Haha - nu börjar jag fatta

Jag har stått upp nästan konstant 10 timmar idag. Jag gick upp och gick ner för trapporna och stapplade lite innan min gång blev normal. Promenerad fram på min morgonpromenad i 35 minuter och njöt av livet. Var sjukt hungrig - kände hur energi behövdes!!!! Åkte till Lidingö. Jobbade ensamt i butiken i 10 timmar utan ordentlig paus.

Kom hem sjukt trött och sjukt hungrig. Kollade debatt och visste inte om jag skulle skratta eller gråta stundtals - direktsändning från Almedalen.

Och nu har jag suttit och knackat ner ett sjukt lååångt inlägg, se nedan, om gårdagen.

Och nu börjar jag fatta. Att 56 km är 56 jäklans kilometrar. Sak samma om man har pauser eller inte :D

BÖRJAR FATTA! Att jag sprang 56 km utan att någon gång önska mig bort!

Hur fantastico är inte det???

Livet är underbart!!!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0