det var som att trycka på en go-knapp.

Sitter här och mumsar på en chokladbit. Hemkommen från jobb, en bra dag. Löning lika med mycket folk. Snart blir det trotsande av väder och vind och utgång.

Sprang och filurade idag. Om hur jag vill bli bättre. Vill bli bäst. Det kan jag inte förneka. Men det vill jag ju på allt. Knasbanan.

Men jag vill bli snabbare och kunna springa i ett högre tempo under längre tid. Bara köra så himla hårt. Kunna köra himla hårt. Efter 8 km idag blev jag lite trött på mig själv. 8 km avverkades inte i bästa tiden. Även om det behövdes en tid att tänka. Även om kroppen var sjukt seg och det var skönt att lunka på i runt 5.45. Så blev jag sjukt less på mig själv när jag blev omsprungen av några med bästa steget. Och ökade. Och önskade att man hade någon som puschade. Och blev lite sur. På mig själv. För att jag vill kicka äs. För att berlin marathon börjar närma sig med stormsteg. Sådär helt plötsligt.

Och ökade stegen och sprang lite längre än tänkt. Summan blev 18 km. Det kändes bra. Väldigt bra att impulsivt köra längre. För att det gav mig prestationsglädje. Bra bra helt enkelt. Men ändå - måste tänka på hur man bli bättre?! Hm. Tricky tricky....


Kommentarer
Postat av: Ingmarie

Oj! Det var en rejäl ökning! Härligt! En sak som man måste lära sig, och som är bland det viktigaste i löpningen, är t-å-l-a-m-o-d.Du har hela livet framför dig så skynda långsamt.:-)

2010-07-23 @ 22:41:25
URL: http://blog.nemonisimors.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0