smakexplosion

Jag älskar att TRÄNA! Det är bara så. Det är jag det är jag det är jag. Att puscha sina gränser och ta ut sig så fullkomligt att världen lite snurrar runt en. Att göra det man tror är omöjligt. Eller terapispringa. Andas i löpningen. Eller bara känna lite endorfiner. Att känna att kroppen klarar allt. Det är bara så: Det är så underbart och det är så jag.

Idag har jag puschat mig och kört ett cykelpass som var bättre än något jag kört på länge! Andra gången jag kört just ett cykelpass som är ver 55 minuter - det här var ju 75 minuter och cyklingpuls på det.

Och det gick så satans bra. Jag visste att det skulle bli tufft och jag längtade efter det. Och nej, jag är inte sadistisk för att jag sitter och taggar under uppvärmningen och ler för mig själv för att jag känner att kroppen vill och att kroppen ska få ett stenhårt pass.

Jag klarade målen jag satte upp. Och bättre. Jag kände mjölksyran och hur rummet snurrade när jag tog ut det sista. Men jag klarade det och jag flyttade min gräns. Så in i bengen bra helt enkelt :D

Ett tack till instruktören förresten - helt GRYM!

Innan - efter :D