smakexplosion

Efter en mysig springa lunka fram runda i härligt solsken spenderas någon timme här hemma. Benen var minsann trötta denna morgon men huvudet var sådär fantastiskt lugnt och underbart och det känns fantastiskt att bara få vara just nu. I några dagar tänka på allt och inget. Så benen fick vara lite trötta. Det är ju inte så konstigt. Har mycket att ta igen från den senaste månaden. Dessutom fick de en ganska ordentlig genomkörare igår. Oplanerat blev det najsiga fartökningar på korta distansen 8km. Men så blev det som 2 km upp och nedjogg med en 4 km fart där emellan. Sådär oplanerat. We like. Snabbheten som börjar komma. När man drar av 4 km i rad på en runt 4.30-4.40. Och när mystempot idag ligger på en 5.30. Det handlar om halva minutrar hit och dit på snitt-tiderna - men dessa skillnader gör skillnad! Och jag längtar så efter en ordentlig veckas träning för att få kroppen i balans. Så det känns gött endå. Milen tiden ska ner! Nu har jag fått mersmak. Och sedan - det bästa målet av allt som jag önskar kommer uppfyllas snart - den där mentala glädjen i att springa 20 km eller mer. Den glädjen som jag inte haft den senaste månaden. Vill ha tillbaka det underbara i det. Den här veckan kanske det händer. Hoppas jag. För jag sörjer den lite. Den där förlorade glädjen. Hmpf.