vilken energi!

Åh! Denna fantastiska sak som kallas kropp! Jag andas, lever och står i.

Tränat ett tufft cykelpass. Tufft för att det var ett jobbigt upplägg. Tufft för att jag ville ge järnet. Och ja, självklart, men ändå synd - tufft för att träningen inte har kunnat varit kickäs de senaste veckorna. Inte så konstigt med tanke på min skada.

Och jag känner hur jag andas. Och det är så fantastiskt. Första delen av passet kände jag en viss trötthet, en för hög puls - uppvärmningen hallå! Men sen kom styrkan efter ett tag. Och faktistk främst efteråt.

Kände hur kroppen fylldes av energi. Hur jag är stark. En tjej på 19 år som äntligen är stark. Som ska springa Berlin Marathon (ta i trä ta i trä) nästa söndag. LYCKORUS!

Dessutom har jag röstat. Vilket jag verkligen hoppas att alla gör i vårt land idag. Personer som inte röstar gör mig mer än förbannad. Finner inte ord till det. Vi FÅR LOV ATT PÅVERKA! Det är också fantastiskt.

Och nu ska jag promenera iväg till en röd stuga och kalasa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0