smakexplosion

Ett snabbdistanspass senare. Eller - ja, snabbdistans, kan man kanske säga hehe. Snabbt och snabbt. Snabbt för idag i alla fall. Och det är väl dagsformen man ibland får utgå ifrån!

3+3 km upp och nedjogg + 5 km snabbdistans

Det var jäkligt jobbigt att trycka på. Benen gjorde dock inte alls ont - bra med två dagars alternativträning! Men luften var tung och flugorna attackerade. Och 7 träningspass på 6 dagar gjorde lite sitt. Plus att jag faktiskt är psykiskt slut. Orkade inte helt enkelt.

Men jag klarade det! Och när man tänker på omständigheterna gick det superbra! Träningen just nu går verkligen bra. Äntligen känner jag hur resultaten blir supermycket bättre. Om jag tänker tillbaka på de senaste två veckorna.

Förra veckan körde jag ett kort långpass på 20 km och tre distanspass på 17 km, 12km och 15 km. Långpasset kördes hälften i terräng och där gick jag från att ha tänkt springa 10 km terräng till att köra upp till 20 km. 17 km distans blev terräng dälften det med - i en superbra fart med enormt mkt kraft i benen. 12an var upptäcksfärd. Och det sista 15 km avlsutade veckan fint. Efter att ha kört ett tufft cyklingpuls pass några timmar innan. Så ja, förutom de 4 löppassen kördes ju ett shape-pass och ett tufft cyklingpuls pass.

Och jag kände mig så in i bengen stark. Nya miljöer gav väl lite kraft. Men mitt i flytt och mitt i starta nytt jobb var jag samtidigt trött. Samtidigt som just dessa faktorer har fått och får mig att behöva träna. För att det är terapi mot stress.

Och jag var inte nöjd med veckan förrän efter mitt avslutande 15 km pass i söndags. Hade ju så mkt kraft kvar! Och detta var veckan efter jag kört 32 km lånpass(första gången jag körde en distans över 26 utan paus ju! andra gången jag körde över 26 km överhuvudtaget.) även här körde jag hälften i terräng. Dessutom körde jag på med ett riktigt gött snabbdistanspass, morgonjogg, tuff terräng och styrka. En tuff vecka helt enkelt.

Två riktiga träningsveckor helt enkelt. OCh den här veckan har jag kört ut mig totalt på tre pass. Och jag känner hur kroppen funkar hur kroppen ger.

Och det gör mig så förbannat (ursäkta ordvalet) glad! Speciellt eftersom maran närmar sig med stormsteg! Jag lyssnar på kroppen. Ger kroppen ordentligt med mat. Vilket äntligen fungerar helt och hållet. Försöker sova. Även om jag inte lyckas alltid :D Måste ju få vara uppe nätterna igenom ibland med liksom :D

Men det enda tråkiga. Det är att det är så mycket som gör att min kropp mår ganska dåligt just nu. Är en prestera till tusen prova på hitta nya utmaningar och lyckas person.

Har svårt att inte anta utmaningar.

Men ibland. Måste man vila lite. Låta bli att försöka köra 110 % på allt. För efter ett antal år utan vila. Några år med ett helvete i handen. Så vill jag. Faktiskt. Nu. Inte. Göra. Vissa saker.

Jag vill inte köra slut på mig själv.

Och det gör jag lite med det jobb jag har valt.

Det är en underbar arbetsplats och underbara kollegor. Och jag vill så gärna orka att lyckas. Och det kan jag. Det vet jag. Men inte nu.

Jag tar det som ett tecken på att jag har mognat. Ett sundhets och friskhetstecken.

Men det gör allt som redan är ganska komlicerat lite mer komplicerat.

Just nu vill jag bara befinna mig på en landsväg. En väg som bara är så lång. I australien. Med berg på ena sidan och bara himlen och världen framför mig. Det är vad jag vill. Och jag vill bara springa fram.

Jag är trött på skit. Ni vet, saker som aldrig tar slut. Jag vill göra människor glada och jag vill att människor ska göra mig glad.

Men vem vill inte det?