smakexplosion

Och jag vaknade visst upp med ett leende på läpparna denna morgon. Från NEJ till JA! Och fick mig en lekdejt med finaste Tina. Hamnade bland annat på Hamley's - ett gigantiskt fem vånings leksaksvarhus som jag blev kär i. Sprang runt som ett av de mindre barnen och var lyrisk över magikerna som stod hä roch var och bjöd på trick. Och det där gosedjuret som man SJÄLV KAN SKAPA (vilken affarsidé för övrigt!!!!). Var till och med nära att konsumera en av de små gosedjuren tills Tina tack och lov hindrade mig med sin "Maria, det är ändå 15 pund...". Hehehe....

Och nu har det precis bakats här hemma av - måste jag säga - mästerkocken jag själv. En fantastisk god chokladkaka som improviserades fram av mörk choklad, turkisk yoghurt, smör, ägg och lite mjöl. Himmelrike :D

Dessutom har jag lektränat i mer än en och en halvtimme denna eftermiddag/kväll. Sprang till gymmet. Körde benpass - mest för det var crowded och jag inte fick ordentlig plats och inte hann så mycket rygg och core samt armar. Och sprang hem igen. Kryssade mellan folk och hoppade fram och tillbaka aóch sprang snabbt och kutade och lite långsammare och stannade för ett rödljus och sprang ikapp med en cykel och log mot en annan ryggsäcklöpare. Löpares universala språk är oundvikligt underbart!

En mycket bra dag helt enkelt.

Jag är i detta nu övertrött, inspirerad, driven och nyfiken. För denna dag var jag på Brick Lane och jag insåg hur många möjligheter det finns i denna stad. Jag är så grymt understimulerad av det jag jobbar med. Men vill inte hem till Lund och plugga. Inte just nu. Men måste göra något - eller i alla fall - befinna mig i en miljö som är mer än bara "att vara". Musik, fotografi, dans, teater, konst, media, böcker....Jag ska satsa och jag ska köra hårt på att hitta något inom detta område. Ett betalt jobb skulle vara underbart - men just nu så tackar jag inte nej till något grymt internship. Har en kick och jag vill så mycket och nu har jag insett vad! Ganska lyckat för en vanlig tisdag.

Ett: Faktumet är klart som korvspad att jag inte tränar lika mycket nu. Varför? Motivationen i huvudet har försvunnit lite. Jag mår bra utan att springa ifrån demoner. Har tränat så mycket för att det är underbart men också för att det lätt blir sådär maniskt. Mina 5-6 ggr i veckan nu spenderas annorlunda än de där minst 7 träningspassen. Jag har inte tid att träna lika mycket. Med jobbet jag har just nu finns inte den möjligheten. Det är okej att jobba en dag i 9 timmar utan föda och sedan äta och sedan träna. Gör man det mer än ofta tar det ut sin rätt - för mig funkar det inte att köra två hårda timmar därefter. Det skulle vara väldigt dåligt för kroppen.

Två: Jag tränar annorlunda. Satsar just nu inte på långpassen. Tycker det är roligare att springa lite snabbt. Och vet världen vad (även om den inte riktigt lyssnar): JAG SER RESULTAT. Har trott att jag är en mes som inte orkar. Men snabbheten i benen börjar komma. För mig som är mer van att satsa på att vara ute längre. Och därför är väldigt nöjd med distanspass 8km på 5.30. Jag springer nu utan att tänka på det ett distanspass på 8 km med tider som dessa:

5.40, 5.03,4.55,4.49,4.55,4.39 (och sedan lite saktare igen för det var så in i bengen varmt), 5.24, 5.09.

Och sen blev det fredag och jag fick lämna över min vän till Paris igen. Sprang ett löppass som egentligen skulle vara ett långpass men slutade på kvalitativa 15 km. Filosoferade och tänkte om allt från nuet till hösten till träning och jobb. Lunchade mitt i Hyde Park med Tina och försökte få lite färg på ett par väldigt bleka ben. Bytte park och hamnade i Regent's Park med Julia och en kaffe och efter ett tag även en Mia. Härlig dag. En ladda batterierna med härliga ting - dag.

Kvällen spenderades med nya och gamla människor. Öst var platsen och det var galet och spontant och lovely. Lämnade Dalston och sista utestället för bussen tillbaka vid sex på morgonen. Jag var inte den enda som hade trötta och tunga ögonlock lördagen igenom - men den enda som var tvungen att sticka till jobbet vid 4. Jobba stängning. Hem och få några få timmars sömn, för att sedan vakna upp idag och jobba öppningspass...

Halvt utmattad och helt pissed off lämnade jag jobbet den vanliga timmen försent. Snart är det nock med det stället. Pallar inte jobba kvällstid och bara få i mig ett päron och en bit foccaciabröd till middag, som igår. Eller två rostade mackor med lite smör på hela dagen, som idag. Är SJUKT trött på kluddet med pengar som finns runt omkring en hela tiden. Att jobba över. Organiserat med ändå ack så oorganiserat. Alldeles för HÅRT jobb för en skitlön. Några väldigt fina arbetskamrater, kan inte säga annat, men vi hittar varandra i alla fall. Love London för lättheten att få nytt jobb! Ett lugnt café nästa, eller varför inte ett receptionistjobb....

En kort löprunda blev det i alla fall även idag. Inga tänkta 15 km, däremot en riktigt snabb nästan 7km. Jag springer i alla fall snabbare nu. Och är nöjd dagar som dessa med den summan summarum. :D

Efter en ordentlig måltid och en bit choklad. Samt undanplockande i lägnheten och tre tvättmaskiner körda. Och telefonerande hit och dit. Är jag. Nu. Redo. För. Sömn. Ett morgonpass i morgon. Sedan två dagar ledigt innan torsdagens kvällspass. Blir nästan som att jag är ledig treeeeee dagar. Jag längtar. Så. In. I. Bengen. :D

Fick mig ett ryck. Tog tag i mig själv och tänkte nu ska det bli lite satan i gatan. Och körde 4x1 km. Tiderna var sisådär. De två sista var helt okej. Den första hängde ingen del av mig riktigt med på. Fina snitttider på resten av kilometrarna dessutom! Summa kardemumma 10 km.

Och det var den där tiden där fokuset fanns. Där jag kände lyckoruset komma och man ökar och ökar och ökar i slutet och skrattar fast benen verkligen värker.

Tredje dagen i rad med riktigt najs kvalité på träningen. Jag tackar och tar emot och uppskattar fokuset, orken och kroppen!

Kommer hem och lagar sommarmat. Har sällskap. Sånt känns fint.

Så nu är jag i Balans igen.

Och funderar. Funderar på nu och då och sedan och framåt. På vad jag kommer att göra om en två månader. Valet är inte lika självklart längre. Om man mår så bra i nuet och i den stad ja den miljö man befinner sig i - varför då byta? Funderar. Och tänker. Men mest bara är jag. Det känns bra det med.

Att bara vara liksom.

Det var så sanslöst varmt! Mer än 30 grader och precis innan himlen skulle regna. Ni vet när det är så där extremt tryckande ut. Jag har hatkärlek till det vädret. Fylls av en charm att springa på, gillar det liksom. Samtidigt som det är sjukt jobbigt :) Fick i alla fall upp mitt distanspass i just distans! Har bara pallat traska runt i högst 8 km vissa dagar på sistonde - nu blev det mer än 12. Yeah :D

Efter sommarmat i form av hallomi och härliga grönsaker - kunde man bege sig till Camden för en sommardrink. På en helt vanlig måndag. Då känner man att det är sommar.

Idag är jag förvisso ledig. Yeah. Mycket god frukost avnjuts därför just nu i form av kokt ägg med salt, en fruktsallad med yoghurt och flingor samt kaffekoppen.

Sedan ska jag bege mig till mitt fina lilla gym och köra hårt. Tänkte belöna mig med shopping. Med Mikaela. Vi ska till rean. På Topshop. På Oxford Street. Har en känsla av att det kommer vara mer utmattande än det hårdaste gympasset....

Och denna morgon vaknade jag första gången vid åtta. Stendöd. Stängning igår och nej jag kom inte i säng före klockan ett. Hade typ 5 min paus så kvällsmaten bestod i allt för lite mat (hur mkt hinner man slänga i sig på 5 min liksom :D). Så denna morgon GICK DET INTE att komma upp. No chans...Och eftersom jag jobbar (KOOOOORT DAAG YYEEEEY!!!) 11-17 är det möjligt att ingen träning sker idag heller. Återigen prioriteras kvalitétstid med de som inte alltid är här :)

Jag antar att vissa veckor blir såhär. Mycket jobb och mycket annat som händer. Skillnad mellan nu och då är att jag accepterar det!

Kan ju se det som att jag iaf fick nästan en 20 km långpass i tisdags....Hehe :D

Och efter en tur på gymmet var mina muskler möra och darrande. Även om jag kom dit dödstrött och inte riktigt pallade ge hundra procent. Så blev det bra till slut - kände jag nu på eftermiddagen hehehe :) Det las i alla fall på vikt på benövningarna - yey på det!

Efter en chill eftermiddag i hemmet med lunch och småpysslande vaknade jag till liv. Gick och köpte en kaffe och strövade omkring här och gjorde ärenden. Allt från bank till jobb till mathandlande. Och nu känner jag mig mindre trött. Säger HEJ till solen och är pepp pepp pepp på allt igen. I'm back in the game again...:D

Denna gudomliga blandning får vem som helst att dregla...mhmmm...

Har precis kommit hem från jobb och hunnit ta en dusch. Det bästa. Sitter och varvar ner. För även om det inte var väldigt busy så springer man ändå runt för att hinna med allt som ska göras. Men det var en rolig dag. Och det gillas.

Speciellt eftersom jag FAKTISKT fick mitt långpass idag. Ett väldigt kort sådant. 18km. Och jag brukar inte tänka långpass på saker och ting under en 20 km. Men idag så blev det så.

De första 5 km var riktigt jobbiga. Krävande för psyket och fysiskt. Hade svårt att ta mig ut överhuvudtaget. Var så trött efter jag ätit frukost att jag nästan somnade i soffan! Men jag kom ut. Och det var varmare än jag trodde. Chockade visst kroppen som hade ställt in sig på regn.

Så 5 km: j o b b i g t ! Men sen kom flowet. Och jag kände hur jag flög fram och sprang med lätta steg i 5.30 tempo och lyssnade på Kent. Hade min astmamedicin med mig - vis av erfarenhet - och en puff vid 9 km och det var behövligt men funkade bra!!!

Efter en seg start fick jag flow och lycka i 9 km. Innan det blev jobbigt och jag kände av min trötthet och några dagars matbrist. Jag bestämde mig helt enkelt för att sluta vid 18 km. Och så skedde. Inte alls sliten i kroppen. Med ett genomsnitt tempo på 5.40 per km. Kändes bra! Första långpasset - även om det var ett kort sådant...- sedan maran. Jag är på gång igen helt enkelt!

Men kroppen behöver faktiskt verkligen sömn. Nu. Tack och lov att jag är ledig imorgon. Då ska jag sova uuuut. Träna. Vila. Och hämta upp bästaste Mikaela som kommer från Pariiiis till London för kvalitétstid med oss Londoner....:D YEY! It's gonna be Legendary :D :D :D

Istället sitter jag i ett regnigt London och dricker kaffe. Var är sommaren? VAR ÄR SOLEN?? ger svar på tal till alla som säger att sommaren kom och gick, säger "No NO". Säger att den var på snabbvisit men nu kommer den för att stanna. Men den kommer liksom inte tillbaka igen verkar det som. Tappar tron snart va :)

Men det är jag inte. Bitter alltså :)

Däremot så ska jag slörpa i mig mitt kaffe njutningsfullt. Ringa hem till svealand. Coola ner mig lite. För att sedan ge mig ut på en löpartur. Hade verkligen velat köra 2 timmar. Hoppas jag pallar det. Lite nervös liksom. För att huvudet inte kommer vilja. För att kroppen är trötter...Hm...Säger ja tack till allt över 15 km just nu hahah :D

Just nu. Nersjunken i samma gamla soffa som vanligt. Har krängt hallomiost och annat gott. Så hungrig som jag var efter ännu en lång dag på jobbet. Träning på det. Bara 55 minuter Body Pump, men jag var så trött och gav ändå allt - så det var klart godkänt ändå!

Thank god för att dagen idag har varit lugn. Har hunnit med allt som skulle göras på jobbet - utan att springa runt som en galning. Säger TACK för att det inte var så sjukt mycket folk ute och strövade. Hann ju till och med äta idag.

Träffade världens härligaste människor idag. Bland annat en trevlig herre från australien. Vi kom in på att prata kaffe, mat, London och Whole Foods Market i New York. Gillar det! Därför som jag älskar att jobba som jag gör. Alla dessa möten. Även de där skitsura personerna som man - ursäkta uttrycket - vill sparka i röva. Ibland. Ursäkta. Att man säger så. But that´s the way it is!

Förresten så blev det en löprunda igår... Jag gillade det hela vägen. Bara 45 minuter - men värt guld. :D

Ja må vara sjukt trött dessa dagar när jag jobbar nästan 10timmars pass flera dagar i rad, utan paus. Det tar mycket på krafterna. För det är ett jobb som där man arbetar med kroppen. Och försöker vara på topp liksom. Det är ju då det är kul - när man är på topp. Men känner verkligen hur jädrans mycket träningen betyder. Må vara fruktansvärt trött. Men det är värt att puscha - köra lite kortare - men ge allt. Kroppen kommer i behagligare läge och blir alert igen. So true. :D Jag gillar!!!

igen behöva semester. En månad. Minst. Fattar inte hur jag lyckas. Var evigheter sen jag var ledig. Helt ledig. Och in vintras räknas nästan inte. För att det var bara så utmattande allt möjligt ändå. Den där tiden. Blä på det. Orkar inte...GAAAH. Semester. En månad. Ja tack. NU? Vill...

Jobbar ju faktiskt till halvt tolv eller tolv i kväll (eller säger man inatt??). Och sömnen till söndagen kommer definitivt bli bristande - då man öppnar 7 på söndagsmorgonen....tack och lov att man bor nära jobbet. Hm...

Blåser upp utomhus och jag tänker: gud va skönt att kura ihop sig i soffan lite...nej. Är fortfarande jädrans trött...Men no no. Ska ta mig i kragen och pudra näsan. Ska hinna med kvalitetstid med vännerna innan jobbet! Yey!!

Vet inte varför, men jag blir lätt förbryllad när människor kommer med ett påstående som att de inte klarar av komplicerade människor. För - är vi inte alla komplicerade? Strunt samma om du är den mest livsglada, skrattande och roligaste personen - utan något mer så är du bara det man ser. Och det där som är "något mer", det är det som gör oss människor komplicerade. Och inte på något dåligt sätt. Men komplicerad som individ kan likväl betyda en djup människa. Inte en svår. Inte jobbig, konstig.

En som inte är komplicerad på något endaste litet minimalt sätt - ja en sådan människa skulle jag gärna vilja möta. För en gångs skull. För en första gång.

Kanske flyr de bara verkligheten själv och lever konstans i en realitet som inte alls är verklig. En dag, en natt, en minut som skapas genom att sätta upp en mur kring ovälkommna känslor och händelser. Ignorans till allt det svåra och allt det vackra som finns i världen.

Det måste ta en livstid att lära sig. Och jag vet inte hur man lyckas. För en individ påverkas alltid av en annan. Flockdjur som vi är går ju inte det faktumet att undgå. Vi påverkas på så många sätt som vi inte vet om. En liten rörelse i en annans människas ansikte kan jag uppfatta som något - något som får hela min värld att förändras i ett känslokaos under en sekund.

Så komplicerad. Komplicerade. För mig går det inte att inte vara det. Komplicerad. Lika med mänsklig.

Jag lyssnar på Kent och Vintervila. Kanske därför jag blir så tänkande. För en sekund eller två....

Löppasset genom regnet blev lite kort. Drygt 6 km och sedan var jag tvungen att hämta upp min Body Pump biljett. Men det är helt okej ändå. Tränar i alla fall fler gånger nu. Tiden är inte lika lång som förut - men varför inte köra kortare ibland? Det gör gott det med! Pumpen känns i armarna och benen, som var lätt (!) möra redan innan. Skönt sätt att avsluta dagen på i alla fall!

Men det bästa med löpningen (förutom att jag fick en high feeling av att kuta i renget som öste ner. Det är livsglädje det!!!) var det där gemensamma leendet jag delade med en mötande. En mötande löpare i springkläder och en liten ryggsäck som kryssade fram bland människorna när jag plötsligt var mitt inne i smeten. Det var ett sådant äkta och genuint leende som faktiskt värmde i själen min. Tack för det du främling ute i regnet. Mer leenden åt folket! Säger jag bara.

Känner hur kroppen är genomtränad efter en härlig en och en halvtimme på gymmet. Body Combat i 45 minuter plus ett bra bra benpass och konditonsträning på crosstrainern i 45 minuter. Hem och åt rester som tillsammans blev en underbar symfoni som kallas smakexplosion.

Och jag tänker på den där granen i sommarstugan som vi fick hugga ner. Granen som var så gigantisk stor att man kunde ha sin egna värld under dess grenar. När det regnade under sommaren drog jag på mig gummistövlar och begav mig de få metrarna från husknuten. Och skapade min lilla värld under granens grenar.

Åska, blixt och dunder. Jag sjunker längre ner i soffan. Och tänker att imorgon är det fredag och jag är ledig. Att jag behöver även den dagen till en såndär oplanerad sådan. Med plats för träning, vila och lite små projekt. Vila ut liksom.