vet jag.
I alla fall.


lyckorus

Sitter och jobbar och försöker koncentrera mig. Solen skiner därute och magen börjar så smått kurra. En lång dag och jag är lite härligt kvällstrött. Men glad.
Började dagen med den där "audition". En och en halv timme att prestera och det gick faktiskt super! Två timmar senare ringde managern från den restaurangen jag sökt till och sa att head office sagt "yes please". Efter ett möte på my place fick jag veta att det bara var jag och en till som blev godkända. Av typ 8 stycken, men alla hade varit på intervju och trial innan - så det var ju faktiskt kul :) Så om jag inte stör mig totalt på måndag då jag ska tillbaka på Head Office för att ta med uppgifter om mig själv och proof - så börjar jag på tisdag :)
Är riktigt glad - för jobbet passar mig som handen i handsken. Atmosfären i restaurangen och delin är underbar. Maten fantastico. Människorna jättehärliga. Och det är väldigt bra bra bra standard. Ultimat erfarenhet helt enkelt. Och när barista- och deliträningen är över finns det också en chans att rycka in som servitris. Vilket jag inte säger nej till heller! Tummen upp helt enkelt!
Efter jobb, kaffe i Hyde Park med Julia och åter lite jobb sitter jag nu här. Och firar denna underbara dag och att det är sommar med ett glas rött. För att man fick lön idag dessutom.
Underbart helt enkelt!

Bjuder på en sån där bild som är lite ful men som man ändå tycker om. I stockholm. Maran sprungen.



mat mat mat mat

Mat mat mat mat mat. Efter (måste jag erkänna) tre veckor där jag faktiskt har gått och småätit alldeles för mycket kakor och choklad (vad är det med fet trötthet och stress? Ena vägen eller den andra - balans är ganska svårt ibland. Speciellt då man varit sjuk och inte kunnat träna. Speciellt inte om träning är det sättet man är i balans...i alla fall). Men så passande att jag blivit trött på mig själv precis nu efter maran - när kroppen behöver BRA näring. Passande. Efter två dagar helt utan socker mår jag redan så mycket bättre. Fyller på kroppen med min älskade råg- och havregrynsgröt, nötter, grönsaker, ägg, ost (alltid :D), frukt, bra fetter och så mycket annat underbart gott. Sånt som kroppen jublar över.
Mumma.
Biffarna längst ner är en smakexplosion som är superenkla att göra. Här är receptet:
Linsbiffar
cirka 10 st * tar 30 min att skapa...
3 dl linser + kokvatten
salt
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor
Spiskummin efter smak (rek. MYCKET!)
1 kryddmått chilipeppar
1 dl havregryn (cirkus..)
grönsaksbuljong
salt och svartpeppar

Koka linserna, enligt paketets anvisningar, tillsammans med vitlöken och löken.
Mosa samman med en gaffel, rör ner havregryn, cirka 1 tsk buljong, salt och peppar.
Låt stå och dra ihop sig i en tio minuter. Låt smeten "sätta sig" helt enkelt.

Forma till biffar och stek i smör eller olja.
Mums att äta med en god sallad, på macka (!). Själv har det provats i olika variteter. Senast med rosmarinpotatis i ugnen, en god sallad och underbar hallomi.
Gudomligt är ordet.
Try it...

stockholm och tillbaka i storstaden London

Stockholmo betydde förresten inte bara MARATHON. Men nästan :) Hann med två härliga restaurangbesök. Promerande i staden. Battle med mamman om vem som egentligen kan hitta bäst i Stockholm. Kände att jag vann där - ja trots att jag bott där kortare tid. Har ju alltid rätt ändå så :) Hehe. Not. Men inbillar mig det - har lite träskalle i vissa fall.
Dricka kaffe på mysiga platser när det ösregnade på söndagen. Äta fantastisk frukostbuffée. Köpa tre tubar kaviar - mohahaha - min kyl i London är glaaaad (avslutade min tisdag på bästa vis, med en knäckemacka med smör och kaviar....mumma).
Ja. Och andra trevliga saker. Att vara tillbaka i Stockholm var i alla fall underbart. Har faktiskt saknat staden, och saknat Sverige med. Det var inte med helt lätt hjärta som jag kom tillbaka till London på söndagkvällen. Tur att man kom hem till en lägenhet som sedan fylldes av vänner som lagade och åt mat. Att man kunde ägna sin måndag åt att jobba, sova, dricka kaffe i trevligt sällskap. Titta på regnet. Åka buss och prata om livets alla världsligheter och skratta åt allt svart och grått med bästaste Julia. Då blir det en helt okej måndag och tillbaka till det där osäkra dag.
Och igår började dagen med att inte alls veta vad jag vill. Bara fortsätta känna den där enorma tröttheten som jag byggt på de senaste tre veckorna. Det där hålet i magen. Jobbade och fokuserade. Var jag på Body Balance. Fokuserade. Delade ut Cv och fick direkt en intervju på tredje stället. Ett helt underbart ställe. Ska dit på trial idag. NERVÖS. Får se hur det går :)
Gjorde i alla fall mig på bättre humör. Blev en leende person när jag klev in i den där italienska delikatessdelin som även är café och restaurang. Ett Mariaställe. HAr varit inne där förut och bara tittat. Nu sökte jag jobb. Och hoppas att allt går vägen. Håller tummarna...:)


Stockholm Marathon

Det är lite som att aldrig komma till skott. Med den processeringen av Stockholm Marathon. Att det är klappat och klart och resultatet inte går att gör något åt. Det där med att flera månaders träning resulterat i ett lopp och att det gick sisådär.
Har liksom inte hunnit komma fram till om jag är nöjd eller inte. Därför har jag lite tagit avstånd från allt vad svenska bloggar och marathon heter. Tills nu då jag jag tar långa steget före och läser om alla dessa berättelser i svenska bloggosfären. Och jag antar att det här är min. Långa eller korta - "eller bara rensa ut själen" - berättelse.
Efter en hektiskt vecka satt jag äntligen på Arlanda Express in till city. Hade hållit tummarna hårt för att ens komma iväg. Och iväg till Stockholm kom jag. Regn och lite grått. En litet leende som spelade på läpparna och jag njöt av att vara tillbaka i fina Stockholm. Ryckte till av chock när konduktören frågade om "biljetten?" på stockholmska. Pratar man svenska...?
Efter ett kramkalas med lilla modern och avlastning av min ytterst lilla packning på vårt fina hotell. Parantes ett: Jag har utvecklat färdigheter med att packa litet - stolt. Parantes två: Sprang förbi hotellet två gånger under maran :)
Nummerlappshämtning och Stadion. Tyckte allt var jättebra fixat och ordnat. Gick sjukt snabbt och smidigt. Atmosfären var sådär som den ska vara innan en tävling. Darrande.
Man fick provsmaka knäckebröd. Med ost. LYRISKA jag tog två och sa högt Mmmmmm. En herre tittade på mig och vände sig bort lite lätt skrattande. Gott var det iaf....
Peppad och speedad. Vi gick och boostade oss själv med underbart god mat på restaurang och hade en trevlig kväll. Innan vi slocknade i sköna hotellsängar. Eller slocknade och slocknade - blev sådär som man kan bli när fjärilarna fladdrar i magen. SOVA? Va redan??? Nej nej...
Vaknade därför upp som en trött människa på lördagen. Möttes av en fantastico frukostbuffé. BRÖD!!!!!! I massa olika sorter. Himmelrike. Höll mig till gröten, kokt ägg och en macka. KAFFE.

Känner peppen och NERVOSITETEN!

I god tid på Stadion. Inser såklart när jag kommer dit (är glömsk. Ibland. Tror jag definitivt) att jag glömt min Garminklocka. Tack och lov att man hade en räddande ängel i bagaget. En mamma åkte tillbaka och hämtade den.
Fixade och donade och mötte sedan upp min finaste Inessa som skulle springa sin första mara (och hon är anmäld till New York i höst....ÄR INTE ALLS AVUNDSJUK....:D). Snart 19 år med en pappa till marathonräv. Kunde ju inte gå bättre än att man klara första maran galant - med bara två ordenltiga långlopp kom hon ändå in på 4.40! Vi körde på nostalgi och peppade som på gamla goda fäkttävlingsviset. Två tävlingsflickor med darrande nerver som ska kicka äs. Helt enkelt.
Var bara sjukt glad innan loppet. Skulle gå vägen. Och fick ju vara i Stockholm och springa. HALLÅ!!! Och starten gick och iväg for man. En dålig startplats och det var svårt att komma fram. Upplevde inte alls något av den kända "det går för snabbt i början". Hade svårt att komma fram stundtals. Tyckte jag.
Benen kändes bra och huvudet kändes bra. Fokuserad. Fram till halvmaran gick allt ungefär som planerat.
Vissa små sänkningar i tiden skedde då människohavet var stundtals trångt. Hade små motivationssvackor innan tio kilometer. Första varvet var snart plötsligt gjort och jag passerade en mamma och skrattade. Sprang längs Odengatan och var en lycklig människa och sprang förbi fina Tehuset som hade gröna ballonger utanf ör dörren. Vid runt 15 gjorde bröstet lite ont. Innan kroppen och knoppen var som vanligt. Uppvärmd och taggad igen. Halvmaran passerades under 2 timmar - som planerat.
Djurgården och det var vackert. Tyvärr var kroppen inuti inte lika vacker. Precis innan halvmaran började det krampa. I luftrören.
Har liksom inte haft så mycket problem med astman på senare år. Medicinerar och då funkar det bra. Tills jag kom till London. Senaste månaden har jag varit grymt förkyld i två vekor. Inte kunnat prata. Rosslat fram. Varit i allergichock och diverse andra trevligheter. Min astma har inte varit så dålig på väldigt länge helt enkelt.
Så innan start gjorde jag som jag brukade innan ett långpass - astmamedicin gånger två. Och tänkte att det skulle räcka med det. Tog inte med mig medicinen. Har liksom inte gjort det på....vet inte hur länge.
Önskar att jag hade gjort det. Då kanske jag hade sluppit halva maran i obekväma tillståndet som kallas "feta problem att andas". Hm. Men sagt och gjort. Började tappa tid på Djurgården och låg inte längre under 5.40. Tyckte det var svårt och i en backe snördes plötsligt de där luftrören samman. Så skedde några små gånger och jag fick dra ner på tempot. Tyvärr måste jag säga. För det första är det inte kul att känna paniken stegras, inte kunna svälja för det är helt typ uppsvullet. Energidryck var nog lite min räddning. Allt som heter koffein. Allt som får kroppen att reagera på sätt som...tänk om man dricker för mycket kaffe. Sånt hjälper liksom.
Så lite ledsen i ögat vid 35 km gränsen. Benen kändes det i men jag ville ju mosa sönder hahah :) Försöken att öka gick inte så bra. Men en spurt på stadion skulle ju självklart ske. Underbart det där.
Glad av att var framme trots allt. Lycklig. Även om tiden bara blev 4h 8min23 sekunder. Så kändes det som min första mara. Den i september i Berlin borde jag ALDRIG ha sprungit. Verkligen aldrig. Skadad så innan och sedan fick jag ju kämpa hela hela hösten med att kunna stå och jobba utan att ha jätteont. Och träna. Först i vintras var ju en mil något jag sprang utan svinont. Helt utan smärta har jag inte haft det sedan helt i början av mars faktiskt.

Efter. Kaffet som dracks och kanelbullen som intogs en sekund efter fotot....Smakade gudomligt. Nästan lika gott som knäckebrödet. Mumma.

Men men. Berlin var sådär fasansfullt. Sån där grej som man liksom inte kommer ihåg så mycket av.
Och nu blev ju Stockholm sådär ganska lätt än då. Tänker jag i mitt huvud :) Det jobbigaste var andningen och motivationen som droppade på grund av det. Kände verkligen mig inte helt söndersprunget. Utan astmaprobelemen hade jag lugnt klarat av så mycket mer. Nästa mara ska tiden ner väldigt mycket. Med rätt medicinering. Eller nått :)
Status efteråt: Stel i kroppen. Men främst hade jag fruktansvärt ont i lungorna. Skrattade och fick tårar för att det gjorde ont och då blev allt så komiskt så då skrattar man ännu mer och får ännu ondare...you know? :)
Dagen efter var benen stela som få. Lungorna gjorde fortfarande ont. Måndagen var okej. Igår var kroppen back to normal. Firade med Body Balance för att sträcka ut :)

RSS 2.0