verkligheten
Life as we know it. Men när är livet någonsin som vi tror?
Titta upp titta ner. Snurra runt, stå på huvudet. Sitt ner stå upp. Spring hoppa flyg.
Snurra runt runt runt.
Vem letar inte efter svar? Svar på universum eller kanske egentligen inget alls. Sak samma hur stor väsentlighet svaret egentligen har - ändå slutar aldrig letandet. Efter alla dessa svar.
Ibland vill jag bara skrika ut mitt svar till världen. Mina ord för stunden för nuet eller för framtiden eller för dået. Tankar. För att om man skriker ut orden så att världen hör - kanske hittar man då det svaret som man för nuet söker.
Sagt och gjort.
Man kan ju undra. Vart jag har tagit vägen de senaste 10 dagarna. Ja, det undrar jag nog med. Lite överallt kan man väl säga. Men att jag nu befinner mig på en allt för välbekant plats kan få nog gissa. Men lika sant är det ändå.
Att det inte är natt för mig, att jag inte befinner mig under solens strålar.
Istället är jag tillbaka i ett Sverige som är allt annat än varmt. Det är isigt och kallt.
PÅ resande fot skulle ja jag vara i 4 veckor till. Men livet, som vi alla vet, tar sina speciella vändningar som man själv inte trodde. Och därför var jag tvungen att åka tillbaka till kära lilla Sverige. Anledningen varför är väl ingen "bloggsituation" och därför hålls orden tillbaka. Men hemma har jag varit i några dagar.
Så nu är jag hemma. Istället för att surfa springer jag 27 km en solig kall vinterdag och ser det som något fantastiskt och funderar på ordet varför samtidigt som jag är glad att kroppen håller. Istället för att bli superbrun tittar jag på ett bröd i ugnen som jäser och får vacker färg. Ett morotsbröd som smakar gudomligt nybakat med lite smör. Istället för att åka till Vietnam så sitter jag i stillhet och dricker kaffe.
Om cirka tre veckor åker jag till London. Hoppas jag.
Har i alla fall sett och upplevt så mycket att jag trodde att jag var borta mycket längre. Tids mäts inte alltid i tid. Ibland mäts det på vad man gör.
Kommentarer
Postat av: mikaela
ååh maria! vad skönt att du är hemma, och att du var "borta", vilket äventyr ändå, man hinner mycket på liten tid, speciellt om man heter maria ;) hoppas du mår bra och fortsätter ta hand om dig finis. kan jag ringa någon dag? till din hemtelefon? jag ringer ju gratis till fasta nät i hela europa ;) vill höra hur du har haft det, hur världen är i söder! svinbra att du lägger upp bilder här, jättekul att se :) bamsekram från paris, bisous!
Trackback
