status: berlin marathon
Jag var hos Naprapat-Daniel igår. The good news: Mitt ben-ben hade inte flyttat sig fel igen! Grrrreat helt enkelt :D Att smärtan fortfarande var kvar var p.g.a musklena - hårda hårda hårda. Att det kan vara så utmattande att ligga still i dryga fyrtio minuter. Musklen blev tillfixade en hel del - och inte var det behagligt. Ont var ordet. Men vet man att det blir till det bättre så utstår man mycket :)
Mör i kroppen vandrade jag därifrån. Med en plan hur jag själv skulle mjuka upp musklena. Och med ännu en tid inbokad innan nästan helg. Efter att ha stått och stressat hit och dit på jobbet, ja, då hade inte det onda kommit tillbaka.
Och idag - idag har jag känt en ny Maria på gång. Bara det att veta att benet är på rättan plats - att det har hållit. Att mjligheten att kunna springa i Berlin är stor - Psyket mår bra! Och att känna att kroppen mår mycket bättre. En ny styrka som egentligen kom i början av veckan. Som fortsätter. Jag är starkare! Jag har inte alls haft ont idag - förutom att en del muskler känns mörbultade sen igår...
Jag satsar på att jag springer! Sista testet kommer att vara på måndag - då ska jag köra ett hårt löppass. TROR DETTA KOMMER FUNKA OCH DET GÖR MIG LYCKLIG :D :D
Målet är väl inte det som från början: att komma in under 4 h. Nu är jag ju bara så superlycklig om benen vill springa - och det vill de! Jag vill. Ja, ta mig tusan, i den här personen kan jag lova att det finns en vilja.
Jag må vara osäker om en hel del när det kommer till mig själv. Om jag duger om jag inte är bäst.
Men en sak vet jag, hur mycket jag än må grubbla på om jag är bra på saker och ting: Det finns en vilja.
En vilja som jag vet kan få mig dit jag vill - även om det går bra eller mindre bra. Även om jag har talang för det jag gör eller inte.
I det här fallet behövs vilja. Men lyckan är det som kommer göra mig fantastiskt glad. Lyckan över att kunna springa mitt allra första Marathon.
Ja, ta i trä ta i trä får jag väl tillägga.
Ta mig tusan - det här ska gå vägen :D
Mör i kroppen vandrade jag därifrån. Med en plan hur jag själv skulle mjuka upp musklena. Och med ännu en tid inbokad innan nästan helg. Efter att ha stått och stressat hit och dit på jobbet, ja, då hade inte det onda kommit tillbaka.
Och idag - idag har jag känt en ny Maria på gång. Bara det att veta att benet är på rättan plats - att det har hållit. Att mjligheten att kunna springa i Berlin är stor - Psyket mår bra! Och att känna att kroppen mår mycket bättre. En ny styrka som egentligen kom i början av veckan. Som fortsätter. Jag är starkare! Jag har inte alls haft ont idag - förutom att en del muskler känns mörbultade sen igår...
Jag satsar på att jag springer! Sista testet kommer att vara på måndag - då ska jag köra ett hårt löppass. TROR DETTA KOMMER FUNKA OCH DET GÖR MIG LYCKLIG :D :D
Målet är väl inte det som från början: att komma in under 4 h. Nu är jag ju bara så superlycklig om benen vill springa - och det vill de! Jag vill. Ja, ta mig tusan, i den här personen kan jag lova att det finns en vilja.
Jag må vara osäker om en hel del när det kommer till mig själv. Om jag duger om jag inte är bäst.
Men en sak vet jag, hur mycket jag än må grubbla på om jag är bra på saker och ting: Det finns en vilja.
En vilja som jag vet kan få mig dit jag vill - även om det går bra eller mindre bra. Även om jag har talang för det jag gör eller inte.
I det här fallet behövs vilja. Men lyckan är det som kommer göra mig fantastiskt glad. Lyckan över att kunna springa mitt allra första Marathon.
Ja, ta i trä ta i trä får jag väl tillägga.
Ta mig tusan - det här ska gå vägen :D
Kommentarer
Trackback
