det är något i luften
Nostalgi och sommar. Två ord som stundtals hänger ihop. Som sommar och pirrimagen förväntningar på vad livet kan komma att ge. Vad kan hända? Allt kan hända.
Kanske är det lätt att då bli lite beviken om världen ändå inte snurrar runt i lyckorus och man inte hoppar jämfota av glädje. Om inte solen skiner tillräckligt ofta. Om inte...
Att ha förväntningar på saker och ting eller inte förvänta sig något. Glädjen, pirret i kroppen och knoppen när luften fylls av spänning och förväntningar - det är ju fatnastiskt! Vare sig det handlar om en resa, en tävling eller bara den där kvällen som verkar bli perfekt. Men tänk om bubblan spricker. Blir man helt crazy nere då? Det kan man bli. Det har hänt. Frågan är - är det värt förväntningarna? Den glädjen?
En parantes kanske. Det jag egentligen satt och fundera på var ju just hur härlig sommaren kommer att bli. Jobbar lagom mycket hela sommaren igenom. Så mycket att ekonomin funkar men så att man ändå inte jobbar ihjäl sig. Skönt när det är sommar och man inte har någon hel vecka ledig.
Sommar. Uteserveringar. Parkhäng. Långa löppass. Löpäventyr. Äventyr i stort. Livsäventyr. Bada. Sol sol sol. Och regniga dagar med choklad, te och film. Och kompisar. Sommarläsning. Allt galet som FAKTISKT KAN HÄNDA!
I helgen får Stockholm finfint besök! Och även jag :)
Parkhäng i Paris. Utmattad - helt galet utmattade efter en hel dag på språng i 30-graders värme. Hittar underbara parken, full av folk. Lägger oss ner. Och jag kommer på den, om jag får säga det själv, underbara idéen att gå och köpa oss goda kakor i patisseriet på hörnet. Smaskens! Och ja, en cola light slank med den med. Himmelskt. Och sedan - ligga och kolla upp i lövverken och njuta av hur kvällen närmar sig. Höra franska, engelska, japanska och gud vet vad pratas omkring en. Det är livsglädje det mina vänner. Det är livsglädje!
Kanske är det lätt att då bli lite beviken om världen ändå inte snurrar runt i lyckorus och man inte hoppar jämfota av glädje. Om inte solen skiner tillräckligt ofta. Om inte...
Att ha förväntningar på saker och ting eller inte förvänta sig något. Glädjen, pirret i kroppen och knoppen när luften fylls av spänning och förväntningar - det är ju fatnastiskt! Vare sig det handlar om en resa, en tävling eller bara den där kvällen som verkar bli perfekt. Men tänk om bubblan spricker. Blir man helt crazy nere då? Det kan man bli. Det har hänt. Frågan är - är det värt förväntningarna? Den glädjen?
En parantes kanske. Det jag egentligen satt och fundera på var ju just hur härlig sommaren kommer att bli. Jobbar lagom mycket hela sommaren igenom. Så mycket att ekonomin funkar men så att man ändå inte jobbar ihjäl sig. Skönt när det är sommar och man inte har någon hel vecka ledig.
Sommar. Uteserveringar. Parkhäng. Långa löppass. Löpäventyr. Äventyr i stort. Livsäventyr. Bada. Sol sol sol. Och regniga dagar med choklad, te och film. Och kompisar. Sommarläsning. Allt galet som FAKTISKT KAN HÄNDA!
I helgen får Stockholm finfint besök! Och även jag :)
Parkhäng i Paris. Utmattad - helt galet utmattade efter en hel dag på språng i 30-graders värme. Hittar underbara parken, full av folk. Lägger oss ner. Och jag kommer på den, om jag får säga det själv, underbara idéen att gå och köpa oss goda kakor i patisseriet på hörnet. Smaskens! Och ja, en cola light slank med den med. Himmelskt. Och sedan - ligga och kolla upp i lövverken och njuta av hur kvällen närmar sig. Höra franska, engelska, japanska och gud vet vad pratas omkring en. Det är livsglädje det mina vänner. Det är livsglädje!
Kommentarer
Trackback
