jag antog utmaningen - jag vann över löpbandet!

Okej. Jag är hemma igen. Hemma från ett sats och ett löpband och ett för jävligt men samtidigt underbart löppass. Efter att ha vandrat runt vid globen och känt mig ganska lagom förvirrad och frusen fann jag till slut det sats jag letat efter. Och ett löpband.

Och jag började springa. Körde 2km uppvärmning och planerade under tiden det pass jag hade framför mig. För nej, jag hade inte varit förutseende nog att tänka på detta innan. Bara att jag drog iväg för att springa var lite av en impulsgrej i sig. Jag ville springa intervaller. Tänkte att detta skulle få mig att bli motiverad. Men kom inte på något bra upplägg. Så jag fick fortsätta fundera.

Och när jag sprang under uppvärmningen bestämde jag mig till slut för att utmana mig själv. Benen kändes pigga och jag hade mycket att springa av mig - så varför inte köra ett längre löppass? Eller längre och längre - så långt som jag borde komma igång och springa men inte har gjort så mycket p.g.a att benen sagt ajchi bachi (med vilket jag menar att mina hälsenor och benhinnor inte varit okej...he). Så jag sa till mig själv - jag utmanar mig. Jag springer 15 km och om jag klarar det på detta löpband så är jag kick äs. För jag hatar löpband. jag tycker det är extremt tråkigt och enormt omotiverande (existerar detta ord...hm. iaf). Men om man ska lära sig tycka om något så får man ta i ibland. Och genom att springa en sträcka, som för mig är en ordentlig sträcka så kan jag lära mig att springa löpband. Logiken kanske inte märks när man försöker pränta ner det på datorn i ett endorfinrus - men logiken existerar.

OCH jag klarade det. Och jag är lycklig och gillar allt :) It´s crazy banana och jag svämmar över av endorfiner och ska höja musiken med Simon Norrsveden och hoppa runt i lägenheten.

För övrigt har det varit en sjukt najs dag. Morgonpromenad i soool. Bland träd och ett hej hej rådjur och härlig kyla och frost på min stora stora halsduk.

Och resan till Lidingö gick bra och hela dagen också. Jag trivs i Stockholm och världen är helt okej. Ganska bra just nu. Lyckligt bra :) Och snart är det vår. Det gäller att bara att vara lite postivt inställd till saker och ting.

Punkt på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0