ett par ord

Tankarna finns alltid kvar. Liksom minnen. Ibland niger jag fint åt detta faktum, skrattar och tänker hur underbart det är att kunna tänka och kunna minnas. Ha kvar den solnedgången som jag just betraktat. Doften av regn och jord. Blöta fötter i blöta skor. En lång promenad igenom smultronställen i Hyde Park. En promenad och ja visst var den helt underbar.
En promenad och ja den var underbar. Och kvällen vacker. Solsken efter regn. Och samtidigt så tröttnar jag på skälen som tvingar mig ut i kvällen. Dem där tankarna och minnena som man bara vill glömma och inte vara så märkt av.
Så mattan rycktes undan. Och visst stod jag på mattan och visst gjorde jag en vurpa. Ett fall. Lite handlöst sådär. Och det är ostabilt. Stabilt att veta att det är just det. Komiskt nog.
Och ännu en kort monolog som inte ger någon klarhet överhuvudtaget är nerpräntad. Lite typiskt en sådan kväll. Timmar.
Oj oj oj. Vad jag längtar till mitt Österlen nu....till mitt-bara-vara.
2011-08-20 @ 21:53:16 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0