Årets första plurr
Lördag till söndag spenderades i sommarstugan på Österlen med mamma. Det var rent ut sagt alldeles underbart. När jag var där kände jag för första gången att ja, nu är det sommar. Vackert väder, vilket betydde att möjligheten att vandra de 100 meterna till stranden känndes mycket lockande. Men inte bara för att sola, utan ett dopp var tvunget. Som liten var jag som sälen i vattnet, kunde bada när som helst. Havet vid Österlen är aldrig kännt för att vara särskilt varmt, men när det har örsregnat i nästan en vecka är det extremt kallt. Men jag stod på mig när jag var mindre och spurtade ner till strandkanten och galopperade ut i vågorna. Och med en 6 år äldre storebror och grannbarn i hans ålder, så var jag ju på ett sätt tvungen. Ja, för att kunna hänga med dem.
Men även långa promenader i sanden blev det av. Det är underbart att bara gå.
Tror att om man är uppväxt vi havet, så har man alltid ett behov att möta havet så ofta man kan och säga hej nu är jag här igen och ta ett djupt andetag och upptäcka att ja, det går att andas riktigt djupt utan att falla i tusen bitar.
Ja, längtar helt enkelt tillbaka till Juleboda. Bättre att vara där än att sitta hemma och läsa körteori.
Igår blev det en löprunda i Skrylle med pappa. I värmen, sjukt varmt. Det blev iaf milen och det gick fantastiskt bra även denna gång! Jätteroligt.
Men även långa promenader i sanden blev det av. Det är underbart att bara gå.
Tror att om man är uppväxt vi havet, så har man alltid ett behov att möta havet så ofta man kan och säga hej nu är jag här igen och ta ett djupt andetag och upptäcka att ja, det går att andas riktigt djupt utan att falla i tusen bitar.
Ja, längtar helt enkelt tillbaka till Juleboda. Bättre att vara där än att sitta hemma och läsa körteori.
Igår blev det en löprunda i Skrylle med pappa. I värmen, sjukt varmt. Det blev iaf milen och det gick fantastiskt bra även denna gång! Jätteroligt.
Kommentarer
Trackback
