ibland undrar man över sitt eget mentala tillstånd...
Japp. Så sant som det är sagt. Är hemma efter en liten "utflykt"...
Slutade jobbet tio över sju, men kom där ifrån först halv åtta. Nöjd står jag och väntar på bussen: första stängningen då jag gjort alla procedurer helt själv - utan några värre snedsteg. Och jag hade lyckats göra mig en god cappuccino (andra någonsinn :D) och jobbat med trevligt sällskap. Och haft mycket roligt att göra. Stod och njöt av den finfina kvällsvärmen. Mobilen ringer. Småpratar med mamma om Paris. Cirka fem över halv åtta sitter jag där på bussen och får en fråga av mamma. Som får mig att utbryta en harang av svordommar som inte ska nämnas här...
Anledningen var: MITT PASS!!! För vart kom jag på att min pass befann sig i detta nu. I LUND.
I LUND!!!! GAHHH: Hur korkad kan man bli? Jag är alltid, ibland nästan maniskt, noggrann med saker och ting. Som ska vara rätt. Men ibland gör jag snedsteg - hallå där köp blåbär - är ju mänsklig. Men! Korkad nummer ett hade glömt bort faktumet att en Parisresa kräver pass. Kan bero på hektiska tiden på sistonde. Men ändå!!!
Åkte direkt in till Arlanda Express och tog mig ut till Arlanda och sedan vidare mot polisstationen därute. För att fixa ett provosoriskt pass. Vilket gick bra.
Men! Det sjukaste av allt är att jag...nej, inte tyckte jag att det var roligt...Men att hantera situationer likt dessa ger mig värsta adrenalinkicken. Satt på tåget och var sjukt målmedveten, och njöt av sommarkvällen och landskapet. Och en supersmarrig falafel som köptes i all hast.
Tror jag måste driva projekt. Något att fundera på.
Jaja, nu ska jag iaf dricka upp min blåbärssoppa och äta upp min lingogrova med ost. Och packa klart! Och sen gå och lägga mig. Ska man åka hemmifrån 5 imorgonbitti kanske man ska sova snart....
Men vilken dag!!!
Och nu är det iaf JAG OCH PARIS :D och pappsen med på ett hörn :D 
