smakexplosion

Har landat i Lund! Efter jobb och efter 5 timmar på ett äckligt tåg, som var varmt och instängt men i alla fall kom fram till sitt mål i tid, befann jag mig i fredags i Skåne. När dagen blev natt var jag äntligen framme och kunde mötas upp av mamman min. Och få återse mitt underbara paradis, mitt Juleboda.

Min plats där sinnet får ro. 100 meter från havet. Med skog på andra sidan vägen. Omgiven av sommarhus, barndomsminnen, doften av hav, salten i blåsten, vinden som viner. Underbart!

En hel lördag och en halv söndag. Och sedan damp jag ner här i Lund. Eller ja, körde ner till Lund för att vara exakt. Känner mig just nu så där härligt utvilad.

Började lördagen med frukost med fint sällskap utomhus. Det hade regnat, var sjukt tryckande men härligt varmt.
Och sedan snörde jag på mig mina dojjor och begav mig. Började springa längs havet, sedan upp mot Olseröd, vidare till Maglehem för att sedan vända in mot skog. Såg ut över mitt vackra älskade österlen och ville bara ropa HEJ HEJ HALLÅ jag ÄR HEMMA IGEN!

Skog, underbar svalka i den extremt tryckande förmiddagen. Och sedan kom jag ut på Ravlunda skjutfält och solen började gassa och jag sprang på och hälsade på alla får och gjorde små fina hoppsasteg och mindes alla fina cykelturer och det där ridlägret jag var på då jag bara egentligen ville hem. Det var jag och hela världen och jag skrek faktiskt HEJ HEJ HALLÅ för varför inte vara trevlig och hälsa på världen. Det var ju ingen som kunde kolla ut mig som någon suspekt person som halvskriker för sig själv.

Underbara 2 h, 20 km. Och jag återvänder till "min" bunker, "mina" metrar på långa sandstranden, för att kasta av mig t-shirten och vätskebältet och slänga mig ut i havet. SÅ JAG HAR LÄNGTAT!

Hur lycklig kan man bli?

Och komma hem och äta supergod sommarmat på terrassen. Köra med mamman till Kivik och handla färsk fisk. Komma tillbaka och strunta i regndropparna som plötsligt kom. Dricka kaffe och äta kanelgifflar.

Promenera ner till havet, där alla min tankar bara måste finnas kvar någonstans i luften, för så många många tankar har tänkts just här. Promenera i sanden och vattnet en stund. Lägga sig på en bunker och titta upp i himlen och bara bara bara vara vara vara.

Gå och äta middag hos goda vänner till mamman som är helt underbara. Han domare och sjukt intelligent och väldig ärlig. En sån där människa som vaknar halv fem en moron och sedan en timme senare på grund av ett infall sitter på flyget ner till Berlin. Hon doktoriiiiiinan som bara är så naturligt underbar.

Massa god mat och trevligt sällskap. Sedan ett kvällsdopp i havet för min del. För att sedan kura ihop sig i en gigantiskt stor landettröja och titta ut över havet. Ensam men ändå inte helt, för det är inte tomt på stranden.

Fick en bok av vännen, han sa: du måste läsa den, du kommer nog gilla den. Och jag har alltid varit en boknörd och nu låg jag och läste under natten och fortsatte på morgonen för att ha läst ut boken vid elva. Hur underbart? För att sedan springa en 11 km och sedan hoppa i havet.

Äta glass på Rigelleje. Mer strandpromenad. Kaffekoppar som alltid funnits. Lämnade paradiset och kom hit till Lund. Satt på stortorget kvällen igår och mötte mina fina vänner och pratade och pratade. Saknar att inte finnas nära de man tycker så mycket om alltid. Så jag vill bara se alla fina hela tiden när man har möjlighet.

Och nu dricker jag kaffe. Men ska svida om och hälsa på Lund genom en springtur. Inget avancerat. Bara springa.

SÅHÄR LYCKLIG BLIR JAG I MITT PARADIS:
och att möta upp alla fina här i Lun gör mig lika glad. Men det är en annan utläggning :D