med myssockarna på
Myssockar på. En dag som denna. Det är så det ska vara.
Har lagat massa matlådor. Och tvättat. Och konstaterat en massa saker med min korridorsgranne, bland annat att en söndagskväll när det regnar ja, då ägnar många i detta studenthus sig åt exakt samma saker. Matlådor och tvätt :D Vi körde nämligen samma race - och var inte ensamma om det. Smart värre va!
Har prickat av massa saker på min att göra lista idag. Det känns bra. Roliga saker (ja, laga matlådor ÄR ROLIGT - meditativt!). Och har lyckats införskaffa exakt sådan byxor som jag letat efter länge. En söt kjol hängde visst med också!
Och sprang 20 km. I nya trakter. Sprang bland annat på Djurgårn - och där har jag faktiskt bara promenerat runt lite granna 2 gånger. Så upptäcktslysten var jag idag och hittade finfina vyer.
Karlavägen, djurgårn, kungsträdgården, centralen, st:eriksplan, odenplan och tekniska. Så kan det beskrivas. Summa 20 km.
Och hur var rundan? Jorå! Inte helt fel så att säga!
En springa och tänka. Blir lätt på ett visst humör när det är väder likt det som har varit idag. Funderingar kring löpningen och jobbet och bostad. Till hur fantastiskt det är att kunna springa 20 km bara sådär. Ändå. Det var inte länge sedan jag började ge mig på längre distanser. Det tål att kommas ihåg!
Men helt plötsligt lämnade mina tankar något förgånget, som för övrigt kommer upp då och nu i tankarna och som driver mig framåt och får mig att ta ett steg extra - på olika sätt. Alla har vi olika saker som formar oss och får oss att agera på vissa sätt och vis. Även jag har det där som finns i mig och mina tankar. Som jag den senaste tiden börjat tänka på ett nytt sätt om. Och det är bra. För det är ett sätt som gör att jag kan försöka förstå saker och ting om mig själv som jag behöver förstå.
Men hur som helst. En parantes blev det (sa ju att vädret får mig att filosofera :D). Hel plötsligt mötte jag på öppet hav och dimma dimma dimma och regn. Och jag sprang ensam och plötsligt var det som att jag sprang in i en dröm. Som en annan verklighet. Och jag är väl lite speciell, men är vi alla inte det, men jag är en som kan förlora mig i drömmar. Och andra verkligheter. Som fascineras av det. Som kan sugas in i böckernas värld. Totalt. Och älskar det. Som ibland nästan tror att om jag står och tror tror tror så kanske man kan fatta någons hand och ta ett steg in något annat. Ja, det kräver väl vissa stunder. Vissa tillfällen. Som idag. Ute vid havet och vinden ven och dimman låg tät och det var så verkligt och samtidigt overkligt. Naturens under.
Naturens under. Älskar det. Verkligen.
Har lagat massa matlådor. Och tvättat. Och konstaterat en massa saker med min korridorsgranne, bland annat att en söndagskväll när det regnar ja, då ägnar många i detta studenthus sig åt exakt samma saker. Matlådor och tvätt :D Vi körde nämligen samma race - och var inte ensamma om det. Smart värre va!
Har prickat av massa saker på min att göra lista idag. Det känns bra. Roliga saker (ja, laga matlådor ÄR ROLIGT - meditativt!). Och har lyckats införskaffa exakt sådan byxor som jag letat efter länge. En söt kjol hängde visst med också!
Och sprang 20 km. I nya trakter. Sprang bland annat på Djurgårn - och där har jag faktiskt bara promenerat runt lite granna 2 gånger. Så upptäcktslysten var jag idag och hittade finfina vyer.
Karlavägen, djurgårn, kungsträdgården, centralen, st:eriksplan, odenplan och tekniska. Så kan det beskrivas. Summa 20 km.
Och hur var rundan? Jorå! Inte helt fel så att säga!
En springa och tänka. Blir lätt på ett visst humör när det är väder likt det som har varit idag. Funderingar kring löpningen och jobbet och bostad. Till hur fantastiskt det är att kunna springa 20 km bara sådär. Ändå. Det var inte länge sedan jag började ge mig på längre distanser. Det tål att kommas ihåg!
Men helt plötsligt lämnade mina tankar något förgånget, som för övrigt kommer upp då och nu i tankarna och som driver mig framåt och får mig att ta ett steg extra - på olika sätt. Alla har vi olika saker som formar oss och får oss att agera på vissa sätt och vis. Även jag har det där som finns i mig och mina tankar. Som jag den senaste tiden börjat tänka på ett nytt sätt om. Och det är bra. För det är ett sätt som gör att jag kan försöka förstå saker och ting om mig själv som jag behöver förstå.
Men hur som helst. En parantes blev det (sa ju att vädret får mig att filosofera :D). Hel plötsligt mötte jag på öppet hav och dimma dimma dimma och regn. Och jag sprang ensam och plötsligt var det som att jag sprang in i en dröm. Som en annan verklighet. Och jag är väl lite speciell, men är vi alla inte det, men jag är en som kan förlora mig i drömmar. Och andra verkligheter. Som fascineras av det. Som kan sugas in i böckernas värld. Totalt. Och älskar det. Som ibland nästan tror att om jag står och tror tror tror så kanske man kan fatta någons hand och ta ett steg in något annat. Ja, det kräver väl vissa stunder. Vissa tillfällen. Som idag. Ute vid havet och vinden ven och dimman låg tät och det var så verkligt och samtidigt overkligt. Naturens under.
Naturens under. Älskar det. Verkligen.
Kommentarer
Postat av: Erik
Gillar dina texter och dina bilder. Ska helt klart in bland favoriterna. Hittade dig på Ingmaries blogg. Ha en fin sommar!
Trackback
