smakexplosion

Helt galet. Att det är nyårsafton idag. Året som gått...har varit händelserikt om något! Väldigt väldigt mycket har hänt. Att ett år kan innebära så mycket olika saker. Och stora förändringar i sig själv också. Galet, underbart, intressant.

Igår fick jag sitta vid min farmors bord köksbord igen. Det finns vissa människor som man aldrig slutar beundra. Min farmor är en sådan människa. Snacka om att det är upptäckslust och nyfikenhet i den kvinnan!

Morgonlunk i rimfrostets Skåne. Inte helt fel. Inget planerat. Nej helt oplanerat valde jag bort en morgonpromenad för 6km morgonjogg. Det var fantastiskt. Och det var sjukt länge sen jag tog mig ut för att springa en morgon när John Blund precis lämnat mig. Underbart att kunna köra på utan att vara rädd för att inte kunna!

Ibland så är det underbart att strukturera upp saker och ting. Lägga ett stort vitt papper framför än och bara lista upp allt som man vill göra. För att sedan planera vissa saker och ting. Lista upp vissa saker. För att få klart vissa saker i huvudet tycker jag att det hjälper att vräka ner det på papper. Så väl som i träning som i studier som i projekt.

Snön flyger runt runt runt. Söndag och annandagjul. Jag dansade benen av mig inatt men sov och sussade djupt djupt och vaknade pigg! En hungrig jag fick en mycket god gröt i magen och kanske en halv kopp kaffe för mycket :) Men sitter man och pratar vid frukostbordet länge kan det lätt bli så - hoppsan hej!

Jag kom fram till Lund! Efter försening hitan och ditan får jag ändå vara glad att jag inte åkte tåg. För dem gick det nog inte lika bra...

Herrejisses säger jag. ust nu: Fast på arlanda och vänar på att flyget mitt ner ill skåneland ska gå. Redan en och en halv timme försenat. Och jag är umattad och äter ett äpple och två biscotti och kallar det kvällsmat. Så går det visst när man inte äter kött och inte vill punga ut typ hundra spänn för en minimalisk bit av något som man inte ser vad det är.

Tur att man åt sen lunch i alla fall.

Och att man är så trött att man liksom inte är hungrig längre. Se det från den ljusa sidan liksom...:)


Jaja, tur i alla fall att man inte tänkte att man skulle åka tåg. De verkar ju inte gå alls. Överhuvudtaget. Snart kommer man i alla fall hem.

Löprundan - det bästa på dagen kan jag lugnt påstå. Jag sprang milen och jag sprang som jag ville. Insåg att för tre veckor sedan kunde jag faktiskt inte springa snabbare än runt 6 min/km. Nu snittade jag på 5:38!!!! Det var grymt.

FÖr att det absolut inte gjorde ont. Lycka total lycka.

De kan jag tänka på nu. Bättre humör?! Kanske kanske!

Klocka för tiden, tanke och för att jag ska springa :)


Det doftar kaffe och kanel här hemma. Kaffe ur koppen bredvid mig, kanel från gröten som nyss åts upp. Idag är det torsdag. (vet jag för att jag precis hörde det på radio. Själv har jag ingen koll på dagar. Jag vet. Lite udda :P)

Lillejulafton idag. Dagen då massvis med människor stressar sönder sig så att man tror att de kommer få hjärtattack. Dagen då massvis med människor tar helg. Tar ett andetag. Bakar julgodis i massvis. Far över land och rike.

Och det där med att fara över land och rike. Det ska jag ju också göra ikväll. Tar i trä  - men vill inte ha några problem. Men jag tar faktiskt inte tåget. För jag ville vara på den säkra sidan, om man åker hem klockan åtta på kvällen dag innan jul ville jag inte sitta på ett fullsmackat tåg som inte kommer fram. Så ja, jag flyger faktiskt hem ikväll. För att det verkade som det smarta sättet att kunna komma fram. Känner mig dock lite som en miljöbov. När man flyger Stockholm-Malmö....

Det är intressant hur olika man ser på saker och ting. Som julen. Vissa som ser fram emot det i veckor innan, ja kanske till och med månader. Av olika anledningar. För att få träffa sin familj, för att det är så väldigt mysigt med allt som kommer innan, för att man njuter av att förbereda julen. Andra känner ingenting. Andra stressar som sagt sönder sig. Andra bävar för alkoholen som kanske flyter som vatten i familjen - vad säger misshandelstatisiken liksom? Andra är kanske bortresta och andra...ja. Alla upplever ju det annorlunda - samtidigt som idén om jul är att det ska vara fantastiskt.

För mycket krav?

Min tanke om jul har iaf förändrats mycket genom åren. Redan. För mig betyder presenter, julmat, julgodis och allt det Ingenting. Kunde vara utan det.

Däremot så längtar jag efter att få vara mig och inte känna det som att axlarna hänger på golvet för att det är så mycket tyngd på dem. Mycket som händer nu. Mycket mycket.

Det är liksom inga ord man använder på en blogg, även om det är lätt att man glömmer bort att det man skriver här är för allmänhetens ögon. Kanske är det bara jag som glömmer sådan små väsentligenheter? Eller så är det skrivandet, behovet av att skriva, som gör att tangenterna inte kan sluta knappra på :)

För att lämna de där osagda orden bakom mig, så kan jag säga att jag har funnit charmen med att vara stark. Starkare i kroppen. Inte bara benen :)

Se hur musklerna fylls med kraft och energi - hur rggen, magen, armarna orkar hävda sig och säga: "vi, vi kan också".

En hel stark kropp. Det är min strävan. En väldigt vädigt stark kropp - på alla sätt och vis! Och då menar jag inte en muskelkvinna med pumpade muskler - utan stark innifrån och ut. Sånt tar tid. Det vet väl alla.

De senaste tre dagarna har jag tränat styrka på många sätt och vis. Konkret började veckan med lätt styrka i gymmet och löpning och andetagsbyggande på kvällen och bodypump på tisdagen och onsdagen. Pumpen - och jag känner skillnad! Det är underbart. Kroppen - jag startar om den och bygger upp.

O-konkret (jag vet - det är inget existerande ord! Men sen när såg jag det som en barriär :P) har jag tagit beslut för att må bra. O-konkret har jag övat upp den där styrkan att säga  saker som tär på en själv - säga saker om sig själv om saker som tär på en själv (kluddigt? ja, det är så det är bara :)).

Att jobba i svinkall kyla har jag också tränat på BRrrrrrrrrr....

Sedan har jag gapskrattat en del också. Jobbat konstant, om jag inte tränat eller sovit. Och ätit. Och skrattat faktiskt. Trots allt :)

Jaja, torsdagsfilosoferingar och en osamanhängande långt inlägg. Nu tar jag mig en löptur och sedan jobbar jag av sex timmar (hur kort som helst men ändå en evigheter) tills jag tar mig ut till arlanda ikväll och flyger (ta i trä!) ner till lund och en varm famn.

Måndag och jag har börjat veckan på samma sätt som förra veckan. Eller ja. Nästan. Lite grann på samma sätt iaf.

Med att vakna och gå upp och gå till gymmet. Köra igenom kroppen lätt på en timme. Strech, dusch och god frukost med gröt, kaffe och ägg. Till jobbet och jobba 9 timmar. Vara übertrött och frusen och stirra lite väl ofta ut i luften. Tröttna på människor som är så extremt dryga att man bara vill säga : skärp dig för tusan jag är också en människa. Istället lyssna och agera utan agera...Bli glad av människor som är väldigt fina. Vara lite väl flummig och skratta tillsammans med andra fina tjajor som liksom än själv är trötta.

Sluta klockan sju och äta en macka och sedan svida om i kylan och snöra på sig ett par skor. Sätta på musik och bege sig ut i kylan. Oinspirerad, trött, ledsen, förbryllad, tveksam och mycket mer.

Och springa.

Och vaddå då? Jo. Det ska jag säga. Jag tror banne mig att kroppen fick den bästa löprundan på hela hösten vintern. FÖr idag sprang jag för första gången utan att ens känna av en kropp som har gjort förskräckligt ont.

I en timme. Jag kämpade mig fram. Men jag kämpade inte mot kroppen för att det gjorde ont. Utan kämpade mot snön, blåsten, tröttheten. Mot pulsen som höjdes och hur jag verkligen öste på och ut med kraften. Den bästa rundan hittils. Ingen tvek där inte!

JAG FLÖG FRAM PÅ SLUTET: sista två kilometrarna så ökade jag och ökade och ökade. Och jag flög. (och då menar jag inte att jag halkade på rumpan. Nej. Jag flög i mina springsteg. Om något är fantastiskt så är det det.)

Springa på det där sättet som jag inte har kunnat på så länge. Det tinade upp mig lite grann.

Även om jag såg ut såhär när jag kom innanför dörren...

Tacka vet jag att det är mörkt ute :) Pandaögon i snöovädret....

Och nej. Jag har inte gått under jorden. Bara ovan med lite väl mycket på agendan :)

Veckan som gått kan sägas i punktform. Men eftersom jag så ofta pratar för mycket  blir punktformerna inte kanske så kortfattade som de borde vara (om man ska använda punktform på grammatiskt rätt sätt?!)

J-O-B-B: I kvadrat, raktsträcka, i massvis, på alla sätt. Kul men det tar tid att jobba sex dagar i veckan (och ork!), speciellt när det är mycket att göra.

S-N-Ö. Någon som har missat? Snön. Mysigt. Lite kallt. Vitt. Mörkt. Inte halt - än...:) Julstämning. Julen är i antågande. Längtar efter myset. Mmmm....Går runt och är sugen på pepparkaksdeg dessutom. Varför bakar jag pepparkakor? För att få äta degen...Hehehe :) Därför känns det onödigt att faktiskt baka just nu - kan ju inte äta upp en hel deg själv...hmpf. Eller ja, kan och kan. Borde inte rätt och slätt :)

TRÄNING! 6 finfina pass har klämts in + ett yogapass, massa strech och ett naprapatbesök! Det har känts bra att ha fått tid till det trots allt annat. Och det bästa? Jag har INTE haft ont på hela veckan. Det är galet, det är underbart, och det har det längtats efter. Verkligen! Så WOW där liksom!
    Så förutom att jag fått springa en gång har jag lyckats toppa två gånger på två olika pulspass. 75 minuter cyklingpuls fick avsluta veckan och börja denna dag. Dessutom. Har jag upptäckt att jag börjar bli stark. På överkroppen. Och det syns. Och det funkar. Kroppen blir starkare. Så bra. Så underbart :) Och yogan börjar bli livsviktig igen. Det är fint det med :)

Musikhjälpen - någon som har missat de 3 programledarna som sänt non-stop på gustav adolfs torg i malmö, i en glasbur? Anledningen: samla in pengar för att stoppa handel med barn. BARN ÄR INTE TILL SALU! Skicka ett sms och skänk pengar. Finns ingen anledning att inte göra det. Sista dagen idag. Do It!

Veckan har varit så där otroligt lång och samtidigt otroligt kort. Med tanke på att jag inte gjort så mycket mer än jobbat, tränat, sovit, ätit. Och längtat och tänkt. Faktiskt läst ut en bok också. Så kul var det :)

Men på torsdag kväll - då sätter jag mig på ett flyg ner till Lund för julledighet. Kommer bli fantastico. Träffa familj och fina vänner.

Och nu? Nu tvättar jag och ska laga matlådor. Lite pluspoäng helt enkelt.

Det finns en sak som tar tid här i världen, och komiskt nog är det att ta tid till sig själv. Som tar tid.

Hur svårt ska det egentligen vara - kan vissa tänka. Kanske har vissa för mycket tid till sig själv och stirrar in i väggen lite väl ofta eller är rastlös uppåt väggarna.

Ja, jag vet nog väl att jag inte är den personen. Men likväl vet jag att man behöver tid till sig själv. Så idag har varit en sådan dag. Landat i sig själv.

Efter min lugna morgon hemma satte jag mig på cykelsadeln på Hötorget och rev av ett tufft pass. Eller rev och rev, nja, men jag kämpade på!

Och när jag kom dit tänkte jag på vilken vanemänniska man kan vara (jag är). I olika omklädningsrum på Sats exempelvis. På alla olika har jag i stort sett alltid samma skåp. I olika cykelsalar (eller de jag brukar hänga i...) tar jag alltid samma cykel. När jag går bredvid någon går jag oftast på samma sida. Lägger alltid samma saker på samma ställe i många situationer...Har det att göra med att man försöker göra sig hemma där man är?

Nåja. På stan var det i alla fall GALET. Proppfullt.

Och för första gången på väldigt länge var jag för varmt klädd. Det om någon borde man få stående ovationer för i detta väder må jag säga.

Fick med mig böcker från biblioteket. Ljuva läsning. Underbart att öppna boken när man kom hem och bara lägga sig ner i soffan/sängen och läsa. Läsa läsa läsa. Underbart.

Laga mat. En rotfruktssymfoni och kikärtsbiffar med alla världens kryddor. Gott gott gott.

Och dessutom. Så hyrde jag film i stan. Hur mysigt som helst. Och så har jag lussebullar i frysen (egengjorda såklart!).

En riktigt riktigt skön lördagsdag har det varit och kvällen stavas mys!

Jag är expert (med utropstecken) på att vända och vrida på ting. Jag är en livsnjutare, det är jag verkligen. Jag är en sån som gärna sitter och tittar på folk i timmar och dricker en kopp kaffe, som ler över att människor jag möter ler emot mig och älskar så mycket i vår vackra värld.

Men baksidan är att jag också ser allt negativt och tar till mig det. Upp och ned går jag ganska lätt. Dels för att jag har en sådan vilja - som är väldigt positiv - att göra saker. För att jag är så fylld av energi som gör att jag vill så mcket. Viljan - den är jag lite stolt över :)

Men är man ung så har man inte lärt sig allt än - när vet man mycket egentligen? Men i alla fall så finns det massvis som man inte vet. Och har man inte någon som fins där och säger saker till en är det lätt att glömma bort saker och ting. Eller hur?

Men jag har lärt mig att grundföruttsättningarna som sova, mat, vila, träning - är vad kroppen behöver. Lika mycket som glädje, kärlek och nyfikenhet.

I alla fall.

Dum förkylning som legat på lur i kroppen har försvunnit. Sovit. Mycket underbart :) Inte kört tuff konditionsträning. Körde på gymmet efter jobbet igår - på Odenplan vid åtta tiden en fredagskväll så är det lite tung musik och muskelknuttar som tränar.

Haha. Och jag och några andra.

Hade lite roligt åt vissa ting faktiskt. Bland annat åt killen/mannen bredvid mig på crosstrainern som visst var tvungen att öka när jag körde på mer än honom. Och som inte gick av förren jag gjorde det. Haha.

Men nu har jag haft en undrbar morgon här hemma. Av att göra INGENTING! Jodå, läsa, äta gröt, dricka kaffe och lite sånt...:)

Fint värre va! :D

Är ju ledig idag. På en lördag! Hör på den va!

Humöret är på topp! Jag fick en mammados och en pappados igår. Lunchade med mamman på Non Solo Bar och åt massa god lunch och som kryddades med mamma-dotter prat och framförallt lyssnande på mammans äventyr. Dessutom fick jag världens underbaraste vantar och sockar av mamman "som vet att jag är en frusen typ" För att hon är ännu värre :) Värmde gott på vägen hem från träningen på kvällen!

Och pappan var viist också uppe i staden för jobb över dagen och hade en halvtimme över och kom över och sa hej på jobbet. Han fick sin försenade födelsedagspresent och jag fick säga hej till pappan min.

Sånt behövs när man känt sig lite liten några dagar i rad :)






Dessutom har jag betalt in och bokat det här. Har lyssnat på p3 planet om det och fått tips om det. Har drömt om att göra det.

Och jag ska ju ut och resa i en och en halv månad med utresa i början av februari. Till sydostasien. Och detta är det jag ska göra. En del av tiden :D

Hihi!

Och lediga dagen idag ska ägnas åt att njuta. Ska iväg och cykla med en superinstruktör på superhötorget. Leta julklappar. Mysa dagen lång :D

Så det är dags att pälsa på sig kläderna helt enkelt :D

Det dånar lite i mitt huvud och jag tror att jag skulle kunna citera en hel låt av Damien Rice bara för att det skulle vara så enkelt att låna någon annans ord. Istället lyssnar jag sönder den där låten som jag var helt beroende av för fyra år sedan, den där låten som heter Grey Room. Som är fantastisk. Tänk att jag har sett den mannen spela och sjunga. Galet värre.

Idag är en sådan dag där man eller rättare sagt jag, tänker allt en gånger två gånger tre gånger. Där man önskar sig bort och samtidigt önskar att minuten tog lite längre tid. Där man bara vill gå och lägga sig och sova.

Nej inte så farligt, men ändå. En sådan dag.

När man inte alls kommer upp klockan 7 då väckarklockan ringer. Då man tar en morgonpromenad och njuter lite grann men önskar mera ljus. Då man beräknar fel på tiden och måste springa till tunnelbanan. Men ändå hinner.

Då man gör ett besök hos naprapaten och det känns bra och dåligt. Bra för att de där små höftböjsmusklena blivit mycket bättre men dåligt för att det nu har varit en ny muskel som trilskas. Trött på att det aldrig går över, även om man liksom lägger ner mycket tid och energi på att allt ska bli bättre. Trött på en kropp som liksom ofta är på topp men lika ofta...inte är på topp.

Reflekterar över väntrum och tycker att alla ser så likadana ut. Vare sig det är hos en naprapat, ett sjukhus, ett annat ställe och ja, ett annat.

Trött på att sitta i väntrum och vänta på att någon ska hjälpa en att fixa till sig själv. Även om fingrarna inte kan knäppas och plötsligt är allt bra så är det ändå tröttsamt och ja, jag erkänner, jag trodde visst att jag hade kommit förbi det. Kommit förbi tiderna som är bokade i almenackan, tiderna då man väntar på att någon ska fixa till en.

Är lite i ett saknadmood. Dessutom. Och där det inte liksom finns något botemedel.

Dessutom fick jag ta en varm varm dusch precis och det gjorde ont i hjärtat för alla som inte kan ta en enda varm dusch för att det inte har någon dusch nej inte ens något hem.

Det gör ont för jag läste om en person som var så fången i sin egen kropp och jag blir så arg på alla som skapar dessa lagar ja dessa regler i vårt samhälle som skapar barriärer. Som skapar destruktivitet och sjukdomar.
För att jag liksom så många andra fortfarande är fången i mönster som inte ger någonting. Överhuvudtaget.

En sådan dag. Helt enkelt. Och nu ska jag snart gå och lägga mig och sova. Kroppen gör lite ont och sova skulle vara underbart. En sådan dag helt enkelt. Borde visst strecha också. Men jag vill inte. Lite kamp i mig själv så att säga. Och klockan är inte ens tio.

Hör och häpna - denna morgon har jag tränat mitt första ordentliga gympass! Fick ju mig en genomgång av basövningar till ett litet program igår - så denna morgon var jag ju tvungen att testa det.

Uppvärmning 10 minuter på crosstrainen, 1 benövning, 2 olika ryggövningar, 1 mage, 1 axlar och 1 bröst. Rep 10 gånger 3.

FÖr mig tog det nästan 45 minuter.

För lite tid. Hmm....Så jag körde 20 minuter på crosstrainen igen och lekte lite med intervaller. Så dryga timmen tränades.

Alltså:1 dryg timmes träning + strechen!

Med en kesomacka och en kopp te sitter jag nu nyduschad och funderar.

Och jag kan ju erkänna: Först när man inte kan träna som man vill så inser man saker och ting.

Jag inser att jag min kärlek till pulsträning i form av löpning och spinning betyder att jag tar ut mig såååå mycket mer.

När jag tidigare kört styrka i form av BodyPump och Shape så känns det. Det är träning. Idag var också verkligen träning.

Och armarna darrar och musklena darrar och det känns. Men det är ju annorlunda.

Men det är träning i alla fall - right! Och jag behöver ju bygga upp muskler - vem behöver inte det liksom.

Får bara fortsätta att exprimentera och samla samman olika övningar att sätta samman. Kan en hel del som inte har med maskiner att göra. Alltså kombinera. Sätta samman lite pogram. Kan bli kul!

(men ja, skulle ju hellre varit ute på en morgonrunda i solen som dykt upp denna dag....:D)

Men en bra början på dagen ändå:)

!

Hehe, kom precis på mig själv med att titta ut genom fönstret för att jag tyckte att det lät somvdet regnade. Konstig i knoppen eller bara trött på kylan? :-)

Det var i alla fall bara snö som mötte mina ögon.

Är på tänkarhumör. På ett väldigt bra sätt.

Och jag önskar så att det låg en helt ny bok i min påse från akademibokhandeln. Nu finns där i en väldigt fin present. Men jag skulle verkligen vilja öppna en ny bok just nu. Öppna dörren till en ny värld.

Så underbart.






Om någon vill ha ett boktips kan jag för övrigt rekomendera en fantastisk bok som jag nyss läst ut: "Den förspillda vakan" av Nadeem Aslam.

Han har även skrivit en fantastisk bok som heter "Kartor för vilsa älskande".

Om man letar efter en bok med ett fantastiskt språk, en bok som berör. En bok som berättar om ett land i krig, om människors jakt efter livet, kärleken, en broder, ett barn. Som letar efter sin egen historia - som vill lära sig leva igen trots att så mycket har berövats dem. Och deras land.

Värd en tanke. Värd att läsas.

Idag upptäckte jag något som gjorde mig mer än lycklig. Ja, riktigt förnöjd. Med allt faktiskt.

Först och främst stod jag villrådig och undrade varför akademibokhandlarna i stockholm var så SMÅ! Utbudet av böcker var...litet? Tills jag frågade och hittade den där stora butiken bakom nk...Himmelrike att stiga in i. Köpte en väldans fin julklapp som jag vet en någon kommer bli glad av.

Och så vidgades mina ögon och jag ser att mitt i butiken ligger ett café. Ett waynes jovisst. Men med en stor sliten soffa i ena kanten, en massa härliga tidningar i olika storlekar och sorter och ett gäng människor som alla såg väldigt nöjda ut. Med livet, tidningen, kaffet.

Jag. Kunde. Inte. Låta. Bli.

Det var jag i ett nötskal. Sjönk ner i soffan. Med en kaffe, en dagstidning - mitt i en bokhandel.

Dess förinnan hade jag tränat två timmar, ätit medhavd lunchlåda och promenerat fram och njutit av chansen att vara ledig en dag som denna.

Sjönk djupare ner i soffan, tog en klunk kaffe, och bara kände hur en väldans - ja - förnöjsamhet (om det är ett ord som kan användas i den formen...) kom över mig.

Väldigt, väldigt behövlig paus i allt må jag säga.

Annars då? Har precis varit på en genomgång av ett basic träningspogram i gymmet på sats här bredvid. Jag och maskinerna fick säga hej till varandra för en första gång. Intressant. Ska nog prova det imorgon.

Och träning som sagt. BodyPump och ett helt Fantastiskt cykelpass senare på Hötorget. Tog inte ut hela mig på något av passen. Efteråt kändes det skönt. Men nu har jag lite ont.

Fokus på styrka denna vecka. Akta så att jag inte glömmer bort mig själv. Och ett naprapatbesök ska också ske.

Och nu har jag en hel kväll hemma. Skönt värre!

Jisses! Kan inte säga annat än det. Tiden rusar fram. Och inte mig emot - bara man tar sig tid att njuta av allt också. Har en del olika nedräkningar på gång i huvudet: så mycket att se fram emot!

Om två och en halv vecka är det jul och jag kommer sitta och mysa nere i Lund med familj och vänner som är väldans saknade och som inte befinner sig på samma plats som jag. Mer än en vecka kommer man vara ledig...Hur underbart som helst!

Att jag snart kommer slippa min lätt komiska åldersnoja över att vara yngre än 20 små år - den kommer också snart försvinna, på fredag kommer jag få träffa min fina mamma som har flängt runt i välrden väldans mycket på sistonde och jobbat och gjort sådan saker som gör att jag är väldans stolt över att ha en sådan mamma.

Att den fantastiskt roliga julruscen nu börjat på riktigt är funny bunny. (är jag konstig som älskar att jobba i stressen??hehe, eller passar man bara i yrket :D).

Och att jag sedan har en väldans härlig resa att se fram emot är bland det bästa. Anledningen till att man jobbar extra mycket. Sparar. Planerar.

För jag bestämde mig väldigt hipp som happ för en tre veckor sedan. Att ja, jag hade kanske inte sparat så mycket pengar. Men jag ville. Behövde. Komma ut och resa.

Så det blir en och en halv månad. Tur och retur Bangkok. Viljan att åka tillbaka till Vietnam. Och jag ska surfa, det som jag drömt om att göra länge. Lombok.

Sedan får allt ta mig dit det tar mig. Bara vara, fotografera, titta på människor, lyssna, höra, höras, dricka en kopp kaffe i en timme. Allt som jag vill göra.

Men sen ska man ju inte glömma det som händer just nu....

Som veckan som varit. En finemang träningsvecka (med 2 tuffa cykelpass, ett distanslpningspass på 10km, en lånpass (!) på nästan 2 h, ett BodyPump pass, 1 Shape-pass och så den viktiga rörlighetsträningen: 1satsflow pass och ett yoga pass) där jag känt mig på G!!! Och en 6-dagars jobbvecka som har varit rolig. Bryta av med lite fashion, lussebullsbak, städning och kaffedrickande. Och allt möjligt.

Kunde inte avslutas bättre än med varm choklad och lussebullar. Som jag gjorde igår efter jobbet.

Och veckan inleder jag på duktiga vis: Med tvättning. Och en dos ljus (eller Ljus? det är inte så ljust förvisso...) i form av en morgonpromenad. En skål supergröt och underbart kaffe.

Och nu en rusch till jobbet :D

Vaknar trött en tidig lördagsmorgon. Vill inte gå upp. Det är mörkt ute. Till slut. Går man upp. Tar på sig massa kläder. Gå ut. Morgonpromenad och den friska luften gör en glad.

Äter morgongröten och dricker kaffet på stående fot samtidigt som allt annat görs. Åker till jobbet.

Jobbar i nästan åtta timmar, och dagen går som på räls och det är roligt och butiken är fylld av folk och man är glad och ler och skrattar.

Slutar klockan fyra och plötsligt går några proppar och ett äventyr i mörkret inomhus.

Spänd på det jag väntat på hela dagen.

Att få ut och springa. En repris av förra lördagen. Transportlöpning hem från jobbet. Och idag, idag var jag sugen på lite lite längre....

Och jag springer och jag har ingen älskade Garminklocka för den är glömd hemma men vad gör det fr i mitt huvud finns bara tanken och löpstegen.

Som tar mig genom Stockholm. Ser för första gången känns det som hur staden förvandlats till en julestad. Vackert. Snölöpning genom ett snöstockholm. Det är vackert. Det är fint. Gamla stan. Söder och Hornstull. Vidare in mot Söders hjärta. Och plötslig är jag tillbaka vid Hornstull igen och korsar bron och klockan visar att jag har sprungit en hel underbar evighet, om man jämför med vad jag brukar ta mig fram.

Jag är lycklig. Det har gått så enkelt att springa. Men här vid Hornstull har jag börjat få ont, inte bara en känn som kommer då och då. Jag tänker att jag kan springa til liljeholmen och ta tuben därifrån till telefonplan.

Det slutar med att jag stannar vid midsomarkransen. Och visst gör det då faktiskt (satans) ont och jag är kall. Men jag har sprungit i 1h och 54 minuter. Och jag går in i tunnelbanan. I värmen och väntar 6 minuter på en tunnelbana.

Är den där roliga filuren i full löparmundering som står och sträcker ut en muskel i en strechövning på perrongen.

Det gjorde ont den sista tiden. Men när jag kliver av tuben (en station senare....) har jag inte ont. Jag springer till och med den där lilla biten förvisso, hem.

In i duschen, varmt och gött, strechar länge, äter mat.

Och nu har jag lyssnat på p3 dokumentär - sjukt intressant men oroväckande och upprörande och man börjar undra om saker och ting, bakat lussebullar som snart ska in i ugnen och just nu överegått till en liten julesång av Peter Jöback.

Jisses, ibland är livet bra underbart!

Mitt första riktiga LÅNGLOPP helt enkelt. Sen maran. Det ska jag hålla hårt i.

Och jag kan än en gång konstatera att det var så enkelt att springa länge. Att det förvisso gjorde väldig ont i slutet, men jag tog det bra och det käns bra nu. Och i huvudet. Var det så enkelt. Så vackert.

Så det är så.

Bakning. Nu ska bullarna in i ugnen. Så om en fem minuter blir det smak av nybakat :D MUMS!

Helt galet underbart. 1h 55 minuter. Snölöpning hem från jobbet. Lycka???

LYCKLIG MÄNNISKA ÄR JAG OH YES!

Har en grej för tända ljus. Titta in i lågan och tänka mig bort och plötsligt så försvinner väldigt mycket. Tänder ett ljus och en önskar en sak.

Just nu tänder jag ett ljus och tar ett andetag. Och ett till.

Har precis ätit supergod mat: vad sägs om ugnsrostad paprika, lök, zuccini, cashewnötter och soltorkade tomater med bönbiffar, hallomi (!), lite sallad och paprikarelish. Så gott så gott.

Tog en bild för att mitt fota-mat-intresse visst återuppstått. Men ljuset här hemma var lite kasst och magen kurrade. Så det tål att sägas: bilden gjorde inte maten rättvisa. Så varför visa då? Precis!

Annars då?

Löparrundan: LÖPARRUNDAN :)

Kärlek till att springa, livet allt ja. Tror att löparendorfinerna gör Maria beroende igen. För nu är jag inte rädd varje steg. Nu är det underbart!

För innan de första stegen var jag skraj, att det skulle göra ont för att det gjort lite ont innan.

Men icke sa nicke!

Kanske var det kylan som domnade av lite...he. För benen frös jag visst om. Men det upptäckte jag först när jag kom hem. Så det led jag inte särskilt av.

Men 10 km vinterlöpning och jag sprang lycklig!

För att sedan jobba - och var duktig person idag och skapade oss en Fruktskål på jobbet! Av alla oss var det jag som fick ansvaret...hm...undrar vad jag ger för bild inför mina jobbandes medmänniskor...:D Hihi.

Men för att kroppen ska vara nöjd och glad ska jag nu ägna mig åt det som jag alltid tidigare såg som någon fördömt: Streching. Nu gillar jag det. Oftast. Kan jag landa i det. Tycker inte att den tiden jag varje dag lägger på det är något irriterande. Märker ju hur kroppen min har börjat byggas upp bättre igen. Och tar vara på alla delar.

Jag lär mig? Japp japp! Så det är så. Punkt på det.

Men jag må säga. Att jag längtar efter att lägga huvudet på kudden och somna sött. Gäsp Gäsp....

Sitter och nöjt slurpar i mig en kopp kaffe och inser lite hur osmart det är att snooza allt för länge när man inte har tid. Eller tid och tid, har väl tid på ett sätt. Men ändå inte :) Hehe, inte när resultatet är att gröten kommer ligga lite för tungt i magen när man ska ut och springa. Men det blir inte mer än ett lugnt distanspass i vilket fall som - då brukar det gå finemang trots allt!

Störd sömn - utan någon vettig anledning. Hela kroppen och knoppen vaknade av sig själv ett x antal gånger. Och jag fick en sån jobbig känsla av att jag inte kunde slappna av. Irriterande.

Alla dessa intryck kanske?

Hm.

Jag har i alla fall undrbar träningsvärk i ryggen...mmm. Från min härliga gårdag helt enkelt. Ett BodyPump pass på odengatan, transporterande i det fina ljuset till Hötorget för att fortsätta med en cykelklass.

Lunchklassen på Hötorget: Fantastico! Tröskelpass med en fullständigt underbar energi i rummet! Lovely.

Och jag svettades och trampade och gjorde faktiskt ett Grymt pass!

Och strechade min halvtimme :) Duktigt där.

Hemma en kortis för att sedan bege mig in till något helt annat. Fick hänga på vännen min och fick en inblick i fashion världen i stockholmo.

Underbar inredningen inne på F12 och tittade drömskt på de där vackra kläderna som jag inte skulle ha råd att köpa och tyckte att det kändes väldigt bra att vara där jag var. Det var Fashion Alert och platsen var F12. En auktion av kläder och pengarna går till något vettigt: Stadsmissionen. För att hjälpa de som inte har något hem. Viktigt! Viktigt!

Bilder:Mikaelas hemsida.

Vad gjordes mer? SatsFlow kördes även på kvällen. Yoga skulle ha varit bättre. Men jag fick lite nedccoling i hjärnan och kroppen min i alla fall.

Det enda jag inte gjorde var att befinna mig hemma för att städa mitt badrum och laga matlådor...ojsan. He he.

Men nu: Löpning!!!

Klippte också mina tånaglar - intressant? Blånaglar. Yes Box. Och vem vill veta? Hehe :P