smakexplosion

Det är nu det börjar på riktigt. Och inte är det bara en sak som tar sin början, utan flera.

Att packa ihop lägenheten startar jag med idag. Tar ordentliga tag och försöker vara effektiv. Avslutar saker och ting i  huvudstaden, men om jag ska vara helt ärlig så avslutar jag inte allt jag skulle vilja. Har liksom den nivån att jag inte hinner fatta saker och ting - något nytt? Nja inte särskilt :) När fattade jag att jag bott här sedan i februari? (Har jag fattat det än? Det var en nyhet :P)



Och i och med att jag packar ihop livet här i Stockholm börjar jag med något nytt. Är det komiskt att det blir i början av året? Har inte ens tänkt tanken förrens nu - men det brjar ju likna så mångas nyårslöften (det här året ska jag lyckas med livet och lyckan och alla de där andra tusen sakerna som alla tänker sig...). Inte för att jag faktiskt gett några nyårslöften. Förhoppningar skapade jag mig innan nyår: det är vissa där som jag skulle kunna kalla löften.

Att bo i Lund i tre veckor - är det lång tid? Frågan ställs ofta. Jag vet att det inte är det - för att tiden kommer att ha försvunnit snabbare än snabbt. Det är den där tvådelade känslan som jag är expert på som sätter in. Det där som får mig att springa vidare lite väl snabbt igenom väldigt mycket. Kan man kalla det fly? Javisst! Kan man säga att jag har funnit en insikt i vissa beslut?

Vem tusan vet. Är faktiskt bara 19 år gammal. Jepp. Jag erkänner det. Även om jag har gått runt och känt mig som en 30-åring i vissa tankegångar så är jag en liten skit. Japp. Det är sant.

Även om jag snart passerar den magiska åldern 20. Om några få dagar bara: LYCKA! :D




Men Lund var det ja. Anledningarna var visst så många och jag hade visst inte ork att säga emot. Säga, nej, jag stannar i Stockholm hela januari ut - för jag hade ju bestämt det från början. Men livet tar sina svängar hit och dit - och visst är det underbart på många sätt och vis - och ibland är dit eller hit inte vart man trodde sig hamna. Charmigt.

Men i febuari bär det ju av igen. Sydostasien i en och en halv månad. Pirrar i magen av lycka där!

Och sen? Är ju enormt sugen på London! Denna underbara stad.

Och sen är det allt annat som jag vill ska ske. Som Stockholm Marathon. Men nu kommer fokus ligga på ett annat sätt. Och sedan har jag ju fått reflektera en heeeel del över träning och vad jag har gjort. Och blivit klokare - KANSKE! :D Men en träningsplanering a´marathon.se har i aif skapats. Som att styrka kommer att tränas - älskar den nya känslan av att vara stark i hela kroppen.

Som att jag kommer köra färre mil där jag bara springer för att jag har en längtan efter att träna eller endorfinerna. Jag kommer lägga fokus på kvalitén och inte hatti fnatta runt och strunta i att det gör ont och sliter. Jag kommer inte nu gå upp och köra mycket mer än jag gjort. Ökningen kommer att ske gradvis varje vecka. I somras skapade jag definitivt slitage på mig själv. Med en väldans ökning av just löpning. Med en kropp som just återhämtat sig från tidigare problem så blev jag löparkär och glömde bort mig. Igen...:)

Men jag kom visst aldrig över det. Den där bitterheten jag känt under hösten. Sorgen kom från ett annat håll men fastnade i det jag inte kunde göra.

Men man lär sig väl av livet?! Som sagt - är visst bara en liten skit. :D

Och nu ska jag fortsätta att packa ihop. Sånt är visst bra när man ska reflektera.

Har för övrigt träningsvärk sen BodyPumpen - you gotta löööve it. Körde för övrigt ett härligt cykelpass igår och längtade dock efter de där 70 minutrarna Puls som körts söndagar på Hornstull.

Och idag säger jag hejdå till Stockholm genom en löprunda. Ett kortare lånpass. Som sagt. Gradvis ökning :)