smakexplosion

Åh! Solen sken, våren var här och värmen kändes mot ansiktet och doften av blommor slog emot en. Rundan blev så bra! Jag peppade upp med en halv kopp kaffe och lite läsning av runners world. Och jag hade så mycket spring i benen. Ut ut ut - skrek mina ben! Och visst tänkte jag, det kan väl bli en 15 km idag.

Började med att springa mot statsparken och sedan vidare mot min vanliga milsvända. Och sen tänkte jag, nej, inte så kul att traggla där. Så jag började springa mot en skylt mot malmö/hjärup. Och sprang landsväg 10 km. Och öppna vidder - kärleksfullt möttes vi igen! Motvind i 6 km - vad gör det?

När man springer och känner hur bra det går - varför ska man då sluta? Så jag bestämde mig ganska tidigt att 15 km skulle bli 20. Och sedan när jag sprang och sprang och det var så lätt och jag tänkte, nej, nu får jag sakta ner lite på tempot - måste orka hela vägen. Då kände jag att jag skulle i alla fall springa 21 km. Plocka en till kilometer. Och avslutade på 22.

Och det var så enkelt!! Nöjd med min takt. Snitt på 5.30 per km. Allt som allt: Några sekunder under 2h 2min. På 22 km. Och jag är supernöjd! Visst vill jag springa mycket snabbare och mycket längre - men detta var andra gången jag överhuvudtaget sprang över 15 km! Och det gör mig galet glad :)

Och det bästa är att känna att man faktiskt orkade och hade kunnat orka längre!

SUPER! Och jag sprang i löpartajts och en långärmad. Lätt som en fjäder utan att vara påpälsad. Vår! BARMARK - hur underbart är inte det?

Lyckorus fortfarande - lite hoppigt inlägg. Men vad gör det? :)