smakexplosion

När man inte får träna kan jag först bli lätt uppgiven. Bli alldeles spidad av själva tanken på att jag inte får träna. Se massvis med människor som springer ute. Som ser plågade ut. Som ser lyckliga ut. Se människor på väg till gymmet - peppade till tusen. Se människor på väg från gymmet - trötta men endorfinkickade. Och jag suktar. Och längtar.

Därför kanske det är bra att tvingas till vila ibland. För att man får längta. Som efter en kär vän eller en kärlek. (och nej, jag jämför inte träning med kärlek.seriöst nej.)

Dessutom antar jag att det är bra för kroppen att vila. För när någon dag har gått utan träning, när anledningen är att man är sjuk eller har gjort illa sig, då kan jag bli jäkligt trött. Som om kroppen helt plötsligt behöver jättemycket vila. Idag är en sådan dag. Och just nu känns det okej att ta det lugnt. Eller lugnt är kanske en definitionsförmåga. Har varit ledig idag. Har promenerat, suttit och skrivit cv framför datorn (duktigt), åkt till statsbiblioteket. Lagat mat. Men tagit en power nap nu på eftermiddagen - vilken lyx.

Och nu ska jag gå och köpa ipren. Och åka ut till Mickan. Det är för najs att ta det lugnt ibland.

Ibland.