återhämtning
Jag har tjatat och tjötat marathon hit och marathon dit. Skada, ont - får jag springa kan jag inte. Undrat, funderat, sett hur allt har varit upp och ned på många håll och kanter. Och nu, nu börjar allt blir till det bättre igen.
Det handlar just nu om att återhämta mig. Jag försöker lära mig av saker som händer i livet - både sånt som är positivt och sånt som är negativt. Just nu vet jag att jag inte bara behöver återhämta kroppen utan även sinnet.
Och kroppens återhämtning blir bättre och bättre. Kroppens rörelseförmåga är nästintill helt återställd på alla sätt och vis. Ingen träning har körts sedan maran, samtidigt som jag inte är en stillasittande människa precis. Promenerar varje dag och har ett jobb där jag rör mig hela dagen. Så något stelnande har inte skett. Men jag längtar efter träning, att bygga upp kroppen. Efter träningsrutiner. Vardagsrutiner. I somras körde jag mer träning än jag gjort tidigare. Det gick super på många sätt och vis. Men nu kan jag se tillbaka och se på de saker som jag tror jag missade.
Återhämtning. Att inte alltid försöka köra stenhårt, för då går det inte alltid att köra stentufft. Att inte slarva med maten, att inte fylla på med dålig mat. Det blev en sådan obalans i mitten av augusti, och fortsatte med att jag skadade mig. Har mått dåligt över att kroppen mått dåligt. Har inte haft ork att ta hand om mig och kämpat på olika sätt med olika saker. Och nu känner jag ett lugn över att jag bestämmt mig för diverse ting.
Kanske ska man även kolla upp det här med att träna med andra? Lära sig av andra. Saknar att någon kör med en. Faktiskt.
Eller att få tips om vad och hur man ska göra.
Jag ser framåt. Och inser bland annat vikten av vila.
Morgonpromenad en härlig morgon.
