morgonjogg, jobb, naprapatbesök och framförallt: livsglädje
Sitter här och det liksom bubblar i mig! Livet känns så fint och dagen är så vacker! Efter att ha övervunnit min förkylning igår vaknade jag tidigt denna morgon för att prova på en löptur. Tio i sex och det var mörkt ute. På med tights och en träningsjacka med reflexer. Ljusnat hade det när jag steg utanför dörren. Och jag andades in. Och kände: Det här skulle jag aldrig velat missa.
Tog ett par första rätt ostabila steg fram. Men sen, sen kändes det helt annorlunda.
Det blev 5, 5 km. Inte långt. Men det var en helt ny Maria som kunde springa fram. Ingen rädsla för det gjorde inte ont. Inte överhuvudtaget.
Och det var vackert och det var fint och jag var lycklig.
Jobba jobba jobba. Speeda iväg till ett naprapatbesök. Få höra att det såg bra ut. Och att musklena kändes bättre. Vara extremt frågvis och pumpa på information (vad kan man göra när man är nyfiken i strut + har en kunnig person in real bredvid sig?). Så nu är jag lite lätt massakerad och har dessutom massa fina to do och tips. Även om det är 4 saker att tänka på: Mat, Vila, Strecha, Målfokusering.
Med en rätt så konstig laddning har jag faktiskt gått och börjat undra över mig själv. Skada. Förkylning. Springa Marathon? Frisk, Inte ont - Springa Marathon :D Men undrar hur det kommer gå. Haha, tänker tänker tänker.
Men ärligt talat. Är jag så fruktansvärt glad att det har fixat sig till det bästa! Att jag ska få springa. Jag känner mig pirrig. Som resfeber. Inte bara ska jag till Berlin. Jag ska också springa mitt första Marathon. GALET UNDERBART :D
Livet är bra fint :D
Nu: Matlagning!
