smakexplosion

Planerna inför maran går runt i huvudet. Efter sjukdom och efter jobbkonstigheter och askmoln har jag liksom bara varit så glad över att jag kommer iväg. Fokuserat på lyckan. Mitt bästa drivmedel. Nu tänker jag lopp. Vill ska hoppas tänker komma in under 4h. Ett snitt på 3.30-3.38 är tanken under loppet. Men jag vill njuta. Kämpa. Skratta och vara med i festen. Kämpa. Ta uppgångarna och nedgångarna. GAAH att få springa. FÅ REVANSCH utan någon satans skada och utan att allt annat skit. Ska ta revansch för alla de där åren månaderna sekunderna som gått åt spillo. Springa för livet. För det som betyder något för mig. Det är det som det är. Det är en tävling. Men det är en seger. Bara att kunna springa ett Marathon. Lycka. Lycka att jag ska få springa genom Stockholm, den där staden där jag förr sommaren insåg vad livet egentligen är. Eller insåg lite mer. Insåg vad som inte betyder något. Vad som krävs för att leva. På nått sätt. Vuxen kanske man kan kalla det. Frisk var ett ord jag använde. Och båda ordvalen är lika rätta.

Idag. Laddat kroppen med mat, vila, andning. Med att gå på Body Balance och fokusera och tänja och använda musklerna. Känna flowet i kroppen. Laddat psyket med kvalitetstid med vän. Med fokus skrivet över mig nu. Går jag och lägger mig för att vakna och ta mig till Stockholmland.