ett andetag
Världen och verkligheten stannar stundtals upp. Av händelser som sker i enbart min verklighet, eller av händelser som sker någonstans o världen. Saker som sker som får världen att stanna upp, chockas, beröras, begrunda och känna. Som fredagens fruktansvärda händelser i Norge. Fruktansvärt är ett ord som ändå inte täcker det fruktansvärda. Saknar ord, följer utvecklingen steg för steg och min oförstående för hur människor kan handla likt detta - den oförståenden växer sig större och större varje minut.
Ens egna vardag och problem känns triviala. Ganska patetiska sådär.
Så medan världen än en gång vänts upp och ner har inte något speciellt hänt i Londonland. Förutom att jag inte alls varit duktig på att uppdatera bloggen har jag ägnat helgen åt att jobba. Idag - ikväll - jobbar jag sista passet och jag är så så så väldigt glad över detta faktum. Jag är så trött på att jobba under riktigt dåliga arbetsförhållanden för en extremt låg lön. Min kropp mår piss i detta nu. Jag är en sån som behöver vissa rutiner för att må bra. Senaste en och en halv månaden har slitit på kroppen och den gillar inte. Just nu är stressen i kroppen, av diverse ting förvisso, stor och kroppen är lite på helspänd. Senaste tiden: trött, speedad, fruktansvärd hy, känslig, dåligt imunförsvar, vikten som pendlar upp och ned....Nästa vecka blir en återhämtningsvecka. Förutom fiiint besök av pappan och storebrodern ska jag tillbaka till mig själv. Jag ska träna, sova, äta. Tillbaka till normala rutiner. Kroppen ska börja träna mer igen. Bra mat ska ätas. Sömn - nej till 5-6 timmars nätter.....
Det kommer bli underbart.
Men roligt har jag också haft det denna helg. Fredagskvällen i fint sällskap med fina vännerna. Och vi var på en klubb/pubb i Dalston och drack öl men framförallt dansade galet mycket till underbar musik. Bästa. Fick ta den där långa dryga timmen hem med olika bussbyten. När man kom hem vid kvart i fem på morgonen var det ändå värt det.
Annars har jag jobbat. No suprises. Och igår lunkade jag även runt på en lugn springrunda. Inget avancerat. Bara milen som avverkades.
Och benen ska få ut och springa nu nu nu. Tröttheten får försvinna, även om jag gärna skulle lägga mig platt på sängen och sova bort huvudvärken så vet jag att det inte gör hela saken bättre. En lätt timme i springskorna får mig ändå att må bättre. Och sen är det dejt med finaste Tina som ska få förgylla min dag innan jobbet. En hejdådejt då någon åker hem på tisdag :(
För att jag bara ville sätta mig på en tåg och åka fram fram fram genom Svergies landskap och titta ut och se världen flimra förbi. Ett minne blott men minnet av en sådan resa är underbart.
Kommentarer
Postat av: Ingmarie
Ta hand om dig på bästa sätt!
Trackback
