morgonfilosoferingar med kaffe och nya skor
Och så sitter man här vid köksbordet och äntligen ser det man vill se: SNÖ SOM SMÄLT UNDAN! Japp, jag ser gräs. I vår trädgård. Fint värre.
Efter en osamhanhängande nattsömn har frukost ätits och ordentlig tidningsläsning skett. Och klockan är nio och känslan av att sitta med de där nya skorna på fötterna och en kopp kaffe är ganska så fin.
Känslan av att inte behöva göra något annat just nu. Morgonfilosoferande med en kopp kaffe och ett par nya skor är vad som sker. Tror jag.
Har inte jobbat sedan den 23 december. Har varit hemma sedan den 24, förutom en kort visit i huvudstaden. Utmattningen var ett faktum. Den där känslan är inte lika påträngande längre. Men hindrar mig fortfarande i beslut och saker som jag vill göra. Saker som inte klaras av att göra. Inte värt att gå in på.
Men vad som är värt att tänka över är andra människor. Att lyssna på de som faktiskt vill än väl. Familj, vänner och alla andra runt omkring en som tar tag i det som man själv inte alltid ser.
Att lyssna på andra är inte lätt. I alla fall inte för alla. Inte för mig. Och troligtvis inte för många andra. Inte i ett samhälle där man ska klara sig själv, där misstag inte är så acceptabla och där prestation i allt känns som ett måste.
Och det finns så många ord och böcker om lycka, om hjärta, om tankekraft och människors driv, om allt man kan göra för att just du ska bli lycklig och...och och och....! Men en bok mer eller mindre skapar inte lycka.
Eller det kanske det gör. Jag ska inte kasta bort den tanken. Man lär ju sig av det man läser. Men kanske kan man säga att det inte är den där boken eller den där människans ord och berättande som löser en enskild människas problem och syn på sig själv. Är det inte agerande? Ens eget agerande för sig själv? Och även hur andra agerar inför andra människor.
Det är som alla nyårslöften. Ett löfte är ett löfte - enkelt att göra och säga. Men lika enkelt att genomföra? Nja. Not so much. Att skapa nya vanor är lika svårt som att bryta gamla vanor. Gamla vanor som är inrutade i en själv och i ett samhälle. För att människor påverkas av dagens samhälle och dagens samhälle påverkar den enskilda individen.
Lämnade lite den röda tråden.
Det är inte alltid enkelt att göra just det du vill och det du behöver för att må bra. Ibland för att man inte har en endaste liten aning om vad man vill och behöver. Ibland för att det där lilla sunda förnuftet helt plötsligt har försvunnit. Ibland för att ens mönster är destruktivt ritade.
Att en annan människa då kan våga ta steget och säga till. Det betyder mycket. Även om det inte tacksamt tas emot. Även då så gör det skillnad. Att en annan står upp för en när man inte själv ställer upp för just sig själv.
Äh, vad tusan. Morgonfilosoferingar blev osamhängande. Summan av kardemumman blev inte helt frammstående. Tror jag tar mig en sista klunk kaffe och snör på mig mina andra små löparskor. Och sticker ut och njuter av barmarken under fötterna.
Förresten var det väldigt svårt att inte träna något annat än yoga igår ;)
Kommentarer
Postat av: mikaela
maria :( man SKA inte klara sig själv, det är därför du har vänner och familj. Du måste göra en miljon misstag för att veta vad som är rätt, gissa var utrycket "att lära sig av sina misstag" kommer ifrån. Prestera gör man alltid på någon nivå, men ingen kan prestera 100 i allt... tänker på dig och hoppas din vardag blir göttigare och göttigare och att du tänker fina och bra tankar om dig själv, och om din värld, för du är bäst utan att du vet det även när du inte lyfter ett finger!
Trackback
