smakexplosion

Yes. Ännu ett sådant inlägg på väg. För att jag är lite sisådär dödsförskräckt över min kropp de senaste två veckorna. Har inte känt någon energi överhuvudtaget. Det har varit extrema allergier, förkylning, sinnesnedstämning och åter och åter det där och det där.

Jag funderar på allt jobb jag har för mig. På varför mina ben har feta problem med att stå upp nio timmar. På hur damm och kvalster i en klädbutik får min astma att bli sämre. På hur himlans väldigt väldigt väldigt gärna jag vill jobba på ett café.

Inte för att de senaste två veckorna har varit tuffa när det kommer till träning. Herregud säger jag bara.  Men det komiska är att även om jag inte har tränat så har jag liksom ändå inte hunnit med så mycket mer de där många timmarna då jag plötsligt inte har något för mig. Förklaringen kan ju vara - kanske - densamma som till den inställda träningen. Förkylning, astma, pollen...Could be....Kanske :)

Har varje gång jag känt mig dålig tagit det säkra före det osäkra - för en gångs skull! För att jag är lite smart ibland...:D

Men jag kommer på mig själv med att inse att nej jag kan inte jobba 49 timmar på en vecka, träna alla dessa timmar, dansa nätter igenom, sitta på café eller mysa hemma hos en vän med en film. Kanske kan andra det. Men jag tror på något sätt igen att jag är oövervinnlig trots att det bara var drygt en månad sedan jag var i ett helt annat tillstånd. De där månaderna som jag plötsligt förtränger igen trots att det är det som man absolut inte alls får göra för då glömmer man ju bort sig.

Kommer på mig själv att längta till förra sommaren då man inte alls jobbade heltid men ändå fick lika mycket i lön (vaddå hej bättre arbetsvillkor i Sverige...). Längtar till Stockholm och längtar efter en egen lägenhet i ett Lund där jag kan sitta och dricka kaffe innan jag promenerar till en föreläsning eller fina biblioteket för att fördjupa mig i böckerna och lära mig lära mig lära mig saker. Jag är trött på att slita och jobba och längtar efter studentliv. Att börja i Lund och bo i Stockholmo igen och kanske sedan i London, New York, Paris, Berlin. Det är så roligt hur det kan bli, för dagarna har varit många då jag har varit osäker på om jag faktiskt vill plugga i Lund i höst. Och nu sitter jag här med en sådan längtan. Komiskt det där.

Men nu är London här och ja, jag njuter fullständigt. Försöker. Vilket jag inte gör genom att stå i en butik som är sådär allt för lugn måndag tisdag onsdag och helt crazy hela lördagen. Trots att jag trivs med alla jag jobbar med och vet att jag gör ett bra jobb så känner jag No no. En bra sak att vara i London är att det är en chans att prova på olika jobb. Idag ska jag antagligen iväg på en jobbintervju på ett café. Det där som jag ju vill göra.

So this is it. Jag tar min hälsa före något annat. Imorgon imorgon säger jag upp mig från ett jobb med en skitlön. Så kan man också se det. Så har man provat det :)