smakexplosion

Klocka för tiden, tanke och för att jag ska springa :)


Det doftar kaffe och kanel här hemma. Kaffe ur koppen bredvid mig, kanel från gröten som nyss åts upp. Idag är det torsdag. (vet jag för att jag precis hörde det på radio. Själv har jag ingen koll på dagar. Jag vet. Lite udda :P)

Lillejulafton idag. Dagen då massvis med människor stressar sönder sig så att man tror att de kommer få hjärtattack. Dagen då massvis med människor tar helg. Tar ett andetag. Bakar julgodis i massvis. Far över land och rike.

Och det där med att fara över land och rike. Det ska jag ju också göra ikväll. Tar i trä  - men vill inte ha några problem. Men jag tar faktiskt inte tåget. För jag ville vara på den säkra sidan, om man åker hem klockan åtta på kvällen dag innan jul ville jag inte sitta på ett fullsmackat tåg som inte kommer fram. Så ja, jag flyger faktiskt hem ikväll. För att det verkade som det smarta sättet att kunna komma fram. Känner mig dock lite som en miljöbov. När man flyger Stockholm-Malmö....

Det är intressant hur olika man ser på saker och ting. Som julen. Vissa som ser fram emot det i veckor innan, ja kanske till och med månader. Av olika anledningar. För att få träffa sin familj, för att det är så väldigt mysigt med allt som kommer innan, för att man njuter av att förbereda julen. Andra känner ingenting. Andra stressar som sagt sönder sig. Andra bävar för alkoholen som kanske flyter som vatten i familjen - vad säger misshandelstatisiken liksom? Andra är kanske bortresta och andra...ja. Alla upplever ju det annorlunda - samtidigt som idén om jul är att det ska vara fantastiskt.

För mycket krav?

Min tanke om jul har iaf förändrats mycket genom åren. Redan. För mig betyder presenter, julmat, julgodis och allt det Ingenting. Kunde vara utan det.

Däremot så längtar jag efter att få vara mig och inte känna det som att axlarna hänger på golvet för att det är så mycket tyngd på dem. Mycket som händer nu. Mycket mycket.

Det är liksom inga ord man använder på en blogg, även om det är lätt att man glömmer bort att det man skriver här är för allmänhetens ögon. Kanske är det bara jag som glömmer sådan små väsentligenheter? Eller så är det skrivandet, behovet av att skriva, som gör att tangenterna inte kan sluta knappra på :)

För att lämna de där osagda orden bakom mig, så kan jag säga att jag har funnit charmen med att vara stark. Starkare i kroppen. Inte bara benen :)

Se hur musklerna fylls med kraft och energi - hur rggen, magen, armarna orkar hävda sig och säga: "vi, vi kan också".

En hel stark kropp. Det är min strävan. En väldigt vädigt stark kropp - på alla sätt och vis! Och då menar jag inte en muskelkvinna med pumpade muskler - utan stark innifrån och ut. Sånt tar tid. Det vet väl alla.

De senaste tre dagarna har jag tränat styrka på många sätt och vis. Konkret började veckan med lätt styrka i gymmet och löpning och andetagsbyggande på kvällen och bodypump på tisdagen och onsdagen. Pumpen - och jag känner skillnad! Det är underbart. Kroppen - jag startar om den och bygger upp.

O-konkret (jag vet - det är inget existerande ord! Men sen när såg jag det som en barriär :P) har jag tagit beslut för att må bra. O-konkret har jag övat upp den där styrkan att säga  saker som tär på en själv - säga saker om sig själv om saker som tär på en själv (kluddigt? ja, det är så det är bara :)).

Att jobba i svinkall kyla har jag också tränat på BRrrrrrrrrr....

Sedan har jag gapskrattat en del också. Jobbat konstant, om jag inte tränat eller sovit. Och ätit. Och skrattat faktiskt. Trots allt :)

Jaja, torsdagsfilosoferingar och en osamanhängande långt inlägg. Nu tar jag mig en löptur och sedan jobbar jag av sex timmar (hur kort som helst men ändå en evigheter) tills jag tar mig ut till arlanda ikväll och flyger (ta i trä!) ner till lund och en varm famn.