smakexplosion

Banan - är inte det bland det allra bästa? Det godaste - en kära räddare i nöden!

Som idag. Efter frukost promenerade jag och Agnes ner mot Kungliga biblioteket. Gick in och tystnade och andades och kände hur århundranden fanns i vår närhet, det var bara att sträcka ut handen och nudda det förflutna. Fantastiskt. Älskar den platsen. Inte första besöket nej.

Promenad mot Sergels torg och lite vidare. Sn gick vi skilda vägar - kvinnorna Tora och Agnes skulle spana in sitt Högkvarter inför sin föreställning nästa vecka. Passade på att gå och köra lunchpasset SatsCorePuls på Zenit. Gillar förresten deras salar.

Och passet gick super. Morgonmilen kändes inte av utan jag körde på som in i attan. Och i slutet längtade jag efter vad? Jo - banan!

Konstigt hur kroppen är. Förut hade jag svårt att tänka mig att äta direkt efter träning. Nej, det kändes som att det inte gick. Som att jag skulle bli alldeles illamående. Eller inte orka äta ordentligt när jag kom hem...Hmpf! Är mitt ord för det nu. NU kan jag längta efter den där bananen. Så det förändrats på ca tre veckor. Och det där med att man skulle bli lite mätt? Hmpf på det med! Energin som kommer in försvinner typ direkt. Fortfarande ett hål i magen av hunger :)

Så banan - mitt guld!

Denna banan försvann i ett nafs. Verkligen! Mums!
Nu blir det snart spatserande iväg för att möta upp fina tjajorna igen. Innan min fika med mamman min! Finemang,