20 kilometer senare...

Det kan gå så ibland. Att tänkta 17 kilomter istället blir 20 kilometer. Att man slår sitt eget tidsrekord. Att man springer i linne. Hur glad är man då? DÅ ÄR MAN SÅHÄR GLAD :D

Och visst gjorde mitt ben lite ont. Ganska så väldigt ont i slutet. Ännu mer najs att tiden klockades så bra :D Och aldrig smakar luch (ja, en sen sådan) så bra som efter en kickäslöprunda!

Rufsig (så blir min lugg efter att ha varit uppsatt på huvudet..), grymt hungrig och glad och supernöjd :D



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0