smakexplosion

Att det ska vara så svårt. Att det ska vara så svårt att få allt att bli rätt. Det är så mycket som man är övertygad om - det är så mycket som man verkligen, verkligen vill. Och vart brister teorin att om du verkligen vill, ja, då lyckas du. För det lyckas inte alltid. Ibland är det sak samma hur hårt du jobbar för något. Hur hårt du sliter, kämpar, faller som död varje kväll av utmattning - ibland så lyckas det inte.

Kan man önska sig till saker och ting? Någon mer som brukar önska sina önskningar att falla in när en ögonfrans faller ner på kinden. Eller vid de speciella klockslagen. Eller överlägga med sin själv och denna något som vissa kallar gud - överlägga för att vissa saker ska slå in. Vissa saker ska bli bra. Eller blunda och önska sig bort och hoppas - verkligen hoppas - att man när ögonen öppnas ska ha färdats tusentals mil.

Allt förändras hela tiden. Det är fantastiskt, ja riktigt underbart. Förändring välkomnas. Även om en förändrings vind ibland blåser omkull en. För med sig sand som blåser in i ögonen och gör så att allt grusas sönder och livet tros ha gått i sönder. Förändringens uppenbarelse kan vara så underbar att dess negativa effekter på något sätt måste accepteras. För jag antar att det bara är livet. Helt enkelt.

Men det är inte alltid okej. Ibland är det för jävligt. Ibland vill man inte se fram. Eller bak. Eller någonstans faktiskt.

Men jag hoppas. Hoppas på framtiden. Som snart är här.

Kanske.