oh yeah. life´s good enough
Det är ett sanningens ord att säga "att svårigheter som inte bryter ner dig gör dig starkare". Det kan sägas i tusentals variationer och av hundratals olika kloka och "okloka" män och kvinnor. Det är lika sant för det. Att titta tillbaka på saker som hänt i livet kan vara svårt, underbart, känslosamt... Men man lär sig av sina erfarenheter - även om man skulle önska att vissa saker aldrig skett. Och även om jag också önskar att vissa saker aldrig skett, så accepterar jag dess skeende. Jag accepterar det för mina erfarenheter har gjort mig till den jag är idag. Och jag kan tycka att jag är helt okej. Det är okej att göra rätt och det är okej att göra fel. Det kallas mänsklighet och det är bara att inse - ingen är perfekt. Ingen är perfekt. Och tack och lov för det.
Insikter om sig själv är inget som kommer var dag. Verkligen inte. Men när ljuset går upp för en och man kommer på sig, så kan det hanteras olika. Beroende på vad man går igenom och vem man är bevisar ens insikter olika saker. Det kan göra en lycklig, arg, sorgsen, deprimerad. Förhoppningsvis hjälper ens tankar en att bli bättre, att bli mer lycklig. Att acceptera sig själv. Att tycka om sig sjäv. För då kan man ge andra människor kärlek och värme. Tror att det är svårare än svårast att göra andra människor lyckliga om man hatar sig själv. Eller ens om det inte är en så stark känsla som hat, även om det handlar om ett destruktivt beteende mot sig själv, en ond cirkel som gör en rätt så olycklig. Och visst är alla människor olyckliga. Ibland, ofta, sällan. Med det finns gränser - barriärer - som gör en rätt så annorlunda. Visst kan man tro att man älskar sitt sätt att vara på - ens destruktivitet kan göra dig lycklig. Faktiskt. Men det är en begränsad lycka. Och egentligen är den ganska falsk.
Man kan intala sig saker och ting. Det är inte så svårt. Man kan som människa vara extremt lättövertalad. Speciellt om man har en disskussion med en själv. Det är inte fel att vara olycklig. Och det är inte fel att vara lycklig. Och ibland är definitionen lycka/olycka allt för suddig för att ta någon notis om. Ibland är det allt för svårt för att ens reflektera över hur man mår. För existensiella frågor är så nära och ändå så långt borta. Ibland är det allt för jobbigt att tänka.
Det är okej att må skit. Det är okej.
Men glädje som bubblar i magen. Skratt som inte klingar falsk. Energi. Nyfikenhet. Livsglädje. Det är också okej. Det är rent ut sagt fantastiskt.
Det är värt det. Det är värt det att vara glad. Man ger inte upp något när man ger upp sin olycklighet. Kanske ger du upp en trygghet. Kanske ger du upp något mer. Men jag lovar - det är värt det.
Insikter om sig själv är inget som kommer var dag. Verkligen inte. Men när ljuset går upp för en och man kommer på sig, så kan det hanteras olika. Beroende på vad man går igenom och vem man är bevisar ens insikter olika saker. Det kan göra en lycklig, arg, sorgsen, deprimerad. Förhoppningsvis hjälper ens tankar en att bli bättre, att bli mer lycklig. Att acceptera sig själv. Att tycka om sig sjäv. För då kan man ge andra människor kärlek och värme. Tror att det är svårare än svårast att göra andra människor lyckliga om man hatar sig själv. Eller ens om det inte är en så stark känsla som hat, även om det handlar om ett destruktivt beteende mot sig själv, en ond cirkel som gör en rätt så olycklig. Och visst är alla människor olyckliga. Ibland, ofta, sällan. Med det finns gränser - barriärer - som gör en rätt så annorlunda. Visst kan man tro att man älskar sitt sätt att vara på - ens destruktivitet kan göra dig lycklig. Faktiskt. Men det är en begränsad lycka. Och egentligen är den ganska falsk.
Man kan intala sig saker och ting. Det är inte så svårt. Man kan som människa vara extremt lättövertalad. Speciellt om man har en disskussion med en själv. Det är inte fel att vara olycklig. Och det är inte fel att vara lycklig. Och ibland är definitionen lycka/olycka allt för suddig för att ta någon notis om. Ibland är det allt för svårt för att ens reflektera över hur man mår. För existensiella frågor är så nära och ändå så långt borta. Ibland är det allt för jobbigt att tänka.
Det är okej att må skit. Det är okej.
Men glädje som bubblar i magen. Skratt som inte klingar falsk. Energi. Nyfikenhet. Livsglädje. Det är också okej. Det är rent ut sagt fantastiskt.
Det är värt det. Det är värt det att vara glad. Man ger inte upp något när man ger upp sin olycklighet. Kanske ger du upp en trygghet. Kanske ger du upp något mer. Men jag lovar - det är värt det.
Kommentarer
Trackback
