smakexplosion

Cykla runt länge på en gammal cykel som var ens farmor. En cykel som man ibland tror ska trilla ihop. Åka lite väl för snabbt i nerförsbackarna. Leka runt som ett litet barn. Cykla in på skogsstigarna. Och cykla igenom ett ösregn och le ett sånt stort leende som man nästan inte är medveten om. Se på världen. Ja, Sverige är vackert. Väldigt vackert. Ett med naturen.

Kanske är det så att man blir ett med sig själv. När man är på en plats som betyder så mycket - en plats som alltid har bettytt så mycket. Som har förknippats med glädje, lugn och lycka igenom alla sina år. Man minns allt som man har tänkt och alla de där som man har varit. Allt som skett och allt som inte har skett. Och kanske är det just då som man kommer ihåg bitar av sig själv. Då som man inser att vissa saker har så lite betydelse att de inte alls är värda att ägna onödig kraft. Och att vissa saker betyder mycket mycket mer.

Har hunnit med ett måste besök på Gerdis också. Gerdahallen och jag fick ett möte och jag körde ett sjukt najs styrkepass på 75 minuter. Död i mage och core. Jag gillar!

Vad som dock känns långt borta just nu men ändå så nära är allt som händer i London. Riot riot RIOT. Överallt. Till och med ett stenkast från mitt hem - i ett område som är superlugnt - vandaliseras restauranger. Mitt gamla jobb kanske måste stänga sina dörrar för nu. Vännerna i staden har redan påverkats på ett eller annat sätt. Vad är det som händer? Väldigt obehagligt. Och det känns skönt att inte vara i storstaden, samtidigt som jag nästan vill dit. För att man blir orolig. Och vill veta vad som händer.

Men nu är man istället på landet. Och dricker fläderblomssaft.