smakexplosion

Måste börja dagen med att rekommendera denna film: "I rymden finns inga känslor". GRYMT bra! Snyggt filmad, bra skådespelare, komisk och bra på att ta upp ett intressant ämne.

Dricker Kaffe i glas. Det smakar mer som vatten då. Tunnare på något vis. Och egentligen är det inte en positiv smak.

Snö frost snö. Vitt. Glittrande. Frisk luft. Snart.

Går runt och småpysslar i huset här hemma och njuter av solen som skiner in genom olika fönster. Ett hus som fångar upp ljuset och låter det spegla sig i väggar, hörn, kanter och tak. Vackert.

Det snöar ute. Igen.

Morgongröt och kaffe. Lite sovmorgon. Nu en sista rensning i lägenheten. Sen blir det lunchande och sedan ett besök i grannstaden Malmö!

Blåbärsgröt med dadlar och frön:

1 dl råggryn, gojjibär, blåbär, krossade linfrön samt psyliumfrön och pumpafrön, 3 färska dadlar, 3 dl vatten.

salt, kardemumma, kanel

några skivor banan och några hackade mandlar

soyamjölk på det

KAFFE och vatten

superfood? Yes!

Lovely. Helt och hållet. 80 minuter cykeldistans med pulsmätning senare. Tufft var ordet. Men - love it.

 

Gott. Lördagsfrukost för en hungirg varelse vid namn Maria:

Råggröt med gojibär, russin, linfrön. Kardemumma och kanel och lite salt.

På med hackade mandlar och banan. Och extra lyxen för att det är lördag ;) Farmors lingonsylt. Hemmalagad. Gudagod är den. Ingen mer köpesylt!!

Och kaffe på det. Morgontidningar och runners world.

Och jag är nu redo för en promenad till mamman där en lägenhet ska ränsas...hm

Annars är det vilodag från träning. Kroppen känns bra från långpasset - men skippar inte vilan :D

 

 

Idag igen! Så fick jag mig ett UNDERBART LÅNGPASS. Med en skål gröt och kaffe i magen lämnade jag hemmet vid nio på morgonen. Pigg och kry var jag och jag sprang till mig 20 km. 6 MINUTER SNABBARE ÄN I LÖRDAGS :D I lördags som ju var första 20-km passet sedan...berlin marathon?

Det här med saker alltså. Alla dessa ting som man samlar på sig. Allt som man inte vill rensa ut och allt det som man bara vill stoppa ner i en svart soppsäck. Med två rum i två olika hem: massa saker. Och när nu en lägenhet töms då modern lilla ska flytta så betyder det att även jag måste flytta alla saker. Så där har jag befunnit mig under förmiddagen...Det finns så enormt många gamla saker som jag vill spara på - som alla anteckningsböcker, bilder, kort, böcker, gamla gamla skivor, vykort...alla dessa minnen liksom. Som man iaf vill spara på ett tag till. För att kunna kolla på om några år igen och skratta med och le lite och kanske känna sig lite nostalgisk, pinsam, komisk eller kanske till och med lite sorgsen?

Och så sitter man här vid köksbordet och äntligen ser det man vill se: SNÖ SOM SMÄLT UNDAN! Japp, jag ser gräs. I vår trädgård. Fint värre.

VILKET yogapass. Helt underbart. Kan inte påstå annat. Saknat!

Det är dock lika dimmigt idag som det var igår. VIlket betyder att det är en perfekt Maria-drömma-sig-bort-dag!

Yeah. Igår var en sådan dag då jag fick massvis som hängt över mig gjort. Som få iväg en visumansökan och alla härligheter där till som tar tid, boka en lite omständig resa, och gå till banken och fixa med money, money! Dessutom lunchade jag med två finingar och åt massa god mat. TUR för mig att jag var vrålhungrig! Och att jag hade något att ladda inför :)

Godmorgon DIMMA! Väckarklockan må ha ring klockan 7 - men denna morgon lämnade jag inte sängen förrän tio i åtta. Och då låg dimman så tät och det var så mörkt att jag trodde att mobilen grundlurat mig och klockan var mitt i natten...huha.

Mmmm. Sitter och känner smaken av gudomlig lingonsylt. Mumma mumma. Hemlagad från farmodern - kan inte bli bättre! Söndagslyxa till gröten med en klick lingonsylt. Och en stor kopp kaffe gör mig mycket bättre till sinnes :)

Waah!!! Jag är definitivt en väldigt glad människa idag och just nu. För att idag har varit en sådan fin dag och den kommer bara fortsätta lika bra...

Igår må ha varit en fantastico dag. Och även denna morgon. Men sen gick det bara utför. Det finns en bov i dagens drama: FÖRKYLNING! Blä på det.

Efter en förmiddags effektivt görande insåg jag att den där distanslöpningen skulle utebli. När kroppen darrade och huvudet dunkade och illamåendet kom i vågor....Eftermiddagen spenderades i soffan. Nyss hemkommen från en promenad till pappans jobb och satt och planerade en liten resa :)

Men efter en eftermiddag däckad i soffan kan jag i alla fall konstatera: mår bättre. Får hoppas att det är den här saken som gått rundgång i min kropp och äntligen gått över och att man mår bättre imorgon! Håller tummarna!

För att imorgon  - att man kan lyfta och flyga iväg på nya äventyr! :D

I min värld nu lever jag vad jag tycker är: Lyxliv! PÅ många sätt och vis. Eller så kan man kalla det återhämtningsperiod. En ganska välbehövlig sådan :)

Men betyder det att jag ligger i soffan med benen utslagna och förstrött tittar på tv - nej (eller jo, ibland. Och jag erkänner - fastän det visst är så många som hurtfriskt fördömmer tv-gloandet....I love it! Inte haft en TV eller soffa för den delen heller på några månader. Då är det makalöst underbart!) utan dagarna fylls upp med saker som just JAG älskar. Jag kan träffa fina människor som är kvar i staden som jag inte sett på länge, ha tid att umgås med familjen som inte heller setts så mycket av det senaste året. Har tid att ligga i soffan och pilla mig i navelluddet. Har tid att gå på biblioteket och låna underbara böcker och dricka en gånger två koppar kaffe. Dessutom har jag möjlighet att inleda detta: ännu ett steg upp på träningsstegen.

Jag har möjligheten, den underbara lyxen, att verkligen kunna fokusera på träning men också på återhämtning. Under hösten har jag lärt mig mycket om vikten av kvalitativ träning och kvalitativ återhämtning. Att vila på rätt sätt är lika viktigt som att träna på rätt sätt. Den där fysiska och även psykiska återhämtningen har INTE varit på plats under hela hösten och slutet av sommaren. Av så många anledningar som jag absolut inte ska älta här!

Men det fantastiska är detta: jag får höja min ribba. Jag har gjort det. Jag fortsätter. Och hittils har det känts så in i dundrans bra!

Igår. Igår hade ja en fantastico dag. Och även fast jag tränade tre timmar hann jag med att fixa inför min resa, skriva ut en del på en intervju (se! Helt ledig är jag inte :) Intervjuer som används till fältarbete håller jag på att skriva ut för vissa forskares räkning. Kontakter på universitetet fixar Maria lite småjobb - det gillas :D), äta VÄRLDENS GODASTE LUNCH (säger bara - gå och ät. Inte bara är det gott och veganskt - utan med underbara människor som jobbar där. Bästa lunchstället i Lund. Och för övrigt serverar det det allra bästa brödet också. Finns inget bättre. Någonstans. Gå dit idag igen he..? :D) fika med kompis och vila efter lunch.

Och de där tre timmarna var kvalité rakt igenom! Med en början med 45 minuter Afro inledde jag morgonens fokus på styrka. Ben, mage och rygg (ja, rygg - träningsverken är gudomlig...). Fortsatte till gymmet och 50 minuter styrka. Check. Och förmiddagsträningen var gjord och jag fick i mig den där gudomliga lunchen...

På kvällen fick jag ett annat helt galet underbart pass. CyklingDistans med den bästa instruktören. Hon kan hon. 80 minuter cykling. Distanscykling. Det är då flowet kommer in. Det är då jag cyklar och tänker: Jag är STARK. Jag är stark. Jag är stark. Inte för att jag mentalt skulle peppa mig fram för att jag är trött. Utan för att jag spontant känner mig stark. Det är på drygt 80 % av max. Och med en pulsuppgång mot slutet.

Strechen för dagen låg på cirkus 40 minuter totalus. Också bra. Check Check.

Helt underbart.

Och idag fortsätter jag. Med lätt distanslöpning och ett naprapatbesök. För jag vet att än är allting inte på sin plats. Men jag ser framåt. Och inte bakåt.

Framsteg.

Hur tar ni er framåt?

Ibland så flyger visst tiden iväg! Som de senaste två dagarna har gjort. Kanske för att det sker så mycket roligt? Har dessutom kommit på den underbara lundafördelen - det är små avstånd att ta sig, det finns familj och gamla vänner i närheten och allt blir så mycket enklare. Och ja, det är skönt att ha det så. För omväxlings skull.

I'm back. I Lundalivet och Skånelandet. Efter en 8h biltur igår kan jag konstatera att landet Sverige är målat i vitt, att solen lyste fantastiskt vackert över ett dramatiskt landskap och att jag får lika ont och lika mycket träsmak i baken min av att åka bil i mer än en timme som jag fick min förra långa bilfärd. Tryggt att veta att vissa saker inte förändras - som träsmak i baken :)

Det är nu det börjar på riktigt. Och inte är det bara en sak som tar sin början, utan flera.

Att packa ihop lägenheten startar jag med idag. Tar ordentliga tag och försöker vara effektiv. Avslutar saker och ting i  huvudstaden, men om jag ska vara helt ärlig så avslutar jag inte allt jag skulle vilja. Har liksom den nivån att jag inte hinner fatta saker och ting - något nytt? Nja inte särskilt :) När fattade jag att jag bott här sedan i februari? (Har jag fattat det än? Det var en nyhet :P)



Och i och med att jag packar ihop livet här i Stockholm börjar jag med något nytt. Är det komiskt att det blir i början av året? Har inte ens tänkt tanken förrens nu - men det brjar ju likna så mångas nyårslöften (det här året ska jag lyckas med livet och lyckan och alla de där andra tusen sakerna som alla tänker sig...). Inte för att jag faktiskt gett några nyårslöften. Förhoppningar skapade jag mig innan nyår: det är vissa där som jag skulle kunna kalla löften.

Att bo i Lund i tre veckor - är det lång tid? Frågan ställs ofta. Jag vet att det inte är det - för att tiden kommer att ha försvunnit snabbare än snabbt. Det är den där tvådelade känslan som jag är expert på som sätter in. Det där som får mig att springa vidare lite väl snabbt igenom väldigt mycket. Kan man kalla det fly? Javisst! Kan man säga att jag har funnit en insikt i vissa beslut?

Vem tusan vet. Är faktiskt bara 19 år gammal. Jepp. Jag erkänner det. Även om jag har gått runt och känt mig som en 30-åring i vissa tankegångar så är jag en liten skit. Japp. Det är sant.

Även om jag snart passerar den magiska åldern 20. Om några få dagar bara: LYCKA! :D




Men Lund var det ja. Anledningarna var visst så många och jag hade visst inte ork att säga emot. Säga, nej, jag stannar i Stockholm hela januari ut - för jag hade ju bestämt det från början. Men livet tar sina svängar hit och dit - och visst är det underbart på många sätt och vis - och ibland är dit eller hit inte vart man trodde sig hamna. Charmigt.

Men i febuari bär det ju av igen. Sydostasien i en och en halv månad. Pirrar i magen av lycka där!

Och sen? Är ju enormt sugen på London! Denna underbara stad.

Och sen är det allt annat som jag vill ska ske. Som Stockholm Marathon. Men nu kommer fokus ligga på ett annat sätt. Och sedan har jag ju fått reflektera en heeeel del över träning och vad jag har gjort. Och blivit klokare - KANSKE! :D Men en träningsplanering a´marathon.se har i aif skapats. Som att styrka kommer att tränas - älskar den nya känslan av att vara stark i hela kroppen.

Som att jag kommer köra färre mil där jag bara springer för att jag har en längtan efter att träna eller endorfinerna. Jag kommer lägga fokus på kvalitén och inte hatti fnatta runt och strunta i att det gör ont och sliter. Jag kommer inte nu gå upp och köra mycket mer än jag gjort. Ökningen kommer att ske gradvis varje vecka. I somras skapade jag definitivt slitage på mig själv. Med en väldans ökning av just löpning. Med en kropp som just återhämtat sig från tidigare problem så blev jag löparkär och glömde bort mig. Igen...:)

Men jag kom visst aldrig över det. Den där bitterheten jag känt under hösten. Sorgen kom från ett annat håll men fastnade i det jag inte kunde göra.

Men man lär sig väl av livet?! Som sagt - är visst bara en liten skit. :D

Och nu ska jag fortsätta att packa ihop. Sånt är visst bra när man ska reflektera.

Har för övrigt träningsvärk sen BodyPumpen - you gotta löööve it. Körde för övrigt ett härligt cykelpass igår och längtade dock efter de där 70 minutrarna Puls som körts söndagar på Hornstull.

Och idag säger jag hejdå till Stockholm genom en löprunda. Ett kortare lånpass. Som sagt. Gradvis ökning :)

Jädrar! Säger bara det. Efter att inte ha kört BodyPump på en och en halv vecka kan jag lugnt säga detta: SKILLNAD stor skillnad denna dag. Positiv skillnad. Kört gym i Lund - så styrkan har funnits. Men nu märks det att musklerna har hunnit återhämta sig och komma igen. Verkligen! Fanns en ny styrka jag typ aldrig haft tidigare. Allt utom ben fick ge mer än allt. Snacka om att armarna darrar just nu...UNDERBART :D

Och jag som var lite orolig då jag vaccinerade mig igår. Över att det skulle kännas i armen. Men icke sa nicke :) Håller i hatten och önskar att jag inte åker på något från vaccineringen. Man vet aldrig med det där luriga!

För övrigt äger instruktörerna på SATS fortfarande. Så grymt bra. Hur ska jag klara mig utan dem...snyft.

Hittade en oldie-goldie bild som jag blir så glad av att se! En av de där väldigt fina höstdagarna då solen strålar och världen brinner! Fotografen till bilden Mikaela och jag vandrade staden runt och om jag inte minns fel fick vi oss också ett fint besök på moderna museet. Tänk - det var bara 2 månader sedan! Galet (är visst lite lätt besatt av det faktum att så mycket hänt 2010 att jag inte förstår att man hunnit med så mycket :-) Men härlig känsla det där! )

Jag är tillbaka i Stockholm, det är år 2011 och 2010 har försvunnit men ej i all hast för detta år har gått snabbt men ändå inte. Det har varit ett år som har innehållit så enormt mycket saker att jag nästan undrar hur allt kan ha hänt på bara ett år! För min egen del har jag tittat bakåt och funderat och reflekterat, men när gör jag inte det?:P Men nu ska jag inte gräva ner mig i bekymmer längre - utan titta frammåt och vara nu, här och nu. Titta frammåt och inte bakåt - samtidigt som man kan försöka lära sig av det som har hänt!

Avslutade 2010 gjorde jag en fin natt i Lund. Och jag började året bl.a med en tur i skogen nedan. Skrylle och jag kände mig definitivt back in the game! Sist jag kutade runt där körde jag mitt nästan ensamma-race på hela 32 km - den där underbara sommardagen precis i slutet av juni. Cirka halva distansen sprangs nu, rättare sagt 15 km. Men snöspringande kom jag fram och jag kom fram utan smärta. Det var en sån där supervacker dag då solen lyste så klart så klart. Lyste så klart för att visa hur bra detta år ska komma bli? :)

Lundatiden har betytt vila. Inte från träning :) Men vila i kroppen och i skallen. Eller försök :D Men fina vänner har träffats och familjen har myst.

Och nu är jag tillbaka i Stockhomo igen. Vackra vackra Stockholm. Som jag lämnar igen på fredag. Faktiskt. Lite ändrade planer - men saker händer ibland i livet, visst gör det det. Och för mig betyder det att jag vinkar hejdå till Stockholm på obestämd tid. 3 veckor tidigare än jag tänkt. Den 4 februari åker jag till varmare breddgrader och tills dess kommer jag vara i Lund. Skånelandet.

Kan man vara skitskraj för det faktum att jag inte kommer leva speedy-gonzales liv i Lund 3 veckor framöver? I så fall är jag nog det. Skitskraj alltså.

Den som lever den lär.

Som idag. Började dagen med 6 km morgonlöpning på löpband. Kombon löband Maria och löpning innan frukost - även om det bara var ynka 6 km....var tungt i början...hehe:D Men det låg i min träningsplanering som jag har knåpat ihop inför våren!

För jag har, förhoppningsvis hehe, lärt mig av hösten och åren och ska inte överträna denna vår. När jag nu är nästan fri från mina trilskande muskler (som naprapatbesöks-kollen som jag också var på imorrse visade JIPPEYEY för det för övrigt :-)) ska jag inte få tillbaka något skit! Om jag kan undvika det!

Så jag ska vara mycket smartare. YesBox (vilket är ett väldigt fult ord - jag vet. Men samtidigt så berondeframkallande...).

Och kvällen fortsätter nu med styrketräning. Längtat efter ett gött BodyPump pass hela förra veckan och nu ska jag få köra på!