smakexplosion

Det är dagen mitt-i-veckan: onsdag. Lilllördag, mittendag, bradag, vardag, onsdag. Kan kallas vad det vill: Idag har varit en bra dag!

Jag tror att höstdagar som idag är bland de finaste dagarna som finns. Kan vara lika fina som härliga sommardagar. Krispig luft, lite kyligt, glasklar himmel, sol. Färger: rött, grönt, gult, brunt, lila. Doften av höst.

Vaknade och tog min morgonpromenad och kom på mig själv igen när jag gått i cirkus fem minuter att jag borde tagit kameran. Försökt föreviga världen en fin morgon (även om bilderna är kvar i skallen min!).

Satt och väntade på saltisbanan som var störd p.g.a tekniskt fel. Kom precis i tid till att bli masskerad - på ett bra sätt. Fick mig ett naprapatbesök denna morgon. Aj aj aj. Lite ömt så att säga :)
    Men annars känns kroppen bättre idag! Vändningspunkten har kommit! Även om det kom att visa sig senare på dagen att vissa rörelser är väldigt väldigt jobbiga att göra hm...

Det blev nästan lite pisamt på jobbet. Springer hitan och ditan och rör mig mycket. Skulle rota fram en tung gjutgärnskanna till en kund och den låg lite jobbigt långt ner och inne i ett skåp. Och jag hade visst lite svårt att komma åt hehe. Vad ska man säga när det tar typ en timme längre tid - oj ja, ursäkta, sprang visst en mara i helgen - sorry att du får vänta jag vet att du är stressad...nja, inte riktigt kanske :D

Var lite zombieaktig ibland idag. Men men! Haha, sådana dagar får man ta!

Framförallt ser jag framåt just nu!

Efter en drygt en och en halv månad av många förändringar och upp- och nedgångar och mycket som krävt fokusering lämnar en jag min förvirrelse! Jag ser fram emot att återhämta kroppen och kunna hitta tillbaka till den starka kroppen som jag hade innan jag gjorde illa mig för drygt en månad sedan. Jag längtar efter att bygga upp kroppen och bli ännu bättre! Har haft en tid då jag faktiskt inte ens var träningssugen. Mer orolig inför ditten och datten och mara hit och mara dit. Och nu har jag sprungit och jag är superglad att jag kunde springa - även om det gick som det gick. Är ju ändå glad över att jag faktsikt sprang. Men pressen över att fundera över OM jag kunde springa och med en väldigt konstig fysisk och psyikisk "uppladdning" (eller NEDLADDNING kanske är rätt ord :P) känns det bra att kunna titta framåt!

Fram på hösten!

Framförallt: ÄNTLIGEN ska jag flytta. Eller ja, så kul är inte just själva flytten - fjärde flytten på drygt ett halvår. Däremot så är jag superglad att jag fixat en lägenhet på telefonplan. Förvisso omöblerad, men underbart läge, bra hyra - och jag är verkligen SUPERGLAD! Känner mig tryggare i min själv än jag varit på länge. Och ser framåt och faktiskt också bakåt med öppna nyfikna ögon.

Hösten kommer bli bra. Helt enkelt. Inte svårare än så! Livet är ju en resa - eller hur?