Vasaloppsspinning

Igår vaknade jag och var nästan besviken - hör och häpna - över att snön inte existerade utanför mitt sovrumsfönster. För igår var det Vasaloppet - och snacka om att jag blev sugen på att skida fram uppe i Sverige...
Istället fick jag njuta av solsken, ja inte fy skam är det precis. Dessutom så stängde jag (och ja, väldigt många andra för den delen med...) in mig i en cykelsal i cirkus tre timmar. Varför? Varför???
Jo - för vasaloppspinning!
Platsen var Gerdahallen i Lund. Temat var Vasaloppet.
Efter en ofokuserad morgon var jag på plats, fick min biljett, svidade om, och fann mig en cykel. Inte bästa platsen i salen dock. Typiskt. Men men! Här skulle det ju spinnas som bara den.
Provade ju en lite utmaning förra helgen och körde dubbelpass - första gången på en cykel i en spinningsal på över 1h20min - och summan av tiden blev 2h 15 min.
Så därför skulle väl 3 h vara a piece of cake!
Pulsband, olika ledare som var peppade, en sal fylld med cyklister on the go! Ja, kan det gå fel då?
3 timmar senare kunde jag konstatera detta: Kul att prova. Men att cykla 2h 15 min på eget bevåg gav mig nästan en större kick! Jag var peppad i början och verkligen på slutet på det sista ledarparet gick all in och fick mig att le igenom smärtan (nä, inte så extremt faktiskt) hela sista halvtimmen. I mitten dippade jag. Tänkte - "Tusan! BLÄ mer än en timme kvar".
Men - det gick bra! Det är inte lika slitigt som att kuta runt i 3 timmar. Dessutom så tillförde jag energi, vilket jag inte gjort under mina långpass. Ett glas blåbärssoppa och en hög mariekex smaskade jag i mig halvvägs. Och massa vatten! Jag känner mer hur energin tar slut i en cykelsal - när det är varmt. Jag blir alldeles snurrig - därför var det en nödvändigthet att pilla i sig något under passets gång! Men mer än vad jag fick i mig behövde jag inte.
Det är PANNBENSBYGGANDE att sitta i en sal i 3 h och cykla. Med massa andra människor.
Men ja, har inte så mycket mer att säga egentligen....En eloge till ledarna självfallet! Men också till alla de som tog sig igenom passet. Som man såg verkligen kämpade för att lyckas sitta kvar på cyklen. Och ja, kände mig oförskämt i form (om jag får säga det själv) som absolut kämpade, men ändå klarade det goodie goodie! Förvisso så la jag mig på en nivå på 75-83 % av maxpulsen. Förutom på återhämtningsstunderna.
Förresten tror jag att kläderna nästan kunde vridas ur efteråt...svettigt you know...:D
Ska jag nämna att jag glömde packa upp träningsväskan när jag kom hem haha!
Sedan var det underbart skönt att komma ut igen. Back to reality :) Och promenera med kompis, bli medbjuden på supergod middag, värma sig framför en brasa, mysa ner sig i en soffa...Ja, ha en fin söndagskväll helt enkelt!
Men kroppen har fått vila idag! Fredagens 28 km och gårdagens 3 timmar cykling gjorde att benen var lite trötta :) Imorgon så börjar veckan på riktigt när det gäller träning - och jag har en fin fin bild över upplägget ;)

Snart börjar blommorna blomma! Såhär firade jag det idag!


Kommentarer
Postat av: Ingmarie

Bra jobbat! Och visst är det kul! Att utmana sig själv och klara det. Det handlar ju mycket om (kanske bara?) vad man är inställd på. Skulle någon sagt att du var tvungen att sluta efter 2 timmar hade du blivit besviken men hade samma sagt att du var tvungen att cykla en timme till hade det blivit tuffare. Ibland kan fnjuttiga 40 min. vara en hel evighet. Fin bild på dig!

2011-03-07 @ 22:13:11
URL: http://blog.nemonisimors.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0