det är märkligt hur tiden sätter sina spår.
När jag gjorde lite uppror inom mig själv och emot andra. När jag funderade på att färga mitt hår turkost. När jag började träna lite mer och springa helt plötsligt. När jag sprang runt i Skrylleskogen med pappan och tyckte att 5 km var en såndär skithäftig distans. När jag bestämde mig för att börja fäktas "på riktigt" till hösten.
När jag och min vän promenerade i timmar sena sommarkvällar nere vid st:lars och pratade om allt. När vi två hade balkonger precis bredvi varandra. Den där sommaren som var nummer två eller kanske tre tillbaka på Klostergården fast nu med bara en förälder i lägenheten och den andra i huset. När man skulle börja åttan till hösten och var lite skrämd för att den där årskursen skulle ju vara den jobbigaste.
Vad visste man då? Man visste så mycket och man visste så lite. Lite som idag. 13 år gammal. En liten skit. Och än idag är jag visst en liten skit. Men ändå så mycket äldre. Och ibland tror jag att den där 19åringen som lever sitt liv är knasig i skallen när hon önskar att hon var några år äldre. Bara över 20 år i alla fall. För vad gör man som 19åring när allt man vill är kunna ta sig fram här i livet.
Ja, kanske kan man kalla det åldersnojja på ett sätt. Men egentligen är det inte min egen ålder som är problemet. Mer hur andra betraktar åldern - det blir som en stämpel. En stämpel som inte alltid stämmer.
Jag menar inte att jag är mer mogen än alla andra. Jag menar inte att sätta mig på höga hästar och titta ner. För det fruktar jag att göra i många situationer. Jag var alltid så envis när jag var mindre. Skulle alltid...ja allt. Kanske kan man säga vara bäst. I mycket. Eller "överleva". Kunna hänga med den där 6 år äldre storebrodern och hans kompisar. Eller kunna fortsätta vara bästa kompis med han som jag trodde jag hade bredvid mig. Vi som hade växt upp tillsammans och lyssnade på Hanson och jag tyckte den där yngste i bandet var så fruktansvärt söt när min vän mer favoritserade han andra med större musikalisk begåvning. Att nämna är väl att min vän redan då var ett musikaliskt begåvat barn och än idag sätter musiken som nummer ett. Och vi var några år sedan något gammalt. Sånt sörjer jag än. Den där känslan av att bli sårad som barn är något man kommer ihåg - är det inte?
Men alltid en strävan. En envishet. Att vara bra att vara bäst. Kanske hade det i en annan situation kunnat kallas överlevnadinstinkt? Men det är också något som kan få en att falla allt för hårt ner på marken. Vi har alla vår vilsna stunder i livet. Tider som förändrar oss. Också jag.
En tid som egentligen inte har en början och inte heller något riktigt slut. En tid som kanske tog sin början den där sommaren hösten för tre år sedan. Som blev något annat än jag tänkt under den där vintern för två och ett halvt år sedan. Den där tiden som jag kunde släppa taget om först denna vinter.
Och den där tiden är något som jag först nu kan processera. Den där tiden är något som jag först sedan denna sommaren började kan känna distans. Känna distans till på ett nytt sätt.
Den där tiden är inte längre nu. Inte överhuvudtaget. Den är över. Den skapar inte längre barriärer.
Och det dyker upp tankar i dessa dagar. Tankar som måste hanteras och tänkas igenom. Så visst har jag älskat mina långpass då jag har tid att tänka på allt och inget. Och även de som har varit svårt. Det som är svårt än idag. För varje steg jag tar i mina springskor springer jag mig bättre och bättre. I sinnet.
Att springa Marathon i Berlin i september. Det fanns en tid för inte alls så länge sedan då jag aldrig trodde att jag ens kunde tänka den tanken. Och jag vet att det finns vissa som inte vet vad de ska tänka om mina planer. Men löpningen har denna sommar fått mig att släppa taget om något som har varit som en liten liten nagel i mitt öga. Självfallet i kombination med det faktum att jag har blivit vuxen. Mer vuxen än barn. Att jag lyckades ta mig iväg och skapa mitt eget liv och lyckades med ett projekt som jag stundtals trodde var mig övermäktigt.
Som Lars winnerbäck sjunger "bussen här utanför går ingenstans". Det har varit så. Men det är inte så nu längre.
Och visst, visst har jag hört. Att det där aldrig lämnar än. Och visst kommer jag alltid bära spår av den där tiden som var. Den där tiden är fortfarande parallell med dagens verklighet. Just nu påminner den mig om hur långt jag har kommit. Och på nått sätt måste den tiden just nu existera vid sidan om mig. Jag måste tänka på det. För det är först nu som jag kan processera en del på riktigt.
Och jag vet inte om man ska sörja en tid som var. Men det är så att det som gör så väldans ont är hur man kan behandla sin omvärld. Hur man kan försvinna så helt och hållet att man inte kommer ihåg dagar, veckor. Timmar, sekunder, minuter. Att det känns som att man har förlorat tid. Och då inser man hur man måste ha betett sig. Hur underbart lyckligt lottad man är när man ser de som står kvar vid ens sida och ropar hej hej hej min vän!
Och det vill jag aldrig glömma. Jag vill aldrig glömma hur ont ens egna ord kan göra när man säger de till en annan människa. Och faktiskt: Hur ont det kan göra i en annan människa när det enda man möts av är tystnad.
En jävel som ockuperar ens tankar. Det är som att gå runt i en dimma.
Det är en del som är ganska komiskt faktiskt.
Och vissa stunder blir jag skitskraj. När de där orden om att den där perioden i ens liv har stämplat en för evigt kommer. Men hur tusan kan jag tro på det? Hur ska man då våga leva totalt totalt fullt ut. Leva i nuet.
Lars Winnerbäck fortsätter att sjunga sina sånger här på Körsbärsvägen. Och jag känner att det är dags att sätta punkt för denna text som börjar närma sig novellstadiet.
Jag kommer att fälla tårar när jag har sprungit i Berlin. Jag vet att jag kommer att ta mig runt. På något vis. För att kunna visa er där borta som har varit så fantastiska. För att kunna visa er att det går. Det kommer vara tårar av lycka. Och när jag står där efteråt ska jag skicka mitt vykort till det där huset i den där parken som jag promenerade i när jag var tretton år gammal. Det där huset jag gick förbi utan att veta vad som fanns inuti. Till de där människorna ska jag skriva mitt vykort. Jag ska skriva ett vykort till dem lika mycket som till mig själv.
Livet sätter sina spår. Och på nått sätt så vandrar vi alla i våra egna skor. Och spatserar fram på våra egna stigar. Hoppas jag.
home sweet home
KÄnde mig matchimacthi på väg till jobbet. Grå jag och grå presso. Haha. Lovely. Känner mig lite på språng även nu. Lite överskottsenergi. Samtidigt som jag är lite trött. Men samtidigt gillar jag att vara spidad i huvudet. För det är på ett bra sätt. Inga negativa tankar nu nej :D Har en allt kommer att bli kicking-äz bra. :D Varför misströsta liksom?? =)
insåg helt plötsligt
Men inte konstigt kanske att jag fortfarande inte känner mig kry. Inte alls. Hade velat återvända till sängen hela förmiddagen. Hmpf. Men iväg och jobba ska man - tack och lov börjas det först klockan tio. Jag är till och med inte stressad denna morgon. Woho - underbart!
Morgonpromenad unnade jag mig iaf. Konstigt det här - för vissa skulle inte en morgonpromenad betyda att man unnade sig något. Eller att man önskar att man hade fått trotsa regnet igårkväll och springa en härlig runda. Morgonpromenad betyder unna sig för mig. Det betyder verkligen inte träning - men ett sätt att komma ut och andas lite innan man ska iväg och stängas in på jobbet. Och träningen - ja det är ju en del av mig. Går inte att komma ifrån. Att inte lägga tid och energi på det skulle vara som att inte lägga tid och energi på mig själv. Och hur bra skulle man då må?
Men den där tråkiga vilan har väl nochalerats lite. Därav ont i halsen-och ont i musklena. Jag blir typ aldrig sjuk! Och värre än dagens tillstånd vill jag inte att det ska bli. HAR JU SEMESTER I TIO DAGAR. Efter morgondagens jobb. Och massa roligt planerat. Och inte bara när det handlar om löpäventyr...:D
SÅ idag ska jag dricka massvis med förkylnigste. Är iaf inte lika dryg i huvudet idag som föregående dagar haha :D Kanske den närliggande ledigheten och sömn på nästan 8h som har gjort mig förändrad? Haha, lovely :D
Eller så är det för att jag blir härligt glad när jag varje morgon dricker te ur min blommiga jumobokopp - som inte alls skär sig emot tallriken. Kitschigt värre eller hur? :D
Ska pudra näsan och fixa mitt pressokaffe för att sedan bege mig! Kände mig nästan lite väl igår...Haha, vandrade med min takeawaybodum och en satsväska slängd över axeln. Hm...Lite väl? Lattemammaivasastadenaktigt? He... I alla fall. Älskar min press :D
det regnar i min skalle
Vad som inte gillas är det skick kroppen min befinner sig. Det är en förkylning som härjar. Muskelvärk, ont i halsen. Trött. Fy! Dagen har inte varit nådig så att säga. Var så sugen på att gå och träna styrka, hade till och med bokat pass. När jag äntligen jobbade inne i stan. Men icke sa nicke, träningsväskan fick orörd bäras hem igen. Jag är en sån som lite väl ofta kan träna när jag mår halvkasst. Men när jag mår helkasst så säger jag ofta till mig själv att lägga ner de där tankarna.
Fast jag skulle önska att det var tipptoppläge med kroppen idag. Hade nämligen inte haft något emot terrängtugg i regnet! Åh, drömmer! Är det bara jag som älskar att springa med regnet piskandes i ansiktet? Speciellt på sommaren, då det ändå inte blir svinigt kallt....gaah! Istället får jag ta och koka en kopp (balja) te. Borde verkligen packa upp och lägga in min rena tvätt i garderoben (de där kläderna som jag tvättade i söndags...). Kanske kanske!
Dagens, kvällens, projekt kanske. Annars är te och lägenhetsletande ett alternativ. Eller te och ben&jerrys...Glass är bra för själen och det må också vara bra för att boosta kroppen. Eller? :D Let's see!
En bloggare får lov att vara ego och lägga upp bilder på sig själv. Haha, när inspirationen tryter är det väl det som dyker upp :D
för många tankar och för mycket tomhet
Dessutom har kroppen varit alldeles för trött. Igårkväll satte jag klockan på halv sex. För att jag skulle kunna hinna upp och köra en morgonjogg på en dryga timme innan jobbet. Jag vaknade imorrse. Orkade inte röra en fena. Och på nått sätt visste jag redan igårkväll att det kanske skulle kännas så. Jag sov en timme till och tog en morgonpromenad istället. Kunde få njuta lite av doften av skog innan jobbet. 10 timmar och det var inte kul. Det var saker och göra hela tiden, vilket är skönt. Men min kropp skrek nej nej nej. Mitt huvud skrek jag vill inte.
Såhär har jag känt mig idag: som en svettig hög med kläder kastat på ett golv. I princip kanske...:D
Det är iaf mina träningskläder...
Kände mig lite som en barnrumpa - kände mig lite som den där lilla flickan som kom in i butiken. Och skrek. Bara skrek liksom. Högt och herregud vad det skar i öronen. Och mamman reagerade nästan inte. Själv flög jag nästintill i taket...
Bokade tågbiljetter till Eksjö igårkväll. Det fick mig att gå runt i dag och sakna. Sådär som man saknar de som inte längre kan hålla ens hand. Som inte längre kan få en att tro lite mer på livet när det inte är så enkelt. När man allt för länge gått runt i en verklighet som inte är "normal". När man inte längre kan hålla ens någons hand. Det gör ont. Det är inte lätt. Allt tar tid. Det går inte att trycka bort vissa saker. För de kommer bara upp till ytan igen. Idag var en sådan dag.
Så när jag kom hem från jobbet vid åtta, ja, då hade jag inget val. Jag var tvungen att utöva min form av terapi. Springa.
Och nej, det var inte alls fantastiskt. Det gjorde fortfarande ont i kroppen på de ställen som gjort ont under dagen. Och benen var inte så särskilt pigga efter 10 timmars jobb och en banan, en dirckyoghurt och en macka, som ätits sen lunchen. Men huvudet. Huvudet och själen behövde dagens runda.
Det gick inte fort. Det gick inte att springa fort liksom. Men det var en underbar kväll. Och egentligen ville jag springa längre. Och när jag svängde av mot sista uppförsbacken hem och det var nästa 400 meter kvar började jag öka och öka och öka och äntligen flög jag fram. Ville aldrig sluta. Aldrig sluta någonsinn. Men så var jag framme och visst hade jag lovat mig själv att bara springa de där 3 extra kilometrarna än vad som tänkt från början var. För att skona kroppen som gjorde ont.
Jag började längta efter att fäktas också. Att EXPLODERA ut i en perfekt attack där allt verkligen bara stämmer precis. Benarbetet: avståndet, fötterna, placeringen, farten, stegen, energi. När de minimala rörelserna likt en dans kordineras perfekt rätt. Och ingen hinner blinka. Och plötsligt så sitter stöten och hela jaget skriker YEEES! Allt stämmer och energin bara trycks ut.
Idag blev det i alla fall löpning. Tänkapåalltrunda. Det förgågna, nuet. Jobb, bostad (eftersom jag jobbade hela dagen på lidingö hann jag inte till lägenhetsvisningen. Tyvärr, för det verkade lovande. Och eftersom de hade så många intresserade ville de inte ta emot en två timmar efter visningstidens slut....då jag skulle kunna komma efter jobb). Träning, kroppen, kroppen känns bra och kroppen gör ont. Människor. Världen. Stockholm.
Det blev iaf 13 km springa lugnt. Väldigt lugnt. Snitt: 6:11 min per km.
Snurra runt runt runt.
pryl-kärlek
Men nu är den min! Bodum presstake-away! Spacat värre! Det är farligt att arbeta i en butik med så många fin ting! Lönen tillbaka till butiken...?
Kände att jag förtjänade det efter en lååång arbetsdag. Stått länge. 10 timmar. Brukar vara lugnt med en sån dag i veckan. Att arbeta själv heldag. Men nu ska jag göra det imorrn med. Längtar inte.
Men det är att hålla ut. 6-dagars-vecka. Men sen har jag semester, kan man kalla det, i 10 dagar. WOHO! Ser fram emot ngr dagar i Lund och därefter i Eksjö. Spendera med att sova (ja, jag brukar ju tycka det är lite överskattat. Men just nu är jag så in i bengen trött. Så sova skall faktiskt göras. Gud. Sova. Undebart.) träffa familj och vännerna i Lund. Träna! Har utmanat pappan på milen i skrylle. Känner att jag det skulle vara bra att maxa på milen. För hur länge sen var det inte jag gjorde det? Länge sen. Äta massa god mat. Läsa.
Det ska bli fint.
Annars har inget upphetsande hänt. Dagen har inte innhehållit mer än en morgonpromenad, jobb jobb jobb (med alldeles för mycket kaffe....), och komma hem och laga mat. Jo! Ska kolla på ett rum har jag fått veta. Verkar bra! Hoppas! Och juste - köpte världens godaste müslibröd på konsum imorrse också. Ska nog ta mig en skiva snart...mumma...
Men jag är på ett sätt grymt sugen på att springa. Övervägde det på tunnelbanan hem. Men sen var det ju så att jag var tvungen att vila. Kändes i benen. Kände imorrse hur träningen satt fast i benen fortfarande. Och kanske inte så konstigt. Glömmer bort hela tiden att jag har ökat löpdosen mycket under de senaste veckorna. Att en lugn vecka inte är så lugn jämfört med innan. Men skjuter man in vilodagar/vilodag i veckan så funkar kroppen utmärkt sedan.
Men som sagt. Behöver min vila. Ska bli skönt med semester. Men först ska en väldans massa jobb klaras av. Och träning på det. Hm. Tvätta? That's a no no denna vecka helt enkelt....
bara sådär lite underbart kär i världen
Öppnade på Oden imorrse. Har aldrig öppnat själv i stan. Var sjukt seg. Tog en morogonpromenad och vaknade till. Var glad att jag bara behövde promenera sju minuter till jobbet, istället för att pendla i nästan en halvtimme. Suktade efter en kopp kaffe men skulle ju förbreda inför öppning och allt som behöver göras. Och det föränklas inte av att man står och stirrar på några punkter i fem minuter för att man är övertygad om att den där lysknappen ska finnas på de där 3 kvadratmetrarna. Och självfallet så finns inte lysknappen där. Men ja, jag hittade den till slut. :D
Jag och andra Marian, som kom vid öppning, var båda rätt sega. Efter ett tag på ett skrattaåtalltsomgårfelsätt. Ganska härligt faktiskt. Och ännu mer underbart är det faktum att under sommaren så stänger vi klockan sex i stan. Ganska stor skillnad från klockan sju - den där sista timmen gör mer än man anar!
Framt till fyra gick jag och funderade på om jag verkligen skulle springa. Då ville jag helst gå på något pass och träna styrka. Eller dansa. Dansa, är så sugen, det var så länge sen. Men inga tider och pass som passade. Skulle helt enkelt inte hinna efter jobbet. Men någon gång efter fyra började jag längta ut. Efter terränglöpning. Och planerade att jag skulle springa i skogen, mellan 13-15 km.
Och jag kom hem och åt ett andra mellanmål. Och stack ut och sprang. Och helt plötsligt hade den där gråa dagen som varit försvunnit. Inte bara i min kropp och i mitt sinne, utan även världsligt sett. Det var en underbart vacker kväll. Sval. Och skön.
Och jag njöt totalt. Och efter 5 km hittade jag det sista spåret i Lillianskogen - det där spåret längs bort som jag aldrig tagit mig till innan. Och ni kan ana att det var fantastiskt. Träden var vackra. Löven i alla färger. Himlen i alla färger. Dofter. Jord, regn, blommor, tjära. Sommar. (ja, sommar kan dofta) Och HELA kroppen ville bara fortsätta SPRINGA! Jag körde på och kunde köra på. Och det var sådär helt underbart fantastiskt och jag kom på mig själv med tanken - Jag vill ALDRIG sluta springa! Ja, världen blev helt plötsligt fantastiskt. Och man får buga och bocka för moder natur eller jorden eller vad det är som gör att verkligheten och vår värld existerar. Jag såg ett rådjur också. Någon meter ifrån mig. Vi hälsade på varandra som goda vänner (eller kanske gjorde vi inte det - men det var så som att det kunde ha skett kanske.) Det var lite som i en annan verklighet.
Hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Bara det att jag fick lite ont i slutet. Eller ja, sista kilometern gjorde det ju faktiskt väldigt ganska så mycket ont. I typ en enda muskel. Eller punkt. Liten öm punkt för mig. En punkt som brukar säga: dags att lägga in lite vila. Så det ska jag göra. Inte någon träning imorrn.
Men summan idag blev 15 km. 15 helt underbar kilometrar!
Och nu sitter jag här med god mat i magen och supergott te och lyssnar på den underbara herr oskar linnros. Hur kan man beskriva hans skiva vilja bli? Jo - som alldeles fantastisk!
Har fotoabstinens. Hur hanterar jag detta? Genom att dokumentera dess nödvändiga men ack så onödvändiga saker.
Innan träning. Har äntligen hittat mina andra favoritspringstrumpor!
Och såhär kan man se ut efter 15 km terräng. Med håret på sniskan och med krigsmålning, som inte syns så väl - men jag får lov att erkänna att det var pandavarning :D 
mumma mumma - lyxigt värre!
Ben and Jerry chocalate fudge brownie. Med några skivor banan och några valnötter. Himmelrike!
Passar på när man har sjunkit ner i sängen och ser på Flyga drake på tv4. Glömmer ju alltid bort att de har nyhetspauser. Ja, jag ser ju inte så mycket på tv...hm :D Bra film! Hittils. Även om boken är mer fantastisk...
med myssockarna på
Har lagat massa matlådor. Och tvättat. Och konstaterat en massa saker med min korridorsgranne, bland annat att en söndagskväll när det regnar ja, då ägnar många i detta studenthus sig åt exakt samma saker. Matlådor och tvätt :D Vi körde nämligen samma race - och var inte ensamma om det. Smart värre va!
Har prickat av massa saker på min att göra lista idag. Det känns bra. Roliga saker (ja, laga matlådor ÄR ROLIGT - meditativt!). Och har lyckats införskaffa exakt sådan byxor som jag letat efter länge. En söt kjol hängde visst med också!
Och sprang 20 km. I nya trakter. Sprang bland annat på Djurgårn - och där har jag faktiskt bara promenerat runt lite granna 2 gånger. Så upptäcktslysten var jag idag och hittade finfina vyer.
Karlavägen, djurgårn, kungsträdgården, centralen, st:eriksplan, odenplan och tekniska. Så kan det beskrivas. Summa 20 km.
Och hur var rundan? Jorå! Inte helt fel så att säga!
En springa och tänka. Blir lätt på ett visst humör när det är väder likt det som har varit idag. Funderingar kring löpningen och jobbet och bostad. Till hur fantastiskt det är att kunna springa 20 km bara sådär. Ändå. Det var inte länge sedan jag började ge mig på längre distanser. Det tål att kommas ihåg!
Men helt plötsligt lämnade mina tankar något förgånget, som för övrigt kommer upp då och nu i tankarna och som driver mig framåt och får mig att ta ett steg extra - på olika sätt. Alla har vi olika saker som formar oss och får oss att agera på vissa sätt och vis. Även jag har det där som finns i mig och mina tankar. Som jag den senaste tiden börjat tänka på ett nytt sätt om. Och det är bra. För det är ett sätt som gör att jag kan försöka förstå saker och ting om mig själv som jag behöver förstå.
Men hur som helst. En parantes blev det (sa ju att vädret får mig att filosofera :D). Hel plötsligt mötte jag på öppet hav och dimma dimma dimma och regn. Och jag sprang ensam och plötsligt var det som att jag sprang in i en dröm. Som en annan verklighet. Och jag är väl lite speciell, men är vi alla inte det, men jag är en som kan förlora mig i drömmar. Och andra verkligheter. Som fascineras av det. Som kan sugas in i böckernas värld. Totalt. Och älskar det. Som ibland nästan tror att om jag står och tror tror tror så kanske man kan fatta någons hand och ta ett steg in något annat. Ja, det kräver väl vissa stunder. Vissa tillfällen. Som idag. Ute vid havet och vinden ven och dimman låg tät och det var så verkligt och samtidigt overkligt. Naturens under.
Naturens under. Älskar det. Verkligen.
söndagsmorgon
En löprunda hägrar. En staden-runda-kanske? Är lite sugen. Det regnar. Det ska bli mysigt. Kroppen är lite trött. En lång runda i intejättehögttempo. Hoppas bara min garminklocka inte dör i regnet. Hm.
det tål att tänka på
Och nu saknar jag att jag inte har någon såndär utmaning NU!! Vill vill vill! Planerar ett långpass imorgon. Allt från 20 km. Men egentligen vill jag springa 30km. För att det är en utmaning. Och också för att jag inser att det är 10 veckor kvar till Berlin Marathon - AH! Ska bli så kul kul kul!
Och samtidigt som jag tänker - Shit! Borde satsa och lägga in en till växel och köra ännu tuffare....och och och. Så inser jag att det är en hel förändring som skett de senaste 4 veckorna. Vaddå jag snittar på mycket mycket mer träning helt plötsligt?! Och utan att kroppen protesterar (inte så ofta i alla fall :D). Och även om jag inte kutar det snabbaste någonsinn så ökar jag distansen - min veckomängd. Mycket. Och kör också snabbhetsträning. Intervaller.
Men börjar filura på hur jag ska lägga upp min träning inför maran. Har ju egentligen ingen aning. Är bara en liten skit ju :D haha, nä, men kolla träningspogram. Kanske? Svårt svårt svårt...
Det tål att tänka på. Hur man gör. För att bli bra. För att bli bättre än bra! För att bli jädrans bra.
hur man lyckas fastna i en matbutik
Som idag. Efter jag stängt butiken för dagen och pustat ut efter en allt för lång arbetsdag, åkte jag till hemköp t-centralen för att handla lite. Bananer och kvällsmat. Det slutade med att jag, inte för första gången, tog väldigt lång tid på mig.
Det började med ett telefonsamtal, redan på tuben. Pappan ringde och vi började prata. Kom fram till hemköp och gick in. Men så skulle jag ju berätta lite saker och vi pratade om ditten och datten och jag var ju lite lätt småförvirrad redan vid detta stadie. Så jag ställde mig och stirrade på diverse bröd medan pappsen och jag avhandlade diverse trevliga ämnen. Till slut insåg jag att mitt matköpande inte gick särskilt bra, det gick inte överhuvudtaget med tanke på att jag stod still. Så till slut fick jag tyst på mannen på andra sidan telfonen, nästan genom att lägga på. Hehe, vissa kan inte sluta prata (och vaddå, det var väl inte alls jag som det inte gick få tyst på i början...elller :D). Sen kom ju grej nummer två - kvällsmat. Kan för det första gå runt länge i stora fina matvarubutiker och komponera ihop rätter genomatt få inspiration och handla komplement till det som finns hemma. Men nu var jag ju helt hungrig också! Kombinationen hunger och en väldans trötthet skapade en inte så lite smått förvirrad Maria. Lägg sedan på att butiken var mer än proppfull...Haha, galet galet. Men till slut kom jag i alla fall där ifrån.
Men att handla. Det är ganska fascinerande. Matvarubutiker. Alla man stöter på. Stod tex vid naturgodiset och överläggde med mig själv om jag skulle lägga pengar på gott. (vilket jag gjorde mumma...väntar på mig...) Och en 30-årig man kommer fram och frågar om de är lite beslutsångest? Jag svarar skrattande att jag aldrig borde släppas lös i en matbutik när jag är hungrig. I alla fall. Till sut lämnade jag butiken - i ett stycke.
Men man ser väldans mycket intressanta saker. Matvarubutiker - en plats där man kan filosofera över människor. Det är dagens sanning.
Vad som också är dagens sanning är att det är ganska så härligt att det regnar. Har precis kommit hem efter en liten promenad i regnet och hur underbart är det inte att kunna sitta med sin kopp supergott rooiboste och lyssna på Melissa Horn och regnet som smattrar mot rutan. Passar mig perfekt ikväll. Är som sagt trötter.
Vilket har sin förklaring. Vi hade nämligen en finfin utgångskväll igår. Många fina steg och fina möten! Kul kul kul!Vilket betyder att min sömn denna natt har varit närmast obefintlig. Att börja jobba imorrse var inte nådigt. Kaffe - älskar mina cappuccinos. Dagens konstaterande :D
Så te, kanske någon rostad skogaholmslimpaskiva och choklad. Kanske en film. Det blir kvällens melodi. Det gillas :D
Skogsmulle nummer ett. Älskar regn!
det var som att trycka på en go-knapp.
Sprang och filurade idag. Om hur jag vill bli bättre. Vill bli bäst. Det kan jag inte förneka. Men det vill jag ju på allt. Knasbanan.
Men jag vill bli snabbare och kunna springa i ett högre tempo under längre tid. Bara köra så himla hårt. Kunna köra himla hårt. Efter 8 km idag blev jag lite trött på mig själv. 8 km avverkades inte i bästa tiden. Även om det behövdes en tid att tänka. Även om kroppen var sjukt seg och det var skönt att lunka på i runt 5.45. Så blev jag sjukt less på mig själv när jag blev omsprungen av några med bästa steget. Och ökade. Och önskade att man hade någon som puschade. Och blev lite sur. På mig själv. För att jag vill kicka äs. För att berlin marathon börjar närma sig med stormsteg. Sådär helt plötsligt.
Och ökade stegen och sprang lite längre än tänkt. Summan blev 18 km. Det kändes bra. Väldigt bra att impulsivt köra längre. För att det gav mig prestationsglädje. Bra bra helt enkelt. Men ändå - måste tänka på hur man bli bättre?! Hm. Tricky tricky....
löööning!
Haha, kan inte hjälpa det. Men det är löningsdag idag. Och jag kan inte hjälpa det, men jag loggar in på mitt konto och ser...pengar som trillar in för timmars jobb. Och det är underbart att känna att man klarar sig helt själv och äntligen för EN gångs skull sen man kom upp till Stockholmo har lite mer pengar än till hyra och mat...
Speciellt eftersom jag måste köpa det där nya löparskorna (faktiskt ett måste...:D). Och lite outfits som passar till jobbet.
Tufft läge va. Tufft läge. Äntligen måste jag konsumera...Haha, materiell lycka är faktiskt underbar ibland :D
Och det var ju ett tag sen om man säger så.
Och materiell lycka är jag ju medveten om, att den, den kan slänga sig i väggen egentligen. Om man jämför med upplevelser. Att träffa människor. Att resa. Se nya platser. Springa i timmar...:D
Morgonkaffet är snart uppdrucket. Jag ska filosofera vidare här hemma en stund till. För att sedan fortsätta i filosofins tecken och bege mig ut på en löprunda. Innan enbart 5 timmars jobb och sedan lite löningsfirande kanske? :D
För att det är fredag (och helg även om man jobbar imorrn :D)
te och rostade mackor och snart dags att lägga huvudet på kudden och sussa sött
Efter en lång dag sitter jag förnöjt och mumsar i mig rostad macka (danskt rågbröd - mumma!) med brieost och fikonmarmelad. Lite rooiboste med äpple, kanel och chili. Eller lite och lite. En ganska så stor kopp kan man väl säga :D
Det har varit en lång dag. En lång dag. Snacka om att dagens väder påverkat mig. Detta tryckande väder! Gaalet. En hel del att göra på jobbet. Glad för mitt morgonkaffe. Glad för min eftermiddagskopp. Störd på en crazy kassaapparat. Som strulade och gjorde att jag var tvungen att stanna kvar lite extra. Me iväg kom jag till slut och kunde därefter ta mig till Odenplan och dagens andra träningspass - ett superjobbigt och svettigt shapepass. Glad i hågen över allt det jobbiga - det var superhärligt faktiskt. Shape - funktionell styrka. Är ett pass som passar mig. Något som jag behöver. Behöver träna rörlighet och styrka. Bra helt enkelt :D
Och sen fick jag uträtta mina ärenden och bocka av på listan. Och lämna tillbaka biblioteksböcker och betala av skulden som var mindre än jag trodde - trevlig överraskning. Ynka 5 kronor föll i bibliotekets kassa.
Promenad ner till stan och uppmötning av Mikaelan som återvänt från riket Italien. Brunis :D Thai i vitabergsparken. Sommarkväll helt enkelt!
Finemang avslut på en dag där seghet varit ett ord som velat upprepa sig...Shape, thai och en vän vände dagen till det bättre (och ja juste - den där morgonjoggen och frukosten var fin den med. det var mer tiden emellan som var seg. eller ja, egentligen hela dagen. men ja, för många tankar...lämnar det helt enkelt.)
Ska skriva ett brev. Sen ska jag sussa sött. För jag börjar först klockan 2 imorgon. Underbart! Det blir en liten sovmorgon och sedan en löptur. Och lite fixande. Låter fin fint i mina öron :D
För att ibland står man på en stenhög som är en forntida kungagrav och ser ut över världen och känner sig sådär mäktigt livsglad!
morgonjogg och lite lyxgare frukost...
En banan och vatten i magen. Ut ur dörren och möts av en väldigt tryckande morgon. Inte mitt favoritväder precis. Men det var bara att köra på. 11 km blev det. Kroppen var seg faktiskt.
Men jag gillar att det ändå går att ta 11 km sådär. När man är trött, kroppen lite seg och vädret kasst. Att jogga runt i Hagaparken och se solen få vattnet i viken att glittra sådär fantastiskt. Att springa igenom en stad som verkligen håller på att vakna upp.
Att komma hem och ta en snabb strech och en härlig dusch. Att äta sin gröt med banan, russin och valnötter. Lyxa till det med ett kokt ägg med kaviar på knäckemackan. Och en med brieost och fikonmarmelad....Hur gott? Super!
Nu blir det jobb för hela slanten! So long mister cool.
terräng, tusingar och avtal på plats!
För att sedan åka iväg och skriva på avtalet för nya jobbet :D 10 augusti är en tisdag och den tisdagen är jag på plats på nya jobbet - yeah :D
Lunchen ska ätas klart och skorna ska på och väskan tas i hand och jobbet nycklar och hem nycklar får ej glömmas! Och sen springer jag till bussen!
Drömde om att kunna hoppa i havet under mina sista kilometrar idag...men ack nej. Efter 20 km och ett bad i havet var jag lycklig i lördags :D
att flagga på en blogg!
Om att flagga på sin blogg. Så jag flaggar så in i bengen med detta inlägg :D
Bostadsbristen i denna stad Stockholm är svår. Vi är många som letar letar letar. Jag letar, jag är stammis på blocket och besöker denna sida varje ledig minut. Skickar många många mejl varje dag. Håller tummarna för att helt plötsligt finns det där rummet eller den där lägenheten ledig. Jag tänker för varje dag att ja, man får väl lägga lite mer pengar på hyra.
Men nu har jag bara tre veckor kvar i det rum jag hyr. Och flaggar därför på min blogg. Bostad.
13 augusti ska jag fly mitt nuvarande bo. Och jag söker rum/lägenhet från dess eller innan. Eller rent av efter. Söker för en vecka, en månad, flera månader. Beredd att betala vad det kostar. Är inte oansvarig. Har referenser. Är en med go i som får saker gjorda. (ja, ta en sväng och läs igenom bloggen min så får ni se en sida av mig. Men döm inte för hårt - för en blogg är bara en blogg! :D)
Vi söker alla nya vägar. Bloggen kanske blir min väg till ny bostad :D Vem vet! Nu finns i alla fall tanken även här!
För att jag inte vill bo här (humorn min är ganska givande i vanliga fall :D)
en helg i Skåne
Tisdag och jag är tillbaka i Stockholm. Hemma och har jobabt tio timmar, storhandlat och lagat mat. Nu ska jag packa upp. Sen sova. Underbart roligt helt enkelt :D
En fantastisk helg. Det är intressant det här med de platser där man känner att man hör hemma. Mitt Juleboda. Min plats. Min plats att andas på. Forever and ever :D
Och sen blev det en fin dag i Lund igår också! Med 13 km härlig löpning på morgonen, NY MOBIL (behövdes då förra mobilen levde sitt eget liv. Inte coolt.), fikande med vänner, lunchande med pappan - som man inte sett sen Paris i början av juni, cyklande på min underbara cykel. Just det, hann sitta säkert två timamr i teliabutiken också :D Var där tre gånger på en dag. tredje gången gilt så att säga!
Men det var så fint att komma tillbaka till Stockholm. Efter att ha krängt en halv påse gifflar på tåget sussade jag sött i en timme och vaknade precis i tid för att se vackra staden närma sig. Och då kände jag - fan va bra det känns att bo här.
Så det gillas.
Bilder. Kan inte låta bli!
En jag och en mamma. Stenar. Kivik. Glada spatserande fram. På Österlen.
Springa 20 km och älska livet
Smaska i sig massa god sommarmat....Det FINNS MAT I KYLSKÅPET - MAN FÅR HANDLA VAD MAN VILL :D LYX :D
Att dricka många koppar kaffe i den där koppen som funnits sen man var så liten att man säkert inte fick dricka ur själva koppen. Att ta ett kvällsdopp och kura ner sig i tjocka tröjan och titta ut över havet och tänka. Livet är plötsligt så himla underbart!
stockholm-juleboda-lund: a weekend away
Har landat i Lund! Efter jobb och efter 5 timmar på ett äckligt tåg, som var varmt och instängt men i alla fall kom fram till sitt mål i tid, befann jag mig i fredags i Skåne. När dagen blev natt var jag äntligen framme och kunde mötas upp av mamman min. Och få återse mitt underbara paradis, mitt Juleboda.
Min plats där sinnet får ro. 100 meter från havet. Med skog på andra sidan vägen. Omgiven av sommarhus, barndomsminnen, doften av hav, salten i blåsten, vinden som viner. Underbart!
En hel lördag och en halv söndag. Och sedan damp jag ner här i Lund. Eller ja, körde ner till Lund för att vara exakt. Känner mig just nu så där härligt utvilad.
Började lördagen med frukost med fint sällskap utomhus. Det hade regnat, var sjukt tryckande men härligt varmt.
Och sedan snörde jag på mig mina dojjor och begav mig. Började springa längs havet, sedan upp mot Olseröd, vidare till Maglehem för att sedan vända in mot skog. Såg ut över mitt vackra älskade österlen och ville bara ropa HEJ HEJ HALLÅ jag ÄR HEMMA IGEN!
Skog, underbar svalka i den extremt tryckande förmiddagen. Och sedan kom jag ut på Ravlunda skjutfält och solen började gassa och jag sprang på och hälsade på alla får och gjorde små fina hoppsasteg och mindes alla fina cykelturer och det där ridlägret jag var på då jag bara egentligen ville hem. Det var jag och hela världen och jag skrek faktiskt HEJ HEJ HALLÅ för varför inte vara trevlig och hälsa på världen. Det var ju ingen som kunde kolla ut mig som någon suspekt person som halvskriker för sig själv.
Underbara 2 h, 20 km. Och jag återvänder till "min" bunker, "mina" metrar på långa sandstranden, för att kasta av mig t-shirten och vätskebältet och slänga mig ut i havet. SÅ JAG HAR LÄNGTAT!
Hur lycklig kan man bli?
Och komma hem och äta supergod sommarmat på terrassen. Köra med mamman till Kivik och handla färsk fisk. Komma tillbaka och strunta i regndropparna som plötsligt kom. Dricka kaffe och äta kanelgifflar.
Promenera ner till havet, där alla min tankar bara måste finnas kvar någonstans i luften, för så många många tankar har tänkts just här. Promenera i sanden och vattnet en stund. Lägga sig på en bunker och titta upp i himlen och bara bara bara vara vara vara.
Gå och äta middag hos goda vänner till mamman som är helt underbara. Han domare och sjukt intelligent och väldig ärlig. En sån där människa som vaknar halv fem en moron och sedan en timme senare på grund av ett infall sitter på flyget ner till Berlin. Hon doktoriiiiiinan som bara är så naturligt underbar.
Massa god mat och trevligt sällskap. Sedan ett kvällsdopp i havet för min del. För att sedan kura ihop sig i en gigantiskt stor landettröja och titta ut över havet. Ensam men ändå inte helt, för det är inte tomt på stranden.
Fick en bok av vännen, han sa: du måste läsa den, du kommer nog gilla den. Och jag har alltid varit en boknörd och nu låg jag och läste under natten och fortsatte på morgonen för att ha läst ut boken vid elva. Hur underbart? För att sedan springa en 11 km och sedan hoppa i havet.
Äta glass på Rigelleje. Mer strandpromenad. Kaffekoppar som alltid funnits. Lämnade paradiset och kom hit till Lund. Satt på stortorget kvällen igår och mötte mina fina vänner och pratade och pratade. Saknar att inte finnas nära de man tycker så mycket om alltid. Så jag vill bara se alla fina hela tiden när man har möjlighet.
Och nu dricker jag kaffe. Men ska svida om och hälsa på Lund genom en springtur. Inget avancerat. Bara springa.
SÅHÄR LYCKLIG BLIR JAG I MITT PARADIS:
och att möta upp alla fina här i Lun gör mig lika glad. Men det är en annan utläggning :D
för att en promenad genom stan inte alltid lämnar mig helt oberörd.
Promenad från finaste trastgatan där ett rum kollades in. Rummet var fint och lägenheten en sån där underbar gammal sekelskiftslägenhet, men helst skippar jag att bo med en äldre kvinna, även om hon verkade supertrevlig. Som har två katter som jag inte helt tål. Men lägenheten ligger ju fantastiskt fint. Det gå rinte att förneka.
Snurrig i huvudet, klockan var halv nio och jag hade åkt direkt från jobbet. Det var varmt. Jag promerade över bron till gamla stan och upp mot drottninggatan. Inte den där bron slussen gammla stan. Utan den där andra. Så man slipper spatsera västerlånggatan fram. Och stockholm var så vackert och hela jag bubblade av alla tankar.
Snurrar snurrar snurrar snurrar tusen varv. Bugar och bockar för allt roligt som händer. Är superglad över jobbet jag fått. Är smått orolig över min boendesituation. Har svårt att inse att jag fått jobbet.
De senaste två veckorna har jag knappt varit hemma på körsbärsvägen. Hittat på så mycket kul. Så fina sommarsaker. Och känt hur livet tett sig rätt så sådär underbart som det är ibland.
Men ikväll vandrade jag fram och kände mig lite trött. Blir så trött på den där osäkerheten som gnager i mig ibland, den där rastlösheten som liknar rotlöshet. Det där som försvinner men kommer tillbaka, det där som jag hoppas kunna lära mig hantera. För vm vill leva destruktivt? Inte jag i alla fall. Det kan jag svära på.
Men ser man sig själv ovanifrån då börjar jag fundera. Över hur andra uppfattar än. Hur man får lov att vara, om man är sådär fel ibland.
Hur många roller man faktiskt spelar.
Satt och promotade mig extremt förra fredagen. För att få jobbet. Sa sanna saker, för jag tror aldrig att en vit lögn hjälper. Var tvungen att säga allt bra jag har gjort. Hur ska man annars få ett jobb? Och jag antar att de blev imponerade. Fick ju jobbet jag aldrig trodde att jag skulle få.
Så kanske borde man själv bli lite imponerad över sig själv? Så att säga.. Det kanske är dags att ge sig själv bekräftelsen som är så lätt att söka från andra människor. Som gör att man blir sådär osäker. Ibland sker det saker, och möten, som gör att man glömmer bort att se sig själv utifrån. Jag älskar det. Jag älskar att bara vara. Att slippa alla mallar alla måsten och alla sätt man tror sig vara. För man är så mycket mer än det som fångas upp på en sekund eller två. Och hur jobbiga är inte kraven om man ska vara perfekt varje sekund. Hur kan man existera då. Det är frågan. Något som kanske är dags att inse. Kanske.
Men då måste man kanske våga ta ett till steg. Ett steg åt sidan, rakt fram, bakåt. Åt höger åt vänster. Eller stå still lite grann. Eller lite mer.
Underbart! skog, backar och något jag vill kalla intervaller
Sitter här underbart endorfinkickad, ska hoppa in i duschen. LÄNGTAR efter havet NU! På lördag på lördag är det jag och mitt underbara Juleboda. Har finfina planer :D
Ut i skogen, Lillianskogen eller vad det nu heter - att jag aldrig lär mig... - för att springa intervaller. 1000-ar. Dryga 2 km uppjogg för att sedan köra 3x1km med 40 s joggvila. Sdan 2 min joggvila och därefter 3x1 km. Nedjogg 2km. Gillar att köra detta upplägg. Gillar också att lägga på någon intervall :)
Men jag springer ju lite samma sak va. Har fått fjong på den här lilla serien och älskar att springa i backarna. Men jag kommer ju inte upp i samma tempo som om man kör på platt mark. Borde prova köra najsiga intervaller på typ bana.
För jag fick en sådan underbar upplevelse. Förutom att hela löpturen var riktigt härlig och benen var pigga och huvudet med och det doftade skog och sol och underbart är ordet helt enkelt. Förutom det, så fick jag extra 250 m spurt. Efter sista intervaller, när Garminklockan piper en kilometer så ser jag underbara raksträckan famför mig och jag vill bara ge allt och jag ger allt och det var så jäklans underbart att bara flyyyyyga fram!
Helt underbart helt enkelt!
Modifierad smoothie här under. Med en bit päron i. Nu strech, dusch och sedan en tur på stan innan jobbet!
väntar och p3 går på högvarv....
Imorrse när jaget jag vaknade upptäckte jag en häpnadsväckande upptäckt...enda gången jag vaknat inatt var klockan 6 imorrse! En halvtimme innan min uppstigning. Skönt! En natt som sovits igenom är guld värt.
I detta nu sitter jag i träningskläder och väntar. Åh, om man ändå skulle ha väntat på något trevligt löpsällskap. Men icke sa nicke. Istället ska hon jag hyr av bo in sig i rummet i en halvtimme och visa upp det för hyresvärden. Och jag ska icke-existera en stund - och finns det något bättre sätt att göra det på än genom att sticka ut och springa en tur? Naj naj.
Sen blir det sådana där konstigheter som jobb :) och ska titta på ett rum ikväll. Vid mariatorget. Skulle ju vara najs värre om det är en höjdare. Tror nämligen att det inte är mer än 10 minuters promenad till nya jobbet :D
någon gång ska vara den första - cyclingPuls, check!
Har i alla fall testat på CyclingPuls idag! Och jäklar i det - svettpölen under golvet: japp, så sant som det är sagt. Men hur kul som helst, med favoritinstruktören. Har kört hennes pass på Hötorget innan. Me lika. Men pulspasset var riktigt riktigt kul och jobbigt! Inte helt fel helt enkelt.
Dessutom var det bra att jag äntligen fick mig alternativ konditionsträning. Har typ fått ett blåmärke, kan man väl säga, på min fot. Ovanpå liksom. Sedan Hornstull-Järna. Känns som ett blåmärke. Eller brosk typ? Hm. KÄnns lite, men inte särskilt farligt precis. Men man ska väl vara lite aktsam. Typ massera har jag hört. Blodgenomströmmning!
Annars har det jobbats. Ätit de godaste körsbären, cravings!, och bugar och bockar inför kära Hanna som valde de bästa :D Har varit trött - vem tusan kan sova när det är sjukt varmt och Roslagsbanan går precis utanför ens fönster? Och det känns som att ens öra blir överkört av ett tåg varenda...Ja - problem problem. Men det börjar bli störigt när man inte kan sova ens hela 6 timmar. Blä på det.
Men mat ja! Ska ta mig en titt om städningen är finito! Mat. Mat mat....:D
staden staden stadenkaffe, jobb och svett och oväntade nyheter!
Herrejisses vad varmt det har varit idag. Butiken på Odengatan var inget annat än en bastu. Inte coolt.
Kaffet som dracks innan med modern - det var i alla fall en höjdare:) Mumma!
Efter jobbet spatserade jag i alla fall till Odengatans Sats. Lite Shape tränades. Svettigt värre. Men lite härligare att svettas på ett träningspass i alla fall! Gött helt enkelt. 
OCH DET BÄSTA AV ALLT. Det som gjorde dagen helt okej. Mer än okej.
Den där jobbet jag önskade så att jag skulle få. Det där jobbet som jag igår ställt in mig helt på att jag inte fått. Det där jobbet. Det DÄR JOBBET ÄR MITT! YEAH!
Var tydligen outstanding :D LYCKA LYCKA LYCKA :D
tvätt, morgonjogg och frukost - check!
Åt en banan, la in tvätten i tvättmaskinen, snörde på mig mina skor (eller ja, gjorde väl det innan tvätten...iaf!) och stack ut och sprang. Det var svalt och skönt. De första 5 minutrarna :D
12 km härlig morgonjogg, snittade 05:54. Perfekt för en morgon! Total tid 1:10:45. Så himla skönt. Hade kunnat springa längre! Den där bananen innan löpningen var guld!
Tvätten klar och frukost i magen! Sugen på yoghurt - mumma! Underbart just efter en löptur. Don't know why. Annars är jag ju grötfantast number one :)
Och nu ska jag möta upp mammsen för en kaffe innan jobb - alltså spida liiite!
yoghurt m. banan och nektarin, musli och valnötter. Macka med kokt ägg och kaviar, messmör och banan (ja, jag är fortfarande beroende :D). Grönt te!
Redo för resten av dagen (en bastubutik på odengatan väntar...hehe)
fin måndagskväll med finfint sällskap!
Men sedan kunde jag ju möta upp Mammsen som är i Stockholm för jobb. Hon och hennes kollega mötte mig vid centralstationen. Kollegan hon skulle med natttåget tillbaka till Lund, så det blev ett restaurangbesök i närheten. Själv smaskade jag i mig en vegetarisk hamburgare. Så gott. Faktiskt - vet inte när jag senast åt hamburgare. År sedan?? Hehe. Kanske. Vegetarisk hamburgare med hallomiost var iaf hur gott som helst. Ett glas kallt rosé i värmen - vaddå sommarunderbart :)
Sedan promerade jag och mamman upp mot Vasastan. Och stannade och köpte varsinn glass - fin efterätt. Testade Ben&Jerrys nya - måste säga att den uppskattades mycket! Sedan skildes vi åt vid Roslagsgatan.
Fint att umgås lite med mamman min. Imorgon blir det en morgonkaffe på ett kafé innan jobbet! Hur mysigt som helst ju!
Älskar att komma "hem". Älskar denna gata när solen går ner. Häromdagen vandrade jag hem i fantastisk solnedgång, förbi den där grekiska restaurangen och hörde gitarrspel från våningen ovanför. Guld värt.
kameran gjorde inte ljuset till viljes. Men ändå. Så värmer det i mitt hjärta. En månad till. Känner lite sorg.
några helt underbara löpsteg och funderingar senare...
Åh! Det blev precis en sådan löprunda jag riktigt längtat efter. Tio i åtta stack jag ut. Och visst var det svalare - men ack så varmt! Men i jämförelse med tidigare på dagen var det himmelrike nummer ett. Började springa i mot brunnsviken och haga-parken. Och benen kändes så lätta och sinnet så glatt och jag ville bara springa springa springa i en underbar sommarkväll. 15 km senare sitter jag nu här, har precis ätit mat och mumsar nu på lite digestive och choklad.
Livet känns ju ganska så härligt nu va! Älskar hur kroppen bara vill allting - orkar allting. Älskar att jag sprang 56 km förra helgen. Att jag körde 25 tuffa terrängtuggande kilometrar igår. För att idag kunna sväva fram 15 km.
Att kunna springa i terräng i extrem värme med nya löparbekantskaper. Att sedan kunna spatsera vidare genom underbara Stockholmsstaden och se kvällen och natten från en annan sida. Sommar. Sommar. Sommar.
Sprang och finurlade på livet och allt nytt som händer. Jag bara är och det är tusan fantastisk!
det blev visst glass istället
Det får helt enkelt bli löpning om några timmar när värmen lagt sig. Om det nu bli svalare överhuvudtaget vill säga!
värme.....och beslut?
Jädrans vad varmt det är idag. Kom precis hem efter att promenerat till Brunnsviken. Där fann jag mig en klippa i skuggan - mitt emot badplatsen. En minibadplats med lite folk. Underbart och det fläktade fantastiskt. Satt och skrev med fötterna mina i vattnet. Låg och kollade upp mot himlen och trädkronan som svajade. Njöt av värmen, skuggan och vinden som fladdrade fram. Underbart.
Benen de mina har inga skavanker efter gårdagens terräng. Sitter och funderar på om jag ska skynda mig enormt mycket och spida ner till odengatan för en timme spinning nu klockan fyra. Eller om jag ska köra en löprunda. Men, det är fortfarande sinnesjukt varmt va. Men men. Svårt att ta mig inomhus för att träna. Känns lite fel. Men kanske bra för benen med lite alternativ träning...hm. Svårt val. Och juste - måste bestämma mig nu ju!
Det enda jag kände av var en viss vätskebrist igår eftermiddag och kväll. Tog en liten powernap.
Och drack vatten. Sen kändes det bra mycket bättre. Vatten är superrviktigt i dessa tider! Verkligen!!!
mumma!
En promenad senare ner till närmaste bageri och jag kom hem med mer än vad som var tanken från början. Bröd var planerat - detta köptes. Men vem, vem kan motså en morotskaka som ser ut såhär? Energi!!!! Självklart efter en stor lunch :D Mumma nummer ett!
Mumma två: kaffe i en av mina favoritkoppar. Tillsammans med goda morotskakan = smaskens!!!
Och kanske. Kanske ska jag ta och ta och slita mig från knattrandet nu. Och typ ta bort gamla nagellacksrester. Ingen vacker syn kan jag lugnt påstå.
Terräng tugg - you gotta love it!
I alla fall. Det blev inte Ursviks alla distanser för mig idag. Men ett par hederliga 25 km i tuff terräng - det räkte väldigt gott och väl får jag nästan säga :)
Tunnelbana till Hallonberga, stötte på ännu en lätt förvirrar själ som aldrig satt sin fot i Ursvik. Tillsammans hittade vi vägen fram. Möttes av finfina löpare som stod beredda. Många från förra söndagen, då Hornstull-Järna sprangs, var på plats. Så det blev en del härligt hejande och hur känns benen? Härligt! Är superglad att vara med och springa med människor och känna gemenskap med andra löparnördar! Miranda var självklart på plats, då det var hon tillsamans med några andra som dragit ihop det hela! På plats var även Maria, som redan kört på en härlig distans till Ursvik - hon hade 22 km i benen!
Först ut var i alla fall Extreeeem spåret. Betoning på Extreeeeem. Hade sett fram emot detta spår. Hört att det var något att bita i. Sprang bredvid Miranda och Maria - båda två frälsta av Ursvik sedan tidigare. Och fick höra: snart kommer backen. Oh my god. Typ. Haha - underbart - peppad till tusen helt enkelt!
Vi var 22 från start, men ganska snart delades vi upp i olika grupper. Det var mer hanterbart att kunna springa i den fart man ville och med färre människor. Spåret är inte det bredaste. MEN DESTO ROLIGARE. Kan lugnt påstå att även jag nu är helt URSVIK-Frälst! Underbart vackert. Hård terräng. Vad kan man annat göra än att älska platsen? :D
15 km senare sprang vi in på tiden 01:33:40. Kändes hur bra som helst. Några försvann för att fylla på vatten. Hade behövt vatten, med tre vätskebältes flaskor var jag på minus så att säga. Men fick vatten då påfyllningsgänget kom tillbaka.
Och nu var det dags för femman! Vi körde på och sprang i ett najs tempo. Kom in på tiden 27:33. Nu var det VARMT! Gaaah. Riktigt varmt. Och jag var grymt törstig. Och mådde rätt så illa. För lite vatten, varmt och alldeles för lite sömn. Enbart några få få timmar kunde jag räkna in. Tanken var att käka lunch och sedan köra resten av spåren: summa allt som allt 37,5, tror jag, km. Men jag visste att jag inte skulle kunna få ner en bit mat och sedan springa. Och att vänta medan de andra åt för att sedan springa resterande skulle jag aldrig palla. Behövde energi. Så jag åt en sesamkaka på språng, som jag kände att magen klarade. Och bestämde mig för att köra en femma till för att sedan call it a day. Så, dock utan att ha fått mer vatten i mig - dumt nog - sprang jag ett varv till på femman.
Underbart. Jobbigt. Varmt. Men jag sprang faktiskt 8 s snabbare än när vi sprang i grupp. Hehe - gött.
TÖRSTIG som få tackade jag för vattnet Maria köpt till mig och drack en liter när jag strechade. Minus på vatten. Totalt.
Det var varmt och soligt från början och därefter sjukt sjukt sjukt tryckande asvarmt.
Så jag satt i gräset med allt folk en stund och drack en fin liten energidryck som Miranda fixat fram till oss alla. Sedan lämnade jag alla till sin lunch och därefter resterande dryga 17 km.
Så om någon såg en dammig och svettig liten lort som log stort på tunnelbanan så kan jag svära på att det var jag :D
Summa blev alltså 25 km terräng! Tufft men jädrans underbart! Det sociala var underbart det med.
Och nu sitter jag med Stockholm utanför mitt fönster och njuter av livet :D Ganska så najs helt enkelt. Och borta är smutsen sedan några timmar tillbaka. Ganska så najs det med :D
kväll på körsbärsvägen
Ikväll är det jag som laddar...Efter ganska sen stägning kom jag hem och kunde förnöjt bara värma god mat i mikron. Älskar att jag är duktig på det här med matlådor. Räddare i nöden när man busscahffören kör ifrån en och man måste vänta de allt för länge när magen kurrar allt för högt. Då är det underbart att komma hem och upptäcka att MATEN ÄR KLAR :D Var dessutom sen på en liten promenad och köpte hederlig finfin Skogaholmslimpa. Och juste - digestivekexen följde visst med på ett hörn de med:) Intressant vad man blir sugen på ibland. Det var inga cravings efter choklad eller dylikt denna dag - men rostad skogaholmslimpa med smör och ost och messmör (inte på samma macka - så galen är jag inte!). Det var smaskigt gott. Några sådan slank ner. Och digestive med ost! GOTT!!!
Laddar ju inför morgondagens Ursvik All In! Tänker mig att jag ska vara med hela dagen - om jag inte får några andra stora planer för seneftermiddagen. Men fram till lunch är jag på g och kutar runt i terräng. Och 20 km terräng (har hört ryktet om att det är underbart sjukt jobbigt :D) behöver en laddad kropp! Och sinne of course :D
Kurade ner mig i sängen och såg på Nyckeln till Frihet. Morgan Freeman är kung. Fantastiskt. Fantastisk skådespelare. Och nu tänker jag lämna mina tankar på allt möjligt och ägna mig åt läsning. För en stund. För att sedan sova. Soova.
Men i huvudet snurrar det ena och det andra. Det ena. Det andra. Roligt, spännande saker. På måndag på måndag!
yoghurt i mitt hjärta
Så hemma en kort sekund för lunch. Och nu bär det av mot jobbet!
försöker varva ner
Hemkommen från jobbet, och har ätit och - hör och häpna - plockat i ordning i rummet mitt. Helt plötsligt hade mitt golv ändrat karaktär och bytt namn till garderob men nej, det gillade varken jag eller kläderna. Men jag har fart runt som en...ja, något. Och därför har stökigt blivit synonymt med marias rum.
Aaaaaaa! Det är så mycket roligt som händer just nu. Och så mycket som jag vill. Och en hel del som måste fixas. Det snurrar helt enkelt lite i min skalle.
Och jag insåg precis att ja, just det, jag sov visst bara 4 h inatt och har varit igång sen klockan sju.
Men det känns superkul! Det gick faktiskt bra på den där arbetsintervjun! Imorgon ska jag på intervju nummer två faktiskt. Träffa ett högre höns så att säga. Var inte alls nervös imorrse - men nu fladdrar det lite fjärilar i magen min! Blev jättesugen på att få det här jobbet! Verkligen! AHHHH! Hoppas! Hoppas det går bra imorgon! Behöver det. Att det går bra. :D
Älskar att ha massvis att göra. Älskar sommaren-och-alla-ting-som-händer. Att kunna träna morgon och tidig förmiddag för att sedan jobba till kväll för att sedan svida om och hitta på festligheter natten lång. Som igår. Att ha en ledig dag och göra allt och inget. Vem bryr sig då om ens rum är lite stökigt?
Eller att springa långt och länge. Får underbara flashbacks från i söndags. Ser fram emot lördag och TERRÄNG! Terräng och jag - vi har börjat få en finfin vänrelation vi två. Och på lördag blir det terräng och sociala löpare som sällskap. Kan det bli bättre? Aaa juste - det ska ju vara sol också :D
Men - måste varva ner. Och förbereda mig inför imorgon. Fjärilar i magen!!!
och det är varmt hela natten lång och det är en Stockholmsnatt och...
Efter jobb och stägning igår begav jag mig hemåt. För mat och dylikt. Innan jag mötte Mikaelan för att köra favorit-klipp/berg-vin-repris. Finns det något bättre än att sitta på ett berg på söder och titta ut över vackra Stockholm när solen går ner och när man inser att man sitter i en sommarklänning utan strumpbyxor. Nej. Det finns inget bättre. Hamnade på Strand (plötsligt har det blivit en giveet hängställe. Och visst gillas det :D).
Och det var sak samma att jag bara sov 4 timmar i natt. Vaknade sjukt pigg klockan sju. Hoppsan sa och gick och tog en morgonpromenad. Fixade med förbredelser - skulle iväg på en arbetsintervju! Hann till och med sitta och dricka kaffe i solen en stund. Underbart!
Jag vet att jag har jättemycket energi - även om jag inte sover. För mig är det inte konstigt. För jag tar igen det. Det är inte så att varje natt består av superlite sömn. Men man kan ju se det som att ibland så ger upplevelser, kvällar, dagar, ultradistanser :), lika mycket energi som sömn!
Och arbetsintervjun då? Jodå - just hemkommen därifrån. Det kändes så bra! Haha, man kan ju känna sig i sitt esse ibland - och det gjorde jag iaf denna dag. Så jag håller tummarna för andra intervjun. För detta jobb lockar lockar lockar :D
Nu kurrar magen sönder. Lunch? JA!!! Sedan blir det jobb. 5-timmars dag är en fin jobbdag :D Speciellt när man jämnar ut det med tiotimmarspassen...he. :D
härlig förmiddag i träningens tecken
Sitter och sörplar i mig en kopp kaffe. Lagat lunch och matlådor (2 st. men ändå...). Ätit massa lunch och njutit över dagen. Och nu är det jobb som väntar!
Men denna förmiddag, denna förmiddag. Finfinemang. Hade tänkt köra styrka igårkväll utöver mitt lugna förmiddagslöppass. Men sen blev det ju bostadstittande. (Det ena rummet var långt åt...och int värt sina pengar. Det andra kollektivet var jättefint. Dock ville de ha ngn som kunde ta rummet nu. Och själv har jag ju en månad kvar till godo här.).
Så denna morgon snörde jag på mig skorna vid halv nio och sprang ut och körde 9 km underbar terräng. Åh! Hade velat springa lääänge. Men hade fortfarande den där känningen i bakre benet....Så jag vände hemåt men sprang vidare mot Odenplan. En kilometer till. Och gick på en Shape-klass. Shape - funktionell styrka. Jobbigt värre - men roligt!
En kilometer jogg hemåt och en underbar dusch. Längtade verkligen efter att hoppa i badet - kan jag lugnt påstå!
Så: 11 km, 9 km terräng, löpning. 55 min Shape. Det gillas! Pigg som en piggeling (åh glass!) ska jag nu ta mig mot jobb!
Förresten. Som sagt - kroppen känns ju alldeles helt normal. Även sen i söndags. Förutom den där onda känslan i bakre vänster lår. Men samtidigt Längtade jag efter köra totalt slut på mig själv i löpspåret idag. Mina älskade intervaller i terrängen - saknar :D
Yippiyey! Underbara onsdag - dagen kunde inte börjat bättre! Får se hur dagen avslutas. Kanske med en utgång med Mikaelan - innan denna åker till ITALIEN och njuter av solen!
bara lite granna
10 km har sprungits. Njutning. Njutning. Njutning. I ett lugnt tempo med snitt 5.57/km.
En höjdare att låta sig föras fram av benen igen. Det kändes enkelt på många sätt och vis. Det enda som kändes var i en muskel. Lite trötter i bakre lårmuskel - men den tog mig ändå frammåt. Kroppen ville springa lite snabbare idag. På ett sätt - samtidigt som man fick ta sig tillbaka då det som sagt kändes i musklerna. Inte konstigt kanske :)
En fin 10 km. I ett lugn tempo. Lovely lovely :)
Men det var ju mycket tidigare idag denna mil kördes. Är no no no work idag. Utan träning, hemköp, torget, fixa massa småsaker som måste fixas. En sådan där dag..Men dessutom har jag börjat få lite fjong på bostadssaken!!! Ska titta på ett rum idag. Har kontakt med en annan person om ännu ett. Peppar peppar ta i trä. :D Nu en kopp kaffe på min något - möjligtvis - speciellt hopkomponerade lunch. (som sagt - verkligen dags att handla!!!) Sedan en mysig promenad ner till torget! Banan banan banan skall köpas!
Någon mer som älskar torget? Typ...underbara priser på en hel del varor. Tjatter tjatter tjatter - massa folk ju. Underbart!
Haha - nu börjar jag fatta
Kom hem sjukt trött och sjukt hungrig. Kollade debatt och visste inte om jag skulle skratta eller gråta stundtals - direktsändning från Almedalen.
Och nu har jag suttit och knackat ner ett sjukt lååångt inlägg, se nedan, om gårdagen.
Och nu börjar jag fatta. Att 56 km är 56 jäklans kilometrar. Sak samma om man har pauser eller inte :D
BÖRJAR FATTA! Att jag sprang 56 km utan att någon gång önska mig bort!
Hur fantastico är inte det???
Livet är underbart!!!!
FANTASTISKT kan nog vara det där ordet som sammanfattar det hela!
HORNSTULL-JÄRNA den 4 juli 2010. Den dagen man sprang ultradistans!
Jag fixade hela distansen. Jag fixade 56 km. I en jäkla hetta. Och jag hade så in i bengen roligt! Det börjar lite sjunka in att 56 km ändå är 56 km. Att det är stor skillnad att gå från 26 km till 56 km. Att jag innan såg det som en extrem distans. Att jag innan var rädd att jag inte skulle palla. Inte orka. Eller att jag skulle plåga mig de där sista 25 km som skulle komma efter 30km.
Och nu så. Nu så är jag förvånad över hur det kändes. Hur in i tusan bra det gick. Hur EXTREMT KUL DET VAR! Tack alla finfina människor som sprang - det gör mig tusan så glad att nu sitta och finurla över gårdagen. Över hur fantastiskt kul jag hade!
Innan starten. Peppning med en kopp kaffe :D
Dagen som gick. Jag vaknade med så lite trötthet så. Efter en natt med lite orolig sömn (kanske var jag möjligtvis lite granna nervös???). Frukostade och drack kaffe. Peppad till tusen. Tunnelbana. Mot Hornstull. Spanade in en annan löpare vid Hornstull och efter att ha kastat en blick på varandra kunde vi väl båda lätt dra slutsatsen att vi båda skulle samma väg vandra - eller springa. En trevlig tjej vid namn Anna - hur bra som helst kändes det att ha sällskap med ännu en som inte kört ultra distans - även om hon hade två Stockholm Marathon i bena!
Utanför 7-eleven mötte vi en finfin syn - massvis med löpare! Själv stod jag och kände mig glad över att ha hittat ännu en löparfrälst innan mötesplatsen - slapp vara helt blyg :) 8.30 - då körde vi!
Varmt var det redan då. Men hur underbart som helst: ca 55 löpare som väller fram genom stan! Själv har jag aldrig aldrig sprungit med så mycke folk: äventyr bara det ju!
Vi sprang. I ett tempo på 6-6.30 min/km. Plötsligt var det drickpaus. Påfyllning av vatten. Jag hade haft en fin pratstund med Anna. Och nu joinade Maria oss i vårt samtal. Vi sprang lite mer. Drickpaus igen. Vi spurtade fint igenom ett köpcentrum - inte helt fel det heller :) Tryckte i mig en halv power-bar. Och kände mig på gång! Det här kändes ju bra!
Stegade vidare och pratade om ditten och datten med mina comrades och plötsligt var det dags för nästa stopp. Vatten, juice, banan och en halv powerbar. Nästan 20 km sprugna - helt plötsligt sådär! Här lämnade nya bekantskapen Anna oss, tillsammans med några andra. Själv började jag närma mig mitt distansrekord: 26km.
Och jag hade ingen Garminklocka. Tänkte att jag ju inte skulle behöva den. Det jag använder den till är ju tid, distans och snitttid. Och det skulle ju andra hålla reda på. Så jag tänkte utmana mig genom att lämna klockan hemma. Och jag tror att det var ett bra val denna dag!!!
En mil kvar till lunch. Och då skulle jag ha kört över 26km. Men jag kände inget hopp i magen med tanke på detta. Det kändes ju så lätt! Visst var det sjukt varmt. Men ändå - stegen var förvånansvärt lätta och jag var nöjd och glad.
Men när vi hade ca 5 km kvar kändes det lite... Var tråkig väg. Landsväg och bilar och alla sprang en och en. Lite stel i benen. Och så var det varmt. Varmt oh yeah. Men sen var vi plötsligt framme i Rönninge och time for lunch. Själv är jag ju inte van vid att äta under löpträningar - så även om jag var sjukt hungirg fick jag ta det lugnt med maten: man vet ju aldrig hur magen reagerar. Även om jag är van att ha ätit från tävlingar (fäktning) så är det väldigt annorlunda att springa. Så det blev en stor macka och en havredryck. En juice, var av lite fick plats i vätskebältet, och två sesamkakor. 
Lunchande löpare! Bild lånad av Miranda!
När vi sedan började springa igång. Då var man lite...lite stel. Det var nu sjukt varmt! Faktiskt! Asfalten utstrålade VÄRME! Solen sken! Vi kom in på skogsvägar - fast utan skugga. Jag sprang och småpratade med Bernt - denna människa. En av arrangörerna och en sann ultralöpare. Och vad skulle han göra idag? Jo, köra stenhårda backintervaller....Gaaah!!! Vill också :)
Sprang vidare och kände att det var lite tungt. Efter maten. Kom illamåendet i takt med att värmen också ökade. Småpratade - och lyssnade :) - med Miranda. Det är det som är så najs när man springer med alla dessa människor. Att man kan välja att springa lite själv - men också att man kan prata bort de stunder då det känns lite jobbigt.
Och ja juste - hade ju slått distansrekordet för länge sen ju. Kom fram till ca 38 km. Glass för många. Själv mådde jag sjukt illa. Satt en stund. Fick höra lite pepp. Om hur långt jag sprungit innan - "jaha 10 över distansrekordet - men du ser ju rätt så oberörd ut" :D Najs najs :D Också fick peppen att försöka få i mig något. Tog och köpte en kula vaniljglass i strut efter att ha fått en dextrosol och druckit mer vatten. Kändes bra. Slutade lite vara illamående.
Vidare kom vi - och vid 43 km var vi ju tvugna att stann - vi hade ju nu kommit in på ULTRADISTANSEN :D Det var jag och en till som var nya på detta - vi hade gått och blivit ULTRA :D Fina applåder och fina ord - tack tack!!!
Och bästa sättet att fira? Med ett snabbt dopp i den där underbara sjön....HÄRLIGT!
Och en fin handfull mandlar fick jag av Maria - som även hon började närma sig sitt distansrekord.
Och nu var det bara sista etappen kvar: 13 km. Asfalt, grus och sedan terräng.
Och det var den jobbigaste jo visst! Men ändå inte. På nått sätt har jag haft turer som varit så in i helskotta tyngre på alla sätt och vis än det någonsinn var igår. Efter en 5 km drog vi iväg sju pers. När vi kom in i terrängen pinnade Maria och vår fine Gps man iväg. Själv var jag fullt upptagen med att inte snubbla över alla rötter! Hur kul skulle det varit att vricka foten på upploppet liksom??
Sedan var vi ute ur skogen. Och dessa 13 km. De var långa. De tog lite. Men de var aldrig "FAN jag pallar inte". De bara var. De tog tid. De kändes. Men - det gick ju ändå jäklans bra va!
Och plötsligt. Plötsligt. Plötsligt var vi 7 framme i Järna. 5 minuter innan bussen skulle gå. Kan nog fortfarande inte fatta det. Vi insåg att vi var framme. Att vi var framme. 56 km.
Photoshoot väl framme! Svettiga, trötta, lyckliga och i mitt fall: sjukt föbryllad över att vara framme :D En hoppbild - och efter 56 km får man ta att man må se lätt bisarr ut :D bild lånad av Miranda!
Bussen kom. Och just in time springer resten av vårt gäng in (i reducerad skala från vår början). Precis när bussen kommer! LYCKAT!!!
Vi kliver på bussen som tar oss till Södertälje. Vi ser att pendeln ska gå. VI SPRINGER ELLER STAPPLAR till pendeln. Stapplar in och med oss följer skratt och säkerligen en odör.
Men nog framförallt LYCKA :D
Väl hemma var den där duschen fantastisk. Jag slukade maten som jag slängde ihop. Jag pratade med mamman som ringde för att höra hur det gått. JAG MÄRKTE DÅ HUR ENDORFINKICKAD JAG VAR :D Haha - och detta var då i konsumbutiken ca 7 minuters promenad från mig. En promenad jag tog för ett skäl: GODIS :D Naturgodis är dyrt men vad tusan: en dag som denna kunde jag inte annat än unna mig det!
Kunde lägga mig ner. Njuta av den underbara sköna tröttheten i kroppen. Musklena som värkte lite. En del. Men så skönt. Underbart.
56 KM FÖR TUSAN :D
TACK FÖR EN UNDERBAR DAG ALLA!!!
GLAD och med mat i magen. Och med den där smutsen och svetten bortduschad! Underbara känslor - hur lycklig kan man vara???
Hur ska man sammanfatta gårdagen? Visst: 56 km är en lååång distans. Och jag är jäklans glad att jag gjorde det. Men jag tror att jag samtidigt är så förundrad över hur inte plågsamt det var. För det var aldrig så påfrestande att jag ens tänkte tanken på att inte köra mer. Jag tänkte aldrig tanken att jag inte ville köra mer. Och tänkte igår och tänker idag. Vi hade ju pauser.
Jag träffade så himla många trevliga människor. Fick prata om livet universum och allting. Med så många människor. Fick springa i 56 km. FICK SPRINGA OCH KLARADE AV ATT SPRINGA I 56 KM! En underbar dag. I en underbar miljö. FANTASTISKT kan nog var ordet som sammanfattar det hela!
ULTRA!!!
uppladdning
Vad ska man ta med? Har mitt vätskebälte. Skavsårsplåster. En energybar. Sl-kort. Pengar. Kreditkort. En keps. Kläder på kroppen :) Låter ganska bra.
Jaja! Nycklar ja! Bra idé :)
Funderar över hur det kommer att kännas. Har ju ingen aning. Det längsta jag har sprungit är ju 26 km. Det ska bli SÅ SJUKT JÄKLA KUL ATT TESTA SINA GRÄNSER IMORGON :)
(Ja, stora bokstäver var nödvändiga...)
Förbredelser? Ja, vet inte hur man förbreder sig på ett så långt lånpass. Vet inte ens hur jobbigt det "betraktas" vara. Men jag. Jag har chillat idag. Vilat från träning idag samt igår. (Självfallet har jag inte legat på soffan precis - gud vad tråkigt. Sprungit runt och rört mig och promenerat hitan och ditan. Men ingen träning. Svårt att avstå!!). Försökt vara så mycket i skuggan som möjligt idag. Vill inte få en överdos av solen - det kommer man väl nästan få imorgon ändå! Sedan har jag inte slarvat med maten. Likadant som vanligt - absolut. Även om det blir en tidig kväll ikväll tänkte jag ändå pilla i mig det där kvällsmålet som alltid brukar behövas om jag är vaken längre än tio....:) Macka med messmör och banan...mmmm...låter inte helt fel. Och gifflar. Gifflar har jag hemma. Mumma....Heheh. Laddar helt enkelt. Och sömnen - den ska jag få inatt. Även om fjärilarna i magen kanske börjar protestera...
Och jag ser inte bara fram emot att springa - ser fram emot att träffa löpare! Ska bli superkul att träffa många likasinnade. :D
Förbreder inför morgondagen...laddar :D Laddar huvudet med drömmar och pepp. Kroppen med mat och sömn :D
konsumerat - and it's okey :)
Har handlat lite smått och gott idag. Men! Måste jag säga till mig själv: enbart saker som jag behövt länge.
Ett par löparshorts. Billigaste i den modellen jag ville ha. Som nog är rätt så asnajs att springa långt i imorgon när det antagligen kommer vara extremvarmt...Och en träningst-shirt för endast 24 kr - hur kan man säga nej? Det går inte. Emot hela världssystemet att säga nej till något så fint.
Och en löparkeps - må inte vara den vackraste men det var den billigaste jag hittade för sina 150 riksdalar. Tror att det kanske kan behövas imorgon. Är man solkänslig så är man. Och vem vet hur jag överhuvudtaget kommer känna mig imorgon i denna värme under Hornstull-Järna (peppar peppar ta i trä jag tänker ju springa 55km...).
O juste - köpte visst en powerbar som proviant också. För att prova. Brukar aldrig köpa sånt - för dyrt. Har aldrig testat. Men men - kanske en dunderkur :)
Har ju inte konsumerat på länge va. Och dessutom. Dessutom så åker jag inte till Österlen må-ti utan blir ju tvungen att jobba istället heeela måndagen. Tio timmar ger ju helt plötsligt cash jag inte trodde jag skulle se röekn av. Så äntligen fick jag väl lov att köpa det jag suktat efter i mer än en månad! Så det är så.
Och bättre upp. Denna värme denna värme. Är ju underbart. Men har försökt vara i skuggan så mycket som möjligt. Vet att det kommer bli enormt mycket solsken imorgon. Så ute har jag varit hela dagen - men sökt skugga! Bland annat genom att sitta i Humlan och äta glass och titta upp mot himlen genom vackra lövkronor och filosofera. Rätt så härligt. Kan man lugnt påstå :)
mitt rum ändrade plöstligt karaktär...
Vaknade upp tidigt. Till en välbehövlig tvättstugetid. Morgonpromenad efter att tvätten lagts i maskinen. Irriterad efter upptäckt igår - att jag kanske måste jobba tio timmar på måndag. Ja, juste, den där dagen jag trott jag skulle vara ledig och köpt biljetter för att åka till österlen...inte coolt. Väntar fortfarande på besked. Så var lite grumpy grumpy.
Spatserade i skogen. Kom ut vid tekniska högskolan. Mötte ett lass bagage och tillhörarande barn. Som skulle iväg på läger (antar jag) och deras föräldrar kollade allt en sista gång och det var full rulle. Log lite och tänkte tillbaka på en liten jag.
Gick förbi en äldre man med medelhavsutseende som satt och väntade i sin bil med dörren öppen. Ut från stereon strömmade fadomusik. Varm var jag. Musiken. Värmen. Hur kan jag inte längta utomlands då. Och som när jag gick och köpte soyamjölk. Och vandrade förbi caféet som gör så gott kaffe så, som var fyllt med folk som drack stark espresso och åt sina frukostar i halvskuggan.
Hur jag nu precis hämtat upp tvätten från torkskåpet. Och förvisso upptäckt att ngt konstigt måste ha skett för kläderna är väldigt otorra (är ett ord javisst ;P) vilket betyder att rummet mitt har förvandlats till ett gigantiskt torskåp med tvätt överallt....
Men hur jag hänger upp tvätten och lyssnar till John Mayers ljuva röst - låtar som jag var beroende av för fyra somrar sen då pappan och jag och Martin luffade runt bland Greklands vackra öar. Så jag längtar tillbaka dit! ÅH!
Men allt är väldigt bra här i Stockholm med - javisst. Men jag längtar efter att resa. Är en rastlös typ. Kanske lite rotlös då och då. Javisst.
Behöver en tankedag. Fundera över saker och ting. Sitta på ett café i skuggan och dricka kaffe och tänka igenom alla projekt och tankar som snurrar runt i huvudet mitt. För idag är en vilodag. Och jag försöker ladda upp mig till imorgon.
Ett alternativt tvättskåp - javisst javisst!
tittut
Idag har jag svettats som få. På en fullproppad buss bl.a. Har längtat efter måndag tisdag nästa vecka då jag tar en kortis kortis tripp ner till Skåne och mitt underbara Juleboda och sommarstugan som mitt jag längtar tusan till!
Men nu är nu. Och idag har varit en lugn och härlig dag. Efter att ha jobbat sent igår, en timme övertid, och lärt mig nya fina saker dock och fått en kurs i kaffe mer ordentligt av min chef och stylat till tre st latte som säljdes med ett glatt hjärta - så fann jag mig hemma en väldigt kort stund. För sedan blev det en chilli-sommar-kväll-utgång med Mikaelan. Varmt var det - underbart varmt. Bara ben senan natt? Jo jag tackar!
Har badat idag dessutom. (efter den där äckligt svettiga bussresan fann jag badplats att lata mig på. Och bada. Underbart!). Och nu ska jag kränga lite sen kvällsmat. Mmmm...Fil och flingor och mackor med färskpotatis har jag på känn att det blir. Japp - ibland är sånt okej enligt mig. Faktiskt :)
Sen blir det antagligen en lugn kväll här i hemmet. Ska ju sova inatt. Och imorgon natt med för den delen. För på söndag. Då är det ju dags.
Hornstull-Järna. Är nervös spänd och sjukt pepp :D
16 km utan regn och cravings...
Japp. Det är sagt. Mina fötter är som de är. Äckligt värre men sant så sant. Spräckte min blåsa på tån - men det gjordes genom att springa 16 km. Så det känns rätt okej ändå :)
16 km - utan ngn ajaja känsla. Hur härligt som helst ju! Efter att ha vaknat med den där träningsvärken jag hoppades på (ja, faktiskt, hoppades..) kändes det ändå inte när jag sprang. Inte så mycket iaf. Var ju många andra muskelgrupper som främst hade tränats igår. Kan ju vara ledtråden där...
Men jag sprang och HOPPADES så in i Norden att det där regnet som hela tiden hängde i luften skulle ösa ner. Att springa när det är supertryckande är för mig ingen höjdare. Överhuvudtaget - att finnas till när det är supertryckande är rätt ocoolt enligt mig. Alla är vi olika - men tryckande väder och jag går inte hundra procent ihop.
(Fast...konstigt nog så är det annorlunda när jag är i länder som Vietnam. Det där vädret kan ju inte annat än kallas tryckande vissa dagar. Men då är det ju sjukt mycket mer fuktigt. Hm...Konstigt. Här funkar iaf inte jag och tryckande väder. Nog med tryckande väder :P)
Nu ska jag iväg och jobba. Har precis krängt godaste lunchen. Cravings efter färskpotatis har varit ett faktum. Nu kan jag lägga till inlagd gurka...Har nästan ätit en hel burk sen den inhandlades i söndags...Hehe..Gotte :)
Stekt färskpotatis med ärtor och panerad fisk. Gott! Keso, sallad och INLAGD GURKA :) Mumma. Kaffe på maten. Och jag känner mig nöjd och glad och spatserar till jobbet!!
Just det! Har precis - äntligen - fått ett hej från den tystaste och blygaste människan jag träffat på. I min korridor. Det blev jag glad av :) Tack tack!
