upp som en sol och ner som en pannkaka

Så som det heter. Ett välkänt fenomen hos fler än mig, det är jag övertygad om.
Idag var orden dagens sanning. Tröttsamt nog. Tröttsamt nog för att det tar så enormt enormt mycket energi att falla ner om och om igen. Och igen.
Man blir så förbenat trött på det. Utan att gå in på det mer så önskar jag att det fanns ett sätt att stänga av vissa saker.
Men det gör det icke. För tvingas man "stänga av" vissa känslor så förlorar man ju andra.
I mitt perspektiv: Inte värt det.
Gud vad jag kanske inte gör någon klar i skallen efter dessa ord :)
Så kanske ska man försöka se på de som ändå trots allt var bra idag. Eller nått.
Efter en förmiddags jobbande på café. Mysigt att sitta och kolla ut på regnet och rusket häckandes över en stor latte. Tyckte jag. Så det var positivt! Det blev visst inte en kick äs dag, men en helt okej förmiddag i alla fall. För man ska väl se det goda? Och vara tacksam för det som blir.
Och ska man fortsätta tänket i de banorna är jag glad att det blev 2 h fokus på det som skulle göras på eftermiddagen och det faktum att jag trots allt gav mig ut för att köra intervaller.
Tanken var 6x1km. På 4.30/km. Och plus upp och nedjogg såklart.
Nu gick det ju inte precis som tänkt. För efter första intervallen kunde jag konstatera detta: 1km på 4.38 var sjukt jobbigt, jag hade ingen teknik och inget fokus och var sådär "jag vill antingen bli skitarg eller sätta mig ner och gråta". Så 6 intevaller blev det icke!
Men vad som var bra var att jag ändå genomförde passet! Med 5 intervaller, på inte bästa tiden, kunde jag jogga hem och tänka "ja, alla pass är inte bra. Men ibland så får man göra de med." Att inte ge upp och kämpa så in i Norden, ja ibland är det viktigare än resultatet. Sure thing.
DESSUTOM har är jag ju glad över att pappan hade med sig springskorna till jobbet och provade på TRANSPORTLÖPNING: Snacka om att han var stolt när han kom hem från en konferens i löparskor efter att ha sprungit en mil:) Där är i alla fall någon som är glad över att jag pratar löpning löpning. Jag hjälper nämligen honom att komma i form inför Göteborgsvarvet. Och det gillars!

Känner att jag lyckades gestalta passet känslor i en och samma bild :P

Och jag får väl hoppas att morgondagen blir mer ut av det här: 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0