smakexplosion

Ibland vill man bara kura ner sig under täcket och gömma sig från världen. För att man inte vill göra saker och ting. Och nej, inget sorgligt patetiskt inlägg ska detta bli. Det komiska är nämligen att jag vill blunda för världen på grund av ett mejl.

Eller lite mer än ett mejl. En komplex situation. Och ja, alla ni nära fina som hört mig traggla mina små problem kan väl säga att det bara finns en väg att gå. Men det är svårt det med.

Jajja! Det ska inte vara något gömma sig från världen just nu. För vet världen vad? Det blev en bättre dag än trott idag!

Den där onda musklen, det där benet som inte ville gå igår? Ja, kvällen var ung och jag var inne i stan och satt på en pub med trevlig sällskap. Och haltad lite fram så att säga. Och efter lite väl lite sömn, he, vaknade jag imorrse. Och trodde att det inte skulle vara så fett najs. Liksom som när man vaknar under natten och har ont i halsen. Och sen vaknar en gång till och en gång till och sedan inser att man är sjuk. Även om man varje gång man vaknar hoppas så in i bengen att man ska vara frisk dagen efter. Så trodde jag att det skulle bli.

Men jag vaknade, och var svinhungrig men det hör inte till historien men är en sanning ändå. Och hade inte lika ont! Jippie!

Så efter jobbet kunde jag till och med ägna mig åt lite träning. Inte springa. Det skulle nog inte gått så bra. Men spinning. På Hötorget med en fantastiskt instruktör. Passet skulle ägnas åt SVINjobbiga intervaller. Men jag tog, faktiskt det lilla lugna. Det var svårt att inte ge 120 procent. Så jag gav bara 99 procent :D Underbart helt enkelt!