smakexplosion

Nästan, nästan syndigt kul. Nästan så att man skäms för att livet är så najs. Att man får lov att springa runt och tugga terräng terräng med en massa härligt folk en lördag. När det är sol och (kanske lite för...nej, nej kan förresten inte bli för varmt. Sa aldrig det. Vem vet - bara för den sakens skull kanske det börjar snöa...:)) varmt och man springer runt i en underbar skog med ett underbart ljus. Fotonörden i mig önskade definitivt att kameran tagit mobilens plats i mitt vätskebälte. Men icke sa nicke - så några bilder från dagen har jag inte just nu. Får väl låna till mig lite :D

I alla fall. Det blev inte Ursviks alla distanser för mig idag. Men ett par hederliga 25 km i tuff terräng - det räkte väldigt gott och väl får jag nästan säga :)

Tunnelbana till Hallonberga, stötte på ännu en lätt förvirrar själ som aldrig satt sin fot i Ursvik. Tillsammans hittade vi vägen fram. Möttes av finfina löpare som stod beredda. Många från förra söndagen, då Hornstull-Järna sprangs, var på plats. Så det blev en del härligt hejande och hur känns benen? Härligt! Är superglad att vara med och springa med människor och känna gemenskap med andra löparnördar! Miranda var självklart på plats, då det var hon tillsamans med några andra som dragit ihop det hela! På plats var även Maria, som redan kört på en härlig distans till Ursvik - hon hade 22 km i benen!

Först ut var i alla fall Extreeeem spåret. Betoning på Extreeeeem. Hade sett fram emot detta spår. Hört att det var något att bita i. Sprang bredvid Miranda och Maria - båda två frälsta av Ursvik sedan tidigare. Och fick höra: snart kommer backen. Oh my god. Typ. Haha - underbart - peppad till tusen helt enkelt!

Vi var 22 från start, men ganska snart delades vi upp i olika grupper. Det var mer hanterbart att kunna springa i den fart man ville och med färre människor. Spåret är inte det bredaste. MEN DESTO ROLIGARE. Kan lugnt påstå att även jag nu är helt URSVIK-Frälst! Underbart vackert. Hård terräng. Vad kan man annat göra än att älska platsen? :D

15 km senare sprang vi in på tiden 01:33:40. Kändes hur bra som helst. Några försvann för att fylla på vatten. Hade behövt vatten, med tre vätskebältes flaskor var jag på minus så att säga. Men fick vatten då påfyllningsgänget kom tillbaka.

Och nu var det dags för femman! Vi körde på och sprang i ett najs tempo. Kom in på tiden 27:33. Nu var det VARMT! Gaaah. Riktigt varmt. Och jag var grymt törstig. Och mådde rätt så illa. För lite vatten, varmt och alldeles för lite sömn. Enbart några få få timmar kunde jag räkna in. Tanken var att käka lunch och sedan köra resten av spåren: summa allt som allt 37,5, tror jag, km. Men jag visste att jag inte skulle kunna få ner en bit mat och sedan springa. Och att vänta medan de andra åt för att sedan springa resterande skulle jag aldrig palla. Behövde energi. Så jag åt en sesamkaka på språng, som jag kände att magen klarade. Och bestämde mig för att köra en femma till för att sedan call it a day. Så, dock utan att ha fått mer vatten i mig - dumt nog - sprang jag ett varv till på femman.

Underbart. Jobbigt. Varmt. Men jag sprang faktiskt 8 s snabbare än när vi sprang i grupp. Hehe - gött.

TÖRSTIG som få tackade jag för vattnet Maria köpt till mig och drack en liter när jag strechade. Minus på vatten. Totalt.

Det var varmt och soligt från början och därefter sjukt sjukt sjukt tryckande asvarmt.

Så jag satt i gräset med allt folk en stund och drack en fin liten energidryck som Miranda fixat fram till oss alla. Sedan lämnade jag alla till sin lunch och därefter resterande dryga 17 km.

Så om någon såg en dammig och svettig liten lort som log stort på tunnelbanan så kan jag svära på att det var jag :D

Summa blev alltså 25 km terräng! Tufft men jädrans underbart! Det sociala var underbart det med.

Och nu sitter jag med Stockholm utanför mitt fönster och njuter av livet :D Ganska så najs helt enkelt. Och borta är smutsen sedan några timmar tillbaka. Ganska så najs det med :D