frukost
det är det här jag vill göra
och egentligen ville jag bara tillägga
Att trots alla tankar som snurrar runt i mitt huvud. Och trots mycket annat.
Så klara man av det. Tron på att man klarar av saker och ting. Den tron tror jag är väldigt viktig. För alla människor.
Som sagt. Livet är livet. Och det är ju helt underbart. Även om det inte är det alltid.
Hahha. Knasiga inlägg kanske. Tågfunderingar.
Jaja. Snart kommer jag iaf vara på gång igen. Med nyfunnen energi. Och då jäklar i det. 
det är vackert och det är ovackert
Jag sitter fortfarande på tåget. Är framme om en halvtimme. Sex timmar tåg - done. Och det är vackert ute må jag säga.
Jag kan uppfyllas av naturens under. Platser ser jag i bilder. Och det jag ser kan göra att det nästan gör lite ont i hjärtat. Men på ett bra sätt! Det hugger liksom till för att det är så vackert. (Eller ja, likaväl kan det vara hemskt - men det är inte det jag tänker på nu)
Nu åker jag igenom land och rike. Och det är nästan helt mörkt ute. Man ser träden och himlen svischa förbi. Himlen är mörkt blå med små rosa och gula färgmoln. Träden är mörka ja nästan helt svarta. Det är vackert. Det är underbart.
Jag skulle kunna säga: jag vet att man ska vara positiv. Inte klaga och se allt från den ljusa sida. Och jag är faktiskt en väldigt livsglad person. Det tror jag och hoppas att människor märker. Jag älskar världen och min nyfikenhet och upptäckarlust är så stor att jag ibland inte vet vad jag ska ta vägen. Därav min rastlödhet...
Upplevelser ger mig, sanningsenligt, mer energi än en extra timmes sömn gör. Möten med människor. Att skratta tills man faller ihop tillsammans med en vän. Resa. Springa länge, länge, länge. Puscha kroppen som är så fantastisk och upptäcka hur mycket man klarar av - mer än man trodde. Sitta vid havet och andas. Stå på en klippa när det blåser och känna hur vinden nästan blåser omkull än. Cykla och trampa så snabbt att benen nästan går av. Ett leende av en okänd människa. 
Livet, gott folk. Livet är ju underbart!
Men hur kommer det då sig att den där andra sidan vissa tider upptar så stor plats i ens kropp och ens sinne? Den där sidan som man inte vill ska ta över. När man ser all lycka men ändå, fast man verkligen försöker, ändå inte kan le. När det gör sådär ont inom en och man inte vet vad man ska göra?
Gradskalor. Gradskalor. Det är nästan aldrig svartvitt i denna värld. Och ingen har patent på någon känsla.
Jag kan sitta och skriva ner ord som väldigt få egentligen förstår. Jag kan sitta och skriva och verka lite lätt kryptisk i vissa texter. Bara för att orden ibland råkar komma forsande ut genom fingrarna som knapprar på tangenterna. En impuls att skriva av sig.
Det där med erfarenheter. Erfarenheter - det där som jag alltid återkommer till. Allting bygger på erfarenheter. Utveckling. Fram och bak. I samhället. Hos människor. Hos världen. Anpassa sig.
Visst borde man lära av den tid som gått? Visst har jag det. Jag har lärt mig av saker som skett i mitt liv. Och säkert också av saker som hänt i andras liv. Jag kan relatera till vissa saker som inte just du kan förstå. Men du kan fatta vissa saker jävligt mycket bättre än jag. Erfarenheter formar oss människor. På gott och på ont.
På gott och på ont. Det där svarta som jag tror att alla människor har. Det där som tar över sinnet och får än känna sig på ett sätt man inte vill känna. Hos vissa går det att skratta bort. Till andra ordineras mediciner som ska bekämpa mörkret.
Mediciner förresten. Det där är något som jag tycker är väldigt skrämmande.
Men det är skrämmande. Hur mörkret blir ett helvete som stannar allt för länge. Men det är egentligen en parantes som inte ska talas om. Inte här och inte nu.
Däremot är det väldigt fascinerande när man kan se på sig själva och finna vissa ting intressant. Att upptäcka att man lärt sig av gågna tider.
Sedan är det också lite skrämmande. Att man inser så mycket om sig själv och Ändå, ändå, inte får det rätt. Ändå springer bort från sitt eget huvud för att man är lite rädd för vad som finns inuti. Om det är svart eller nattsvart. Eller bara lite grått.
Men vad jag egentligen vill säga var nog det här: Att livet är fantastiskt.
Men vad jag också ville säga var nog detta: Hur hanterar man sidor av sig själv som inte får ta över?
att komma hem klockan sex en morgon
Hur det kom sig igår att jag och Mikaela satte oss på saltisbanan först kvart i sex på morgonen - ja du, det har jag ingen aning om. Tiden måste gått väldigt snabbt helt enkelt.
Men kommer man hem från en partynatt och möts av denna syn - då blir man lite lycklig i hjärtat. Eller hur? :D 
ett inlägg om att vara på väg
Jag vet inte varför och jag vet inte hur. Eller nä, där ljög jag kanske lite grann. Jag vet varför och jag vet hur, egentligen. Varför jag just nu sitter på ett tåg som åker söderut.
På väg till Lund. En impuls som jag fick halv tolv denna förmiddag och tåget, ja tåget gick för en halvtimme sedan. Med mig i vagn 12. En Maria med en kånkenväska, en kameraväska och en satsväska. Och en kaffe från espresso haus i handen.
Jag är bara helt förvirrad. Bara rätt så ledsen. Och det är inte dagen efter och det faktum att jag kom hem klockan sex idag och sov tre timmar.
(gårdagens kväll och natt var förresten väldigt kalas. Väldigt mycket. Mycket roligt och en hel del intressanta händelser. Och som alltid: en hel del intressanta människor. Men man kan också konstatera att relationer är jobbiga ibland. Det kan bli lite knas, det blev lite knas. Men det var bara en episod av en hejdundrande natt så vad gör det egentligen.)
Däremot så har jag ont. Och det tär lite på mitt sinne. Att jag är lite sådär rädd för att jag inte kan springa än. Och att all tid jag lagt på träning inför denna mara ska vara….något. Men inte det jag vill. Just nu hade jag bara behövt ha en kropp som mår helt bra. För att kunna springa bort sinnet i ett par timmar. Om dagen helst.
Och att helt plötsligt ha massa tid. Ja, jag har faktiskt inget emot det. Men jag blir rastlös. Av att inte heller ha jättemyckt pengar och kunna hitta på saker som kostar i huvudstaden. Och inte hitta på träningsäventyr – som faktiskt, vissa må tycka att det är knasbanan – men det är min passion. Så då blir det som det blir. Och jag kan inte sitta och stirra ut i luften.
Så därför förlitade jag mig på min första tanke och tar tåget ner till Lund. Jag hoppas det blir bra. Bara några dagar. Vet inget egentligen – bara att jag hoppas. Hoppas på mycket. Mycket som man inte kan göra något åt. Saker som berör mig själv och den jag är. Saker som berör de som betyder så mycket för mig. Saker som är fel i vårt samhälle.
Många saker.
Många tankar. Lite för mycket. Så kanske försöker jag fly bort från rastlösheten och problem. Kanske kanske kanske. Kanske lämnar jag Lund imorgon och åker någon annanstans. Kanske till Österlen. Vem vet. Inte jag. Men det är nog ingen nyhet vid det här laget.
livet är en fest
Mina ord till mig själv. Jag gick och la mig och sov innan. Vaknade något förvirrad. Kokade mig en stooor kopp roboois chai med mjölk. Kurade ihop mig med en bok. Och sen började en underbar låt spelas och helt plötsligt var det nog med mina dåliga tankar.
Livet är en fest!
För ikväll slår vi klackarna i taket och säger: "Kanske sommarens sista kväll men livet är underbart ändå".
Det tycker jag i alla fall.
Shape up. Idag dammar vi av klackskorna som olyckligtvis hamnat under sängen (bor ganska så trångt med många saker just nu. Då blir det som det blir=)). Slår klackarna i taket och skriker Hej hej hallå världen!
utställning
Idag var jag och såg Hunger - fotoutställningen av Jens Assur på Kulturhuset. Har tänkt se den väldigt länge. Men aldrig riktigt hittat tiden. Men idag. Då hade jag tid.
En väldigt tankvärd och bra utställning. Inspirerande. Och bilderna...
Själv blev jag så enormt sugen på att resa. Är det dessa dagar. Jag har en plan för min vår. Och det kallas resa och Berlin. Att åka iväg ett par veckor och bara resa runt. Sak samma om det bara är 3 veckor. För att sedan försvinna iväg och bosätta mig i den underbara staden Berlin.
Men det här med att resa. Upptäcka saker. Fotografera. Titta på saker, känna dofter, höra röster som talar andra språk. Värme, kyla, vind. Se och höra nya människor. Platser. Jag längtar.
Annars är jag lite sådär på dåligt humör. Över att jag har ont. Tog ett springsteg innan idag när jag tog min morgonpromenad. FAN skrek jag sedan. Det gick alltså inte så bra.
Hoppas på att kunna cykla imorgon. Och att det på ngt vis helt plötsligt blir bra igen.
Längtar till New York. Fick en höst-i-new york-känsla idag. När kavajen kändes för kall men solen sken varmt i ansiktet. Vill göra något galet. Vill mycket.
Vill inte mycket också. Men jag vill mer än vad jagintevill. Och det jag inte vill är kopplat till saker jag vill göra. Haha, komplicerat värre.
Och jag vet att man inte ska se på allt helt negativt och vara tacksam för saker och ting. Men ibland är man bara så jädrans trött och in i bengen trött på att vissa saker inte fixar sig att man inte vill vara med längre.
myssockor och en doft av nybakat bröd...
Jag är periodare. När det gäller musik. Nya favoriten: Jens Lekman "a Pocketful of Money". Om och om igen.
Samtidigt som jag har bakat brödbullar. Går hur snabbt som helst. Bara blanda ihop:
rågmjöl, müsli, rivet äpple, kanel, russin, salt, mjölk, soyayoghurt. Och in i ugnen.
Och det blir så gott. Te och lite nybakat bröd och en bit mörk choklad. Lyxigt värre!
tonight
För går man runt och fryser i strumpbyxor, klänning, stor tjock kofta och en schal - då är det inte augustisommar. Det är lite sorg i hjärtat.
Men inne på Beoynd Retro spelades Edith Piaff och jag fick en myskänsla av att vilja sitta inne på ett mysigt café med en kopp te eller cappuccino och läsa och titta på folk. Det kändes som något att längta till. Fina höstdagar. Det är vackert och det är fint det med.
Det enda jag inte längtar till är mörker. Man kan bli så trött. Idag har för övrigt varit en trött-dag. Vaknade av mig själv och hade en sån där härlig kuraihopsigisängenochsomnaom morgon. Till åtta. Ut på en morgonpromenix en härlig morgon. Ojaade mig över mitt ben. Därför åkte jag in till Carema på förmiddagen. Och fick höra att det antagligen är en streckning och lite smärtstillande utskrivet. Men det har känts bättre idag. Men det blir vila imorgon med. Kanske också på söndag. Om det blir ngn träning blir det cykling.
Attans! Säger jag bara. Vill ju ha den här veckan och bara springa springa springa. Och träna. Nu har jag bara kört två enkla cykelpass denna vecka. Smart eller osmart - det vete någon men dock inte jag.
Men som en klok mamma sa. Och som jag sa: "nej det tycker inte jag", som ett svar. Hon sa: "se det som en chans att bara ta det lite lugnt. Du vet att du behöver det. Läs. Du älskar ju att läsa."
Vissa är smarta och kan göra sånt. Själv har jag inte lätt för att göra sånt.
Men jag antar att jag måste. Och jag börjar tycka att det är okej.
Som sagt: Trött idag. Vandrade runt på stan med en annan trött kompis och kikade in i mysiga butiker på söder. Var sådär bubbligt fnittrig som man kan bli när man är trött. Drack kaffe. Och så kom det en man mot oss och frågade "Vet du var Ture Sventon bor?". Lite bisarrt. Fattar fortfarande inte om han seriöst undrade det eller ej. Men udda men kul.
Så ikväll ska jag ta och läsa. Ta det lugnt. Sova. Det blir bra. Det behövs. Slut och jag vet det.
Just det. Har lagat misslyckade sqaushbiffar och väldigt lyckade kikärtsbiffar idag.
erkännande nr1: kaffeberoende
Jag drack inget kaffe denna morgon. Eller förmiddag. för att jag bryggde kaffe men sedan insåg att jag inte ville ha. Eller: magen ville inte ha mer syrafrätande saker. Så kändes det när bryggkaffet slogs upp i en kopp. Innan kunde jag nästan aldrig dricka bryggkaffe. Nu har det blivit oftast som ofta. Bland annat. Och sen åkte jag in till stan.
Vid klockan tolv gjorde huvudet ont. Kaffeabstinens? You named it! Jag känner mig nöjd med att jag faktiskt ska ta tag i allt "dåligt". Det är skönt. Och jag är inte en sån som går och velar. Eller tycker om att vara lite dålig.
Satt på saltsjöbanan hem och kände mig så nöjd. Helt och hållet nöjd.
Några timmar på stan. Ett tag i trevligt sällskap :D Tack så mycket för att jag fick "låna" rabatten hihi :D Ett par byxor inföskaffades. Och ett linne.
När min kompis åkte hem för att passa barn var jag ensam kvar i stora stan. Så sjukt hungrig gick jag ner till Hötorgshallen.
Ja, jag är lite för att lyxa till det nu. Känner att jag behöver det. Dessutom fick jag lite mer lön än jag trott denna månad :) SÅ jag köpte lunch - så gitt. Ett tips: fyra valfria vegetariska rätter i ett stort bröd. Falafel, baba ganough, spenat- och fetaoströra, veg. vinbladsdolmar och stark sås. Himmelskt! Värt pengarna, i alla fall för mig denna dag.
Gjorde mina små ärenden. Promenerade tillbaka till slussen. Och på vägen: sista lyxen för dagen. En latte med soyamjölk.
Jag väntade på min kopp kaffe tills jag verkligen var sugen på den. En kopp kaffe om dagen. Det är mitt mål!
Nu sitter jag här hemma med en stor kopp chaite med mjölk. Faktiskt lite nyvaken då jag precis tog mig en powernap. Jag är trött dessa dagar. Släpper fram en trötthet som sitter ganska djupt. Haha, ganska komiskt. Men är lite stolt över mig själv. Över att jag tar det lungt.
Och att jag gillar det :D
Nu blir det snart iväg på en promenad till storängen och middag i en röd liten stuga! Snart knackar jag på dörren din mikaela :D
att ta hand om sig själv
Det är ju så lätt att man kommer in i dåliga mönster. Det behöver ju inte vara stora saker som gör att man skapar sig en destruktiv vardag. Behöver inte vara beroenden som nikotin. Det kan vara små saker - som tillsammans gör att man inte är tipp topp överallt. Tror att jag skapat mig små sådana mönster. Kan kallas stress.
Men nu, nu vet jag att jag har ett jobb som jag älskar. Som jag snart börjar jobba på igen och ännu mer än tidigare. Men jag vet också att jag antagligen har två veckor framför mig med nästan inget stort inplanerat - och då inte heller jobb.
Jag skulle kunna bli skräckslagen inför detta faktum. (och jag ljuger om jag säger att det inte känns jobbigt alls). Men nu har jag bestämt mig. FÖr att ta tiden till mig själv. Må bra.
Och då måste man se över ting. Som vad man ska ändra på. Och då måste man kolla på det som är "fel".
Nu har jag precis tagit en förmiddagspromenad och funderat över detta.
Först och främst: VILA från träning i två dagar. Jag har ont fortfarande och ställer därför in cykling och annan träning som jag ville köra idag. Känns dumt om jag ska köra på och göra illa mig mer. Maran närmar sig!
Kaffe: Inte dricka tre koppar om dagen eller stå och smutta på lite kaffe här och där. Senaste tiden har det varit mycket kaffe. Och jag har tänkt: ja - men vad bra magen klarar ju det! Har haft problem med magkatarr och liknande förut. Så jag har varit glad att det funkat. När det egentligen är så att jag nog ignorerat vissa saker som kaffe har gett mig. Överkonsumtionen har gett mig (älskar fortfarande kaffe - men det får inte drickas i massviss!!).
Mat: Nosat lite på detta ämne förut. Och erkände lite då att jag måste ändra lite vanor här. Nu har jag tagit mig i kragen och faktiskt tänkt över vad jag äter. Bra grund - absolut. MEN! Det har faktiskt blivit för mycket dåliga saker. För mycket onyttigheter. Och jag behöver mer ordentlig mat - därför ska jag verkligen satsa på det! Planera lite bättre ibland. Byta ut lite varor här hemma - så kommer det inte heller bli dyrare när jag handlar mat.
Sömn: Det är okej att sova till åtta/nio vissa dagar när man faktiskt behöver det. Behöver liksom inte säga mer än det :)
Kroppen: skämma bort mig. Saker som att köpa en härlig hudkräm. Vara noga med att sköta om fötterna mina. Måla naglarna :) (ta bort nagellack :D)
Tankarna: INTE STRESSA upp mig över att jag måste vara igång hela tiden och använda min tid till relevanta ting. Ibland är det så mycket mer givande att sitta ner och läsa än bok än att planera nya projekt nya saker att göra.
Ge mig själv den tid som jag behöver för att kunna tänka på allt som har kommit upp till ytan den senaste tiden. Ta tag i de där gamla - om jag orkar och vill.
Lite tankar om allt. Den enklaste är väl det mest konkreta. Som att vila från träningen nu. Att gå och köpa en härlig hudkräm. Att laga god och näringsrik mat.
Men först och främst ska jag ta saltsjö-banan in till stan och möta upp kompis som jobbar på HM. Så det är så :D
det gick som det gick och det var bra
Tillbaka på Metro var jag idag, och med lite sorg i hjärtat gick jag där ifrån. Fina kollegor som kommer att saknas. Och en chef som varit grymt bra! Men det blir bra.
För vad möts jag av när jag kommer hem? Jo ett svar, en möjlighet. Att ta den där tjänsten från 11 september på mitt älskade Tehus. :D Då kan det inte bli mycket bättre! Så snart är schemat 100 procent klart där och då står jag med. Förhoppningsvis, ta i trä!!!
Så då kommer jag ha två lediga veckor här. Med en del småjobb kan jag tänka mig. Får ta mig för något. Projekt EGEN LÄGENHET!!!!
Det som är tråkigt. Det är att jag har lite ont och inte bara kan vara ute och springa. Annars skulle det ju vara ultimat. Kunna toppa formen ordentligt nu innan maran. Får se om benet kommer kunna springa ngt alls denna vecka.
Var och cyklade på Hötorget idag. Ingen fantastico upplevelse. Passet passade inte mig - inte idag. Vill inte stå upp och cykla tung tunga backar, för då belastar jag fel. Så jag fick modifiera under passet. Men det är roligare att köra ett pass där man kör likadant som alla andra...Och nu är det intervaller som ger mig den kicken där. Som passar mig. Men trampade vidare. Och nej, gav verkligen inte alls allt. Men ändå så gick jag därifrån genomvåt av svett. Fresch I know :)
Och tittade drömskt ut genom fönstrena på saltsjöbanan och såg den underbara himlen. Och haltade sedan ut med extremt tunga kassar (mathandling + träninskläder) och tyckte att det gjorde ont lite olägligt sådär. Men det tycker man väl alltid. Hmpf.
Snart ska jag sova. Är extremt trött. Inte så konstigt. Ska bli underbart i alla fall. Så det är så. Sömn och vila. Det blir så bra så :D
såg just något trevligt
En glad nyhet som behövdes. Måste nämligen in till stan och möta kollegor. Not so nice. Hmpf...
att bli bättre genom rätt kost!
Och det får mig såklart att fundera över mig själv. Hur ser mina "delar" ut? Träning, mat och vila.
Jag har utropat lyckarus på sista tiden - över hur kroppen orkar och ger massvis och uppvisar resultat. Vilket är fantastiskt. Men jag undrar om jag inte kan få mig själv att bli bättre. Att må lite bättre stundtals i kroppen.
Jag pratar om kost och träning. Jag har börjat äta mer under sommaren. Just nu äter jag mer än jag gjort innan. För att jag tränar mycket mer. För att jag utvecklar muskler. Men när man tränar ännu mer tänker man ju att vikten borde vara ganska stabil. Nu VET jag att muskler väger mer än ngt annat. Att vågen absolut inte är att lite på. Det är ju bara en sak liksom - inget att riktigt fästa sig vid.
Samtidigt som att det är något konkret. Och jag sitter och funderar. På den senaste månaden har jag faktiskt gått upp i vikt. Även om jag tränat mycket mer. Men jag har ätit mer. Jag har ätit mer "rätt". Som: påfyllnad direkt efter träning. Mer mat överlag. Självfallet behövs detta! Det är ju därför som jag antagligen ser bra resultat!
Däremot har jag fyllt på med mycket mer "onyttigt" än tidigare. Kroppen ar liksom skrikit efter energi och jag har väl tackat och tagit emot och tänkt att man då kan äta mycket mer onyttigt. Kanske var inte så fallet. Och då kanske det betyder att bättre mat gör att jag blir ännu bättre på träning? Utvecklas mer?
Självfallet inget extremt här. Varför liksom.
Men det är ju allmänt känt det här med blodsockerblues. Så varför har jag kommit in i lite dåliga vanor?
I don't know. Men jag gillar det inte helt. För mycket kaffe och onyttiga saker i guess.
Samtidigt som det är svårt att veta vad man ska lägga till och när och istället för vad. Hmm.
Läser ju om hur många trimmar sig när de är i toppform. Hur gör man de? Hur kapar de kilon - genoma tt äta mindre? Men hur orkar de då träna mycket mer?
Tips om hur man får bättre resultat genom kosten mottages alltså gärna :D
jag dricker en kopp kaffe eller kanske två
Fick jobberbjudande från bemanningsföretaget också. Kul att vara populär. Samtidigt som att det inte alls lockade mig. För jag vill ju ha den där tjänsten på Tehuset som jag förhoppningsvis kommer att få.
45 minuter promenad. Är inte springmöjlig denna dag. Har fortfarande ont i rygg/rumpan musklen. Så jag får sätta mig på en cykelklass i eftermiddag istället. Det gick ju faktiskt bra i måndags. Om man tar det lite lugnare.
Kaffe kaffe kaffe. Gott gott kaffe. Försöker sitta ner och dricka min kopp i stilla ro. Drömma om framtiden. Om ALLT ROLIGT JAG KAN GÖRA: känna mig fri. Och jovisst gör jag det. Men samtidigt river det lite i mig. Har förlorat kollen lite de senaste tre veckorna. Vill ha tillbaka den.
Ska andas nu. Faktiskt. Låta förmiddagen gå. Dricka mitt kaffe. Läsa min bok. Eller bara sitta och stirra ut i luften. Vad som helst.
Laga lunch. Äta lunch. Åka in till stan. Gå till Metro. Gå ifrån Metro. Köpa en alo vera kräm, som för övrigt är fantastisk och finns på life-butiken, mot det som gör ont. Gå och cykla huvudet av mig. Handla mat.
Ta tillbaka kontrollen.
Och just det. Andas.
tankegångar
Att visualisera ditt mål. Skapa dig din egen målbild. Pränta ner det på ett papper. Sätt upp bilder. Ha ditt mål klart för dig.
Det var en uppgift jag fick att tänka över under mina första timmar andra jobbdagen. För andra var bilderna klara. Det var pengar som skulle tjänas. Lägenheten skulle köpas inom ett år, blott tjugo år fyllda skulle ett fint hem skapas. Pengar ville man ha. Eller ett hus i drömlandet inom fem år. Eller konsumera. För pengarna. Eller bara vinna.
Jag började med vinnarinstinkten. En bild på en medalj. Vad ville jag mer? Jag ville ju lyckas, vara bäst. Och sedan? Att ha pengar över när hyran och maten var betald - visst var det ett driv. Att utan klump i halsen kunna gå ut en kväll, eller köpa en tröja på hm. Visst skulle det vara skönt. Men andra raden bilder visade något helt annat. En bild på vacka Stockholm, ett par löparskor. En bild på en landsväg och en sida urklippt ur Runners World. Med ett citat som lyder "vad gör man när dimman ligger tät och skogen är helt trolsk? Jo man drömmer och springer vidare". Inte exakt så kanske men nästintill. Taget från en artikel om en som sprang några dagar i bergen, med en ryggsäck och shorts.
Att kunna få vara i Stockholm, och att får bara vara att resa att drömma att försvinna att springa att vara lycklig. Att vara lycklig.
Vinnarinstinkten försvann helt plötsligt. Stressen. Klumpen i halsen. Jag hade ett driv, men det var inte likt alla andras. För jag ville något annat. Egentligen.
Idag har varit en svår dag. En fundersam dag. På vissa sett kan den ha sett bra ut. Jag var den ende som sålde i gruppen idag. En seger? Skrattat och haft det roligt med mina kollegor. Ätit fantastisk sushi. Och väntat. Väntat på att min chef skulle komma in till jobbet klockan tre.
Ett beslut har tagits denna kväll. Faktiskt i min pappas sällskap då denne jobbade här uppe över dagen. Att stanna eller gå.
Att arbeta inom det område jag har gjort nu. Det funkade inte. Utåt - ja. Men inte i mig. Förstörde min personlighet. Gav inget men tog. Men glädjen energin och kicken av själva arbetsplatsen fick mig att lätt sorgset tänka två gånger tre innan jag igår tog ett beslut om att sluta. Idag fick jag dock ett nytt förslag från min chef.
Om att börja på ett nytt projekt, som skulle innebära andra uppgifter. En bekräftelse om att jag skulle kunna bli väldigt bra.. att jag var bra. Något som lockade, en vilja inom mig ville säga jag. Och kunna få njuta av en stor arbetsplats, det glassiga. Men till vilket pris? Lockad av att kanske bli bäst. Men till vilket pris?
Jag vet att jag kommer att kunna göra mycket. För att jag vill så mycket. Och jag tror på att vill man mycket så kan man mycket. Men som de andra ville jag inte ha pengar för att kunna konsumera. Jag vill uppleva saker. Inte bygga upp min värld runt den vardagen som deras målbilder ger dem. Det är inte jag. 
Fördelar mot nackdelar. Nackdelar mot fördelar. Livet nu livet imorgon. Fyra år av ett liv som var då. Då som tog slut i våras. Vill jag ha det tillbaka? Nej. Aldrig i livet. Och finns det en risk att den där lockelsen av att satsa på något som gör en till en person som går ner i en destruktiv spiral - är det värt att ta risken - om det finns en chans att det blir bra? Om det finns saker som lockar?
Och svaret är nej. De må locka med glitter och glamour, men allt har en baksida och den är ibland nattsvart. Och stänger man en dörr - så är det ibland en dörr som ska stängas.
Ett svårt beslut att ta, men taget är det och livet ligger framför mig och jag vill ju se allt och göra allt och ge världen något fint tillbaka.
Jag ska börja med att springa ett marathon om några veckor.
Innan dess ska jag åter säga till min chef att erbjudandet var fint men inget för mig. Och det löser sig till det bästa. Hoppas jag.
Eller som en klok människa alltid sa. En människa som finns i mitt hjärta och många andras. En människa som inte kan säga det högt längre. En kvinna som levde ett fantastiskt liv. Hon levde efter orden:
"Blott i det öppna finns det en möjlighet"
måndag måndag
Eller lite mer än ett mejl. En komplex situation. Och ja, alla ni nära fina som hört mig traggla mina små problem kan väl säga att det bara finns en väg att gå. Men det är svårt det med.
Jajja! Det ska inte vara något gömma sig från världen just nu. För vet världen vad? Det blev en bättre dag än trott idag!
Den där onda musklen, det där benet som inte ville gå igår? Ja, kvällen var ung och jag var inne i stan och satt på en pub med trevlig sällskap. Och haltad lite fram så att säga. Och efter lite väl lite sömn, he, vaknade jag imorrse. Och trodde att det inte skulle vara så fett najs. Liksom som när man vaknar under natten och har ont i halsen. Och sen vaknar en gång till och en gång till och sedan inser att man är sjuk. Även om man varje gång man vaknar hoppas så in i bengen att man ska vara frisk dagen efter. Så trodde jag att det skulle bli.
Men jag vaknade, och var svinhungrig men det hör inte till historien men är en sanning ändå. Och hade inte lika ont! Jippie!
Så efter jobbet kunde jag till och med ägna mig åt lite träning. Inte springa. Det skulle nog inte gått så bra. Men spinning. På Hötorget med en fantastiskt instruktör. Passet skulle ägnas åt SVINjobbiga intervaller. Men jag tog, faktiskt det lilla lugna. Det var svårt att inte ge 120 procent. Så jag gav bara 99 procent :D Underbart helt enkelt!
ta mig tusan!
Och jag kan inte påstå att jag inte blev rörd. För det blev jag. Och inspirerad till tusen. Jag vill också! Det går att göra. Så många mil, så många timmar.
Och själv då? Själv har jag lagt ännu ett långpass till samlingen. En 25 km mestadels terräng. Och det var enkelt och jobbigt och underbart. Enda pyttelilla irritationsmomentet ( litet och litet, är lite skraj va!) är att jag har lite ont. Om man säger så.
I nackaresarvatet, på milbanan vid Hellas. Den där backen som är i stort sett stenblock. Uppått gick det finemang. Neråt. En allt för hård Dunk på marken och ngt gjorde ont. Precis i rumpmusklen, fast nära ländryggen, kan man säga. Men det kändes nästan inte just då.
Vid 18 km sprang jag snabbt in och drack lite vatten vid Hellas. Och när jag tog stegen igen efter ngn minuts drickpaus kändes en viss stelhet i bakbenet. Så jag drog ner tempot och sprang vidare. När det var 3 km kvar till hemmet var jag fylld av energi och tänkte att jag kunde passa på att springa 28km. Men icke sa nicke - det gjorde lite ont här va. När det var 1,5 km kvar var det jag som haltade lite fram. Hmm.
Och det blev ordentlig strech, dusch och smörjde in den onda musklen med en alovera rubb. Och jag hade svinont faktiskt. När jag inte längre rörde mig.
Lagade till en superdupergod lunch - ngn som inte provat majstortillias? Mumma - linsgryta, och ost på tortillian. Vik ihop och stek i stekpanna. Med hot salsa och sallad, majs och tomat. Och vatten. Smakar gudomligt gott.
Fortfarande ont. Plockade ordning i köket med en annan som trött just stigit upp efter en lång partajnatt. Själv kände jag mig ytterst härligt genomsprungen efter 25 km i terräng och härligt väder.
Kokade mig en kopp kaffe och åt gifflar och lyssnade på radio. Skrev ett brev och hade det allmänt bra. Somnade på verandan i soffan. Gudomligt skönt.
Och nu ska mat lagas och sedan blir det en tur till stan. Status med musklen: Svinont faktiskt. Ont att börja gå. Blä på det. Man blir ju lite skrajsen att det är ngn streckning??? Ta i trä ta i trä. Inget sånt - snälla!
En smärtstillande har i alla fall tagits. Och jag hoppas på att det blir bättre.
Jag mår iaf bättre på ett sätt. En perfekt dag. Ladda batterierna dag. Om man bortser från nuvarande smärtan haha.
Men - inget i jämförelse med vissa andras inspirerande bedrifter. Så ick hänger jag läpp :)
Laddar batterierna. Och tittar framåt!
hallå i stugan
Lugna kvällen igår. Med mikrodkladdkaka, superb, och filmmys. I stugan i storägnen. Vägen dit kunde man betrakta en himmel som brann, verkligen vackert. På vägen hem fick man undvika mördarsniglar. Men det var okej det med.
Jag sitter och pratar packning med en filur som ska lämna svea rike för barcelona i några månader. Är inte alls avundsjuk...gaaah! Är superressugen. Till tusen. I vinter/vår. Spara pengar. Resa. Några veckor. Eller Berlin?
Många drömmar och många mål. Känner att en tyngd som gjort mina axlar nersjunkna börjar försvinna lite nu. Efter två veckors....ja. Vill bara säga nej och hej och att allt ska lösa sig perfek. Tyvärr är livet lite mer komplicerat än så. Men bra blir det nog ändå. Nej, inte nog! Det lir bra! Positivitet! Det är ordet det!
Har visst en smygfotograf i min närhet haha:)
rutiner
Alla har vi våra rutiner. När det kommer till allt. Jg gillar rutiner. Och jag ogillar rutiner. SOm alla andra i vår värld.
Något som jag gillar är långa mornar. De "rutinerna" jag har haft har dock fått ruckas på när jag börjat jobba mycket tidigare och pendlar längre. Innan vaknade jag och tog morgonpromenad direkt, i en sisådär 30 minuter, om jag inte tränade på förmiddagen eller innan frukost. Sedan var det bästa att ha tid på sig att äta frukost och läsa tidningen och lyssna på radio. Optimal morgon är ju: vakna, äta frukost och läsa tidning, dricka kaffe och fortsätta läsa tidningen och sedan dra på sig träningskläderna. SÅnt gillar jag :)
Imorrse blev det lite annorlunda frukost - brukar köra stenhårt på gröt med banan, russin och valnötter och en macka. Idag blev det frukt, vaniljyohgurt och flingor. Och macka. Och den vanliga baljan te :) Och lite tidningsläsning.
Dessutom så blev det en fin morgonpromenad vid duvänsviken. Hur härligt som helst ju!
Och nu är jag hemma hemma hemma från jobbet. Har handlat mat och ska köra någon tacosvariant....mums. Innan det blir filmkväll och mys hos vän. Och det vankas dessutom kladdkaka....Mmmm....
har en känsla av att allt löser sig till det bästa...
Är superduperglad dessutom. Livet kommer bli finfint. Alltid. Tror jag har fått mig en lösning på många ting denna dag haha :D Goodie!
Är så in i bengen sugen ¨på glass dessutom. Trånar efter den nedan. I paris. Den godaste glassen jag någonsinn smaskat i mig. Verkligen. Gaaaah! Gott!
HUR GOTT? Gudagott!
wooooaaah! Underbart!
Fantastico! Jag älskar älskar livet :D Haha, underbar livsglädje - jag har varit ute och sprungit genom skog och terräng, asfalt, fina hus, vid en sjö nummer ett och en sjö nummer två och en duvänsvik. Och himlen var så där himla vacker att man höll på att smälla av och jag bara undrade vad som skulle dyka upp vid nästa hörn. Upptäckta världen.
Och inga ormar heller - puuuh :)
Och vet ni vad? Det gick så in i *** bra! 16 km på tiden 1:26:26. Alltså ett snitt på 5:24. Och då gick de två flrsta km bara uppåt och på dryga 6 minuter.
Det känns grymt! Att jag börjar avancera - inte bara på distans - utan på lägre tider på längre distanser. Och jag fick in ett sånt nice flow att jag är sådär skönt trött för jag gav allt. Men jag känner ändå hur stark kroppen är.
Den kombinationen - Att man KAN GE ALLT men ändå känna hur STARK MAN ÄR! Fan, så har jag inte känt på länge. Den här sommaren har ta mig tusan varit helt fantastisk - och även i träningsväg. Ja, det känns så gött.
Och vet världen vad? Jag tycker det är så in i bengen okej att vara supernöjd och stolt över mina steg framåt. Som alla ska tycka om sig själva och det som de gör. Mer livsglädje till sig själv - det är vad jag vill skrika till världen :D
Musiken står på här hemma. Ska duscha och tvätta mitt faktiskt enormt äckliga hår (gått med ful hår hela dagen och kännt mig supervacker - eller inte :P) sedan käka! Perfekt!
crazy crazy
Sitter ju och bearbetar säljmarknaden. Men att sälja platsannonser till säljchefer som rekryterar säljare är inte det enklaste. ´Man kan lugnt säga att man testas en hel del. Idag alutade ett samtal på många många minuter med mer än 15 avslut. Och en arbetsintervju och lunch. För att få annonsplatsen såld. Haha, det var galet. Men najs bekräftelse på att man gör ett bra jobb haha :D
Nu yoghurt och en macka. Om en stund: löpning!
Utkast: Aug. 18, 2010
3+3 km upp och nedjogg + 5 km snabbdistans
Det var jäkligt jobbigt att trycka på. Benen gjorde dock inte alls ont - bra med två dagars alternativträning! Men luften var tung och flugorna attackerade. Och 7 träningspass på 6 dagar gjorde lite sitt. Plus att jag faktiskt är psykiskt slut. Orkade inte helt enkelt.
Men jag klarade det! Och när man tänker på omständigheterna gick det superbra! Träningen just nu går verkligen bra. Äntligen känner jag hur resultaten blir supermycket bättre. Om jag tänker tillbaka på de senaste två veckorna.
Förra veckan körde jag ett kort långpass på 20 km och tre distanspass på 17 km, 12km och 15 km. Långpasset kördes hälften i terräng och där gick jag från att ha tänkt springa 10 km terräng till att köra upp till 20 km. 17 km distans blev terräng dälften det med - i en superbra fart med enormt mkt kraft i benen. 12an var upptäcksfärd. Och det sista 15 km avlsutade veckan fint. Efter att ha kört ett tufft cyklingpuls pass några timmar innan. Så ja, förutom de 4 löppassen kördes ju ett shape-pass och ett tufft cyklingpuls pass.
Och jag kände mig så in i bengen stark. Nya miljöer gav väl lite kraft. Men mitt i flytt och mitt i starta nytt jobb var jag samtidigt trött. Samtidigt som just dessa faktorer har fått och får mig att behöva träna. För att det är terapi mot stress.
Och jag var inte nöjd med veckan förrän efter mitt avslutande 15 km pass i söndags. Hade ju så mkt kraft kvar! Och detta var veckan efter jag kört 32 km lånpass(första gången jag körde en distans över 26 utan paus ju! andra gången jag körde över 26 km överhuvudtaget.) även här körde jag hälften i terräng. Dessutom körde jag på med ett riktigt gött snabbdistanspass, morgonjogg, tuff terräng och styrka. En tuff vecka helt enkelt.
Två riktiga träningsveckor helt enkelt. OCh den här veckan har jag kört ut mig totalt på tre pass. Och jag känner hur kroppen funkar hur kroppen ger.
Och det gör mig så förbannat (ursäkta ordvalet) glad! Speciellt eftersom maran närmar sig med stormsteg! Jag lyssnar på kroppen. Ger kroppen ordentligt med mat. Vilket äntligen fungerar helt och hållet. Försöker sova. Även om jag inte lyckas alltid :D Måste ju få vara uppe nätterna igenom ibland med liksom :D
Men det enda tråkiga. Det är att det är så mycket som gör att min kropp mår ganska dåligt just nu. Är en prestera till tusen prova på hitta nya utmaningar och lyckas person.
Har svårt att inte anta utmaningar.
Men ibland. Måste man vila lite. Låta bli att försöka köra 110 % på allt. För efter ett antal år utan vila. Några år med ett helvete i handen. Så vill jag. Faktiskt. Nu. Inte. Göra. Vissa saker.
Jag vill inte köra slut på mig själv.
Och det gör jag lite med det jobb jag har valt.
Det är en underbar arbetsplats och underbara kollegor. Och jag vill så gärna orka att lyckas. Och det kan jag. Det vet jag. Men inte nu.
Jag tar det som ett tecken på att jag har mognat. Ett sundhets och friskhetstecken.
Men det gör allt som redan är ganska komlicerat lite mer komplicerat.
Just nu vill jag bara befinna mig på en landsväg. En väg som bara är så lång. I australien. Med berg på ena sidan och bara himlen och världen framför mig. Det är vad jag vill. Och jag vill bara springa fram.
Jag är trött på skit. Ni vet, saker som aldrig tar slut. Jag vill göra människor glada och jag vill att människor ska göra mig glad.
Men vem vill inte det?
dags för terapi
Vad ska man göra ibland. Det är frågan. Tar beslut. Ska bestämma mig för att vara klok för en gångs skull. För det här funkar så in i bengen inte. Faktiskt. Bryter ner så att säga. Just nu.
Löparskorna på!
Gud vad jag är peppande dessa dagar haha :D Men så är väl livet?
hej hej hallå
Men ja, dagen därefter gick sådär. Enerverande på jobbet. Tränade dock satscorepuls efteråt - gick hur bra som helst. Har en jag älskar-hur-min-kropp-klarar-av-allt. Fan - det går så bra med träningen. Som att jag faktiskt utvecklas just nu :D Det är najs :D haha.
Igår var också en sån där speciell dag. Det är så mycket och så intensivt med det nya jobbet. Och jag gillar verkligen arbetsplatsen. Och tycker det är kul. Men jag känner press av mig själv att jag måste sälja ngt stort. Nu snart. För att få tillbaka självförtroendet lite.
För jag blir lite galen på mig själv. Önskar att jag inte måste köra tusen hårt och hitta på nya saker och utmana mig. För då blir det så här. Lite vatten över huvudet.
Och det funkar bra egentligen. När det inte är massvis med annat som händer. För det är så mycket just nu. Och jag pallar liksom inte.
Kanske är det därför träningen går utmärkt. :D Så där får jag väl tacka och ta emot!
Nej, nu ska jag krypa ner i sängen och kolla lite på en film. Och äta av den plommonpaj jag lagade till i lördags. Mumma!
ojsan! 15 oplanerade underbara kilometrar...
Ut i skogen. Mot hellas. Uppåt uppåt i två km. Sen högg det dock till i mina ben. Benhinnorna...Strechade ut eftere ett tag så kändes det lite bättre. Mot Hästhagen och tillbaka. Men var inte nöjd. Det känds ju så bra - så varför inte ta en extra runda? Långsjön och lite mer. Summa 15 km. Dock med ett (för mig nästan lite för...var taggad att ta ut mig helt nämligen...) lugnt tempo då det kändes i benen mina.
Men ändå. 15 km. Najs najs!
Känner man min fokusering? Springa i blåsten med musik. Jag som nästan aldrig springer med musik. Men idag var jag fokuserad. På mig själv och att springa. På lars winnerbäck i öronen. Terapi.
söndagsdag
Däckade i sängen tidigt. Vaknade vid åtta, icke så utvilad. Bara mer förvirrad än dagen innan. Och trött på det. Så frukost på verandan. Och det slutade med att jag fortsatte lyssna på radio och la mig i soffan på verandan och slöt mina ögon. Och sov fast ändå inte.
Sedan fick jag ett ryck och la in tvätten i tvättmaskinen. Rastlös. Vill köra ett ashårt träningspass, hade planerat att springa. Men kände att jag inte skulle kunna motivera mig själv denna dag att köra stenhårda intervaller. Kollade sats och sl. Och insåg att om jag slängde på mig kläder skulle jag hinna med tjugo över tio tåget och elva klassen cykling puls på zenit. Sagt och gjort.
Och det var det värt.
Vi var sex personer plus ledare. En ledare som jag stötte på och bytte lite ord med i receptionen. Och fick glatt låna ett lås då det var (det enda faktiskt, applåder!) som jag glömt hemma. Hade lovat bort mig där att köra ashårt.
Och köra skiten ur sig - ursäkta språket - var precis vad jag gjorde.
Ursäkta språket en gång till - men svettpölen på golvet var inte liten. Och mina träningskläder var inte särskilt torra. Men det är så det ska vara när man kör så in i bengen. Underbart. Mer cyklingpuls ska in i veckorna. Faktiskt! Har saknat det!!!
Och jag mådde självfallet bättre i sinnet efteråt. Och vad som gjorde mig ännu gladare var bokloppisen utanför Åhlens city. Blev visst stående där i en dryg halvtimme haha. Bara stå och kolla och bläddra i böcker. Hur underbart som helst. Väldigt Maria-lycka. Det kan jag lova.
Kom visst därifrån med en bok också. Konstigt va? :D 10 kr!
Nu har jag ett bombnedslag av saker och kläder (i mitt rum) att reda upp på. Och en hel del ekonomi-penga frågor, boka resor, fixa inför jobb, bostad...saker att fixa. Inte så att jag ser fram emot det - men det ska bli underbart att få allt gjort. Så nu hugger jag tag i måste-fixa-sakerna! Wish me luck!
Middagen! Falafel, ugnsrostad aubargine, svamp, lök, vitlök, paprika. Bulgor. Sallad.
tillbaka till sommaren
Det kan inte annat än konstateras att friden har börjat lägga sig i mitt sinne denna dag. Trivs superbra att vara där jag är just nu. Precis vid vattnet. Vid naturen. Nära stan. Bland massa familjer. Det känns lite tryggt. En trygghet som känns bra denna helg. En liten känsla av sommar. Lite vila i sinnet faktiskt. Ja, just nu känns det bra.
Gårdagen var en mycket dag som avslutade en enormt hektisk vecka. En vecka med flytt och nytt jobb och självfallet träning.
Jobbet gick bättre men klackade inte in den försäljning jag ville på slutet. Surt sa räven. Laddar om sinnet under helgen. Det ska jag absolut göra.
Intrillande helt slut klockan sex. Snörde på mig springskorna och begav mig. Hade en plan på att köra intervaller - denna plan övergav jag. varje löptur denna vecka har istället fått handla om att upptäcka nya platser och nya stiger, vägar ja allt. Även om jag gett allt på varje pass. Så har de varit fantastiska. Har insett hur mycket det hjälper mig att springa. Hur underbart bra det får mig att må.
Igår blev det en 12 km runda. Mycket UPPFÖR! Många backar. Längs vattnet. Fina terrängstigar (inga ormar! puuh!) och långa asfaltsbackar och många många många fina villor och hus och lite övderdrivna nästan herrgårdar....
Sedan blev det in till stan med sällskap! Men innan dess satt jag ner med fint sällskap en snabbis här i saltsö-duvnäs och fick kräftor.
Och dagen till ära har improviserats fram. Vaknade. Åkte in och tränade shape. Var förvirrad. Fick veta saker som fick huvudet mitt att snurra tusen varv och tusen varv. Promenerade i stan. Handlade. Tillbaka i huset socialiserade jag mig med två vänner till en i huset som var kvar sedan kvällen innan. Trevligt. Väldigt öppet här.
Lade mig i den underbaraste träsoffan fylld med massa kuddar på verandan och sov. Sedan har det badats i långsjön. UNDERBART!
Och nu njuter jag faktiskt av ett helt hus för mig själv då resterande människor är borta över helgen. Ska laga mat. Och äta middag med vän. Lyssna på musik. Fönster och dörrar öppna. Sommar!
torsdagskväll och kardmummaskorpor
Men snacka om att jag är trött. Jobb - första dagen då vi gick all in med försäljning. Det kommer säger jag. Jag vet att jag vill och att jag kommer blir så sjukt bra (boostar - enda sättet :)) så imorgon lossnar allt. Det är en utveckling. Det är svårt. Det är mycket att veta - all information existerar i huvudet på ett litet luddigt sätt.
Efter jobb - köpte lite mat. Lyckades med konsten att inte tappa kesoburken (vilket gjordes igår - rakt på icas golv...). Tuben till körsbärsvägen. Städning och sista sakerna ner i kassar. Men eftersom jag kom precis när saltsjöbanan skulle gå fick jag vänta i en halvtimme. Vilket betydde att jag kom hem först drygt åtta. Helt slut i kroppen och skallen.
En varm dusch på det. Och lite fixande i rummet innan jag gav upp. Har nu äntligen fått i mig kvällsmat och äter lite kardemumma skorpor. Inte alls hungrig när jag kom hem - fast jag visste att jag egentligen var det. För trött liksom. Men sen sa en fin filur här att det fanns lite lax och ris över från middagen. Himmelskt snällt. Gjord mig en supergod sallad med dessa ting plus annat gott jag inhandlat. Hungrig till tusen när jag väl började äta haha. :D
Benen har annars fått vila idag. Inte hunnit med någon träning. Tack och lov för gårdagens underbara 17 km...drömskt...
17 km som gav så mycket energi!
Haha, känner motviationen. Härliga kollegor.
Men ett huvud som var sprängfullt och väldigt väldigt trött. En kropp som var pigg - även om man åkte till jobbet vid sju imorrse. Och jag kom hem vid halv sju (efter att ha tappat en kesoburk så att den gick sönder på ica och även fått groddar för 50 procent av priset!). Pratade och åt en macka med en trevlig filur. Satte på mig mina träningskläder. Kollade karta. Kollade jogg.se. Hade en runda i huvudet. Som jag tänkte försöka springa efter. Mitt huvud alltså...man kan ju ana hur bra den rundan exakt följdes....
Men lite likt blev det. Skog till Hellas, asfalt hästgården och vidare till saltsjö-duvnäs, långsjön och vidare hem. Summa 17 km. 17 fantastiska km.
Min kropp var så underbart glad att få prestera inom ngt som den är van vid. Ta ut all trötthet och omvandla det till energi. Sprang glatt uppför i skogen.
Blev panikslagen, förskräckt, förstenad och adrenalinkickad.
NÄR JAG SPRANG 1 M FRÅN EN ORM: GAAAAH!
Sjukaste: för ngn vecka löste jag en krönika i runners world. Artiklen var skriven av en som nästan trampat på en huggorm i skogen. Tänk er mina tankar, mina scenarion i huvudet. Jag som är rädd för ormar och dessutom är rätt så (väldigt extremt) lättskrämd. För mycket fantasi.
Och sedan dess har jag tittat lite extra på vissa pinnar. Och så ringlar en orm på vägen. Och det var inte mitt ute i ren terräng. UTan en bred skoggsstid....HEHHE: gaaalet kändes det.
Men sedan pinnade jag på. Såg den underbara solen gå ner. Njöt av den sköna kvällen. Av att äntligen få bara vara och få springa. Inga måsten. Bara springa lite snabbare.
Höll nästan mitt snitt där jag ville ha det. På 5.30. Det blev 5.38 - snitt på 17 km. Raksträckorna sträcktes kroppen ut på. Tuffa backar saktades det naturligt ner.
NÖJD och glad och energifylld kutade jag och bara sprang sprang sprang de sista 500 metrerna. All sista energi uuut. Stannade vid vattnet. Strechade. Andades. Gick 100 meter till huset. Läget är inte helt fel. Åh nej!
Och nu har mat ätits och matlåda lagts in i kylen. Och nu är det sorgligt men sant. Jag ska sova. Har iaf socialiserat mig med trevligt sällskap - inte bara på jobbet - utan även med trevliga filurerna här i huset. Finemang helt enkelt! Men nu läggs huvudet på kudden. Välbehövlig sömn!
nöjd med benen, nöjd med tiden, nöjd med vackra kvällen, nöjd med sinnet. nöjd med att allt var och är fantastiskt! leva livet - det är så det ska vara! :D
ett välfyllt huvud. och ett trött huvud
Mn jag tror att det kommer bli så sjukt bra! Taggad till tusen. Säljtaggad till tusen. Och arbetsplatsen verkar sjukt härlig. Stämmning!
Men att jag var tvungen att spurta till saltsjöbanan imorrse var inte lika poplulärt. Laddade iaf med denna frukost nedan:
gröt med banan, valnötter, russin. Macka med ost och avokado och messmör och banan
Men än var inte dagen slut. Vandrade med så extremt mycket skoskav att jag haltade, till körsbärsvägen. Nu är nästan allt därifr¨ån hämtat. Och jag har städat ikväll. Men kom hem hit vid först drygt halv nio. Så nu ska jag inte blogga mer hehe...Utan fortsätta med förberedelser inför morgondagen. Dricka en stor kopp te också!
det är en vacker plats
Men. Sen kom man fram. Och möttes av denna syn. Mindre än 15 minuter från slussen. 200 meter från huset.
Och sedan trillar man innanför dörren och bjuds direkt på god god middag. Bugar och bockar - det var fint!
Och nu sitter jag och har ätit en kvällsmacka. Hungrig. Och är nervös inför imorgon. Hur ska man vara. Hur ska man klä sig. MÅSTE PRESTERA: och det är ju det jag älskar mina utmaningar men nu är jag nervös och önskar att det bara fanns en liten möjlighet att vila lite i att inte bara börja med massa nya saker massa äventyr och det är alltid så men det är väl bara att acceptera att det är för att jag är sån person som söker utmaningar och vill.
Men men. Det går nog bra. DET SKA GÅ BRA!
Så det är så.
Kanske borde jag därför sova lite. Kanske :D
hur kom det sig att 10 km blev 20??
Fick erbjudande om att få skjuts ut till Hellasgården och lite sightsing på vägen. Hur snällt som helst - så hur kan man tacka nej till ett sådant erbjudande??? De nya skorna skulle ju invigas!
En nykommling på banorna runt Hellasgården är jag. Och faktiskt helt och hållet slut redan innan jag börjat springa, tog jag täten för mig själv och svängde in på milenspåret. Helt underbart ju! Terräng och härligt. Även om kroppen min inte var riktigt pepp. Och det var ENORMT TRYCKANDE. Did not go so very well...
SEdan var tanken att jag skulle springa tillbaka till saltsjö-duvnäs - genom skogen. Fattade noll. Så jag sprang 5 km spåret och tänkte: jag får väl åka kommunalt hem. Sen när jag sprungit 5 km var världen härligt najs och benen hade visst glömmt tröttheten. Så jag tänkte att jag kunde springa ngn busstation bort. Sedan upptäckte jag en skylt med utpekning saltsjö-duvnäs 2km. PERFA! tänkte jag.
MEn haha, det var visst lite längre än 2 km.
Så helt plötsligt hade jag sprungit 20 km!!! Bara sådär plötsligt. Från att ha tänkt 10-12 km - bara spring in skorna...Plötsligt 20 km. Crazy haha.
Och skorna - fantastico! Kändes inte att de var nya - de var underbara. Glömde ju bort mig där och kutatade (kutade är en överdrift. Det gick inte så snabbt idag....) ju 20 km med mina sprillans nya dojjor....
Snabbt gick det inte idag. Det kan jag inte påstå. Men det var tuff terräng stundtals - så där har man lite förklaring till tiden. Men summa summarum: 20 km på 1h 8min.
Narre narre :D:D
De fick sig en finfin första tur!!
styrketräning - från body pump till resväskbärande...
Men jag kommer antagligen att känna av träningen i vissa muskler. De där som har darrat lite trött under eftermiddagen....
Och flyttat har jag. Sitter alltså inte på mitt älskade körsbärsvägen just nu, dock i finfina huset i saltsjö-duvnäs. Trivs och allt känns bra. Även om målet är en egen lägenhet i stan (andrahand). Ska pausa lite i sökande nu - samla energi inför att fixa klart flytten hit och inför jobbstartandet på tisdag. Men det är väldans vackert här! Och bara en kvart från slussen. Helt okej alltså!
Har även hunnit byta de där springskorna jag köpte förra helgen. Insåg ju att jag hade ett halvt nummer för litet. Bytte till en storlek större och det kändes galant. Känner på mig att det blir lite invigning imorgon...:)
gaaaaahhh! VARFÖR så många saker?
Jag blir gaeeelen på mig själv. Varje gång jag är i Lund är jag duktig och tar ner saker som jag inte behöver. MEn hur det än går till så sitter jag ändå här med enormt många saker. Kläder i massvis. Vill ju alltid ha mina valmöjligheter. Men en tredjedel används nästan inte...Sen är grejen att det ju är så många träningskläder. 4 springskor. 2 inomhusträningsskor. Vanliga skor. Högklackade skor.
Kamera, liten och stor. Objektiv. Kameraväskor.
Dator.
BÖCKER!
Väskor.
Smink. Mediciner (har ett apotek hemma. varför måst jag vara en sån allergi-astma-magkatarr-konstig-människa??)
Vad mer? Ja, något är det säkert.
Just det! Saker till köket. Och ändå tog jag ner en del till Lund. Men favvosakerna är kvar.
Och sen kommer ju maten till.
Tack och lov att kylskåpet nästan är tomt....
Och mitt i allt vill jag bara ut och springa långlopp. Även om jag körde min långis på 32 km (!!) i tisdags. Men läser ju om alla äventyr på bloggar. Då vill man ju med :D
Jajja. Sitter och dricker kaffe just nu. Och skrattar åt mig själv. Livet känns ganska gött endå. Och snart ska jag pausa packningen för lite styrketräningen (tänkte prova på bodypump...inte för att jag egentligen är så stort fan av byggamuskler...men behöver träna lite styrka för ryggen.) och ärende på stan.
tillbaka i stockholmo
En dag som började i Eksjö. Med mamman på morgonpromenad runtom i staden. Är ju hennes barndomsstad. Där den Lundinskasläktens bodde många många. Frukost på mysigt hotell. Packande. Sedan var det hejdå till mamman och brodern som skulle ner till skåne. Själv tog jag buss till tranås och sedan tåg med ett byta. Resa i regnet är fatkistk det bästa.
Lite jobbig resa. Inte fysiskt. Men psykiskt. Bara det att vara i Eksjö var ingen dans på rosor. Och det i kombination med allt annat som rörts runt i mig själv. Har gjort mig väldans trött. Som bara mycket tänkande kan få en att känna. Jag börjar liksom minnas. Och det tar lite på krafterna.
Tillbaka i Stockholm vid tre. Åkte hem och lämnade mina saker och tog mig därefter ut till saltsjö-duvnäs. Skulle säga hej och kolla på rummet jag ska hyra. Och det känns så bra! Utropstecken gånger tuen. Underbara människor och fullt hus med olika människor. Och själva "ursprungliga familjen" är så himlans trevliga att man blir helt glad! Så där fastnade jag ett par timmar.
För att komma tillbaka hem till körsbärsvägen och snöra på mig skorna och bege mig ut i regnet. Ut mot skogen. Terräng 14 km. Det var jobbigt, det var regnigt och lerigt. Men det var så gött och jag gav väldans mycket och det kändes så rätt.
Hemma ganska sent på kvällen. ASHUNGRIG. Inte så mycket mat att laga riktig mat på. Så det blev en fryst matlåda - tacka för det! Men den mättade inte helt min mage. Så rostad macka, te och choklad slank ner det med :D
Nu har jag en hel hel hel del att stå i. Tvättade tidigt imorrse. Ska packa nu. Sedan bryta av med lite träning och ärende på stan. Sedan flyttar jag det mesta i eftermiddag. Och jag får bärhjälp och bilskjuts. Underbart!
Underbara bryggan! Bakom platsen där jag stod och fotograferade sträcker sig vår tomt upp på en backe. Med huset och lillstugan och allt. Runt sjön var förresten fredagens morgonjoggs location! Fint fint!
en kaffe till - javisst!
Nu lackar jag dock extremt på bostaddirekt. Inte bara för att det kostar så enormt mycket att bli medlem och få tillgång till bostadannonser - utan för att pengarna jag betalade in för en vecka sedan fortfarande inte registrerats! Fy tusan. Ringde till dem - det skulle fixa sig. Förra gången tog det lite tid, därför har jag väntat med att ringa (och för att det försvunnit lite ur mitt huvud när jag befunnit mig i Lund...). Men det skulle fixas. Och jag skulle få ett mejl och och och...Men har det fixat sig? NIX! Herregud! Det var samma sak förra gången. Occh det är för tusan inte billigt! Så in i bengen dåligt tycker jag. Usch och fy!
Jaja, lugna tankar :D Ska möta mamman vid tåget nu. Gå och äta lunch. Och sedan är det allt annat som sker. Behövligt med en lugn förmiddag ganska mycet för mig själv. Ladda batterierna lite. Kanske. Eller nått.
morgonjogg på en vacker plats
Kroppen var lite allt för icke-vaken. Men det var ju inte prestera det handlade om. Mer återhämtning och springa en distans jag bestämmt mig för. Komma ut. Springa av sig lite grann.
Frukost på ett litet närliggande hotell. Gott. Hembakade bullar. Fil, frukt, flingor, ägg. Goda teer och supergott kaffe.
Snacka om att man är laddad inför en ny dag!
reser denna dag inte bara genom land och rike...
Det är nostalgiskt ikväll. Ordet för denna kväll. Nostalgi. Till tusen.
Tio år sedan sist. Och nu är jag här igen, i Eksjö - en barndoms stad. Och jag kom fram till stationen och gick gatan fram till vandrarhemmet och fick flaschbacks från förr. Allt är ju dock mycket mindre. Kom fram till denna stad som är så liten men väldigt vacker. Checkade in på vandrarhemmet. Storebrodern satt fast på ett tåg någonstans och mamman kommer imorrn. Fabrodern med familj bor i stugan. Gick runt lite. Slutade med att jag satt på en bänk i kvällssolen och tänkte. Innan jag blev upphämtad för att åka ut till huset för middag. Och doften - denn doft. Att man kan komma ihåg en doft. DOftade Eksjö. Jag har blivit större och allt har blivit mindre. Det kan konstateras.
Sitter här trött och ska krypa till kojs. Har varit en lång dag och blir en lång dag även imorgon. Och juste - den där löprundan jag! Fantastiskt - åd så glad jag blev! Surfade runt och sökte inspiration - hade inte lust att köra tusingar. Men hade lust att ge allt! Så jag bestämmde mig för snabbdistans.
Har aldrig kört det förut. Maxat liksom. Eller jo, länge sen kanske. MEn inte med uppvärmning innan. Och det blev det verkligen idag. 4 km uppjogg. Och fy - trodde aldrig jag skulle palla vad jag bestämmt mig för sdan. Kroppen var lite stel, men ändå pigg. Men vädret var det värsta.
Ge mig kyla eller hetta. Men inte, inte, extremt tryckande väder. När det är så kvavt att man har svårt att andas...Har liksom astma - och det funkar inte ihop med sådant väder...
Men jag hade ju bestämmt mig. För 5 km kuta. Och det blev det. Som in i!
Är ju på den nivån att jag inte har en aning om hur snabb jag är, hur bra jag är, hur långt jag kan springa. Så jag började med ett ganska lågt mål. Summa summarum blev bättre än jag trott. 24.23 min blev sluttiden på 5 km.
För vissa kanske inte det bästa. Men för mig - som aldrig kör snabbdistans. Som kört intervaller, tusingar, i terräng - då vet jag inte alls hur snabbt jag liksom springer på plan mark. Men jäklar, körde utifrån mig själv till tusen tusen tusen idag. Helt fantastiskt! Och det kan bara bli jädrans mycket bättre :D
Efteråt: nedjogg 3km. Summa kilometrar: 12. Varav 5 hård snabbdistans.
Härligt!!!!
Nu kryper en trött och lätt förvirrad nostalgisk person till kojs här. Sov gott världen!
frukoststund
32 km i mitt skåneland
det gick bra: 32 km senare
hur kan man säga nej till det här?
det är bara att fortsätta fara fram...
Lundalivet i skåne
I denna stund. Ett stort hål i plånboken men med ett par lyckligt leende läppar!
Och som killen i butiken på Runners Store sa: Du ser i alla fall ut att vara en som springer snabbt när du har de här skorna. Jag mumlade något om att ja - då har jag en morot att springa snabbt....Typ haha. Jaja, underbart.
Och kroppen mår fortfarande finemang. Sitter och har lite kaffespidighet efter en kaffefika med trevligt sällskap på stan. Faktumet att jag är hungrig är dock inte tha best i kombination med kaffe. Så mat ska tas och lagas i detta nu. Sedan ska jag, eftersom det visst är jag som har städvecka här i korridorren, ta och moppa köksgolvet. Har dock lyckats tajma in städveckan underbart lyckat bra. I början av veckan var det nämligen en städfirma här som storstädade i alla korridorrer. Och de gör de en gång om året. Och det inföll på min städvecka - YEY på det helt enkelt. Och sen ska jag packapackapacka. Och kanske möjligtvis plocka undan i mitt eget rum också. Det är lite på egen risk man träder innanför mina dörrar dessa dagar...hehe.
SKOR!!!
12 km mysjogg ute i skogen
En jag som springer fram i ett väldigt lugnt tempo. För att bara känna hur kroppen mår. Och kroppen mår helt okej. I mitt lugna tempo tar kroppen inte stryk - det blir aldrig särskilt jättejobbigt. Känner bara av lite i mina ben, lite hälsenor och sådär. Men det känns ändå lugnt.
12 km med ett väldans lugnt snitt på 06:23/km. Om det inte skulle ha varit terräng skulle jag nog mysjoggat i tempo under 6 minuter. Men backar var det många av och jag skulle ju ta det lungan. Så jag brydde mig inte alls om klockan. Och njöt mer av att det inte alls var jobbigt.
Vilket är bra. Med tanke på veckans tillstånd. Kunde ju stanna in när jag kom hem utan att behöva hämta andan precis. Och det är väl ett got tecken? Ja menar - det var ju verkligen inte poängen idag att köra ett grymt pass. Poängen var att komma ut och få röra på mig. Med tanke på att vissa kanske skulle tycka att om man gått runt och mått piss ska man vila även den där första dagen man känner sig bra. Mådde ju ganska så piss även igår liksom. Men men. Jag är lycklig och glad denna dag i alla fall :D
Men längtar efter hårdträning :D Yey! Har planer för Lundavisiten hihi :D Gillar att planera. Det är väldans underbart!
Och juste. Det verkar som att jag inte är helt utan bostad. Det verkar som det finns ett rum för mig att hyra i en flådig flådig villa utanför stan - i Saltsjö-Duvnäs. Inte ultimata placet kanske - men det tar bara 15 minuter in till Slussen. Och är det någon gång man ska bo där är det väl under sommarhalvåret? Så jag borde jubla av lycka - borde jag inte :D ?
Så summa summarum blev 12 km mysjogg utan att tycka det var jobbigt på tiden 1:16:35 i terräng.
Den där helgen då man fick hoppa i havet efter sina 20 kilometrar. Najs najs. Längtade efter hav idag faktiskt. Dream on baby...
semesterinvigning och nada halsont!
Dessutom har jag ju semester nu :D Woho - 10 dagar. Har hört att man ska göra ingenting. Vila. Haha, jag ska göra massvis. Och vila med :)
Och äntligen får jag släppa ut min kropp i det faktiska solskenet som skiner utomhus denna dag. Ska ta en löprunda, en lugn än. Får se hur långt det blir. Ska bli underbart. Men nu sitter jag och dricker mitt nybryggda kaffe ur min fina pantonemugg.
Satt och kollade en stund på Em i Barcelona igår när jag käkade. Har lyckats följa det lite. Typiskt sak som är passande att ha på i bakgrunden när man lagar mat i vårt kök. Och jag blir så galet JAG VILL JAG VILL OCKSÅ kunna prestera som dessa människor. De är fantastiska. Man kan ju inget annat än önska. Även om jag vet att jag inte har någon uppfattning om hur hårt arbete det krävs för att komma dit dessa idrottsmänniskor kommit. Eller ja, en uppfattning kan man väl ha. Om den stämmer eller ej - det är frågan.
Tittar in på marathon.se hemsida. Kolla igenom saker och ting nu när man har lite tid. Som hur man blir bättre. När det gäller träning, mat, vila. Många verkar tänka på detta. Ska tänka över mat och vilabiten med. Inte bara träningsbiten.
