smakexplosion

Det här har varit en dag som är en dag som aldrig blir dag. Krångligt? Det kallas vinter och mörker. Dagen då det inte ljusnar. En lördag då man går upp innan sju och försöker fånga lite ljus i form av en mogonpromenad innan man åker iväg och jobbar. Då man står och fryser i snöslask och väntar på tuben som aldrig dyker upp. Då man jobbar och tittar upp då och då och ser hur det inte blir något mer ljus utan bara mörkare och mörkare. Då man har väldigt mycket att göra och dricker kaffe i stora koppar för att piggna till. Då man är övertrött och undrar vart tiden tar vägen.

Då man sätter sig ner på sin korta lunch och tänker: "så går det när man inte fått sova i ens 4 timmar". Men ändå inte ångar sömnbristen.

Gårdagskvällen spenderades nämligen i fint sällskap på favoritstället Strand Hornstull där bl.a. Daniel Adams-Ray dj:ade...Varför inte liksom? Går det att säga: "Nja, jobbar imorrn". Kanske. Men varför liksom? :D Kul och fin kväll och det var värt tröttheten idag :)

Att vandra hem i snön var väl inte lika...kul.

Är det vinter på riktigt nu?

Det får mig att tänka på hur enormt mycket som har hänt det senaste åren. Hur mycket jag har förändrats. Saker som livet, universum och allting har spelats sin roll. Jag har fått växa upp steg för steg. Lämnat barndomslivet bakom mig, fast ändå inte för barsligheten som poppar upp ropar hej - den vill jag nog aldrig förlora.

Har kastat mig ut på öppet hav. Storm och åter storm. Tagit mig upp till ytan.

Varit med om fantastiska saker. Händelser.

Och händelser som krossat mitt jag för ett tag. Livet, döden, universum.

Tiden går. Man förändras.

Växer upp.

Lever lite mer och ännu lite mer.

Livet. Fantastiskt.