hoppsan hejsan vilken lördag!
Det har varit en rätt så lång dag - denna kalla lördag som är aldelles för kall för att vara en vanlig dag i slutet av oktober.
En tidig morgon och jag fick mig en morgonpromenad. Blandade samman en matlåda. Hann få i mig lite yoghurt. Satte mig på tuben till jobbet. Nästan 7 timmars jobb och dagen kan beskrivas som HEKTISKT. Det blir så när en av de man ska jobba med blir sjuk och ingen annan kan hoppa in. Två personer som skulle manöverera en välfylld butik (och inte bara med varor utan med väldigt många kunder....). Men visst trivs jag som fisken i vattnet och jobbar på som en iller och är trevlig och tycker det är så kul så kul! Så ibland får det bli en sådan dag där lunchen nästan uteblir. Det är okej ändå :)
Med tanke på morgon. Med tanke på tuben tunnelbana. Jag tycker det är så underbart att bara sitta på en enda tunnelbana. Inte behöva byta utan kunna pendla i 21 minuter, bo ngn minut ifrån tunnelbanan och stiga av och jobba fem minuter från min slutstation tekniska högskolan. 21 minuter är perfekt pendeltid. Mornar är alltid stressiga eftersom jag alltid vill göra diverse ting. Och då är det perfekt att koka en kopp espressokaffe och soyamjölk och ta med sig i sin bodum termosmugg. Kaffe och tidning, planer, musik eller lite telefonsamtal - det är perfekt härligt faktiskt!
Men hem kom jag i alla fall idag. Och vad gjorde jag då? Jo, jag tänkte gå de hundra meterna till sats. Och upptäckte visst att det stängde en halvtimme senare, redan klockan sex...
Så jag gjorde något annat istället.
Drog av mig jackan och på med en annan slags jacka. Och ett par finfina skor.
Och sprang iväg.
Löpning. Jag var beredd på att bara jogga fram försiktigt och vara glad om jag kunde ta mig 5 km. För jag skulle ta det försiktigt. Testa. Med tanke på hur ont jag haft i veckan.
Men ÅH! Så underbart och jag njöt de dryga 3 km till Hornstull och tog sedan en sträcka på söder galant och sprang sedan hem igen. Drygt 9 km blev det. Fantastiskt och jag såg vackra stockholm i mörkret och andades in den kalla luften och hade bara ont i slutet. Jag är nöjd. Och ja, visst längtar jag efter att det ska bli rbättre.
Men 9 km. Från att ha hoppats på 5. Det käns bra! Även om jag tog det långsamt.
Men jag har insett det här: att ta längre distanser igen, mer löpning: det kommer inte bli svårt. Det finns inom mig - viljan och längtan. Det är så enkelt liksom.
Var kall hela dagen idag - så jag satte på mig lite för varma kläder innan löpningen. Men framförallt så flög reflexvästen på! Viktigt att synas. Och en "fin" liten mössa hamnade visst på huvudet också. Var lite glad att det var mörkt haha :D
En tidig morgon och jag fick mig en morgonpromenad. Blandade samman en matlåda. Hann få i mig lite yoghurt. Satte mig på tuben till jobbet. Nästan 7 timmars jobb och dagen kan beskrivas som HEKTISKT. Det blir så när en av de man ska jobba med blir sjuk och ingen annan kan hoppa in. Två personer som skulle manöverera en välfylld butik (och inte bara med varor utan med väldigt många kunder....). Men visst trivs jag som fisken i vattnet och jobbar på som en iller och är trevlig och tycker det är så kul så kul! Så ibland får det bli en sådan dag där lunchen nästan uteblir. Det är okej ändå :)
Med tanke på morgon. Med tanke på tuben tunnelbana. Jag tycker det är så underbart att bara sitta på en enda tunnelbana. Inte behöva byta utan kunna pendla i 21 minuter, bo ngn minut ifrån tunnelbanan och stiga av och jobba fem minuter från min slutstation tekniska högskolan. 21 minuter är perfekt pendeltid. Mornar är alltid stressiga eftersom jag alltid vill göra diverse ting. Och då är det perfekt att koka en kopp espressokaffe och soyamjölk och ta med sig i sin bodum termosmugg. Kaffe och tidning, planer, musik eller lite telefonsamtal - det är perfekt härligt faktiskt!
Men hem kom jag i alla fall idag. Och vad gjorde jag då? Jo, jag tänkte gå de hundra meterna till sats. Och upptäckte visst att det stängde en halvtimme senare, redan klockan sex...
Så jag gjorde något annat istället.
Drog av mig jackan och på med en annan slags jacka. Och ett par finfina skor.
Och sprang iväg.
Löpning. Jag var beredd på att bara jogga fram försiktigt och vara glad om jag kunde ta mig 5 km. För jag skulle ta det försiktigt. Testa. Med tanke på hur ont jag haft i veckan.
Men ÅH! Så underbart och jag njöt de dryga 3 km till Hornstull och tog sedan en sträcka på söder galant och sprang sedan hem igen. Drygt 9 km blev det. Fantastiskt och jag såg vackra stockholm i mörkret och andades in den kalla luften och hade bara ont i slutet. Jag är nöjd. Och ja, visst längtar jag efter att det ska bli rbättre.
Men 9 km. Från att ha hoppats på 5. Det käns bra! Även om jag tog det långsamt.
Men jag har insett det här: att ta längre distanser igen, mer löpning: det kommer inte bli svårt. Det finns inom mig - viljan och längtan. Det är så enkelt liksom.
Var kall hela dagen idag - så jag satte på mig lite för varma kläder innan löpningen. Men framförallt så flög reflexvästen på! Viktigt att synas. Och en "fin" liten mössa hamnade visst på huvudet också. Var lite glad att det var mörkt haha :D
Kommentarer
Postat av: Ingmarie
Ta det varligt så blir det bra. Tålamod är löpningens ledord.Särskilt långdistans. :-)
Trackback
